Court dismisses unfair competition claims against jewelry firms for misleading advertising regarding wholesale prices and product origins.

Suomen Kello- ja jalometallikauppiaat r.y. (hakija) vastaan Kulta-Akseli r.y., Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp., Lahden Kellokeskus Ky ja Timanttiset-KOP-Kolmio Ky (vastaajat).

Lahden Kellokeskus Ky:n ilmoituksessa käytetty ilmaisu "osti tukkuliike Ajantieto Oy:n koko varaston" antoi harhaanjohtavan kuvan, että kaikki ilmoituksessa nimetyt ja kuvatut tuotteet olisi hankittu Ajantieto Oy:ltä. Ilmaisu "alle tukkuhintojen" oli toteennäyttämätön ja sen käyttäminen oli hyvän liiketavan vastaista. Ilmaisussa "jopa alle tukkuhintojen" sana "jopa" oli painettu niin paljon muuta tekstiä pienemmillä kirjaimilla, että se helposti jäi huomaamatta. Menettely oli hyvän liiketavan vastainen.

Kulta-Akseli r.y.:n mainoksen esitystapa oli omiaan antamaan kuvan, että kaikki viivoilla rajatussa kentässä kuvatut esineet olisivat Kultakeskus Oy:n valmistamia. Kun mainoksessa esitetty leivoslapio ei kuitenkaan ollut Kultakeskus Oy:n tuote, mainos antoi harhaanjohtavan kuvan po. leivoslapion kaupallisesta alkuperästä.

Timanttiset-KOP-Kolmio Ky:n ja Lahden Kellokeskus Ky:n ilmoitus oli omiaan antamaan kuvan, että kullan maailmanmarkkinahinnan satunnainen nousu vaikuttaa suoraan ja välittömästi Suomessa markkinoitavien koru- ja hopeatuotteiden hintoihin. Ilmoitus oli harhaanjohtava.

Timanttiset-KOP-Kolmio Ky ei ollut näyttänyt, että se olisi tosiasiallisesti mainoksen julkaisuajankohtaan mennessä perinyt ilmoituksessa mainituista tuotteista korkeampia hintoja kuin tarjoushintojen esittelyperusteiden mukaiset hinnat. Markkinointi oli hyvän liiketavan vastaista.

Lahden Kellokeskus Ky ei ollut näyttänyt, että se olisi tosiasiallisesti perinyt ilmoituksessa mainituista tuotteista korkeampia hintoja kuin "tarjoushintojen" esittelyperusteiden mukaiset hinnat. Ilmaisujen "normaalihintoja halvemmalla" ja "hintojen noususta huolimatta kaikki tarjoukset on laskettu vanhoista hinnoista" käytäminen oli hyvän liiketavan vastaista.

SopMenL_1_§, SopMenL_2_§ ja SopMenL_6_§

SUOMEN KELLO JA JALOMETALLIKAUPPIAAT R.Y.:N VAATIMUS

Hakija on vaatinut, että markkinatuomioistuin sopimattomasta menettelystä elinkeinotoiminnassa annetun lain (SopMenL) 1, 2 ja 6 §:n nojalla sakon uhalla kieltää

1. KultaAkseli r.y:tä ja Lahden Kellokeskus Ky:tä markkinoinnissaan

esittämästä tarjouksen edullisuutta koskevan väittämän yhteydessä kuvia tuotteista, jotka eivät ole yhteydessä po. edullisuusväittämään tai muutoin luomasta harhaanjohtavaa mielikuvaa tarjouksen todellisesta sisällöstä,

- vertaamasta tuotteiden hintoja tukkuhintaan silloin, kun tukkuhinnan käsite on epämääräinen ja kun po. tuotteisiin ei tukkuhintoja ole lainkaan sovellettu, taikka muutoin käyttämästä mainonnassaan tukkuhinnan käsitettä silloin, kun se ei ole yksiselitteinen ja

- esittämästä mainonnassaan väitettä "jopa alle tukkuhintojen" siten, että sana "jopa" on kirjoitettu merkittävästi pienemmillä kirjaimilla kuin muut sanat siten, että ilmoitus johtaa kuluttajia harhaan "jopa" sanan kenties jäädessä huomaamatta;

2. Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea ja Kumpp.:ia, Lahden Kellokeskus Ky:tä sekä Kulta-Akseli r.y.tä markkinoinnissaan

- esittämästä toisen yrityksen tavaramerkkiä sellaisten tuotteiden yhteydessä, jotka eivät ole tavaramerkin osoittamaa alkuperää, luoden näin virheellisen mielikuvan tarjouksen sisällöstä;

3. Timanttiset KOP-Kolmio Ky:tä ja Kulta-Akseli r.y:tä markkinoinnissaan

- luomasta mainonnassa virheellistä kuvaa korujen ja kellojen hintojen kehittymisestä ja tarjouksensa edullisuudesta viittaamalla kullan hinnannousuun, jota todellisuudessa ei ole tapahtunut tai väittämällä kullan hinnannousun suoranaisesti vaikuttavan korujen ja kellojen hintoihin ja

- vertaamasta markkinoimiensa tuotteiden hintoja "vielä vanhaan hintaan" silloin, kun tosiasiallisesti tuotteiden hinnat eivät ole nousseet;

4. Lahden Kellokeskus Ky:tä ja Kulta-Akseli r.y.:tä markkinoinnissaan

- luomasta mainonnassa virheellistä kuvaa korujen ja kellojen hintojen kehittymisestä ja tarjouksensa edullisuudesta viittaamalla kullan hinnannousuun, jota todellisuudessa ei ole tapahtunut tai väittämällä kullan hinnannousun suoranaisesti vaikuttavan korujen ja kellojen hintoihin ja

- esittämästä mainonnassa väitettä "hintojen noususta huolimatta kaikki tarjoukset on laskettu vanhoista hinnoista" tai muulla tavoin vertaamasta markkinoimiensa tuotteiden hintoja "normaalihintoihin" tai "vanhoihin hintoihin" silloin, kun tosiasiallisesti tuotteiden hinnat eivät ole nousseet.

Hakija on myös vaatinut, että vastaajat velvoitetaan julkaisemaan markkinatuomioistuimen päätös markkinatuomioistuimen harkitsemissa lehdissä, ainakin Helsingin Sanomissa, Uudessa Suomessa, Kelloseppälehdessä sekä Kultaseppien lehdessä.

Lisäksi hakija on vaatinut, että vastaajat velvoitetaan yhteisvastuullisesti korvaamaan hakijan oikeudenkäyntikulut 21 000 markalla korkoineen.

Vastaajat harjoittavat kultasepänalan tuotteiden markkinointia ns. ketjuna käyttäen markkinoinnissaan yhteisenä tunnuksenaan TIMANTTISET tavaramerkkiä. Ketjun markkinoinnista vastaa Kulta-Akseli r.y.

TIMANTTISET ketju on yhteisessä markkinoinnissaan sekä tavaramerkin TIMANTTISET alla tapahtuvassa yksittäisten jäsenliikkeidensa mainonnassa menetellyt jatkuvasti hyvän liiketavan vastaisesti ja sopimattomasti.

Hakija on pyytänyt Keskuskauppakamarin Liiketapalautakunnan lausuntoa asiassa. Liiketapalautakunta on lausunnossaan n:o 716/1987 todennut vastaajien menetelleen mainonnan kansainvälisten perussääntöjen vastaisesti ja sopimattomalla tavalla elinkenotoiminnassa.

1. Lahden Kellokseskus Ky on julkaissut TIMANTTISET ketjun tunnuksella varustettuja ilmoituksia. Ilmoituksissa todetaan mm. seuraavaa: "Osti tukkuliike Ajantieto Oy:n koko varaston! Sijoita nyt arvoesineisiin - koko varasto myydään. Myös huippuedullisia muita tarjouksia". Ilmoituksessa esitellään mm. hopea-astioita ja kelloja tavalla, joka antaa sen käsityksen, että myös nämä tuotteet ovat kuuluneet Ajantieto Oy:n varastoon ja että ne sen vuoksi myydään erityisen edullisin hinnoin. Tosiasiallisesti Ajantieto Oy:n varastoon ei lainkaan ole kuulunut hopea-astioita eikä kelloja. Vastaajan ilmoitus on siten harhaanjohtava, luoden virheellisen mielikuvan tarjouksen piiriin kuuluvista tuotteista.

Vastaajan ilmoituksessa esiintyy suurilla kirjaimilla kirjoitettuna sanat "ALLE TUKKUHINTOJEN" sekä näiden yhteydessä huomattavasti pienemmillä kirjaimilla sana "jopa". Kuluttaja, joka vain ylimalkaisesti silmäilee ilmoitusta, saa sen mielikuvan, että kaikki tai ainakin pääosa ilmoituksessa esiintyvistä tuotteista myydään alle tukkuhintojen. Kun vastaaja ei ole voinut osoittaa, että tuotteita olisi myyty alle tukkuhintojen, on ilmoitusta pidettävä harhaanjohtavana ja virheellisenä.

Tukkuhinnan käyttäminen käsilläolevassa ilmoittelussa on harhaanjohtavaa sen vuoksi, että ilmoituksen sanamuodon mukaan tuotteet on ostettu maahantuojalta koko varaston oston yhteydessä. On selvää, ettei Lahden Kellokeskus Ky myy tuotteita alle sen tukkuhinnan, jolla se on itse ne ostanut. Vertailua ei voida perustaa muiden elinkeinonharjoittajien kenties vastaavista tuotteista perimiin hintoihin.

Tukkuhinta käsite on kyseisen ilmoittelun osalta epämääräinen, eikä hintavertailua voida siihen perustaa. Vastaajan ilmoittelu on ollut harhaanjohtavaa verratessaan tuotteiden hintoja tukkuhintaan ja luodessaan harhaanjohtavan mielikuvan tarjouksen edullisuudesta.

2. Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp. ja Lahden Kellokeskus Ky ovat yhdessä Kulta-Akseli r.y.:n kanssa julkaisseet valtakunnallisessa tarjouslehdessään TIMANTTISET TARJOUSLEHTI 1986 ilmoituksen, jossa esitellään hopeisia ruokailuvälineitä. Ilmoituksessa esitellään mm. Chippendale leivoslapio ja sen hinnaksi mainitaan 149 mk.

Ilmoituksessa esiintyy Kultakeskus Oy:n tavaramerkki, erittäin hyvin tunnettu "Leijona" tunnus. Ilmoituksesta syntyy ostajalle mielikuva siitä, että kaikki yhdessä esitellyt tuotteet ovat Kultakeskus Oy:n valmistamia. Tosiasiassa muut ilmoituksessa saman "ruudun" sisällä esiintyvät tuotteet ovat Kultakeskus Oy:n valmistamia, paitsi 149 mk maksava leivoslapio.

Kysyttäessä tarjouksen tarkoittamaa leivoslapiota Hopeakello-liikkeestä ja Lahden Kellokeskus Ky:stä Hopeakello myymälästä myytiin Turun Merkkimitalli Oy:n valmistama leivoslapio ja Lahden Kellokeskus Ky:n myymälästä PH-Tuote Oy:n valmistama leivoslapio. Kultakeskus Oy:n valmistama tuote on laadultaan merkittävästi parempi kuin em. myymälöissä myydyt tuotteet. Kultakeskus Oy on itse huomauttanut asiakkailleen tapahtuneesta harhaanjohtavasta mainonnasta kiertokirjeellä.

Vastaajat ovat liittäneet ilmoitukseensa Kultakeskus Oy:n tavaramerkin viitatakseen mainittuun yritykseen ja sen tuotteiden korkeaan laatuun. Kuluttajille on olennaista tuotteen valmistaja; monet kuluttajat mm. keräävät nimenomaan Kultakeskus Oy:n Chippendale ruokailuvälineitä. Luodessaan mainonnassaan virheellisen mielikuvan siitä, että myös leivoslapio olisi Kultakeskus Oy:n valmistama, vastaajat ovat syyllistyneet kuluttajia harhaanjohtavaan ja sopimattomaan mainontaan.

3. Timanttiset-KOP-Kolmio Ky on yhdessä Kulta-Akseli r.y.:n kanssa julkaissut Aamuset lehdessä 11.9.1986 ilmoituksen, jossa esitetään näkyvänä mainossanomana: "Nyt alkaa TIMANTTISET-hintojen laskuoppi". Ilmoitukseen on leikattu Kauppalehdestä palsta "KULTA, kullan hinta Lontoossa" ja sen vieressä todetaan: "Kullan maailmanmarkkinahinnan nousu sekä Japanin jenin kurssimuutokset ovat jo vaikuttaneet jalometallialan hintoja nostavasti. Korujen ja kellojen hinnat nousevat vieläkin ....SIITÄ HUOLIMATTA...."

Ilmoituksessa esitetty viittaus kullan hinnannousuun ja jenin kurssimuutokseen luo mielikuvan siitä, että jalometallialalla todella tapahtuisi merkittäviä hinnannousuja. Todellisuudessa kulta ostetaan dollarihintaisena ja dollarin kurssi on jatkuvasti laskussa, joten raakakullan hinnan nousua käytännössä kompensoi dollarin lasku.

Kullan hinnan nousu ei muutoinkaan ole suoraan siirrettävissä korujen hintoihin. Raaka-aine muodostaa vain pienen osan tuotteen lopullisesta hinnasta. Koruihin, joiden valmistus on pitkälti käsityövaltaista ja joissa usein on kiviä, ei kullan raaka-ainehinnan nousulla ole suoranaista vaikutusta. Tosiasiallisesti ei ole osoitettavissa tavanomaisesta poikkeavia hinnankorotuksia kellojen ja korujen hinnoissa. Päinvastoin voidaan todeta, että Suomen suurimman jalometallialan valmistajan ja markkinajohtajan Kultakeskus Oy:n hinnasto on päivätty 1.2.1984 ja se on edelleen voimassa.

Vastaajilla ei ilmoituksen laatimishetkellä ollut mitään konkreettista näyttöä siitä, että korujen hinnat olisivat lainkaan nousseet tai että kellojen hinnat olisivat nousseet tavanomaisesta poikkeavalla tavalla. Ilmoituksen tekstistä päätellen ei vastaajilla itsellään ollut aikomusta nostaa hintoja.

Vastaajilla ei myöskään ole ollut näyttöä siitä, että kullan hinnan vaihtelulla Lontoossa olisi välitöntä yhteyttä ilmoituksessa tarkoitettujen tuotteiden hintoihin Suomessa. Vastaajien ilmoittelu on omiaan antamaan harhaanjohtavan kuvan po. tuotteiden hintojen kehittymisestä ja vastaajan tarjouksen tosiasiallisesta edullisuudesta. Vastaajien ilmoitusta on pidettävä kuluttajia harhaanjohtavana.

4. Lahden Kellokeskus Ky on yhdessä Kulta-Akseli r.y.:n kanssa julkaistussa TIMANTTISET -ketjun tunnuksella varustetussa ilmoituksessa Etelä-Suomen Sanomissa 28.8.1986 vastaavalla tavalla kuin edellä on esitetty viitannut kullan hinnan nousuun ja Japanin jenin kurssimuutokseen sekä antanut ymmärtää kellojen ja korujen hintojen nousevan lähiaikoina. Ilmoituksessa esitetään hintavertailu tuotteiden "normaalihintojen" ja "katastrofihintojen" välillä. Ilmoituksessa todetaan hintavertailun perustuvan "vanhoihin hintoihin, hintojen noususta huolimatta."

