Finnish court bans use of VDMA and S-series codes for untested fire-safe cabinets under unfair competition law.
Legislator summary
AI generatedThe Market Court ordered Insinööritoimisto Turvakaappi Oy to cease using the VDMA name and specific fire-resistance codes (S 60 P, S 120 DIS, etc.) in its marketing materials. The defendant had presented a letter from the Swedish Fire Research Institute confirming tests were conducted but failed to provide the actual test results or prove compliance with the specific German VDMA standards. The court ruled that referencing these codes without verified test data created a misleading impression of conformity with industry norms, violating good business practices under the Act on Unfair Competition in Business Operations.
Legislator headnote
AI generatedSopMenL 1 §; SopMenL 6 §: The Act on Unfair Competition in Business Operations prohibits misleading representations in business operations; referencing foreign certification bodies and technical codes without verified test results constitutes unfair competition.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedRelated Decisions
AI generatedFull text
Kaso Oy (hakija) vastaan Insinööritoimisto Turvakaappi Oy (vastaaja). Vastaaja oli käyttänyt ns. tietoturvakaappiensa markkinoinnissa tietoturvakaappien testauksia suorituttavan ja testinormeja laatineen ulkomaisen yhdistyksen nimen lyhennystä VDMA sekä merkintöjä "S 60 P", "S 120 P", "S 60 D", "S 120 D", "S 60 DIS" ja "S 120 DIS". Mainittujen ilmaisujen käyttäminen markkinoinnissa antoi kuvan, että vastaajan markkinoimat kaapit vastaisivat VDMA:n jäsenten markkinoimia mainitun normiston mukaisesti testattuja kaappeja. Vastaajalla ei kuitenkaan ollut lupaa käyttää yhdistyksen nimeä markkinoinnissaan eikä vastaaja ollut näyttänyt, että sen markkinoimat kaapit olisi testattu mainitun normiston edellyttämällä tavalla. Viittaaminen VDMA:han ja sen testimerkintöihin oli hyvän liiketavan vastaista,
SopMenL_1_§ ja SopMenL_6_§
KASO OY:N VAATIMUS
Hakija on vaatinut, että Insinööritoimisto Turvakaappi Oy:tä sopimattomasta menettelystä elinkeinotoiminnassa annetun lain (SopMenL) 1 ja 2 §:n nojalla sakon uhalla kielletään markkinoinnissaan ja tuotteissaan käyttämästä ilmaisuja VDMA, S 60 P, S 60 D ja S 60 DIS sekä S 120 P, S 120 D ja S 120 DIS. Hakija on myös vaatinut, että kielto määrätään väliaikaisena siihen asti, kunnes asiassa on annettu lopullinen päätös. Hakija on vaatinut, että vastaaja velvoitettaisiin ryhtymään sopivaan markkinoinnin oikaisutoimeen ja julkaisemaan markkinatuomioistuimen päätös yhdessä tai useammassa koko valtakunnan alueella leviävässä sanoma ja aikakauslehdessä. Lisäksi hakija on vaatinut, että vastaaja velvoitetaan korvaamaan hakijan oikeudenkäyntikulut markkinatuomioistuimen sopivaksi katsomalla määrällä.
Hakija, Kaso Oy, on kassakaappien ja turvakaappien valmistukseen erikoistunut yritys. Hakija on Saksan Liittotasavallassa toimivan Verband Deutscher Maschinen und Anlagenbau e. V:n (VDMA) kassakaapinvalmistajien toimialaryhmän jäsen. Mainitun yhdistyksen tarkoituksena on jäsentensä edunvalvonta.
VDMA:n kassakaappien ja holvien tutkimus ja tarkastuslaitos on laatinut yhteistyössä vakuutusyhtiöiden liiton, rikospoliisin, laadunvarmistus ja merkintälaitoksen (RAL) sekä eräiden muiden Saksan Liittotasavallassa turvallisuudesta vastaavien viranomaisten kanssa yleispätevät ja maailmanlaajuisesti hyväksytyt turvanormit. Asetetut vähimmäisvaatimukset käyvät ilmi VDMA:n normijulkaisusta. Tietovälineiden säilyttämiseen tarkoitettujen teräskaappien ja panssarikaappien koestusolosuhteet on määritelty VDMAnormin 24 991 ensimmäisessä osassa.
Käytössä ovat laatuluokat S 60 ja S 120. Säiliöiden käyttötarkoitus ilmoitetaan luokituskoodien perään lisätyillä tunnuksilla: P = kaikenlaiset paperit, D = tietovälineet ja DIS = levykkeet (mukaan lukien kaikki tietovälineet). VDMA:n normien luokitusten mukaiset testit on hyväksytty tehtäviksi ainoastaan Braunschweigin teknillisen yliopiston rakennusaineiden massiivirakenteiden ja paloturvallisuuden laitoksessa. Edellä olevia laatuluokkia tarkoittavia merkintöjä voidaan käyttää vain sellaisista tuotteista, jotka on testattu VDMA:n normien mukaan edellä mainitussa yliopistossa ja joille on myönnetty oikeus käyttää dataturvakaappien RAL-RG 626/7 mukaista testimerkkiä.
Hakija on testauttanut kaappinsa asianmukaisesti Braunschweigin yliopistossa VDMA:n normien mukaisesti ja saanut oikeuden käyttää testatuissa kaapeissaan merkintöjä VDMA, S 60 P, S 60 D, S 60 DIS, S 120 P, S 120 D ja S 120 DIS.
Vastaaja on mainonnassaan ja asiakkaille toimittamissaan tarjouksissa käyttänyt termejä VDMA, S 60 P, S 60 D, S 60 DIS, S 120 P, S 120 D ja S 120 DIS, jotka ovat siis testihyväksyntää osoittavia merkintöjä, ja ainoastaan VDMA:n ja RAL:n käytössä. Vastaajan kaappeja ei ole kuitenkaan testattu mainitussa yliopistossa. Vastaajalle ei ole myönnetty oikeutta mainittujen merkkien käyttämiseen eikä vastaaja ole edes pyrknyt mainittuihin testeihin.
VDMA on huomauttanut merkinnän luvattomasta käytöstä 11.9.1987 ja 6.10.1987. Vastaaja on 9.10.1987 vahvistanut, että sen käyttämät esitteet tullaan tältä osin korjaamaan. Vastaaja ei ole kuitenkaan poistanut esitteistään mainittua merkintää vaan käyttää sitä mainosvalttinaan suunnatessaan tuotteidensa markkinoinnin alaa tunteviin yrityksiin. Vielä toukokuussa 1988 on yhtiö käyttänyt tarjouksissaan ja mainoksissaan mainittuja merkintöjä.
Vastaaja tuntee varmasti markkinoimansa tuotteen läpikäymät testit ja toisaalta markkinoinnissa käyttämiensä termien sisällön. Vastaaja on käyttänyt nimityksiä, jotka ovat yksinomaan VDMA:n ja RAL:n terminologiaa ja antavat yleisölle kuvan, että termeillä mainostettu tuote on VDMA:n erittäin ankarien normien mukaan testattu ja hyväksytty.
Mainonnassaan, mm. Yrittäjä -lehden numerossa 2/88 vastaajayhtiön toimitusjohtaja kertoo, että yhtiön "tuotteet on testattu Valtion teknillisessä tutkimuskeskuksessa (VTT) alan vaativimpaan palonkestävyysluokkaan S 120 DIS". Vastaajan kaappeja ei kuitenkaan ole testattu edes Suomessa VDMA:n normeja vastaavasti. Niille on suoritettu mainoksien mukaan VTT:n toimesta palokoe, jossa kaappi kuumennetaan polttouunissa niin, että polttouunin maksimikuumuus kokeen aikana on 1090 celsiusastetta. VDMA:n normien mukaiset testit ovat kuitenkin paljon laajemmat ja testien kulku on määritelty erittäin tarkasti.
Saadakseen VDMA:n testistä RAL:n laatuluokkamerkinnän tulee tuotteen läpäistä seuraavat Braunschweigin yliopistossa suoritettavat testit: Laatuluokka S 60, Koe 1 (tulenkestävyyskoe): Koekappaletta liekitetään 60 minuutin ajan. Liekityksen ajan tulee palokammion keskilämpötilan olla 1090 celsiusastetta. Liekityksen ja sitä seuraavan jäähdytysvaiheen aikana kaapin sisälämpötila ei saa missään mittauspaikassa ylittää alkulämpötilaa (20 + 5 celsiusastetta) papereiden osalta 150 K:lla ja diskettien osalta 30 K:lla. Lisäksi koestuksen aikana kaapin sisäinen suhteellinen kosteus ei saa missään mittauspaikassa ylittää 85 prosenttia.
Koe 2 (liekitys- ja pudotuskoe): Koekappaletta liekitetään 30 minuutin ajan 1090 celsiusasteen lämpötilassa. Tämän jälkeen kaappi otetaan pois ja 4 minuutin kuluessa poisottamisesta suoritetaan pudotus 9,15 metrin korkeudesta soratai sepelialustalle. Pudotuksen jälkeen koekappaletta liekitetään toistamiseen 30 minuuttia.
Laatuluokka S 120: Kokeet muutoin samanlaisia kuin edellä kuvatut, mutta liekitysaikaa tulenkestävyyskokeessa on 120 minuuttia ja liekitys- ja pudotuskokeessa 2 x 45 minuuttia.
Vastaaja väittää siis esim. termiä S 120 DIS käyttämällä, että sen tuotteet olisivat termin sisällön mukaisesti testatut. Tämä ei pidä paikkaansa. Mainosväittämä on totuuden vastainen.
Markkinoinnissa on olennaista, mikäli viitataan suoritettuun testiin, että testin merkitystä ei saa yliarvioida. Asiakas ei saa saada mainoksen testikuvauksesta liian laajaa tms. kuvaa.
Vastaaja on kohdistanut markkinointinsa varsin valikoidulle piirille, tietotekniikkaa hyväksikäyttäville elinkeinon- ja ammatinharjoittajille. Tämä kohderyhmä on erityisen hyvin selvillä siitä, mitä termit S 120 DIS ja VDMA tarkoittavat. Vastaaja on käyttänyt hyväksi myös sitä tunnettuisuutta, arvostusta ja markkina-arvoa, joka mainittuun testimerkintään liittyy ja jonka hyväksi hakija on joutunut tekemään vuosia työtä. Lisäksi vastaaja on käyttänyt termejä ilman oikeutta ja riittämättömiin testituloksiin vedoten.