On harhaanjohtavaa perustaa edullisuusväittämä mainonnassa sellaiseen tulevaan hinnannousuun, jonka toteutumisesta mainnostajalla ei ole perusteltuja tosiasiatietoja. Vastaavalla tavalla kuin edellä on esitetty, Lahden Kellokeskus Ky ja Kulta-Akseli r.y. antavat käsilläolevassa mainonnassa ymmärtää, että lähitulevaisuudessa on odotettavissa merkittäviä hinnannousuja, mistä huolimatta Lahden Kellokeskus Ky myy tuotteitaan erityisen edullisesti.

Kun vastaajien ilmoituksessa esitetty väittämä tulevasta yleisestä ja normaalia suuremmasta hinnannoususta on perusteeton, on vastaajien mainontaa pidettävä harhaanjohtavana.

Hintavertailuja tehtäessä on alennus laskettava elinkeinonharjoittajan itsensä samasta tuotteesta aikaisemmin perimästä hinnasta eikä esim. vastaaville tuotteille ilmoitetusta uudesta, korotetusta hinnasta. Vastaajien ilmoitus antaa ymmärtää kyseessä olevan erityisen edullisen tarjouksen, kun hinnan alennus perustuu vanhaan hintaan eikä korotettuun hintaan. Kun hintoja ei tosiasiallisesti ole korotettu, ei vastaajien itsensä toimesta eikä esim. kilpailijoiden toimesta, on vastaajien ilmoitusta pidettävä harhaanjohtavana.

KULTA-AKSELI R.Y.:N, HOPEAKELLO, KULTASEPÄNLIIKE OSSIAN HOPEA & KUMPP:N, LAHDEN KELLOKESKUS KY:N JA TIMANTTISET-KOPKOLMIO KY:N VASTINE

Vastaajat ovat kiistäneet markkinointinsa olleen harhaanjohtavaa tai sopimatonta ja vaatineet hakemuksen hylkäämistä. Vastaajat ovat myös vaatineet, että hakija velvoitetaan korvaamaan vastaajien oikeudenkäyntikulut 19 000 markalla korkoineen.

Hakijan vaatimukset perustuvat vuosina 1985 ja 1986 tapahtuneeseen mainontaan, jota vastaajat eivät ole jatkaneet. Vastaajat ovat vaatineet, että hakijan vaatimukset tulisi jo tällä perusteella hylätä.

1. Lahden Kellokeskus Ky:n ilmoitus ei anna sellaista kuvaa, että kaikki siinä esitetyt tuotteet olisivat kuuluneet Ajantieto Oy:n varastoon. Ilmoituksessahan esiintyy muitakin esineitä kuin mitä po. kaupassa on hankittu. Ilmoituksen vasemmassa yläkulmassa esiintyvä teksti "Osti Tukkuliike Ajantieto ..." ja oikeassa alakulmassa esiintyvä "- myös huippuedullisia muita tarjouksia" ovat samansuuruisella tekstillä. Jälkimmäinen tarkoittaa sitä, että kaupan oli myös esineitä, jotka olivat huippuedullisia eikä sitä, että ne olisivat olleet alle tukkuhintojen.

Hakija väittää, että tukkuhintaa olisi verrattu siihen hintaan, millä vastaaja muka olisi ostanut nämä tuotteet, ja että vastaaja ei olisi osoittanut, että tuotteita olisi myyty alle tukkuhintojen. Hakijalla näyttää olevan väärä käsitys tukkuhinnasta, joka tällä alalla kymmeniä vuosia kestäneen käytännön mukaan on määrätty kiinteä hinta. Se oli ilmoituksen julkaisemisen aikaan OVH-45 %.

Lisäksi on otettava huomioon erilaiset lisäalennukset (paljous-, vuosi- yms.) joiden määrä saattaa olla 20 - 30 % alle tukkuhinnan. Kaikki tässä kohdassa mainitut tuotteet myytiin alle tukkuhintatason.

Tukkuhinta on edelleen käytössä, josta osoituksena on Kultakeskus Oy:n hinnasto 1/1988. Kultakeskus Oy on alan markkinajohtaja, joka antaa tukkuhinnasta vuosialennuksia, erikoisalennuksia ja kassa-alennuksia. Jos ostettaisiin Kultakeskus Oy:n koko varasto, saataisiin varmasti vielä erikoisalennus siitä, että kyseessä olisi koko varaston kauppa.

Tukkuhinta termi on siis ollut alalla pitkään käytetty ja hyväksytty, joten vastaaja ei ole menetellyt harhaanjohtavasti. Ostaessaan koko Ajantieto Oy:n varaston vastaaja on saanut em. alennukset. Tukkuhinta ei siis ole hankintahinta.

2. Chippendale tuotenimi viittaa tyylisuuntaan eikä valmistajaan. Tällä nimellä valmistavat tuotteita ainakin Kultakeskus Oy, Hämeenlinna, Auran Kultaseppä Oy, Turku, Kultateollisuus Oy, Turku, E. Räsänen Oy, Kuopio, S. Miettinen Ky, Turku ja PH-Yhtymä Oy, Parola.

Kultakeskus Oy:n tavaramerkki oli mainitussa kuvastossa asetettu lähimmäksi esinettä, joka oli Kultakeskus Oy:n valmistama. Vastaaja ei ole edes väittänyt, että kaikki ruutuun sisältyvät esineet olisivat sen valmistamia.

3. Timanttiset KOP-Kolmio Ky ja Kulta-Akseli r.y.:n ilmoituksessa on annettu kuluttajille informaatiota siitä, että kullan hinta on nousussa.

Raaka-aineen hinnannousu johtaa normaalisti siihen, että myös tuotteiden vähittäishinnat nousevat. Vastaajat ilmoittivat tapahtuneen tosiasian eli että kullan hinta on noussut. Sehän nousi yhden kuukauden aikana 59 500 markan kilohinnasta 69 500 markkaan. Nousu oli siis todella huomattava. Kuluttajat saivat luonnollisesti tehdä asiasta omat johtopäätöksensä.

Ilmoitukseen sisältyi mm. erilaisia sormuksia, kihlasormuksia ja timantein varustettuja sormuksia. Raaka-aine on näissä huomattava hintatekijä, n. 80 - 90 %, sillä esineet tehdään teollisesti, joten työn osuus on varsin vähäinen. Vastaajat valmistavat tuotteet paljolti ostamastaan kullasta tai menettelevät niin, että kullan hinta ja työ maksetaan erikseen.

Ilmoituksen tekstistä ei voi mitenkään vetää sellaista johtopäätöstä, ettei vastaajilla ollut aikomusta nostaa hintoja. Koska vastaajat ostivat kalliimpaa raaka-ainetta, se piti tietysti myöhemmin siirtää tuotteen hintaan eli hintoja nostettiin (KOP-Kolmio). Kullan hinnannoususta on siis ollut tuolloin luotettava näyttö. Hakijan esittämät väitteet dollarisidonnaisuudesta eivät anna oikeaa kuvaa hinnannoususta.

4. Kullan hinnannousun osalta viitataan edellä esitettyyn. Kuten hakija itsekin toteaa vastaajat ovat verranneet tässä kohdassa hintoja vanhoihin hintoihin, kuten kuluttaja-asiamiehen 5.5.1986 päivätyssä muistiossa edellytetään. Muistiossa todetaan: "Sen sijaan alennusilmoittelussa niiden käyttö ei ole sallittua, ellei kyse samalla ole elinkeinonharjoittajan itse aikaisemmin perimästä hinnasta."

Vaatimukset Kulta-Akseli r.y:tä vastaan jäsenliikkeiden erillismainonnasta ovat kohtuuttomia. Kun kauppias julkaisee lehti-ilmoituksen, jossa esiintyy Timanttiset-logo, ei vastuu tule Timanttiset ketjulle vaan vastuu on kauppiaan. Timanttiset-logo on osoituksena vain siitä, että kauppias käyttää markkinoinnissa ketjun niitä yhtenäispalveluja, jotka ovat koko valtakunnassa voimassa. Kaikki ilmoitukset eivät siis ole Kulta-Akseli r.y.:n julkaisemia tai edes yhteisesti tuotettuja. Ainoastaan nelivärikuvastot, joita jaetaan kolme kertaa vuodessa, ovat Kulta-Akseli r.y.:n tekemiä ja niistä on yhdistys luonnollisesti vastuussa. Kun kauppias tekee yksittäisen tarjouksensa - vaikka siinä esiintyisikin Timanttiset-logo - on vastuu hänen, koska hän ohittaa tältä osin Kulta-Akseli r.y.:n.

KULUTTAJA-ASIAMIEHEN (KA) KANNANOTTO

KA on kehottanut vastaajia noudattamaan mm. seuraavia periaatteita markkinoinnissaan:

"Kulta-alan markkinoinnin ongelmia

Kulta-alan markkinoinnin ongelmakenttiä KA:lle toimitettujen ilmoitusten valossa ovat lähinnä alennus- ja loppuunmyynti-ilmoittelu, hintavertailut, erikoistarjousilmoittelu sekä eräät tuotetietoihin liittyvät kysymykset.

Yleensä hintailmoittelulla pyritään paitsi kuluttajien informoimiseen myös kiinnittämään kuluttajan huomio omien hintojen edullisuuteen.

- -

Ohjevähittäishinta

Ohjevähittäishinnalla saatetaan tarkoittaa joko tehtaan tai aikaisemman myyntiportaan asettamaa suositushintaa taikka viittausta yleiseen hintatasoon. Markkinatuomioistuin on päätöksessään 1982:19 kieltänyt termin ohjevähittäishinta tai ovh käytön sellaisesta vertailuhinnasta, jota ei tosiasiallisesti kuluttajilta peritä samanlaisesta hyödykkeestä. Vertailu ohjevähittäishintaan saattaa siten tulla liikkeen normaalissa hintailmoittelussa kysymykseen vain, mikäli elinkeinonharjoittaja voi vähintään paikkakuntakohtaiseen hintatutkimukseen nojautuen osoittaa, että ohjevähittäishinta on todellinen, so., että sitä tosiasiallisesti yleisesti kuluttajilta paikkakunnalla peritään.

Normaalihinta

Useissa KA:n tutkimissa hintavertailua koskevissa ilmoituksissa esiintyy hintavertailuja, joissa tarjouksen edullisuutta korostetaan vertaamalla sitä sulkumerkkien sisällä esitettyyn korkeampaan hintaan. Sulkumerkkien sisällä olevaa hintaa saatetaan jopa kutsua normaalihinnaksi. Markkinatuomioistuin on katsonut normaalihinnalla tarkoitettavan elinkeinonharjoittajan itsensä aikaisemmin tuotteesta perimää hintaa. Mikäli termille halutaan antaa muu merkityssisältö, on markkinoinnissa yksilöitävä, mitä normaalihinnalla tarkoitetaan.

Liikkeen normaalissa hintailmoittelussa on siis mahdollista käyttää vertailuhintana ohjevähittäishintaa tai normaalihintaa, mikäli edellä mainitut markkinatuomioistuimen ratkaisut huomioidaan ja mikäli ohjevähittäihintatasosta voidaan esittää selvitys. Sen sijaan alennusilmoittelussa niiden käyttö ei ole sallittua, ellei kyse samalla ole elinkeinonharjoittajan itse aikaisemmin perimästä hinnasta.

Superlatiivit

Omien tuotteiden tai palvelun esiintuomiseen liittyy kysymys siitä, miten tulee suhtautua markkinoinnissa esitettyihin superlatiiveihin (esim. paras, edullisin) ja muihin ylisanoihin (esim. alansa ykkönen). Lähtökohtana on luonnollisesti se, että markkinoinnissa esitettyjen tietojen tulee olla totuudenmukaisia. Osa ylisanoista on sellaisia, jotka voidaan katsoa kuuluviksi kauppiaallisen kehumisen piiriin. Useimpien superlatiivien ja muiden ylisanojen sallittavuuteen ei voida antaa yksiselitteistä ja yleispätevää ratkaisua vaan ne edellyttävät yksittäistapauksellista harkintaa. Tällöin huomiota kiinnitetään siihen asiayhteyteen, jossa ne esitetään. Mikäli markkinoinnissa kuitenkin käytetään sellaista ilmaisua, jonka kuluttaja saattaa mieltää tosiasiaväitteeksi, on sen paikkansapitävyys kyettävä osoittamaan.

- -

Hintavertailut alennusilmoituksissa

KSL:n 2 luvun 3 §:n mukaan tuotteen hintaa ei saa ilmoittaa alennetuksi enempää kuin sen hinta tosiasiallisesti alittaa elinkeinonharjoittajan aikaisemmin perimän hinnan. Säännös merkitsee sitä, että vertailuhintana alennusmyynti-ilmoittelussa saattaa olla vain se hinta, josta tuotetta on liikkeen samassa toimipisteessä myyty välittömästi ennen alennusmyynnin alkamista. Säännös koskee kaikkea hintailmoittelua, joka kuluttajissa saattaa luoda mielikuvan siitä, että elinkeinonharjoittaja on alentanut tietyn tuotteen hintaa. Siten tätä säännöstä on sovellettava esim. "ennen nyt" -tyyppisiin hintailmoituksiin, prosenttialennuksiin sekä yliviivauksin ilmaistuihin alennuksiin (=ruksihinnat). Elinkeinonharjoittaja ei tämän säännöksen mukaan saa verrata omaa alennettua hintaansa yleiseen hintatasoon eikä esim. tuotteen ohjevähittäishintaan.

- -

Alan ilmoittelussa on tavallista, että omien normaalihintojen tai alennushintojen edullisuutta korostetaan esim. yliviivauksin. Hinnan yliviivaus luo kuitenkin kuluttajissa mielikuvan siitä, että elinkeinonharjoittaja on alentanut tietyn tuotteen hintaa. Sen vuoksi yliviivauksin esitettyjä vertailuja voidaan pitää sallittuina ainoastaan mikäli yliviivattu hinta on elinkeinonharjoittajan oma aikaisempi myyntihinta (jota myös on kuluttajilta tosiasiallisesti peritty). Mikäli näin ei ole, on markkinointi paitsi harhaanjohtavaa, myös KSL:n 2:3 §:n vastaista.

- -

"Jopa alle tukkuhintojen"

Tämän mainosväittämän käytössä tulee noudattaa varovaisuutta. Sallittua sen käyttö markkinoinnissa on ainoastaan milloin liikkeen ulosmyyntihinta on alhaisempi kuin sisäänostohinta. Lisäksi edellytetään, että merkittävä osa liikkeen tavaravalikoimasta myydään alle sisäänostohinnan.

- -

Loppuunmyynti

Loppuunmyynnissä liike pyrkii tavaravarastonsa mahdollisimman pikaiseen rahaksimuuttamiseen. Tämän vuoksi loppuunmyynti aikaansaa kuluttajissa suuria hintojen alhaisuuteen liittyviä odotuksia; kuluttajat mieltävät loppuunmyynnin merkitsevän huomattavasti liikkeen normaalihintoja alhaisempia hintoja.