INSINÖÖRITOIMISTO TURVAKAAPPI OY:N VASTINE
Vastaaja on kiistänyt markkinointinsa olleen sopimatonta ja vaatinut hakemuksen hylkäämistä. Vastaaja on myös vaatinut, että hakija velvoitetaan korvaamaan vastaajan oikeudenkäyntikulut markkinatuomioistuimen sopivaksi harkitsemalla määrällä.
Vastaaja on keskittynyt tuottamaan ja markkinoimaan korkean teknologian omaavia turvakaappeja ja holvinovia. Vastaajan valmistamat tuotteet poikkeavat hakijan tuotteista lähinnä vain tuotteitten koon suhteen. Vastaaja kilpailee niin Kaso Oy:n kuin muidenkin valmistavien ja tuontia harjoittavien yhtiöiden kanssa turvakaappi- ja holvinovimarkkinoilla.
Vastaaja on markkinoinut tuotteitaan lähinnä kotimaassa, mutta tarkoituksena on laajentaa markkina-aluetta lähinnä Keski-Eurooppaan. Tämän vuoksi vastaaja ei vielä tässä vaiheessa ole katsonut tarpeelliseksi ja tarkoituksenmukaiseksi testauttaa tuotteitaan Braunschweigin teknillisen yliopiston laitoksella. Kotimaan markkinoita varten vastaaja on testauttanut tuotteensa VTT:n palotekniikan laboratoriossa.
Vastaaja on periaatteessa hyväksytty VDMA:n kyseiseen toimialaryhmään. Vastaaja ei kuitenkaan ole toistaiseksi hakeutunut sen jäseneksi, koska vastaajan markkina-alue ei ole ulottunut Länsi-Saksaan.
Vastaajalla on mm. seuraavat testitulokset tuotteilleen: A 60, A-120, A-240 ja S 120 P. Koska saksalainen testimenetelmä poikkeaa yhteispohjoismaisesta, on haluttu kirjaimilla S tai A erottaa testit toisistaan. Sen sijaan lyhenteet DIS tai P tarkoittavat säilytettävien materiaalien nimeä. Tästäkin johtuen on haluttu käyttäjälle korostaa, mihin testiluokkaan ja minkä tuotteen säilyttämiseen kaappi on tarkoitettu ja samalla tämä helpottaa asiakkaan valintaa eri testimenetelmien välillä. Syksyllä 1987 vastaajan aloittaessa dataturvakaappien markkinoinnin, vastaaja on maininnut myös testilaitoksen eli VTT:n, missä tuotteet on testattu.
Vastaaja myöntää tehneensä virheen syksyllä 1987, jolloin sen ensimmäiset tuote-esitteet painettiin ja se julkaisi testitulokset. Tuolloin vastaaja käytti nimikettä VDMA 24 991, jota se ei olisi saanut käyttää. Saatuaan Braunschweigista tästä tiedon vastaaja on poistanut kyseisen merkinnän niin, että tuote-esitteessä vuodelle 1988 tätä merkintää ei enää ole. Vastaaja katsookin oikaisseensa syntyneen mahdollisen harhaanjohtavuuden. Suorittaessaan S 120 DIS testiä VTT vastaajan toivomuksesta suoritti testin ensimmäisen vaiheen eli palonkestävyystestin täysin samalla perusteella kuin Braunschweigin yliopiston laitos. VTT käytti testimenetelmässä merkintää VDMA 24 991 ja tästä johtuen myös tilaaja ymmärsi väärin merkintäoikeuden käytön. Toisaalta merkintää S 120 DIS ei voida kieltää käyttämästä, koska tuotteet on testattu hyväksytysti tähän palonkestävyysluokkaan.
Koska VTT on julkisena ja puolueettomana testilaitoksena suorittanut vastaajan tuotteen testauksen normiston VDMA 24 991 mukaan, vastaajalla on täysi oikeus käyttää testimerkintöjä S 120 DIS, S 120 P ja S 120 P/DIS.
Vastaaja ei ole millään tavoin johtanut asiakkaitaan harhaan eikä ole myöskään käyttänyt totuudenvastaista mainontaa. Asiakkaat tietävät testien merkityksen sekä niiden eroavuudet (VTT/Braunschweig) ja hyväksyvät tämän eron tilausta tehdessään. Hakija kuten vastaajakin markkinoi tuotteitaan hyvinkin valikoidulle piirille, tietotekniikkaa hyväksikäyttäville elinkeinon- ja ammatinharjoittajille. Näin valistunutta ja tietotekniikkaan perehtynyttä ja melko suppeata ostajapiiriä tuskin voitaisiin edes tahallisesti hämätä jollakin merkillä.
Hakija on testauttanut dataturvakaapit ensisijaisesti vientiä varten. Saksalaisille markkinoille ei ole mahdollisuutta päästä ennenkuin tuotteilla on täydellinen saksalainen VDMA 24 991 tuotetesti. Tästä tietoisena vastaaja tulee suorituttamaan tämän testauksen heti, kun vientimarkkinat käynnistyvät saksankielisille alueille.