Markkinatuomioistuin on ratkaisussaan 1982:6 määritellyt käsitteen sisällön: loppuunmyynti merkitsee liikkeen tai sen toimipisteen lopettamisesta taikka poikkeuksellisesta syystä tapahtuvaa toimipisteen koko varaston tai sen määrätyn osan myyntiä. Tällaisia poikkeuksellisia syitä saattavat olla esim. huoneiston korjaaminen, tulipalo, vesivahinko tai muu vastaava seikka, joka vaikuttaa liikkeen toimintaedellytyksiä heikentävästi. Ellei kyse ole liikkeen toiminnan lopettamisesta, on markkinoinnissa ilmaistava loppuunmyynnin syy.

- -

Tuotetiedot

KSL edellyttää, että tiedot markkinoitavista hyödykkeistä ovat asiallisia, totuudenmukaisia ja riittäviä. Edellytyksenä siis on, että kuluttaja mainoksen perusteella saa tiedon ostopäätöksensä kannalta merkityksellisistä seikoista. Jotta tämä vaatimus toteutuisi, edellytetään, että mikäli samalla tuotemerkillä markkinoidaan samanlaisia, toisistaan kuitenkin esim. laadun tai koon perusteella poikkeavia tuotteita, on markkinoinnissa mainittava kutakin tarjousta koskevat tuotetiedot.

KA on esim. hopeisten Chippendale-lusikoiden markkinoinnin osalta huomauttanut, että mikäli tarjouksen kohteena on "kevyt malli", on tämä kuluttajan ostopäätöksen kannalta merkityksellinen ja kenties keskeinenkin seikka markkinoinnissa esiintuotava."

MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISUN PERUSTELUT

Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp., Lahden Kellokeskus Ky ja Timanttiset-KOP-Kolmio Ky markkinoivat kultasepänalan tuotteita. Yhtiöt suorittavat yhteistä markkinointia mm. esittein, jonka tunnuksina käytetään sanaa "Timanttiset" sekä hiotun timantin muotoista logoa. Esitteet julkaisee Kulta-Akseli r.y. Esitteissä on mainittuna asianomainen yhtiö. Yhtiöt markkinoivat tuotteitaan myös itse käyttäen ilmoituksissaan em. tunnuksia.

Siltä osin kuin yhdistys suorittaa jäsenliikkeidensä tuotteiden markkinointia, se on vastuussa markkinoinnin lainmukaisuudesta. Sen sijaan ei ole näytetty perustetta, jolla yhdistys vastaisi jäsenliikkeidensä omista yksittäisistä sanomalehti-ilmoituksista.

1. Lahden Kellokeskus Ky on keväällä 1985 julkaissut Etelä-Suomen Sanomissa ilmoituksen, jossa on ollut seuraava teksti:

"Osti tukkuliike Ajantieto Oy:n koko varaston! Sijoita nyt arvoesineisiin - koko varasto myydään". Sen yhteydessä on ollut isoilla kirjaimilla sanat "ALLE TUKKUHINTOJEN" ja niiden yhteydessä huomattavasti pienemmillä kirjaimilla sana "jopa". Ilmoituksessa on ollut kuvattuna hopea-astioita ja kelloja. Ilmoituksessa on ollut myös tekstit: "Suuret valikoimat kulta- ja hopeaketjuja" ja "myös huippuedullisia muita tarjouksia."

Ilmoitus antaa kuvan, että kaikki siinä kerrotut ja kuvatut esineet ovat kuuluneet ostettuun tukkuliikkeen varastoon. Ajantieto Oy:ltä on kuitenkin hankittu vain ilmoituksessa tekstillä mainittuja kulta- ja hopeaketjuja. Viittaukset tukkuliikkeeseen ja sen varaston ostoon sisältävät yleisen edullisuusväittämän. Ilmoitus antaa harhaanjohtavan kuvan siitä, että kaikki ilmoituksessa nimetyt ja kuvatut tuotteet olisi hankittu Ajantieto Oy:ltä.

Ilmaisut "tukku" ja "tukkukauppa" tarkoittavat tavaroiden myyntiä suurissa erissä tai myyntiä muille kuin lopullisille kuluttajille. Tukkuhinnalla on ymmärrettävä tällaisessa kaupassa perittyä hintaa. Ei ole näytetty, että Lahden Kellokeskus Ky olisi myynyt tuotteita alle sen hinnan, jolla se on hankkinut ne Ajantieto Oy:ltä. Siten ilmaisu "alle tukkuhintojen" on toteennäyttämätön ja sen käyttäminen on ollut hyvän liiketavan vastaista.

Mainoksia luetaan yleensä nopeasti. Ilmaisussa "jopa alle tukkuhintojen " sana "jopa" on painettu niin paljon muuta tekstiä pienemmillä kirjaimilla, että se helposti jää huomaamatta. Menettely on hyvän liiketavan vastainen.

2. Kulta-Akseli r.y. on julkaissut esitteen "Timanttiset tarjouslehti 1986". Esitettä on jaettu sekä Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp:ien ja Lahden Kellokeskus Ky:n nimellä varustettuna. Esitteessä on viivoilla rajatussa kentässä kuvattu tuotemerkillä Chippendale hopeisia ruokailuvälineitä eli leivoslapio, kakkuottimet sekä veitset ja haarukat. Näiden yhteyteen on kuvattu Kultakeskus Oy:n tavaramerkki "Leijona"-tunnus.

Esitystapa on omiaan antamaan kuvan, että kaikki po. kentässä kuvatut esineet olisivat Kultakeskus Oy:n valmistamia. Kuitenkaan mainittu leivoslapio ei ole Kultakeskus Oy:n tuote. Siten mainos antaa harhaanjohtavan kuvan po. leivoslapion kaupallisesta alkuperästä.

3. Timanttiset-KOP-Kolmio Ky on 11.9.1986 julkaissut Aamuset-lehdessä ilmoituksen, jonka otsikossa on ollut kuva Kauppalehdestä otetusta leikkeestä "kulta". Siinä on ilmoitettu kullan hinta arkipäivittäin 21.8. - 8.9.1986. Se on tuona aikana noussut 381,75:stä 419,00:aan U.S. dollaria troy. Leikkeen vieressä on ollut mm. seuraava teksti: "Kullan maailmanmarkkinahinnan nousu sekä Japanin jenin kurssimuutokset ovat jo vaikuttaneet jalometallien hintoja nostavasti. Korujen ja kellojen hinnat nousevat vieläkin ... Siitä huolimatta. Nyt alkaa Timanttiset hintojen laskuoppi. --- Huom! Hintojen noususta huolimatta kaikki tarjoukset on laskettu vanhoista hinnoista!"

Kullan maailmanmarkkinahinta on sinänsä muuttunut ilmoituksesta ilmenevän mukaisesti. Verrattuna esim. kullan hinnan v. 1984 - 1985 vähäisiin muutoksiin, on esitetyllä lyhyellä ajanjaksolla tapahtunut muutos ollut poikkeuksellinen. Suomeen ostettavan raakakullan todellinen hinta on riippuvainen monesta eri tekijästä. Ilmoituksessa kuvatulla noin kahden viikon ajanjakson kestäneellä raakakullan maailmanmarkkinahinnan nousulla ei ole ollut välttämätöntä eikä välitöntä vaikutusta Suomessa myytävien jalometallialan tuotteiden hintoihin. Raaka-aineen hinnannousu ei myöskään voi olla

suoraan verrannollinen Timanttiset-KOP-Kolmio Ky:n markkinoimien korujen ja hopeiden hintoihin.

Asiassa on näytetty, että kultasepänalan markkinajohtajaksi nimetty tukkuliike ei ole nostanut hintojaan lainkaan vuodesta 1984 vuoteen 1987 mennessä.

Timanttiset-KOP-Kolmio Ky:n ilmoitus on omiaan antamaan kuvan, että kullan maailmanmarkkinahinnan satunnainen nousu vaikuttaa suoraan ja välittömästi Suomessa markkinoitavien koru- ja hopeatuotteiden hintoihin. Ilmoitus on harhaanjohtava.

Ilmoituksen alaosassa on lueteltu useita tuotekohtaisia "tarjoushintoja". Ilmoituksen otsakkeen teksti "Huom! Hintojen noususta huolimatta tarjoukset on laskettu vanhoista hinnoista!" viittaa siihen, että tarjottujen tuotteiden hinnat olisi jo korotettu.

Timanttiset-KOP-Kolmio Ky ei ole näyttänyt, että se olisi tosiasiallisesti julkaisuajankohtaan mennessä perinyt ilmoituksessa mainituista tuotteista korkeampia hintoja kuin tarjoushintojen esittelyperusteiden mukaiset hinnat. Markkinointi on ollut hyvän liiketavan vastaista.

4. Lahden Kellokeskus Ky on 28.8.1986 julkaissut Etelä-Suomen Sanomissa ilmoituksen. Siinä on otsakkeessa ollut mm. seuraava teksti: "Ota nyt koko hyöty katastrofimyynnistä, sillä kullan maailmanmarkkinahinnan sekä Japanin jenin kurssimuutosten myötä ovat kellojen ja korujen hinnat jo nousseet ja tulevat vielä nousemaan. Tule myymäläämme "katastrofisoppeen" ja hanki kellot, korut ja hopeat nyt huomattavasti normaalihintoja halvemmalla. Hintojen noususta huolimatta kaikki tarjoukset on laskettu vanhoista hinnoista!"

Kullan maailmanmarkkinahinnassa on juuri ennen ilmoituksen julkaisuajankohtaa tapahtunut jonkin verran nousua. Hinnannousu on ilmoituksen julkaisemisajankohtaan mennessä jatkunut noin kuukauden ajan. Ilmoituksen julkaisemisen aikaan hinta on ensimmäisen kerran saavuttanut suunnilleen alkuvuoden 1984 tason vaihdeltuaan tällä aikavälillä jonkin verran tuon tason alapuolella.

Suomeen ostettavan raakakullan todellinen hinta on riippuvainen monesta tekijästä. Ilmoitusajankohtana tiedossa olleella raakakullan maailmanmarkkinahinnan nousulla ei ole välttämätöntä eikä välitöntä vaikutusta Suomessa myytävien jalometallialan tuotteiden hintoihin. Raaka-aineen hinnannousu ei myöskään voi olla suoraan verrannollinen Lahden Kellokeskus Ky:n markkinoimien korujen ja kellojen hintoihin.

Asiassa on näytetty, että kultasepänalan markkinajohtajaksi nimetty tukkuliike ei ole nostanut hintojaan vuodesta 1984 vuoteen 1987 mennessä.

Lahden Kellokeskus Ky:n ilmoitus on omiaan antamaan kuvan, että kullan maailmanmarkkinahinnan satunnainen nousu vaikuttaa suoraan ja välittömästi Suomessa markkinoitavien kellojen ja korujen hintoihin. Ilmoitus on harhaanjohtava.

Ilmoituksessa on lueteltu useita tuotekohtaisia "tarjoushintoja" käyttäen mm. nimikkeitä "katastrofihinta" ja "norm.h.". Ilmoituksessa on mainittu, että "korut ja hopeat nyt huomattavasti normaalihintoja halvemmalla" ja "hintojen noususta huolimatta kaikki tarjoukset on laskettu vanhoista hinnoista."

Normaalihinnalla ei ole yksiselitteistä merkitystä. Normaalihinnalla on tässä ilmoituskokonaisuudessa ymmärrettävä Lahden Kellokeskus Ky:n itsensä aikaisemmin tosiasiallisesti perimää hintaa eli sen "vanhaa hintaa". Lahden Kellokeskus Ky ei ole näyttänyt, että se olisi tosiasiallisesti perinyt ilmoituksessa mainituista tuotteista korkeampia hintoja kuin "tarjoushintojen" esittelyperusteiden mukaiset hinnat. Markkinointi on ollut hyvän liiketavan vastaista.

Hakija ei ole esittänyt sellaisia perusteita, joiden nojalla olisi syytä määrätä tämä päätös julkaistavaksi vastaajien kustannuksella sanoma- tai aikakauslehdissä.

MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISU

Markkinatuomioistuin harkitsee oikeaksi SopMenL:n 1, 2 ja 6 §:n nojalla kieltää Kulta-Akseli r.y.:tä, Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp:ia, Lahden Kellokeskus Ky:tä ja Timanttiset-KOP-Kolmio Ky:tä kutakin erikseen kahdenkymmenentuhannen (20 000) markan sakon uhalla markkinoinnissaan

1. Lahden Kellokeskus Ky:tä

- esittämästä tarjouksen edullisuutta koskevan väittämän yhteydessä kuvia tuotteista, jotka eivät ole yhteydessä siihen,

- vertaamasta tuotteiden hintoja tukkuhintaan yksilöimättä hintavertailua siten, että se antaa täsmällisen tiedon tarjouksesta, ja

- esittämästä väitettä "jopa alle tukkuhintojen" siten, että sana "jopa" on kirjoitettu merkittävästi pienemmillä kirjaimilla kuin muut sanat,

2. Kulta-Akseli r.y.:tä, Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea ja Kumpp:ia ja Lahden Kellokeskus Ky:tä

- esittämästä tavaramerkkiä tuotteen yhteydessä siten, että syntyy harhaanjohtava kuva tuotteen kaupallisesta alkuperästä.

3. Timanttiset-KOP-Kolmio Ky:tä

- antamasta mainonnassa harhaanjohtavaa kuvaa korujen ja kellojen hintojen kehittymisestä ja tarjouksen edullisuudesta viittaamalla suoraan kullan hinnannousuun, ja

- vertaamasta mainoksissa tuotteiden hintoja "vielä vanhaan hintaan" silloin, kun korkeampia hintoja ei ole tosiasiallisesti peritty,

4. Lahden Kellokeskus Ky:tä

- antamasta mainonnassa harhaanjohtavaa kuvaa korujen ja kellojen hintojen kehittymisestä ja tarjouksen edullisuudesta viittaamalla suoraan kullan hinnannousuun, ja

- vertaamasta mainoksissa tuotteiden hintoja normaalihintoihin tai vanhoihin hintoihin silloin, kun korkeampia hintoja ei ole tosiasiallisesti peritty.

Vaatimukset hylätään enemmälti.

Kieltoja on noudatettava heti.

Kulta-Akseli r.y., Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp., Lahden Kellokeskus Ky ja Timanttiset-KOP-Kolmio Ky velvoitetaan yhteisvastuullisesti suorittamaan Suomen Kelloja jalometallikauppiaat r.y.:lle oikeudenkäyntikulujen korvaukseksi kohtuulliset kaksitoistatuhatta (12 000) markkaa kuudentoista (16) prosentin korkoineen tämän päätöksen tiedoksiantopäivästä lukien.

Läsnä: Huttunen, puheenjohtaja, Valkonen, varapuheenjohtaja, Wilhelmsson, Aaltonen, Jääsalo, Maijala, Mustonen, Ollikainen ja Viljanen.

---

[SV]

Suomen Kello- ja jalometallikauppiaat r.y. (sökande) mot Kulta-Akseli r.y., Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp., Lahden Kellokeskus Ky och Timanttiset-KOP-Kolmio Ky (svarandena).

Uttrycket "köpte partihandel Ajantieto Oy:s hela lager", vilket Lahden Kellokeskus Ky använt i en annons gav en vilseledande bild av att alla i annonsen nämnda och avbildade produkter skulle ha varit införskaffade från Ajantieto Oy. Uttrycket "under partipris" var obevisat och användningen av uttrycket stred mot god affärssed. I uttrycket "till och med under partipris" var orden "till och med" tryckta med så mycket mindre bokstäver än den övriga texten att de lätt kunde bli oobserverade. Förfarandet stred mot god affärssed.

Framställningssättet i fråga om Kulta-Akseli r.y.:s reklam var ägnat att ge en bild av att alla de föremål som avbildats i det med streck avgränsade fältet skulle ha varit tillverkade av Kultakeskus Oy. Då den tårtspade som presenterats i reklamen inte var en av Kultakeskus Oy:s produkter gav reklamen en vilseledande bild av tårtspadens kommersiella ursprung Timanttiset-KOP-Kolmio Ky:s och Lahden Kellokeskus Ky:s reklam var ägnad att ge en bild av att en tillfällig uppgång av världsmarknadspriset på guld direkt och omedelbart inverkar på priserna på de smycke- och silverföremål som marknadsförs i Finland. Reklamen var vilseledande.

Timanttiset-KOP-Kolmio Ky har inte visat att bolaget de facto intill tidpunkten för publiceringen av en annons skulle ha begärt högre priser för de produkter som nämnts i annonsen än erbjudandepriserna i annonsen. Annonsen var vilseledande.

Lahden Kellokeskus Ky hade inte visat att bolaget de facto skulle ha begärt högre priser för de produkter som nämnts i en annons än "erbjudandepriserna" i annonsen. Användningen av uttrycken "billigare än normalpris" och "oberoende av att priserna gått upp har samtliga erbjudanden räknats ut utgående från de gamla priserna" stred mot god affärssed.

OtillbFörfL_ 1_§, OtillbFörfL_ 2_§ och OtillbFörfL_ 6_§

SUOMEN KELLO- JA JALOMETALLIKAUPPIAAT R.Y.:S YRKANDE

Sökanden har yrkat att marknadsdomstolen med stöd av 1, 2 och 6 § i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (OtillbFörfL) vid vite förbjuder

1. Kulta-Akseli r.y. och Lahden Kellokeskus Ky att i sin marknadsföring

- i samband med ett påstående om förmånligheten hos ett erbjudande presentera bilder av produkter, som inte har samband med ifrågavarande förmånlighetspåstående eller i övrigt skapa en vilseledande uppfattning av erbjudandets verkliga innehåll,

- jämföra produkternas pris med partipriser då begreppet partipris är oklart och då man inte överhuvudtaget tillämpat partipriser beträffande ifrågavarande produkter eller i övrigt använda begreppet partipris i sin annonsering då begreppet inte är entydigt, och

- - i sin annonsering anföra påståendet "till och med under partipris" på ett sådant sätt att orden "till och med" förekommer med betydligt mindre bokstäver än de övriga orden och annonsen vilseleder konsumenterna då orden "till och med" kanske inte observeras,

2. Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp., Lahden Kellokeskus Ky samt Kulta-Akseli r.y. att i sin marknadsföring

- presentera ett annat företags varumärke i samband med sådana produkter som inte har det ursprung varumärket utvisar och på detta sätt skapa en felaktig bild av erbjudandets innehåll;

3. Timanttiset-KOP-Kolmio Ky och Kulta-Akseli r.y. att i sin marknadsföring

- i annonseringen skapa en felaktig bild av hur priserna på smycken och klockor utvecklas och hur förmånligt deras anbud är genom att hänvisa till prisuppgången på guld som i verkligheten inte har inträffat eller genom att påstå att uppgången i priset på guld direkt inverkar på smycke- och urpriserna och

- i annonseringen anföra påståendet "oberoende av att priserna gått upp har samtliga erbjudanden räknats ut utgående från de gamla priserna" eller på annat sätt jämföra priserna på de produkter de marknadsför med "normalpris" eller "gamla priser" då priserna på produkterna de facto inte gått upp.

Sökanden har också yrkat att svarandena förpliktas att offentliggöra marknadsdomstolens utslag i de tidningar marknadsdomstolen finner lämpliga, åtminstone Helsingin Sanomat, Uusi Suomi, Kelloseppälehti samt Kultaseppien lehti.

Sökanden har dessutom yrkat att svarandena solidariskt ålägges ersätta sökandens rättegångskostnader med 21 000 mark jämte ränta.

Svarandena bedriver marknadsföring av guldsmedsprodukter i en så kallad kedja under det gemensamma kännetecknet TIMANTTISET. För kedjans marknadsföring svarar Kulta-Akseli r.y.

TIMANTTISETkedjan har i sin gemensamma marknadsföring samt i de enskilda affärernas annonsering under varumärket TIMANTTISET fortgående förfarit i strid mot god affärssed och otillbörligt.

Sökanden har i ärendet inbegärt utlåtande av Opinionsnämnden för affärssed vid Centralhandelskammaren. Opinionsnämnden för affärssed har i sitt utlåtande nr 716/1987 konstaterat att svarandena handlat i strid mot de internationella grundreglerna för god reklam och otillbörligt i näringsverksamheten.

1. Lahden Kellokeskus Ky har publicerat annonser försedda med TIMANTTISETkedjans kännetecken. I annonserna konstateras bland annat följande: "Köpte partihandeln Ajantieto Oy:s hela lager! Investera nu i värdeföremål - hela lagret säljs. Även toppförmånliga övriga erbjudanden". I annonsen presenteras bland annat silverkärl och klockor på ett sätt som ger en bild av att även dessa produkter ingått i Ajantieto Oy:s lager och att de av den orsaken säljs till speciellt förmånliga priser. I verkligheten har i Ajantieto Oy:s lager inte överhuvudtaget ingått silverkärl eller ur. Svarandens annons är sålunda vilseledande och skapar en felaktig bild av de produkter som omfattas av erbjudandet.

I svarandens annons förekommer med stora bokstäver orden "UNDER PARTIPRIS" samt i anslutning till dem med betydligt mindre bokstäver orden "till och med". En konsument, som enbart ögnar igenom annonsen får en uppfattning av att alla eller åtminstone huvuddelen av de produkter som förekommer i annonsen säljs under partipris. Då svaranden inte har kunnat påvisa att produkterna skulle ha sålts till lägre priser än partipris bör annonsen anses som vilseledande och felaktig.

Användningen av partipris i den föreliggande annonseringen är vilseledande av den orsaken att texten i annonsen ger vid handen att produkterna köpts av importören i samband med köp av hela lagret. Det är klart att Lahden Kellokeskus Ky inte säljer produkter under det partipris som bolaget självt köpt in dem för. Man kan inte jämföra med de priser som eventuellt övriga näringsidkare uppbär för motsvarande produkter.

Begreppet partipris är oklart beträffande ifrågavarande annonsering och man kan inte grunda en prisjämförelse på detta begrepp. Svarandens annonsering har varit vilseledande då man jämfört produkternas pris med partipriserna och skapat en vilseledande uppfattning om erbjudandets förmånlighet.

2. Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp. och Lahden Kellokeskus Ky har tillsammans med Kulta-Akseli r.y. i sitt riksomfattande annonsblad TIMANTTISET ERBJUDANDEN 1986 publicerat en annons i vilken presenteras matbestick av silver. I annonsen presenteras bland annat en Chippendaletårtspade och dess pris anges vara 149 mark.

I annonsen förekommer Kultakeskus Oy:s varumärke, det mycket välkända "Lejonmärket". Annonsen inger köparen en uppfattning av att alla tillsammans presenterade produkter skulle vara tillverkade av Kultakeskus Oy. I verkligheten är de övriga produkterna som förekommer inom "rutan" tillverkade av Kultakeskus Oy förutom tårtspaden som kostar 149 mark.

Då man i Hopeakellos affär och i Lahden Kellokeskus Ky frågade efter den tårtspade som avses i annonsen såldes i Hopeakello en tårtspade tillverkad av Turun Merkkimetalli Oy och i Lahden Kellokeskus Ky en tårtspade tillverkad av PH-Tuote Oy. Den produkt som tillverkas av Kultakeskus Oy är till sin kvalitet avsevärt bättre än de produkter som såldes i ovan nämnda affärer. Kultakeskus har självt för sina kunder påpekat den vilseledande reklamen i ett cirkulärbrev.

Svarandena har i sin annons intagit Kultakeskus Oy:s varumärke för att hänvisa till nämnda företag och den höga kvaliteten hos dess produkter. För konsumenten är produkttillverkaren väsentlig; många konsumenter samlar till exempel på Kultakeskus Oy:s Chippendalebestick. Då svaranden i sin annonsering skapar en felaktig uppfattning av att även tårtspaden skulle ha varit tillverkad av Kultakeskus Oy gör de sig skyldiga till en marknadsföring som vilseleder konsumenterna och är otillbörlig.

3. Timanttiset-KOP-Kolmio Ky har tillsammans med Kulta-Akseli r.y. i tidningen Aamuset 11.9.1986 publicerat en annons, i vilket som synligt reklambudskap presenteras: "Nu börjar sänkningen av TIMANTTISETpriserna". In i annonsen har ur Kauppalehti tagits som urklipp spalten "GULD, guldpriset i London" vid vilken man konstaterar: "Uppgången i världsmarknadspriset på guld samt kursförändringarna för den japanska jenen har redan inverkat förhöjande på ädelmetallbranschenspriser. Priserna på smycken och ur stiger ännu ....TROTS DET...."

Hänvisningen i annonsen till uppgången i priset på guld och förändringen i jenkursen skapar en uppfattning av att det verkligen skulle förekomma betydande prisstegringar inom ädelmetallbranschen. I verkligheten köps guldet prissatt i dollar och dollarns kurs är stadd i fortsatt nedgång varför uppgången i priset på råguld i praktiken kompenseras av dollarns nedgång.

Uppgången i priset på guld kan inte heller i övrigt direkt projiceras på smyckepriserna. Råmaterialets pris utgör blott en liten del av produktens slutliga pris. I fråga om smycken, vars tillverkning långt baserar sig på handarbete och i vilka ofta ingår stenar har inte råmaterialpriset på guld någon direkt inverkan. Man kan de facto inte påvisa exeptionella ökningar i priserna på ur och smycken. Man kan tvärtom konstatera att den största tillverkaren och marknadsledaren inom ädelmetallbranschen i Finland Kultakeskus Oy:s prislista är daterad 1.2.1984 och fortfarande i kraft.

Svarandena har vid tidpunkten för sammanställandet av annonsen inte haft något konkret bevis på att priserna på smycken överhuvudtaget skulle ha stigit eller att urpriserna skulle ha stigit på ett sätt som avviker från det normala. Texten i annonsen ger vid handen att svarandena själva inte haft för avsikt att höja priserna.

Svarandena har inte heller haft bevis för att variationerna i priset på guld i London skulle ha ett direkt samband med priserna på de i annonsen avsedda produkterna i Finland. Svarandens annonsering är ägnad att ge en vilseledande bild av hur priserna på ifrågavarande produkter utvecklas och den faktiska förmånligheten hos svarandens erbjudande. Svarandenas annons bör anses vilseleda konsumenterna.

4. Lahden Kellokeskus Ky har tillsammans med Kulta-Akseli r.y. i en annons i Etelä-Suomen Sanomat 28.8.1986 försedd med TIMANTTISETkedjans kännetecken på motsvarande sätt som ovan anförts hänvisat till uppgången i priset på guld och kursförändringen för den japanska jenen samt låtit förstå att priserna på ur och smycken går upp inom kort. I annonsen presenteras en prisjämförelse mellan produkternas "normalpris" och deras "katastrofpris". I jämförelsen konstateras att prisjämförelsen baserar sig på "gamla priser oberoende av prisernas uppgång".

Det är vilseledande att grunda ett förmånlighetspåstående i reklam på en sådan kommande prisuppgång, som annonsören inte har motiverad faktakunskap om. På motsvarande sätt som ovan anförts låter Lahden Kellokeskus Ky och Kulta-Akseli r.y. i samma annonsering förstå att man inom nära framtid kan vänta sig betydande prishöjningar. Trots dessa säljer dock Lahden Kellokeskus Ky sina produkter speciellt förmånligt.

Då svarandenas i annonsen anförda påstående om en kommande allmän prisstegring som är större än normalt är ogrundat, bör svarandenas annonsering anses vilseledande.

Då man gör en prisjämförelse bör en rabatt räknas utgående från det pris näringsidkaren tidigare uppburit för samma produkt och inte till exempel utgående från det pris som angivits för nya motsvarande produkter. Svarandenas annons låter förstå att det skulle vara fråga om ett speciellt förmånligt erbjudande, då nedsättningen i pris är räknad utgående från det gamla och inte det förhöjda priset. Då priserna i verkligheten inte höjts vare sig på försorg av svarandena eller till exempel av konkurrenterna bör svarandenas annons anses vilseledande.

KULTA-AKSELI R.Y:S, HOPEAKELLO, KULTASEPÄNLIIKE OSSIAN HOPEA & KUMPP:S, LAHDEN KELLOKESKUS KY:S OCH TIMANTTISET-KOP-KOLMIO KY:S BEMÖTANDE

Svarandena har bestridit att deras marknadsföring skulle ha varit vilseledande och yrkat att ansökan måtte förkastas. Svarandena har även yrkat att sökanden ålägges ersätta svarandenas rättegångskostnader med 19 000 mark jämte ränta.

Sökandenas yrkanden grundar sig på annonsering som skett åren 1985 och 1986, vilken inte fortsatts av svarandena. Svarandena har yrkat att sökandens yrkanden redan utgående från detta faktum borde förkastas.

1. Lahden Kellokeskus Ky:s annons ger inte en bild av att samtliga i annonsen presenterade föremål skulle ha hört till Ajantieto Oy:s lager. I annonsen förekommer även övriga föremål än de som anskaffats genom nämnda köp. Texten "Köpte Partihandel Ajantieto Oy:s lager..." och texten "...även toppförmånliga övriga erbjudanden" i nedre högra hörnet förekommer med lika stor text. Den senare avser att det även salufördes föremål, som var toppförmånliga och inte att de skulle sålts billigare än partipriserna.

Sökanden påstår att partipriset skulle ha jämförts med det pris till vilket svaranden skulle ha köpt dessa produkter och att svaranden inte skulle ha visat att priserna skulle ha sålts till lägre pris än partipris. Sökanden tycks ha en felaktig uppfattning om partipriset, vilket inom denna brancsh enligt en tiotal år lång praxis är ett bestämt fast pris. Vid tidpunkten för publiceringen av annonsen var detta RP-45 %.

Man bör dessutom beakta olika tilläggsrabatter (mängd-, årsoch övriga), vilka kan medföra priser om 20-30 % under partipriset. Alla i denna punkt nämnda produkter såldes under partiprisnivå.

Partipriset tillämpas ännu, vilket Kultakeskus Oy:s prislista 1/1988 utvisar. Kultakeskus Oy är marknadsledare inom branschen och beviljar på partipriserna årsrabatter, specialrabatter och kassarabatter. Om man skulle köpa Kultakeskus Oy:s hela lager skulle man dessutom säkert beviljas en specialrabatt för att man köper hela lagret.

Termen partipris har således länge använts och godkänts inom branschen, varför svaranden inte har handlat vilseledande. Då svaranden köpte hela Ajantieto Oy:s lager har svaranden beviljats ovan nämnda rabatter. Partipriset är alltså inte anskaffningspris.

2. Produktnamnet Chippendale hänvisar till en stilinriktning och inte till en tillverkare. Åtminstone Kultakeskus Oy, Tavastehus, Auran Kultaseppä Oy, Åbo, Kultateollisuus Oy, Åbo, E. Räsänen Oy, Kuopio, S. Miettinen Ky, Åbo och PH-Yhtymä Oy, Parola, tillverkar produkter med detta namn.