KULUTTAJA-ASIAMIEHEN (KA) KANNANOTTO
KA on ilmoittanut, että hän ei ryhdy toimenpiteisiin hakemuksen johdosta.
VAATIMUS VÄLIAIKAISESTA KIELLOSTA
Käsitellessään asiaa 17.4.1989 markkinatuomioistuin on hylännyt hakijan väliaikaista kieltoa koskevan vaatimuksen.
MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISUN PERUSTELUT
Hakija, Kaso Oy valmistaa ja markkinoi mm. ATK-tarvikkeiden säilyttämiseen tarkoitettuja kassakaappeja, ns. tietoturvakaappeja. Myös vastaaja, Insinööritoimisto Turvakaappi Oy on 1980-luvulla ryhtynyt valmistamaan ja markkinoimaan mainitunlaisia kaappeja.
Tietoturvakaappeja käytetään suojaamaan niissä säilytettäviä tarvikkeita tulelta sekä lämmön ja kosteuden vaikutuksilta. Kaappien valmistajat teettävät kaapeille testejä mm. tulenkestävyysominaisuuksien selvittämiseksi. Saksan Liittotasavallassa toimiva yhdistys Verband Deutscher Maschinen- und Anlagenbau e. V:n (VDMA:n) kassakaapinvalmistajien toimialaryhmä on alalla tunnettu tietoturvakaappien testien suorituttaja. Yhdistykseen kuuluu mm. eri maissa toimivia tietoturvakaappien valmistajia.
VDMA:n kassakaappien ja holvien tutkimus- ja tarkastuslaitos on laatinut yhteistyössä mm. eräiden viranomaisten kanssa mainittuja kaappeja koskevia normeja. Tietoturvakaappien koestusolosuhteet on määritelty normissa 24 991. Kaappeja koskevien laatuluokkien osoittamiseen käytetään mainitussa normistossa mm. merkintöjä "S 60", ja "S 120". Kaappien käyttötarkoitusta osoittavat merkinnät P (=paperi), D (= tietoväline) ja DIS (=disketti eli levyke, ja muut tietovälineet). Tietoturvakaapeille suoritettavat kokeet ovat mainitun normiston mukaan tulenkestävyyskoe sekä liekitys- ja pudotuskoe.
Valtion teknillinen tutkimuskeskus (VTT) on ilmoittanut, että sen "palotekniikan laboratoriolla ei ole kaikkia tarvittavia laitteita koejärjestelyihin, joita kassa-, turvatms. kaappien täydellinen palotekninen testaus standardin VDMA 24 991 1. osa --- edellyttää. Tämä koskee erityisesti pudotuskoetta. Mitään VTT:n omia tai pelkästään suomalaisia em. aihepiirin testausmenetelmiä ei ole."
Vastaaja on vuonna 1987 antamassaan lehdistötiedotteessa ilmoittanut mm. seuraavaa: "Kaikki uudet Turvakaappi Oy:n paloturvakaapit kuuluvat VDMA 24 991 S 120 DIS paloturvaluokkaan ---. Disketit, kasetit, magneettinauhat ja levypakat säilyvät paloturvallisesti tulipalon sattuessa." Yrittäjä lehden numerossa 2/1987 julkaistussa mainosluonteisessa kirjoituksessa vastaajayhtiön toimitusjohtaja on esittänyt mm. seuraavaa: "Tuotteet on testattu VTT:lla alan vaativimpaan palonkestävyysluokkaan S 120 DIS ja vientimarkkinoiden käynnistyttyä tuotteet testataan VDMA 24 991 normiin L-Saksassa."
Vastaajan markkinoimia kaappeja koskevassa esitteessä "Uudet suomalaiset TK-turvakaapit" on esitteen nimen alla teksti "S 120 DIS" sekä sen alla mallistoluettelossa mainittu mm. "dataturvakaapit". Ilmaisu "TK 120 DIS" esiintyy useilla esitteen sivuilla. Esitteen sisäsivuilla on esitetty mm. seuraavaa: "Kaappien paloluokkavaatimukset ja ominaisuudet on testattu Valtion Teknillisessä Tutkimuskeskuksessa, VTT:ssa Palotekniikan laboratoriossa kahden (2) tunnin palonkestävyystestissä paloluokkaan S 120 DIS" sekä "Paloluokitusvaatimukset on testattu korkeimpaan mahdolliseen turvallisuusluokkaan S 120 DIS". Esitteen takasivulla on taulukko "normiston määrittelemät paloluokitukset" ja siinä on mm. merkinnät "S 60 P", "S 120 P", "S 60 D", "S 120 D", "S 60 DIS" ja "S 120 DIS".
Selvityksenä oikeudestaan käyttää kieltovaatimuksessa tarkoitettuja merkintöjä vastaaja on esittänyt VTT:n kirjeen, jossa todetaan: "Palotekniikan laboratoriossa on tehty vuosina 1987 ja 1988 Turvakaappi Oy:n toimeksiannosta yhteensä kolme VDMA normin 24991, osa 1 kohdan 5.2.1 mukaista tulenkestävyyskoetta." Vastaaja on esittänyt myös osan sen erästä kaappia koskevasta VTT:n tutkimusselostuksesta. Vastaaja ei ole kuitenkaan esittänyt kaapeille tehtyjen kokeiden tuloksia.
Vastaaja on käyttänyt kaappiensa markkinoinnissa edellä mainitun Saksan Liittotasavallassa toimivan yhdistyksen nimen lyhennystä VDMA sekä merkintöjä "S 60 P", "S 120 P", "S 60 D", "S 120 D", "S 60 DIS" ja "S 120 DIS". Mainittujen ilmaisujen käyttäminen markkinoinnissa antaa kuvan, että vastaajan markkinoimat kaapit vastaisivat VDMA:n jäsenten markkinoimia edellä mainitun normiston mukaisesti testattuja kaappeja.
Vastaajalla ei ole ollut lupaa käyttää yhdistyksen nimeä markkinoinnissaan. Vastaaja ei ole em. VTT:n kirjeellä tai tutkimusselostuksen osalla eikä muutoinkaan näyttänyt, että sen markkinoimat kaapit olisi testattu edellä mainitun normiston edellyttämällä tavalla. Viittaaminen VDMA:han ja sen testimerkintöihin on ollut hyvän liiketavan vastaista.
MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISU
Markkinatuomioistuin harkitsee oikeaksi SopMenL:n 1 ja 6 §:n nojalla sadantuhannen (100 000) markan sakon uhalla kieltää Insinööritoimisto Turvakaappi Oy:tä tietoturvakaappien markkinoinnissa käyttämästä merkintöjä VDMA, S 60 P, S 120 P, S 60 D, S 120 D, S 60 DIS ja S 120 DIS, ellei kaappien osoiteta läpäisseen tällaisten merkintöjen käyttöön oikeuttavaa tai sitä vastaavaa testiä.
Kieltoja on noudatettava heti.
Vaatimukset markkinoinnin oikaisemisesta ja päätöksen julkaisemisesta hylätään.
Insinööritoimisto Turvakaappi Oy velvoitetaan korvaamaan Kaso Oy:lle oikeudenkäyntikulujen korvaukseksi viisitoistatuhatta (15 000) markkaa 16 prosentin korkoineen tämän päätöksen tiedoksisaantipäivästä lukien.
Läsnä: Huttunen, puheenjohtaja, Valkonen, varapuheenjohtaja, Tala, Antila-Rantanen, Libäck, Maijala, Mustonen, Ollikainen ja Pohtola.
---
[SV]
Kaso Oy (sökanden) mot Insinööritoimisto Turvakaappi Oy (svaranden). Svaranden hade vid marknadsföringen av sina sk. datasäkerhetsskåp använt en utländsk förenings namnförkortning VDMA samt teckningarna "S 60 P", "S 120 P", "S 60 D", "S 120 D", "S 60 DIS" och "S 120 DIS". Nämnda utländska förening testar säkerhetsskåp och har utarbetat testnormer för skåpen. Användningen av nämnda uttryck i marknadsföringen gav en sådan bild att de skåp svaranden marknadsförde motsvarade de enligt nämnda normkomplex testade skåp VDMA:s medlemmar marknadsförde. Svaranden hade dock inte tillstånd att använda föreningens namn i sin marknadsföring och svaranden hade inte heller visat att dess skåp skulle ha testats på det sätt nämnda normkomplex förutsatte. Det stred mot god affärssed att hänvisa till VDMA och dess testbeteckningar.
OtillbFörfL_1_§
KASO OY:S YRKANDE
Sökanden har yrkat att Insinööritoimisto Turvakaappi Oy med stöd av 1 och 2 § i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet vid vite förbjuds att i sin marknadsföring och på sina produkter använda uttrycken VDMA, S 60 P, S 60 D och S 60 DIS samt S 120 P, S 120 D och S 120 DIS. Sökanden har också yrkat att förbudet meddelas temporärt tills saken slutligt är avgjord. Sökanden har yrkat att svaranden ålägges vidtaga lämpliga rättelseåtgärder beträffande marknadsföringen och att offentliggöra marknadsdomstolens utslag i en eller flere riksomfattande tidningar eller tidskrifter. Sökanden har dessutom yrkat att svaranden ålägges ersätta sökandens rättegånskostnader med det belopp marknadsdomstolen finner lämpligt.
Sökanden, Kaso Oy, är ett företag som är specialiserat sig på tillverkning av kassa och säkerhetsskåp. Sökanden är medlem i den i Förbundsrepubliken Tyskland verkande branschgruppen för kassaskåpstillverkare Verband Deutscher Maschinen und Anlagenbau e. V. (VDMA). Denna förening har som ändamål att verka som bevarare av sina medlemmars intressen.
Forsknings och granskningsinrättningen för kassaskåp och valv vid VDMA har i samarbete med försäkringsbolagens förbund, kriminalpolisen, kvalitetsgaranti och utmärkningsinrättningen (RAL) samt vissa andra myndigheter som i Förbundsrepubliken Tyskland svarar för säkerhet utarbetat allmängiltiga och globalt omfattade säkerhetsnormer. De uppställda minimikraven framgår ur VDMA:s normpublikation. Testförhållandena för de stålskåp som är avsedda för datatillbehör samt för pansarskåp har definierats i första delen av VDMA normen 24 991.