Kultakeskus Oy:s varumärke var i nämnda bildkatalog placerats närmast det föremål som var tillverkat av Kultakeskus Oy. Svaranden har inte ens påstått att alla de föremål som förekom i rutan skulle vara tillverkade av Kultakeskus Oy.

3. Timanttiset Kop-Kolmio Ky:s och Kulta-Akseli r.y.:s annons har konsumenten erhållit information om att priset på guld håller på att stiga.

En höjning av råvarans pris leder i normala fall till att minutpriserna på produkten stiger. Svarandena meddelade faktum, dvs. att priset på guld gått upp. Det steg ju på en månad från 59 500 mark per kilo till 69 500 mark. Uppgången var alltså verkligen betydande. Konsumenterna var naturligtvis tillåtna att dra sina egna slutsatser av omständigheten.

I annonsen ingick bland annat olika slags ringar, förlovningsringar och diamantförsedda ringar. I fråga om dessa utgör råvaran en betydande prisfaktor, cirka 80 - 90 % eftersom produkterna tillverkas industriellt och andelen arbete är liten. Svarandena tillverkar i hög grad sina produkter av det guld de köper eller handlar på det sättet att guldet och arbetet betalas skilt.

Man kan ur annonstexten inte överhuvudtaget dra sådana slutsatser att svarandena inte haft för avsikt att höja priserna. Eftersom svarandena köpte dyrare råmaterial måste man senare överföra höjningen på produktens pris, dvs. priserna höjdes (KOP-Kolmio). Prisökningen på guld har alltså då utgjort ett pålitligt bevis. Sökandens påståenden om bindningen till dollarn ger inte en korrekt bild av prisstegringen.

4. Beträffande ökningen i fråga om guldpriset hänvisas till vad som anförts tidigare. Såsom sökanden själv konstaterar har svarandena i denna punkt jämfört priserna med de gamla priserna i enlighet med vad som i konsumentombudsmannens 5.5.1986 daterade promemoria förutsätts. I promemorian konstateras: "man kan i realisationsannonsering inte hänvisa till dem om det inte samtidigt är fråga om det pris näringsidkaren tidigare uppburit".

Yrkandena mot Kulta-Akseli r.y. med anledning av medlemsföreningarnas särannonsering är oskäliga. Då en köpman publicerar en tidningsannons i vilken Timanttisetlogon förekommer överförs inte ansvaret på Timanttisetkedjan utan ansvaret är köpmannens. Timanttisetlogon utvisar enbart att köpmannen i marknadsföringen använder sig av de gemensamma tjänster som gäller i hela riket. Alla annonser har således inte publicerats av Kulta-Akseli r.y. eller är ens gemensamt producerade. Endast fyrfärgsbildkatalogerna, som distribueras fyra gånger om året är gjorda av Kulta-Akseli r.y. och för dem ansvarar naturligtvis föreningen. Då en köpman gör sitt enskilda erbjudande fastän Timanttisetlogon skulle förekomma i det - är ansvaret hans eftersom han till denna del förbigår Kulta-Akseli r.y.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE

KO har uppmanat svarandena att iaktta bland annat följande principer i sin marknadsföring:

"Problem i fråga om guldbranschens marknadsföring

I ljuset av de annonser som tillställts KO är problemfälten inom guldbranschen närmast realisations- och slutförsäljningserbjudanden, prisjämförelser, specialerbjudandeannonsering samt vissa frågor i anslutning till produktkunskapen.

I allmänhet strävar man genom prisannonsering till att såväl informera konsumenterna som till att fästa konsumentens intresse vid prisernas förmånlighet.

- -

Med riktminutpris kan avses antingen det pris fabriken eller det tidigare försäljningledet rekommenderat eller en hänvisning till den allmänna prisnivån. Marknadsdomstolen har i sitt utslag 1982:19 förbjudit användningen av termen riktminutpris eller rmp i fråga om ett sådant jämförelsepris, som de facto inte uppbärs av konsumenterna för en likadan produkt. En jämförelse med riktminutpriset kan sålunda i en affärs normala prisannonsering komma i fråga enbart om näringsidkaren minst med stöd av en prisundersökning på orten kan påvisa att riktminutpriset är verkligt, dvs att det i verkligheten allmänt uppbärs av konsumenterna på orten.

Normalpris

I flere av KO:s undersökningar förekommer i prisjämförande annonser jämförelser, i vilka förmånligheten hos ett erbjudande betonas genom att det jämförs med ett högre pris inom parentes. Priset inom parentes kan måhända till och med kallas för normalpris. Marknadsdomstolen har ansett att med normalpris avses det pris näringsidkaren själv tidigare uppburit för produkten. Såvida man vill ge ett annat betydelseinnehåll åt termen bör man i marknadsföringen individualisera vad som avses med normalpris.

I en affärs normala prisannonsering är det alltså möjligt att använda riktminutpriset eller normalpriset som jämförelsepris såvida man beaktar ovan nämnda avgöranden av marknadsdomstolen och man kan utreda riktminutprisnivån. Det är dock inte tillåtet att använda dem vid realisationserbjudanden om det inte samtidigt är fråga om det pris näringsidkaren själv tidigare uppburit.

Superlativerna

Till att föra fram sina egna produkter eller tjänster ansluter sig frågan hur man skall ställa sig till de superlativer som anförts i marknadsföringen (till exempel bäst, förmånligast) och andra överord (till exempel bäst inom sin bransch). Utgångspunkten är naturligtvis att de uppgifter som presenteras i marknadsföringen bör vara sanna. En del av överorden är sådana att man kan anse dem utgöra köpmannaskryt. Beträffande tillåtligheten av de flesta superlativer och andra överord kan man inte ge ett entydigt och allmängiltigt avgörande utan de förutsätter en bedömning från fall till fall. Härvid fästs uppmärksamhet vid det saksammanhang där de framförs. Om man dock i marknadsföringen använder ett sådant uttryck som en konsument kan tänkas uppfatta som ett faktapåstående bör man kunna visa att uttrycket håller streck.

- -

Prisjämförelserna i realisationsannonser

Enligt 2 kapitel 3 § i KSL får priset på en produkt inte uppgivas vara nedsatt med ett större belopp än vad priset faktiskt understiger det pris näringsidkaren tidigare uppburit.

Stadgandet innebär att jämförelsepriset i en realisationsannons enbart kan utgöras av det pris, vilket uppburits för produkten i butikens samma förrättningsställe omedelbart innan realisationsförsäljningen började. Stadgandet gäller all prisannonsering, som hos konsumenterna kan tänkas inge konsumenterna en uppfattning av att näringsidkaren sänkt priset på någon produkt. Sålunda bör detta stadgande tillämpas på prisannonsering av typen "tidigare - nu", procentrabatter samt på rabatter uttryckta med överstreckningar (= streckade priser). En näringsidkare får enligt detta stadgande inte jämföra sitt eget nedsatta pris med den allmänna prisnivån och inte heller med till exempel produktens riktminutpris.

- -

Inom branschens annonsering är det vanligt att man betonar förmånligheten hos sina egna normalpriser eller realisationspriser genom till exempel överstreckningar. En överstreckning av ett pris skapar dock hos konsumenten en uppfattning av att näringsidkaren har sänkt priset på någon viss produkt. Jämförelser presenterade genom överstreckningar kan därför anses tillåtna endast om det överstreckade priset är näringsidkarens egna tidigare försäljningspris (vilket även de facto uppburits av konsumenterna). Såvida detta inte är fallet är marknadsföringen otillbörlig och strider dessutom mot KSL 2:3 §.

"Till och med under partipris"

Vid användningen av detta reklampåstående bör man iaktta försiktighet. Dess användning i marknadsföringen är tillåten enbart då affärens utförsäljningspris är lägre än dess eget inköpspris. Dessutom förutsätts att en väsentlig del av affärens varulager säljs till ett lägre pris än inköpspriset.

- -

Slutförsäljning

Vid en slutförsäljning strävar en affär att så snabbt som möjligt konvertera sitt lager till pengar. Av denna orsak inger en slutförsäljning konsumenterna stora förväntningar beträffande prisernas låga nivå; konsumenterna uppfattar att en slutförsäljning innebär priser som är avsevärt lägre än affärens normalpriser.

Marknadsdomstolen har i sitt avgörande 1982:6 definierat innehållet i begreppet: en slutförsäljning innebär att en affär eller något av dess förrättningsställen upphör eller utförsäljning av förrättningsställets lager eller en del av det av någon exceptionell orsak. Dylika exceptionella skäl kan vara till exempel renovering av butikslokalen, eldsvåda, vattenskada eller någon annan motsvarande orsak, som inverkar försvagande på affärens verksamhetsförutsättningar. Såvida det inte är fråga om att upphöra med affärens verksamhet bör man i marknadsföringen ange orsaken till slutförsäljningen.

- -

Produktuppgifterna

KSL förutsätter att uppgifterna beträffande de produkter som marknadsförs är sakliga, sanna och tillräckliga. Det förutsätts alltså att konsumenten utgående från reklamen får uppgifter om väsentliga omständigheter som inverkar på köpbeslutet. För att detta krav skall uppfyllas förutsätts det att såvida man med samma produktnamn marknadsför likadana produkter, som dock till exempel i fråga om kvalitet eller storlek skiljer sig från varandra bör man i marknadsföringen nämna bakgrundsuppgifterna för varje erbjudande.

KO har till exempel i fråga om marknadsföringen av Chippendaleskedar i silver anmärkt att såvida erbjudandet avser en "lätt modell" bör denna väsentliga och eventuellt till och med centrala omständighet ur konsumentens synvinkel föras fram i marknadsföringen.

MOTIVERINGARNA FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp., Lahden Kellokeskus Ky och Timanttiset-Kop-Kolmio Ky marknadsför till guldsmedsbranschen hörande produkter. Bolagen har en gemensam marknadsföring bl.a. genom broschyrer. Marknadsföringens gemensamma kännetecken är ordet "Timanttiset" samt en logo utformad som en slipad diamant. Broschyrerna publiceras av Kulta-Akseli r.y. I broschyrerna nämns ifrågavarande bolag. Bolagen marknadsför också själva sina produkter och använder i sina annonser ovannämnda kännetecken.

Till den del en förening har hand om marknadsföringen av sina medlemsaffärers produkter är den ansvarig för att marknadsföringen är lagenlig. Man har däremot inte påvisat någon grund, enligt vilken föreningen skulle vara ansvarig för sina medlemsaffärers enskilda tidningsannonser.

1. Lahden Kellokeskus Ky har under våren 1985 i tidningen Etelä-Suomen Sanomat publicerat en annons i vilken förekommit följande text: "Köpte partihandeln Ajantieto Oy:s hela lager! Investera nu i värdeföremål - hela lagret säljs". I anslutning till texten har med stora bokstäver förekommit orden "UNDER PARTIPRIS" samt i samband med dem med betydligt mindre bokstäver orden "till och med". I annonsen har förekommit bilder av silverkärl och klockor. I annonsen har dessutom förekommit texterna: "Ett stort urval guld- och silverkeder" och "även toppförmånliga övriga erbjudanden".

Annonsen ger en bild av att alla de föremål som avbildats skulle ha ingått i den köpta partiaffärens lager. Av Ajantieto Oy har dock enbart införskaffats de i annonsens text nämnda guld- och silverkederna. Hänvisningarna till en partiaffär och inköpet av dess lager innehåller ett allmänt förmånlighetspåstående. Annonsen ger en vilseledande bild av att alla de i annonsen nämnda och avbildade produkterna skulla ha införskaffats från Ajantieto Oy.

Uttrycken "parti" och "partiaffär" innebär försäljning av varor i stora partier eller försäljning till andra än de slutliga konsumenterna. Partipris bör avse det pris som uppbärs i en dylik handel. Det har inte visats att Lahden Kellokeskus Ky skulle ha sålt produkter till ett lägre pris än det pris för vilket de införskaffats från Ajantieto Oy. Uttrycket "under partipris" är sålunda obevisat och användningen av uttrycket har stridit mot god affärssed.

Reklamer läses i allmänhet snabbt. I uttrycket "till och med under partipris" har orden "till och med" tryckts med så mycket mindre bokstäver än den övriga texten att de lätt blir oobserverade. Förfarandet strider mot god affärssed.

2. Kulta-Akseli r.y. har publicerat broschyren "Timanttiset erbjudanden 1986". Broschyren har distribuerats försedd med såväl Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp:s och Lahden Kellokeskus Ky:s namn. I broschyren förekommer ett med streck avgränsat fält, i vilket förekommer matbestick i silver, dvs. en tårtspade, tårtbestick samt knivar och gafflar. I samband med dessa har "Leijon"-kännetecknet, Kultakeskus Oy:s varumärke, avbildats.

Presentationssättet är ägnat att ge en bild av att alla de i fältet avbildade produkterna skulle vara tillverkade av Kultakeskus Oy. Tårtspaden i fråga är dock inte Kultakeskus Oy:s produkt. Reklamen ger sålunda en vilseledande bild av ifrågavarande tårtspades kommersiella ursprung.

3. Timanttiset-KOP-Kolmio Ky har 11.9.1986 i tidningen Aamuset publicerat en annons, i vilken förekommit en bild av ett urklipp ur Kauppalehti rubricerat "guld". Man hade där angivit priset på guld under varje vardag perioden 21.8 - 8.9.1986. Priset hade under den perioden stigit från 381,75 till 419,00 U.S. dollar troy. Vid sidan av urklippet hade förekommit bl.a. följande text: "Uppgången i världsmarknadspriset på guld samt kursförändringarna för den japanska jenen har redan inverkat förhöjande på ädelmetallbranschens priser. Priserna på smycken och ur stiger ännu... Trots det. Nu börjar räkneläran för Timanttisets priser.--- Obs! Trots prisstegringen har samtliga erbjudande räknats ut utgående från de gamla priserna!"

Världsmarknadspriset på guld har i sig förändrats i enlighet med det som framgår ur annonsen. Jämförd med till exempel de små förändringar i guldpriset åren 1984 - 1985 har den förändring som inträffade under den korta period som presenterades varit exceptionell. Det verkliga priset på det råguld som importeras till Finland är beroende av många olika faktorer. Den uppgång under en period om cirka två veckor har inte nödvändigtvis haft någon omedelbar inverkan på priserna på de produkter inom ädelmetallbranschen som säljs i Finland. Prisuppgången i fråga om råvaran kan inte heller direkt projiceras på priserna för de smycken och det silver Timanttiset-KOP-Kolmio Ky säljer.

Det har i ärendet visats att den partiaffär som angivits som marknadsledare inom guldsmedsbranschen inte överhuvudtaget höjt sina priser under perioden 1984 - 1987.

Timanttiset-KOP-Kolmio Ky:s annons är ägnad att ge en bild av att en tillfällig uppgång av världsmarknadspriset på guld direkt inverkar på priserna på de smycke- och silverprodukter som säljs i Finland. Annonsen är vilseledande.

I nedre kanten av annonsen har räknats upp flere olika "priserbjudanden" för olika produkter. Texten "obs! har alla erbjudanden räknats ut utgående från de gamla priserna!" ger en hänvisning till att priserna på de erbjudna produkterna redan skulle ha höjts.

Timanttiset-KOP-Kolmio Ky har inte visat att bolaget de facto vid tiden för publicerandet av annonsen skulle ha uppburit högre priser för de produkter som nämnts i annonsen än de priser som framgår ur broschyren som erbjudandepriser. Marknadsföringen har stridit mot god affärssed.

4. Lahden Kellokeskus Ky har 28.8.1986 i tidningen Etelä-Suomen Sanomat publicerat en annons. I dess rubrik har förekommit bland annat följande text: "Drag nu hela nyttan av katastrofförsäljningen. Förändringarna i priset på guld och jenens kursförändringar har lett till att priserna på ur och smycken redan har stigit och ännu kommer att stiga. Kom till vår butik "katastrofshopen" och köp ur, smycken och silverprodukter till ett pris som är avsevärt lägre än normalpriserna. Trots prisstegringen har alla erbjudande räknats ut utgående från de gamla priserna."

Världsmarknadspriset på guld har just före publicerandet av annonsen stigit något. Prisuppgången har vid tidpunkten för annonseringen fortgått cirka en månad. Vid publiceringen har priset för första gången nått upp till år 1984 års nivå sedan det under perioden däremellan varit något under denna nivå.

Det verkliga priset på det råguld som köps till Finland är beroende av många faktorer. Den uppgång i världsmarknadspriset på råguld man kände till vid tidpunkten för publicerandet av annonsen har inte nödvändigtvis någon omedelbar inverkan på priserna för de guldsmedsprodukter som säljs i Finland. Priset på råvaran kan inte heller direkt vara projicerbart på priserna för de ur och smycken som marknadsförs av Lahden Kellokeskus Ky.

I ärendet har visats att den partiaffär, som angivits vara marknadsledare inom guldsmedsbranschen i Finland inte har höjt sina priser under perioden 1984 - 1987.

Lahden Kellokeskus Ky:s annons är ägnad att ge en bild av att en tillfällig uppgång i världsmarknadspriset på guld har en direkt och omedelbar inverkan på de ur och smycken som säljs i Finland. Annonsen är vilseledandande.

I annonsen har räknats upp flere "erbjudandepriser" för olika produkter, vilka försetts med bl.a. beteckningen "katastrofpris" och "normalpris". I annonsen har man nämnt att "smycken och silver fås nu till priser som är avsevärt lägre än normalpriserna" och "trots prisstegringen har alla erbjudanden räknats ut utgående från de gamla priserna".

Begreppet normalpris har inte en entydig betydelse. I en annonshelhet av denna storlek bör med normalpris förstås det pris bolaget Lahden Kellokeskus Ky de facto tidigare själv uppburit, dvs dess "gamla pris". Lahden Kellokeskus Ky har inte visat att bolaget de facto för de produkter som nämnts i annonsen skulle ha uppburit högre priser än "erbjudandepriserna" enligt broschyren. Marknadsföringen har stridit mot god affärssed.

Sökanden har inte anfört sådana grunder på basen av vilka det skulle föreligga skäl att föreskriva att detta utslag på svarandenas bekostnad skall offentliggöras i tidningar eller tidskrifter.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner riktigt att med stöd av OtillbFörfL 1, 2 och 6 § vid ett vite av tjugotusen (20 000) mark för var och en svarande förbjuda Kulta-Akseli r.y., Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp., Lahden Kellokeskus Ky och Timanttiset-KOP-Kolmio Ky att i sin marknadsföring

1. Lahden Kellokeskus Ky

- i samband med ett påstående om förmånligheten hos ett erbjudande presentera bilder av produkter, som inte har samband med erbjudandet,

- jämföra priser på produkter med partipris utan att individualisera prisjämförelsen på ett sådant sätt att den ger en exakt uppgift om erbjudandet, och

- anföra påståendet "till och med under partipris" på ett sådant sätt att orden "till och med" skrivits med avsevärt mindre bokstäver än de övriga orden,

2. Kulta-Akseli r.y., Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp. och Lahden Kellokeskus Ky

- presentera ett varumärke i samband med en produkt på ett sådant sätt att det uppstår en vilseledande bild ifråga om produktens kommersiella ursprung,

3. Timanttiset-KOP-Kolmio Ky

- i annonseringen ge en vilseledande bild av hur priserna på smycken och ur utvecklas och förmånligheten hos ett erbjudande genom att hänvisa direkt till uppgången i priset på guld, och

- i reklamer jämföra produktpriserna med "ännu gammalt pris" i en situation, då högre priser de facto inte uppburits,

4. Lahden Kellokeskus Ky

- i annonseringen ge en vilseledande bild av hur priserna på smycken och ur utvecklas och förmånligheten hos ett erbjudande genom att hänvisa direkt till uppgången i priset på guld, och

- reklamer jämföra produktpriserna med normalpriser eller gamla priser i en situation, då högre priser de facto inte uppburits.

Yrkandena förkastas i övrigt.

Förbuden skall iakttas omedelbart.

Kulta-Akseli r.y., Hopeakello, Kultasepänliike Ossian Hopea & Kumpp., Lahden Kellokeskus Ky och Timanttiset-KOP-Kolmio Ky ålägges att solidariskt ersätta Suomen Kello- ja jalometallikauppiaat r.y.:s rättegångskostnader med skäliga tolvtusen (12 000) mark jämte sexton (16) procent ränta från den dag detta utslag delges.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Jääsalo, Maijala, Mustonen, Ollikainen och Viljanen

+

FINLEX: MARKNADSDOMSTOLENS RÄTTSFALLSREGISTER /H Mot god affärssed MD:1989:12 Förteckning G:12.9.1989 D:18/88 M:E82 N:PA61 /O STS Student Travel Schools (sökanden) mot Euroopplainen Kielikoulu Oy (svaranden). Svaranden hade inte tillstånd att använda "President's Council" personförteckningen i sin broschyr. Svaranden hade genom att använda nämnda förteckning i sin broschyr felaktig givit en bild av att de i förteckningen nämnda personerna skulle stöda svarandens verksamhet. Svarandens förfarande var i strid med god affärssed.

OtillbFörfL_1_§ och OtillbFörfL_2_§

STS STUDENT TRAVEL SCHOOLS' YRKANDE

Sökanden har yrkat att Eurooppalainen Kielikoulu Oy med stöd av lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (OtillbFörfL) 1 och 2 § förbjuds att i sin broschyr använda en förteckning innehållande namn på kända personer, vilken förteckning sökanden har ensamrätt till. Sökanden har yrkat att förbudet meddelas tempotärt tills ärendet slutligt avgjorts. Sökanden har också yrkat att svaranden åläggs att på egen bekostnad publicera marknadsdomstolens utslag i Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet samt att dra bort från marknaden de broschyrer som man distribuerat. Sökanden har dessutom yrkat att svaranden åläggs att ersätta sökandens rättegångskostnader med 25 000 mark jämte ränta.

Eurooppalainen Kielikoulu Oy bedriver verksamhet till vilken bl.a. hör en resa omfattande ett läsår utomlands. Samtidigt representerar svaranden organisationen EF Foundation.

Svaranden marknadsför sin verksamhet bl.a. genom att publicera en EFbenämnd broschyr vilken den delar ut till skolorna. I den broschyr som utkom i augusti 1988 har svaranden publicerat den sk. President's Council förteckningen och låtit förstå att de berömda personer som representerar olika branscher, vilka ingår i förteckningen, skulle stå bakom EF:s verksamhet.

Samma förteckning ingår i den av sökanden i Finland publicerade broschyren. American Intercultural Student Exchange (AISE) benämnda organisation har åt sökanden givit nyttjanderätten till förteckningen i Europa.

Svarandens marknadsföring riktar sig till unga personer. Även om dagens unga är upplysta inverkar en dylik förteckning på deras tankevärld.

Svaranden har, genom att utan tillstånd kopiera President's Council förteckningen i den broschyr som svaranden publicerar och distribuerar, förfarit i strid mot stadgandena i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet och samtidigt även åsamkat sökanden skada.

EUROOPPALAINEN KIELIKOULU OY:S BEMÖTANDE

Svaranden har meddelat att den upphört med att i sin marknadsföring använda ifrågavarande förteckning och ansett att sökanden inte längre har behov av rättsskydd i ärendet. Svaranden har yrkat att ansökan måtte förkastas. Därtill har svaranden yrkat att sökanden åläggs att ersätta svarandens rättegångskostnader i ärendet.

Bakgrunden i ärendet har varit att enligt den uppfattning svaranden fått Förenta Staternas president år 1982 startat ett speciellt ungdomsprogram. I detta sammanhang har publicerats en President's Council förteckning som innehåller kända personers namn från olika branscher. På basen av den här uppfattningen försåg svaranden sin broschyr med ifrågavarande förteckning. Efter detta tog STS Student Travel Schools kontakt och meddelade att ensamrätten till ifrågavarande President's Council förteckningen tillhör American Intercultural Student Exchange (AISE). Ensamrätten att nyttja ifrågavarande förteckning i Europa innehas av STS Student Travel School.

Efter att sakförhållandet klarnat har representanten för svarandens amerikanska organisation Educational Foundation for Foreign Study, EF Foundation, varit i kontakt med en representant för AISE. Denna har meddelat att AISE vill att svaranden meddelar dem skriftligt att oganisationen inte lägre använder nämnda President's Council förteckning. Nämnda försäkran har svaranden givit åt amerikanska AISE 1.2.1988. I förbindelsen har svaranden försäkrat att den inte använder President's Council förteckningen i sin broschyr och inte heller i någon annan marknadsföring. Enligt svarandens uppfattning borde ärendet sålunda ha varit slutbehandlat.

Med beaktande av att svaranden har givit den av AISE påyrkade skriftliga förbindelsen och emedan man har upphört med President's Council förteckningen år 1985, skall sökandens yrkanden förkastas.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE

KO har undersökt årendet och till svaranden sänt följande brev: "Ni har marknadsfört era utbytesstudentresor till USA genom att publicera broschyren EF = ett läsår utomlands. Er broschyr som utkom senaste år innehöll en President's Council förteckning bestående av namn på kända personer från olika områden. Ni hade inte erforderligt tillstånd att använda denna förteckning i er marknadsföring.

Med stöd av konsumentskyddslagen 2 kapitel 1 § är det förbjudet att i marknadsföringen använda sig av förfaranden i strid mot god sed eller som eljest är otillbörligt med hänsyn till konsumenterna.

Användningen av kända personers namn i marknadsföringen kan ha inverkan på konsumenternas beslutsfattande, framförallt unga konsumenter som planerar en utbyteselevresa utomlands. Genom att i marknadsföringen använda President's Council förteckningen utan rätt till det har i givit konsumenterna en vilseledande uppfattning av att dessa personer skulle stå bakom er verksamhet. Av den anledningen anser jag att er marknadsföring till denna del stridit mot förutnämnda stadganden i konsumentskyddslagen.

Nu har ni i alla fall meddelat att ni upphört med att använda förteckningen i er marknadsföring i december 1988 samt att ni bekräftat saken skriftligen även till USA. Jag anser att era åtgärder ur konsumentskyddslagen är tillräckliga och vidtar inte denna gång andra åtgärder i ärendet. Jag påminner dock om att ifall näringsidkare verkar i strid mot av mig given anmärkning kan det betraktas som avsiktligt brott mot lag."

YRKANDE OM TEMPORÄRT FÖRBUD

Vid behandlingen av ärendet 7.8.1989 har marknadsdomstolen förkastat sökandens yrkande på temporärt förbud.

MOTIVERINGARNA FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Sökanden, STS Student Travel Schools, och svaranden Eurooppalainen Kielikoulu Oy marknadsför språkkursresor till utlandet avsedda för skolelever, bl.a. sådana som hänför sig till undervisningen i engelska språket. I marknadsföringen använder man sig bl.a. av broschyrer som utdelas i skolorna.

Sökanden verkar såsom representant i Finland för en organisation benämnd American Intercultural Student Exchange (AISE). I sökandens broschyr "A high school year in the USA 1989/90" har man presenterat AISE organisationen bl.a. genom att nämna att "inflytelserika personer stöder AISE---". I presentationen av AISE har inkluderats en förteckning kallad "President's Council", vilken består av namn på kända personer från olika områden.

Svaranden verkar såsom representant i Finland för en organisation benämnd Educational Foundation for Foreign Study (EF Foundation). I den av svaranden 1988 publicerade broschyren "Ett läsår utomlads, USA" har på en sida presenterats organisationen EF Foudation. I samband med den här presentationen har man inkluderat nämnda "President's Council" förteckning.

Svaranden har inte haft tillstånd att använda "President's Council" personförteckningen i sin broschyr. Svaranden har genom att använda nämnda förteckning givit en felaktiga bild av att de i förteckningen nämnda personerna skulle stöda svarandens verksamhet.

Svaranden har sålunda förfarit i strid mot god affärssed i sin marknadsföring.

Marknadsdomstolen anser att det inte är nödvändigt att ålägga svaranden att utföra på yrkande rättelseåtgärder och inte heller att svaranden ålägges publicera detta beslut i dagstidningarna.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner riktigt att med stöd av OtillbFörfL 1 och 6 § vid vite av etthundratusen (100 000) mark förbjuda Eurooppalainen Kielikoulu Oy att i sin marknadsföring använda "President's Council" personförteckningen utan tillstånd.

Förbudet skall iakttagas omedelbart.

Eurooppalainen Kielikoulu Oy åläggs att ersätta STS Student Travel Schools rättegångskostnader med skäliga befunna femtontusen (15 000) mark jämte 16 procents ränta från dagen för delgivningen av detta avgörande.

Sökandens yrkande förkastas i övrigt.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Mustonen, Ollikainen och Viljanen.

+

FINLEX: MARKNADSDOMSTOLENS RÄTTSFALLSREGISTER /H Vilsledande MD:1989:15 Realisationsprisannonsering G:14.11.1989 D:21/88 M:E1 N:TC8 /O Kulta-Akseli r.y. mot Kultabonus Ky. Svaranden hade under början av år 1988 i tre månaders tid nästan i ett streck samt åtminstone ännu på hösten samma år marknadsfört sina produkter i realisationsförsäljning och använt olika uttryck som avser realisationsförsäljning. Marknadsföringen var vilseledande.

OtillbFörfL_2_§ och 6_§ /K

KULTA-AKSELI R.Y.:S YRKANDE

Sökanden har yrkat att Kultabonus Ky med stöd av 1,2 och 6 § i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet OtillbFörfL vid vite förbjuds att i sin marknadsföring

1. använda överstreckade priser och procentrabatter såvida inte bolaget på ett tillförlitligt sätt kan visa att det tidigare de facto för de produkter det erbjuder till rabatterade priser uppburit högre priser än de priser som utgör grunden för uträknande av rabatten och

2. som försäljningsbefrämjande åtgärd använda realisationspåståenden under en längre period än två månader i ett streck och över tre månader under ett kalenderår.

Sökanden har också yrkat att förbudet omedelbart meddelas temporärt tills ärendet slutligt är avgjort. Sökanden har dessutom yrkat att svaranden ålägges ersätta sökandens rättegångskostnader med 18 000 mark jämte ränta.

Kultabonus Ky har under perioden februari - maj 1988 i sin annonsering i flere olika tidningar, bl.a. i Aamulehti berättat att bolaget säljer hela sitt lager till priser som är rabatterade 20 - 60 % och alla produkter med 50 % rabatt, alla produkter med minst 50 % rabatt, ett helt parti diamantringar och hängsmycken med 30 % rabatt samt i sina annonser använt tekniken att strecka över prisen. Bolaget har dessutom angivit att rabatten uträknats utgående från riktminutpriset.