Av kvalitetsklasserna är S 60 och S 120 i bruk. Användningsändamålet för förvarvsskåpen anges genom beteckningar som fogats till klassificeringskoderna: P = alla slags papper, D = datatillbehör och DIS = disketter (inbegripet alla datatillbehör). Testerna i enlighet med VDMA:s normer är godkända att utföras enbart vid institutionen för massivkonstruktioner och brandsäkerhet vid Braunschweigs tekniska universitet. Ovan nämnda kvalitetsklassbeteckningar kan användas enbart om sådana produkter som testats enligt VDMA:s normer i ovan nämnda universitet och vilka beviljats rätt att använda testmärket RAL-RG 626/7 avsett för datasäkerhetsskåp.
Sökanden har i vederbörlig ordning låtit testa sina skåp i enlighet med VDMA:s normer i Braunschweigs universitet och erhållit rätt att i fråga om sina testade skåp använda beteckningarna VDMA, S 60 P, S 60 D, S 60 DIS, S 120 P, S 120 D och S 120 DIS.
Svaranden har i sin annonsering och de offerter han tillställt kunderna använt termerna VDMA, S 60 P, S 60 D, S 60 DIS, S 120 P, S 120 D och S 120 DIS, vilka alltså är beteckningar som ger vid handen ett testgodkännande och som används enbart av VDMA och RAL. Svarandens skåp har dock inte testats i nämnda universitet. Svaranden har inte beviljats rätt att använda nämnda beteckningar och svaranden har inte ens strävat att få tillträde till nämnda test.
VDMA har 11.9.1987 och 6.10.1987 anmärkt om den olovliga användningen av beteckningen. Svaranden har 9.10.1987 bekräftat att dess broschyrer till denna del kommer att rättas till. Svaranden har dock inte ur sina broschyrer avlägsnat nämnda anteckning utan använder den som reklamtrumf då den riktar sin marknadsföring till företag som känner till branschen. Ännu i maj 1988 har bolaget i sina offerter och reklamer använt nämnda anteckningar.
Svaranden känner säkert till vilka test de produkter den marknadsför genomgått och även innebörden i de termer den använt i sin marknadsföring. Svaranden har använt benämningar, som utgör VDMA:s och RAL:s terminologi och ger allmänheten en bild av att den produkt man med hjälp av termerna gjort reklam för är testad och godkänd i enlighet med VDMA:s mycket stränga normer.
I sin annonsering, bl.a. i nummer 2/88 av tidningen Yrittäjä berättar svarandebolagets verkställande direktör att bolagets "produkter har testats vid Statens tekniska forskningsanstalt (STF) och har uppnått den mest krävande brandhållbarhetsklassificeringen S 120 DIS". Svarandens skåp har dock inte ens i Finland testats i enlighet med VDMA:s normer. Enligt reklamerna har de av STF utsatts för brandtest, i vilket skåpet i en brännugn upphettas så, att brännugnens hetta under testet uppgår till maximalt 1090 grader celsius. Testerna i enlighet med VDMA:s normer är dock mycket mera vittomfattande och testernas gång har mycket noggrant definierats.
För att i VDMA:s test kunna erhåll RAL:s kvalitetsklassutmärkning bör produkten i Braunschweigs universitet klara följande test: Kvalitetsklass S 60, Prov 1 (eldhållfasthetsprov): Testexemplaret hettas upp över låga i 60 minuter. Under upphettningen bör tempereturen i eldhärden uppgå till 1090 grader celsius. Under upphettningen och den därpåföljande avsvalningstiden får innertermperaturen i skåpet inte på någon mätningspunkt överstiga initialtemperaturen (20 + 5 grader celsius) för paprens del med 150 K och för disketternas del med 30 K. Under testet får den relativa fuktigheten inne i skåpet inte på någon mätningspunkt överstiga 85 %.
Prov 2 (upphettnings- och falltest): Testexemplaret upphettas under 30 minuter i en temperatur om 1090 grader celsius. Efter detta avlägsnas skåpet och inom 4 minuter fäller man skåpet från 9,15 meters höjd på ett rus- eller makadamunderlag. Efter fallet upphettas testexemplaret igen i 30 minuter.
Kvalitetsklass S 120: Proven i övrigt identiska med de ovan beskrivna utom att upphettningstiden i eldhållfasthetsprovet är 120 minuter och i upphettnings- och falltestet 2 x 45 minuter.
Svaranden påstår alltså att dess produkter skulle vara testade enligt innehållet för termen S 120 DIS då den använder denna term. Detta håller inte streck. Reklampåståendet är osant.
I marknadsföring är det väsentligt att betydelsen av ett test inte får överdrivas såvida man hänvisar till ett utfört test. Kunden får inte av testbeskrivningen i reklamen få en alltför avgörande uppfattning.
Svaranden har riktat sin marknadsföring till en särdeles utvald krets, sådana näringsidkare och yrkesidkare som utnyttjar datateknik. Denna målgrupp känner speciellt väl till vad termerna S 120 DIS och VDMA betyder. Svaranden har också utnyttjat den goda rykte, den höga värdesättning och det marknadsvärde som anknyter sig till nämnda testanteckning och för vilken sökanden har hamnat att arbeta i flere år. Svaranden har dessutom använt termerna utan rätt och hänvisande till otillräckliga testresultat.