Svaranden har inlett sitt förfarande redan år 1987. Svaranden har fortsatt sin annonsering utan att bry sig om att den av konsumentrådgivaren i Tammerfors erhållit information i form av en promemoria av konsumentombudsmannen (KO). Det framgår inte att svaranden omedelbart innan realisationen i detta driftställe skulle ha sålt i annonsen mämnda produkter till högre priser eller de facto av konsumenterna uppburit det överstreckade tidigare försäljningspriset.

Svaranden har i Aamulehti den 4, 12 och 27 januari, den 7, 16 och 19 februari, den 4 och 8 mars, den 7, 26 och 29 april, den 5 maj samt den 5 och 12 oktober 1988 marknadsfört sina produkter på ett sådant sätt, att det varit fråga om en fortgående realisationsförsäljning, varvid de rabatterade priserna kommit att utgöra svarandens normalpriser.

Svaranden har i sin annonsering förfarit vilseledande och i strid mot stadgandena i OtillbFörfL.

KULTABONUS KY:S BEMÖTANDE

Svaranden har bestridit att dess marknadsföring skulle vara vilseledande och yrkat att ansökan måtte förkastas. Svaranden har även yrkat att sökanden förpliktas ersätta svarandens rättegångskostnader med 20 000 mark jämte 16 procents ränta.

Svaranden öppnade sin affär den 29 maj 1987. Såsom namnet Kultabonus Ky ger vid handen strävar svaranden att på marknaden finna de allra billigaste och för konsumenten mest fördelaktiga produkterna. Dessa produkter säljs till toppfördelaktiga "bonus" priser dvs till priser på erbjudandenivå. Denna prisnivå jämför svaranden inte med några andra priser eller riktminutpriser. De är helt enkelt fördelaktiga produkter till "bonus" pris.

Svaranden köper även i någon mån normala lagervaror av varuleverantörerna vilka har de normalpriser som leverantörerna riksomfattande annonserar. Dessa produkter till normalpris säljs åtminstone en skälig tid till de riksomfattande normalpriserna. Då svaranden sedan kör en kampanj om ett amerikanskt jippo eller en värmeböljerea i fråga om dessa produkter meddelar svaranden: "ett amerikanskt jippo - alla produkter 40 % under normalpriserna" och menar det verkligen.

Ifrågavarande realisationsförsäljning avser sålunda en del av svarandens lager, dvs de produkter som säljs till normalpris. Eftersom denna del av lagret utgör endast en del av svarandens lager växlar produkterna ofta. Realisationspriserna på dessa ständigt växlande produkter utgör verkliga erbjudanden i förhållande till de tidigare uppburna sk. normalpriserna. I fråga om en dylik produkt ser man alltså till att den inte förekommer i realisationsförsäljning i ett streck under en längre tidsperiod än två månader eller under tre månaders tid under ett år.

Föremålet för svarandens annonser har utgjorts av olika produktpartier. Ifrågavarande produktpartier har sålts till normalpriser under en tillräckligt lång tid före realisationsförsäljningen. Efter detta har produktpartiet blivit föremål för realisationsförsäljning och annonseringen beträffande detta produktparti har inte pågått längre tid än två månader. Då ifrågavarande produktparti sålts har svaranden köpt ett nytt produktparti och i fråga om detta förfarit på ovan angivet sätt.

Tekniskt har man inte kunnat verkställa annonseringen på annat sätt eftersom reklamutrymme är dyrt. Man kan inte individualisera det produktparti som vid ifrågavarande tidpunkt är till salu på ett noggrannare sätt än det sätt som tillämpats i annonseringen. En mera detaljerad annonsering skulle innebära oskäligt dyra annonser. En köpman kan inte till exempel i sin reklam börja individualisera tiotals eller till och med hundratalas produkter. Den enda möjlighet som återstår är att tala rätt och slätt om produktpartier.

Fastän KO har informerat guldbranscens affärer om spelreglerna för marknadsföringen har man åtminstone inte tillämpat dem inom Tammerfors ekonomiområde. Sålunda har realisationsförsäljningspraxisen inom guldbranschen ännu inte inarbetats. Av denna orsak skulle det inte vara skäligt att Kultabonus Ky ensamt skulle förbjudas att i sin marknadsföring tillämpa det annonseringsförfarande som bolaget redan tillämpat.

KO:s marknadsföringsförbud har tillkommit genom att svaranden inte i tid hunnit motsätta sig det. Svaranden motsatte sig grunderna för KO:s förbud, men svarandens ställningstagande hann inte inkomma i tid. I KO:s utslag har man alltså inte heller kunnat beakta det bevismaterial svaranden presenterat som stöd för sin ståndpunkt.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE

KO har den 2 december 1988 meddalt Kultabonus Ky marknadsföringsförbud. KO:s förbud lyder som följer:

"Konsumentombudsmannen har uppmärksammats på Kultabonus Ky:s tidningsannonsering under innevarande år. Anmälaren har tillställt konsumentombudsmannen annonser införda i Aamulehti enligt följande:

Den 4 januari en annons om inventarieskräll genom vilken alla klockor till normalpriser säljs med 20 - 50 % rabatt.

Den 7 januari en annons om till och med 60 % "kontorea" för värdegods, och alla produkter med minst 30 % rabatt. Samma annons upprepades den 12 januari och 19 januari. Den 27 januari 1988 publicerade bolaget en annons i vilken man gjorde reklam för en "rejäl reparationsförsäljning", hela lagret med 20 - 60 % rabatt. Samma annons igen den 7, 16 och 19 februari i Aamulehti. Denna annons publicerades ännu den 2 och 4 mars varvid i sistnämnda annons förekom texten "ännu två dagar". I en annons publicerad den 8 mars gjorde man dock ännu reklam för en 20 - 60 % realisation under 5 extra dagar. I en annons i Aamulehti den 22 mars alla produkter -50 %. Likaså den 29 mars. Den 7 april publicerades annonsen: vårens stora "tumultförsäljning, 300 armbandsur till och med till halva priset och ett parti guldkedjor - 40 %. Samma annons upprepades ännu den 26 april. Den 29 april berättade man i tidningen om "Ett amerikanskt jippo" valborg till ära, alla produkter - 40 %.

Den 5 maj "ett amerikanskt jippo" Mor till ära, alla produkter - 40 %. Realisationsförsäljningarna fortsatte: i juni och juli var temat "värmeböljerealisation". I augusti "höstrealisation". Den 16 september publicerades en annons om "tumultmarknad" - till exempel klockor - 30 % - 70 %. Den senaste Kultabonus realisationsannons som tillställts konsumentombudsmannen är från den 5 oktober.

Enligt 2 kapitel 3 § i konsumentskyddslagen får priset på en produkt inte uppgivas vara nedsatt med ett större belopp än vad priset faktiskt understiger det pris näringsidkaren tidigare uppburit. Samtliga prisannonser, jämförelser och övriga påståenden som konsumenten kan tänkas uppfatta som påståenden om att näringsidkaren har nedsatt priset på en viss produkt eller produktgrupp, faller under stadgandet. Det pris näringsidkaren påstår vara nedsatt får inte jämföras med den allmänna prisnivån eller en konkurrerande näringsidkares pris. Priset får inte heller jämföras med riktminutpriset såvida inte näringsidkaren själv tidigare sålt varor till detta pris.

Eftersom det pris som uppbärs för en vara flere gånger kan variera har man i regeringens proposition till konsumentskyddslagstiftning konstaterat att som jämförelsepris skall anses det pris, till vilket förnödenheter omedelbart innan sålts åt konsumenter. I regeringens proposition konstateras därtill att ett förfarande, då en näringsidkare för en alldeles kort tid höjer priset på en produkt för att därefter kunna annonsera ett rabatterat pris. Såvida priset på produkten under realisationen därutöver rabatteras bör tilläggsrabatten räknas ut utgåenden från det redan rabatterade priset.

Långa realisationsförsäljningar strider mot stadgandena i konsumentskyddslagen 2 kapitel 3 §. I en dylik situation övergår nämligen de rabatterade priserna till att utgöra affärens normalpriser. Hänvisningar till nedsatta priser är härvid inte möjliga eller tillåtna såvida det inte är fråga om nedsättning av redan nedsatta priser.

KO har hösten 1986 sammanställt en promemoria gällande guldbranschens marknadsföring. Promemorian har på försorg av konsumentrådgivaren i Tammerfors delgivits Kultabonus Ky den 29 maj 1987 och ånyo från konsumentombudsmannens byrå den 30 november 1987. I promemorian har utretts de principer som konsumentskyddslagen uppställt för realisationsannonsering.

Kultabonus Ky har sålunda medvetet om innehållet i konsumentskyddslagen 2 kapitel 3 § anordnat realisationsförsäljningar i strid mot stadgandet. Realisationsförsäljningarna har under år 1988 varit fortgående.

Av denna orsak utfärdar jag följande f ö r b u d:

Jag förbjuder Kultabonus Ky att i fortsättningen i marknadsföring riktad till konsumenter

a) använda procentrabatter, överstreckade priser eller övriga uttryck som hänvisar till rabatter såvida inte bolaget på ett tillförlitligt sätt kan visa att det tidigare faktiskt uppburit högre priser för de varor som erbjuds på rabatt än de priser som utgör grunden för uträknande av rabatten,

b) använda realisationspåståenden som försäljningsbefrämjande åtgärd i ett streck längre tid än två månader och över tre månader under ett kalenderår.

Förbuden skall iaktagas vid ett vite av femtiotusen (50 000) mark.

Förbudet grundar sig på konsumentskyddslagen 2 kapitel 3 och 7 § samt 7 och 10 § i lagen om konsumentombudsmannen.

Förbudet förfaller om Kultabonus Ky inom tio dagar från att detta utslag delgivits bolaget skriftligen eller på konsumentombudsmannens byrå muntligen meddelar att bolaget motsätter sig förbudet."

BEVISNING

I ärendet har som av svaranden åberopade vittnen hörts försäljare Erja Hannele Lindroos och sekreterare Leena Hannele Pio. Vittnena har berättat följande.

Lindroos: De högre pris på produkterna som nämnts i annonsen i Aamulehti den 24 maj 1988 är de normalpris tillverkarna angivit, deras rekommendationspriser. Dessa pris har uppburits innan realisationsförsäljningen. Den sockerskål och gräddsnäcka som annonserats i Aamulehti den 7 april 1988 fanns det ursprungligen 2 par av. Av dessa såldes det ena paret till det högre pris som nämndes i annonsen, vilket pris utgjort tillverkarens rekommendationspris. Av tårtspadarna har sålts några och av kakspadarna och knivarna några par till ett högre pris som varit tillverkarens riktminutpris innan priset nedsattes. Alla varor i normallagret har funnits till salu till högre pris.

Det rabatterade priset har räknats ut utgående från riktminutpriset eller affärens normalpris till vilket lagts guldbranschens normala täckningsbidrag om det är fråga om produkter till nettopris. Produkterna prissätts alltid då de anländer, varje vecka eller varje dag. Produkternas prislappar förses med en anteckning om när produkten anlänt. Produkterna hålls någon tid till salu till normalpriser innan man säljer dem till rabatterat pris.

Pio: De tårt- och kakspader som annonserats den 5 oktober 1988 i Aamulehti såldes i stora mängder till normalt pris. Vittnet mindes inte antalet. Fadderskedar fanns det till exempel en viss tillverkares hela urval av. Även dessa såldes till normalpriser före realisationsförsäljningen. Produktens prislapp gav vid handen när en vara anlänt och huruvida det var fråga om en vara till normalpris. Normalpriser uppbars innan priserna nedsattes.

YRKANDET PÅ TEMPORÄRT FÖRBUD

Vid behandlingen av ärendet 2.10.1989 har marknadsdomstolen förkastat yrkandet på temporärt förbud.

MOTIVERINGARNA TILL MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Kultabonus Ky har den 7 och 26 april 1988 i en reklam i Aamulehti annonserat bl.a. "sockerskål och gräddsnäcka i silver, rmp. 2 175,- nu 1 190,-". I en reklam i samma tidning den 24 maj 1988 har svaranden annonserat bl.a. en tårtspade, pizzaspade, kakbestick samt kaffeskedar till nedsatta priser. I en reklam i samma tidning den 5 och 12 oktober 1988 har svaranden annonserat bl.a. en tårtspade, kakspade och kniv samt fadderskedar till rabatterat pris. I reklamerna har det bredvid de nedsatta priserna förekommit ett högre överstreckat pris.

I en annons i Aamulehti bl.a. den 7, 12 och 19 januari 1988 har svaranden annonserat "Rea på alla produkter, minst - 30 %". Svaranden har i samma tidning den 7, 16 och 19 februari 1988 samt den 2, 4 och 8 mars 1988 annonserat: "Rejäl reparationsförsäljning - 20 - 60 %". Svaranden har den 22 och 29 mars i Aamulehti annonserat: "Ett amerikanskt jippo! Alla produkter - 50 % (på normalpriserna)". I samma tidning har svaranden den 7 och 26 april 1988 annonserat: "Vårens stora tumultförsäljning fortsätter . . . chockkeder - 40 %". Svaranden har fortsättningsvis i samma tidning den 5 och 12 oktober 1988 annonserat bl.a. "Billigt silver! Chock! Allting 199,- Ett parti guldkeder - 40 %

KO har den 2 december meddelat svaranden det marknadsföringsförbud som refererats i detta utslag. Svaranden har uppgivit att den motsatt sig utfärdande av förbud men att svarandens ställningstagande inte hunnit fram i så god tid att förbudet skulle ha förfallit.

1. De i marknadsdomstolen hörda vittnena har berättat att de produkter som i svarandens annonser angivits vara rabatterade bl.a. smycken, tårtspadar, kaksparar och knivar, fadderskedar samt sockerskål och gräddsnäcka sålts åt kunder till de högre priser som nämnts i annonserna innan man meddelat realisationspriserna i annonserna.

Marknadsdomstolen anser att svaranden visat att den uppburit de högre priser som angivits i reklamerna innan priset nedsatts. Svaranden har sålunda inte förfarit i strid mot god affärssed eller vilseledande då den i sina reklamer använt överstreckade priser och procentrabatter.

2. Marknadsdomstolen har i sitt utslag 1987:9 förbjudit bl.a. användningen av uttrycken slutförsäljning, rea, lagersanering, utförsäljning, lagertömning eller andra uttryck som avser realisationsförsäljning under en lång tidsrymd. I motiveringarna till avgörandet uttalades bl.a. följande:

"Ovan nämnda uttryck ger en bild av att det skulle vara fråga om en realisationsförsäljning, vid vilken produkterna säljs till fördelaktigare priser än tidigare. En realisationsförsäljning kan inte vara fortgående eftersom de priser som angivits vara nedsatta då övergår till att vara fasta priser. En realisationsförsäljning kan de facto fortgå endast en tämligen kort tid."

Svaranden har i början av år 1988 nästan i ett streck i över tre månaders tid samt åtminstone under hösten samma år marknadsfört sina produkter i realisationsförsäljning och använt olika uttryck som avser realisationsförsäljning. Svarandens marknadsföring har varit vilseledande.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner riktigt att med stöd av 2 och 6 § i OtillbFörfL vid ett vite av femtiotusen (50 000) mark förbjuda Kultabonus Ky att i sin marknadsföring under en lång tidsperiod använda uttrycken rea, reparationsförsäljning, amerikanskt jippo och stor tumultförsäljning eller andra uttryck som avser realisationsförsäljning.