INSINÖÖRITOIMISTO TURVAKAAPPI OY:S BEMÖTANDE
Svaranden har bestridit att dess marknadsföring varit otillbörlig och yrkat att ansökan måtte förkastas. Svaranden har även yrkat att sökanden förpliktas ersätta svarandens rättegångskostnader med det belopp marknadsdomstolen finner lämpligt.
Svaranden har koncentrerat sin verksamhet på att producera och marknadsföra säkerhetsskåp och valvdörrar med hög teknologi. De produkter svaranden tillverkar avviker från sökandens produkter endast i fråga om produkternas storlek. Svaranden konkurrerar med såväl Kaso Oy som med andra tillverkare och importörer på säkerhetsskåps- och valvmarknaden.
Svaranden har marknadsfört sina produkter närmast i hemlandet, men avsikten är att utvidga marknadsföringsområdet att även omfatta i främsta rummet Centraleuropa. Av denna orsak har svaranden inte ännu i detta skede ansett det nödvändigt och ändamålsenligt att låta testa sina produkter vid institutionen vid Braunscweigs tekniska universitet. Med tanke på den inhemska marknaden har svaranden låtit testa sina produkter vid STF:s brandtekniska laboratorium.
Svaranden har i princip blivit godkänd för ifrågavarande branschgrupp i VDMA. Svaranden har dock inte tills vidare ansökt om medlemsskap, eftersom svarandens marknadsområde inte sträckt sig till Västtyskland.
Svaranden har bl.a. följande testresultat för sina produkter: A 60, A-120, A-240 och S 120 P. Eftersom den tyska testmetoden avviker från den samnordiska har man med bokstäverna S eller A skiljt testerna från varandra. Förkortningarna DIS eller P avser namnet på de material som skall förvaras. Även av denna orsak har man för användaren velat betona, till vilken testklass och för vilken produkt skåpet är avsett, vilket hjälper kundens val mellan olika testmetoder. Under hösten 1987, då svaranden inledde sin marknadsföring av datasäkerhetsskåp, har svaranden också nämnt testinrättningen, dvs. STF, vid vilken produkterna är testade.
Svaranden medger att den gjort fel hösten 1987 då dess första produktbroschyrer trycktes och testresultaten publicerades. Svaranden använde därvid beteckningen VDMA 24 991, vilket den inte skulle ha fått göra. Efter det att Braunschweig meddelat detta har svaranden avlägsnat ifrågavarande anteckning så, att den inte längre förekommit i produktbroschyren för år 1988. Svaranden anser att den rättat till det eventuella vilseledande som uppstått. Då STF utförde testet S 120 DIS utfördes testets första del, dvs. brandhållfasthetstestet enligt helt samma grunder som vid institutionen vid Braunschweigs universitet. STF använde beteckningen VDMA 24 991 för testmetoden och av denna orsak förstod också beställaren användningen av rätten till beteckningen fel. Å andra sidan kan man inte förbjuda användningen av beteckningen S 120 DIS eftersom produkterna godkänts i test för denna brandhållfasthetsklass.
Eftersom STF som offentlig och opartisk testinrättning har låtit utföra testningen av svarandens produkt i enligthet med normkomplexet VDMA 24 991 har svaranden full rätt att använda testbeteckningarna S 120 DIS, S 120 P och S 120 P/DIS.
Svaranden har inte på något sätt vilselett sina kunder och har inte heller använt osann reklam. Kunderna känner till testerna samt skillnaderna testen emellan (STF/Braunschweig) och godkänner denna skillnad då de gör sin beställning. Såväl sökanden som svaranden marknadsför sina produkter till en mycket utvald krets, sådana näringsidkare och yrkesutövare som utnyttjar datateknik. En så upplyst och i datateknik insatt rätt liten krets av köpare skulle man knappast ens med vilje kunna föra bakom ljuset med hjälp av något märke.
Sökanden har låtit testa datasäkerhetsskåpen i första hand med tanke på exporten. Det är inte möjligt att komma in på den tyska marknaden om inte produkterna har genomgått ett komplett tysk VDMA 24 991 produkttest. Medveten om detta kommer svaranden att låta utföra denna testning genast då man inleder sin export till de tyskspråkiga områdena.
KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE
KO har meddelat att han inte vidtager åtgärder med anledning av ansökan.
YRKANDET PÅ TEMPORÄRT FÖRBUD
Vid behandlingen av ärendet 17.4.1989 har marknadsdomstolen förkastat sökandens yrkande på temporärt förbud.
MOTIVERINGARNA FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE
Sökanden, Kaso Oy, tillverkar och marknadsför bl.a. kassaskåp avsedda för uppbevarande av ADB-förnödenheter, sk. datasäkerhetsskåp. Även svaranden, Insinööritoimisto Turvakaappi Oy har under 1980-talet börjat tillverka och marknadsföra nämnda slags skåp.
Datasäkerhetsskåp används för att skydda de förnödenheter som uppbevaras i dem mot eld samt värme och fukt. Skåptillverkarna låter testa skåpen, bl.a. för att utreda deras eldhållfasthet. Verband Deutscher Maschinen- unde Anlagenbau e.V. (VDMA), en förening som verkar i Förbundsrepubliken Tyskland är genom sin branschorganisation för kassaskåpstillverkare en inom branschen känd utförare av test. Till föreningen hör bl.a. tillverkare av datasäkerhetsskåp från olika länder.
VDMA:s forsknings- och granskningsinrättning för kassaskåp och valv har i samarbete med bl.a. vissa myndigheter utarbetat normer för ifrågavarande skåp. Testförhållandena för datasäkerhetsskåpen har definierats i norm 24 991. För att utvisa den kvalitetsklass skåpen tillhör används i nämnda normkomplex bl.a. beteckningarna "S 60" och "S 120". Beteckningarna P (= papper), D (= datatillbehör), och DIS (= diskett och övriga datatillbehör) utvisar skåpenas användningsändamål. De test som utförs i fråga om datasäkerhetsskåp är i enlighet med nämnda normkomplex eldhållfasthetsprov samt upphettnings- och falltest.
Statens tekniska forskningsanstalt (STF) har meddelat att dess "brandtekniska laboratorium inte har alla behövliga anordningar för att arrangera de test som 1. delen i standarden VDMA 24 991 förutsätter för en komplett brandteknisk testning av kassa-, säkerhets- eller andra dylika skåp. Det finns inga STF:s egna eller enbart finska testningsmetoder för ifrågavarande syftemål."
Svaranden har i ett pressmeddelande år 1987 meddelat bl.a. följande: "Alla nya Turvakaappi Oy:s brandsäkerhetsskåp hör till VDMA 24 991 S 120 DIS brandsäkerhetsklass ---. Disketter, kasetter, magnetband och skivpackar är tryggt förvarade om en eldsvåda bryter ut." I nummer 2/1987 av tidningen Yrittäjä har svarandebolagets verkställande direktör i en reklambetonad artikel presenterat bl.a. följande: "Produkterna har testats vid STF och har uppnått den mest krävande brandhållbarhetsklassificeringen S 120 DIS och sedan exportmarknaderna öppnats testas produkterna att i Västtyskland bli godkända i enlighet med VDMA 24 991."
I broschyren "Nya finska TK-säkerhetssåp" för de skåp svaranden marknadsför förekommer under namnet texten "S 120 DIS" samt nämns det nedan om detta i modellförteckningen bl.a. "datasäkerhetsskåp". Uttrycket "TK 120 DIS" förekommer på många sidor i broschyren. På broschyrens innersidor har bl.a. anförts följande: "Brandklasskraven för och egenskaperna hos skåpen har testats vid Statens Tekniska Forskningsansalt, vid det brandtekniska laboratoriet och har under det två (2) timmar långa brandhållfasthetstestet uppnått den högsta möjliga säkerhetsklassen S 120 DIS". På broschyrens baksida förekommer tabellen "brandklassificeringarna enligt normkomplexet" och där förekommer bl.a. beteckningarna "S 60 P", "S 120 P", "S 60 D", "S 120 D", "S 60 DIS" och "S 120 DIS".
Svaranden har som utredning över att den har rätt att använda de i förbudsansökan avsedda beteckningarna presenterat ett brev från STF i vilket det konstateras: "I det brandtekniska laboratoriet har under åren 1987 och 1988 på uppdrag av Turvakaappi Oy utförts sammanlagt tre eldhållfasthetsprov i enlighet med VDMA:s norm 24 991, del 1 punkt 5.2.1." Svaranden har också presenterat en del av STF:s undersökningsreferat som gäller ett av dess skåp. Svaranden har dock inte presenterat resultaten från de test som utförts i fråga om skåpen.
Svaranden har i marknadsföringen av sina skåp använt namnförkortningen VDMA för den ovannämnda i Förbundsrepubliken Tyskland verkande föreningen samt beteckningarna "S 60 P", "S 120 P", "S 60 D", "S 20 D", "S 60 DIS" och "S 120 DIS". Användningen av nämnda uttryck i marknadsföringen ger en bild av att de skåp svaranden marknadsför skulle motsvara de skåp VDMA:s medlemmar marknadsför och som testats i enlighet med ovan nämnda normkomplex.
Svaranden har inte haft tillstånd att använda föreningens namn i sin marknadsföring. Svaranden har inte med hjälp av ovan nämnda STF:s brev eller med delen av undersökningsreferatet och inte heller i övrigt visat att de skåp den marknadsför skulle vara testade på det sätt nämnda normkomplex förutsätter. Det har stridit mot god affärssed att hänvisa till VDMA och dess testbeteckningar.
MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE
Marknadsdomstolen finner riktigt med stöd av OtillbFörfL 1 och 6 § vid ett vite av etthundratusen (100 000) mark förbjuda Insinööritoimisto Turvakaappi Oy att i marknadsföringen av säkerhetsskåp använda beteckningarna VDMA, S 60 P, S 120 P, S 60 D, S 120 D, S 60 DIS och S 120 DIS såvida man inte visar att skåpen godkänt i ett sådant test som berättigar till användning av dylika beteckningar eller i ett motsvarande test.
Förbuden skall iakttas omedelbart.
Yrkandena på rättelse av marknadsföringen och offentliggörandet av utslaget förkastas.
Insinööritoimisto Turvakaappi Oy förpliktas ett ersätta Kaso Oy:s rättegånskostnader med femtontusen (15 000) mark jämte 16 procents ränta från den dag detta utslag delges.
Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Tala, Antila-Rantanen, Libäck, Maijala, Mustonen, Ollikainen och Pohtola