Förbudet skall iaktas omedelbart.

Kultabonus Ky förpliktas att ersätta Kulta-Akseli r.y.:s rättegångskostnader med skäliga tiotusen (10 000) mark jämte 16 procents ränta från den dag detta utslag delges.

Yrkandena förkastas i övrigt.

Närvarande: Huttunen, ordf., Valkonen, viceordf., Wilhelmsson, Aaltonen, Antila-Rantanen, Luukko, Maijala, Ollikainen och Pohtola +

FINLEX: MARKNADSDOMSTOLENS RÄTTSFALLSREGISTER /H Oskäligt avtalsvillkor MD:1990:3 Avbetalningstillägg G:16.2.1990 Kreditköp D:19/89 M:M1 N:TI3 /O KO mot Asiakasrahoitus Oy (Kundfinans Ab, bolaget). Vid avbetalningsköp näringsidkare och konsument emellan var det fråga om stadgandet i KSL angående avtal om konsumentkredit. Enligt KSL 7 kap. 3 § jämställes vid tillämpningen av reglerna i 7 kap. med näringsidkare, som beviljat kredit, den till vilken kreditgivarens rättigheter enligt konsumentkreditavtalet har övergått. Vid finansiering av ett avbetalningsavtal näringsidkare och konsument emellan samt vid inkassering av betalningsposterna fungerar bolaget gentemot konsumenterna som en i KSL 7 kap. avsedd näringsidkare. Bolagets invändning, att det inte vore rätt svarande i målet, förkastades.

De av bolaget finansierade konsumentkrediterna innehöll ett avbetalningstillägg, som inkasserades i anslutning till de olika betalningsposterna. Då konsumenten betalade sin avbetalningsskuld i förtid beräknade bolaget, enligt stadgandet i 3 § 2 mom. lagen om avbetalningsköp, säljarens fordran för icke förfallna avbetalningsposter som så stor, som svarade mot kontantpriset i förhållande till avbetalningspriset. På den icke utnyttjade kredittiden belöpande avbetalningstillägg tillgodoräknades alltså inte i sin helhet köparen.

Enligt KSL 7 kap. 12 § 2 mom. skall, då konsumenten betalar skulden i förtid, från den fordran som återstår för kreditgivaren avdras den del av kreditkostnaden, som hänför sig till den outnyttjade kredittiden. Ett beräkningssätt enligt lagen om avbetalningsköp 3 § är oförmånligare för konsumenten än beräkningssätt enligt KSL 7 kap. 12 § i de fall, då konsumenten har erlagt ett kontantbelopp.

Bolaget hade då konsumenten i förtid betalat sin avbetalningsskuld underlåtit att draga av den del av avbetalningstillägget, som hänförde sig till den outnyttjade kredittiden. Detta tillvägagångssätt stred mot stadgandena om kreditförhållanden i KSL och var oskäligt gentemot konsumenterna.

KSL_3_kap._1_§ och 7_kap._12_§

/K KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 7 kap. 10, 12 och 23 § samt 3 kap. 2 § yrkat att marknadsdomstolen (MD) vid vite förbjuder Kundfinans Ab att, vid avbetalningsköp träffade med konsumenter, vid förtida betalning av skulden använda sig av ett avtalsvillkor, enligt vilket ett i mark bestämt kreditkostnadsbelopp, exempelvis avbetalningstillägg, som är bestämt att erläggas i anslutning till varje avbetalning och angetts i mark, behandlas enligt lagen om avbetalningsköp 3 och 5 § eller på något annat sätt, som leder till ett ur konsumentens synpunkt ofördelaktigare resultat än vad som sker vid tillämpning av konsumentskyddslagen 7 kap. 12 §.

Reglerna i KSL 7 kap. tar, då det är fråga om avbetalningsköp en näringsidkare och en konsument emellan, vad avser i samband med den uppgörelse, som skall företagas då det sålda föremålet återtages eller skulden betalas i förtid, över de regler, som utfärdats beträffande avbetalningshandel. Uttryckliga regler om detta har intagits i 3 och 5 § lagen om avbetalningsköp. Trots detta tillämpar olika finansieringsbolag, som finansierar avbetalningsköp, fortfarande de regler, som finns i lagen om avbetalningsköp. Detta har i praktiken visat sig genom flera till konsumentklagonämnden framförda klagomål, som gällt fall, då konsumenten erlagt betalningen i förtid.

Ett av de centrala syftena med KSL 7 kap. är att säkerställa konsumentens rättsskydd vid olika avtal om konsumentkredit. Avbetalningshandel har, redan innan KSL 7 kap. trädde i kraft, varit en kreditform, förenad med speciellt noggranna regler och detaljerade formföreskrifter, för vars övervakande det tillsatts speciella organ. Enligt förarbetena till KSL 7 kap. bör man emellertid söka skapa en enhetlig, alla konsumentkreditformer omfattande lagstiftning om kreditärenden, där man kan anse att konsumenten behöver ett särskilt skydd. I samma sammanhang har man därtill försökt rätta till en del olägenheter, som visat sig i avbetalningshandelspraxis, och ytterligare stärka konsumentens ställning i förhållande till nuläget, även då det är fråga om avbetalningshandelsavtal (RP 1985/88 sid. 6).

Enligt KSL 7 kap. 23 § kan den näringsidkare, som bryter mot stadgandena om kreditförhållanden förbjudas att fortsätta eller upprepa lagstridigt förfarande, såvida det med hänsyn till konsumentskyddet är nödvändigt.

I föreliggande fall är det inte fråga om huruvida skrivna avtalsvillkor är oskäliga utan om att tvingande regler åsidosättas via i praktiken använda avtalsvillkor. MD har i sina avgöranden 1982:21, KO/Nastolan Sähkö Oy och 1984:12 KO/K ansallisOsake-Pankki förbjudit nämnda näringsidkare att använda oskäliga avtalsvillkor, som inte grundade sig på särskilt skrivna avtalsvillkor. I sitt avgörande 1985:13 KO/Ab Novendor Oy förbjöd MD bolaget att använda avtalsvillkor, som stred mot tvingande lagregler (KSL 6 kap. 6 §). I motiveringarna fastslog MD bl.a. att av bolaget ensidigt tillämpad praxis, som strider mot tvingande lagstiftning, är sådant avtalsvillkor, som avses i KSL 3 kap. 1 §. Samma slutsats gäller naturligtvis också ett i praxis tillämpat avtalsvillkor, som åsidosätter de normer, som gäller storleken på det belopp, som skall betalas i samband med förtida betalning av skulden.

Eftersom finansieringsbolagen tillämpar det avtalsvillkor, varom nu i praxis är fråga, i alla de fall, då gäldenären betalar sin skuld i förtid, d.v.s. också i de fall då konsumenten frivilligt erlägger sin skuld i förtid, och går med på att rätta till sitt förfarande endast efter konsumentklagonämndens rekommendation eller KO:s beslut om bistånd, kan man anse att ärendet är av stor betydelse med hänsyn till förverkligande av konsumentskyddet. Ärendets betydelse ökas givetvis av att samma praxis tillämpas då varan tages tillbaka, då konsumenten befinner sig i ett tvångsläge.

Det lagstridiga förfarandet är också ägnat att leda till att konsumenternas benägenhet att frivilligt betala i förtid minskar. Detta kan inte anses vara en konsumentpolitiskt lyckad utveckling.

Bestämmelserna i KSL 7 kap. tar alltså över reglerna i lagen om avbetalningsköp vad gäller ovan nämnda delar. Speciella hänvisningsregler härom har tagits med i den i samband med lagens ikraftträdande förnyade lagen om avbetalningsköp. Enligt lagen om avbetalningsköp 3 § 4 mom. skall uppgörelse mellan näringsidkare och konsument vid avbetalningshandel alltid utföras enligt KSL 7 kap. 17 § (386/1986). Enligt lagen om avbetalningsköp 5 § 4 mom. skall då det gäller förhållandet mellan näringsidkare och konsument vid avbetalningshandel i stället för beräkningsanvisningarna i 3 § tillämpas reglerna i KSL 7 kap. 12 och 17 §.

I handels- och industriministeriets beslut angående blanketter och prisannonsering vid avbetalningsköp 1 § punkt 8 skall det i avtalet nämnas "att köparen har rätt att också erlägga betalningen tidigare än vad som avtalats samt att säljarens fordran skall vid köp mellan näringsidkaren och konsumenten beräknas enligt 7 kap. 12 § konsumentskyddslagen och vid köp mellan näringsidkarna enligt 3 och 5 § lagen om avbetalningsköp".

I kraft varande lagstiftning innehåller sålunda klara och entydiga anvisningar beträffande vilka bestämmelser som skall tillämpas då en uppgörelse beräknas vid avbetalningsköp en näringsidkare och konsument emellan.

Enligt KSL 7 kap. 12 § 2 mom. skall kreditgivarens fordran då konsumenten i förtid betalar sin konsumentkredit beräknas så att från den kreditgivarens fordran, som återstår, skall avdras den del av kreditkostnaderna, som hänför sig till den outnyttjade kredittiden. Detta stadgande tillämpas på såväl avbetalningsköp som andra engångskrediter.

Regeln i KSL 7 kap. 12 § om beräkning vid uppgörelse avviker alltså från den s.k. reduktionsregeln i 3 § lagen om avbetalningsköp. Det tal, som utvisar förhållandet mellan kontantpriset och det avtalade avbetalningspriset, beräknas enligt lagen om avbetalningsköp 3 § och man får det genom att dividera kontantpriset med avbetalningspriset. Denna regel tillämpas fortfarande vid avbetalningsköp tvenne näringsidkare emellan.

I motiveringarna för KSL 7 kap. 12 § (RP 1985/88, sid. 29) skrives att konsumenten inte behöver betala kreditkostnader, som hänför sig till den outnyttjade kredittiden. Kreditkostnader kan på två olika sätt hänföra sig till den outnyttjade kredittiden. Antingen är de bundna vid den kvarstående skuldens storlek, såsom ränta, eller också beror de på antalet betalningar under den återstående kredittiden, såsom hanterings

avgifter. Då stadgandets regler om beräkningssätt tillämpas på i mark bestämd kostnadsrat, vilken enligt avtalet skall betalas såsom i mark bestämd betalningsrat och kostnaden sålunda hänför sig till antalet betalningstillfällen under hela kredittiden, leder ett beräkningssätt enligt denna regel till ett ur konsumentens synpunkt klart fördelaktigare resultat än den av finansieringsbolagen fortfarande tillämpade s.k. reduktionsregeln.

Ur förarbetena till stadgandena om konumentkrediter framgår att detta också varit lagstiftarens avsikt. Enligt regeln i KSL 7 kap. 12 § skall alla kreditkostnader bedömas enhetligt. Det är klart att regeln i KSL om hur man skall beräkna uppgörelsen inte hindrar parterna från att avtala att en kreditkostnad, som hänför sig till en bestämd del av kredittiden, skall betalas exempelvis med likastora rater under kreditens hela varaktighet. Härom måste det dock tagas in ett klart omnämnande i det skriftliga avtalet om avbetalningsköp. I annat fall skall de i mark angivna avtalade kostnadsraterna anses hänföra sig till den period, då betalningen är tänkt att ske. Om ingångna avtal inte skulle tolkas på detta sätt, skulle regeln i KSL 7 kap. 10 § 3 mom. helt förlora betydelse.

Enligt 1 a § lagen om avbetalningsköp har säljaren inte rätt att av köparen fordra särskild ränta, gottgörelse eller ersättning, såvida dess belopp i mark och grunden därför inte har angivits i det på föreskriven blankett gjorda avtalet. Även denna till köparens (konsumentens) skydd stadgade trygghetsklausul förlorar sin betydelse då bolaget i praxis tillämpar ett sådant förfarande, som inte är nämnt i avtalet.

Bolaget kan inte inom ramen för nuvarande regler tillämpa ett beräkningssätt med i mark angivna kostnadsrater, som grundar sig på en formel för minskande kapital, såvida detta inte utgör ett uttryckligt villkor i avtalet.

Enligt finansieringstabellerna inom avbetalningshandeln täckes bl.a. följande kostnadsposter med avbetalningstillägget: omsättningsskatt på finansieringskostnaderna, skötselkostnader för avbetalningsavtalet, blanketter, registreringskostnader, övervakningskostnader vid avbetalningshandel, kostnader för att vidmakthålla försäkringsskyddet, kreditförluster och limitgarantikostnader. Redan tidigare togs det enligt reduktionsregeln hänsyn till att säljarens kostnader och risk minskade då avbetalningstillägget fastställdes vid uppgörelsen. Även på grundval av förteckningen hänför sig den största delen av kostnaderna till hela kredittiden.

Avbetalningstillägget anges i de fall, varom nu är fråga, i avtalet som en enda summa, angiven i mark. Då det uppbäres i i mark angivna rater, kan det ej heller anses vara någon med ränta jämförbar kreditkostnad, då det av avtalet inte framgår att det erlägges som en viss procent beräknad på de kontinuerligt minskande restbeloppen, såsom är fallet med ränta.

Då avbetalningstillägget har avtalats att erläggas i visst antal mark i samband med varje avkortning och det inte har särskilt avtalats om grunderna för dess beräkning måste det anses att avbetalningstilläggen hänför sig till kredittiden enligt dennas betalningstillfällen och de skall också på detta sätt beaktas då man företager uppgörelsen. Det avbetalningstillägg, som är avtalat att erläggas i visst antal mark, skall därför jämställas med den i motiveringarna för 7 kap. 12 § nämnda skötselkostnaden, som har delats upp på var och en av de olika betalningsraterna. Då konsumenten i förtid betalar sin skuld skall från kreditgivarens fordran avdragas den del av avbetalningstillägget, som anges av det antal avbetalningstillägg, som tidsmässigt hänför sig till den outnyttjade kredittiden.

På ovan angivna grunder måste finansieringsbolagens nuvarande praxis vid avräkning av avbetalningstillägget anses strida mot KSL 7 kap. 10, 12 och 17 § såsom varande ur konsumentens synpunkt oskälig samt på grund av 23 § i samma kapitel rörande lagens tillämpning vara förbjudet som avtalsvillkor.

KUNDFINANS AB:S BEMÖTANDE

Kundfinans Ab har yrkat att ansökan lämnas utan avseende, eftersom finansieringsbolaget är fel svarande i målet och eftersom ansökan gäller tolkning av lagen, något som enligt lagen om marknadsdomstolen inte tillkommer MD utan allmän

underrätt. För den händelse att ansökan dock upptages till

behandling har bolaget yrkat att den förkastas.

Finansiering av avbetalningshandel innebär i Finland att försäljning finansieras genom att näringsidkaren-köpmannen beviljas en kredit mot det av honom ingångna avbetalningsköpskontraktet. Finansieringen kan ske antingen på diskonterings

eller kreditgivningsgrund. I båda fallen överlåter köpmannen det avbetalningskontrakt, som han ingått, såsom säkerhet för den erhållna krediten. Då köpmannen överlåter kontraktet på finansieringsbolaget förbehåller köpmannen vissa rättigheter i avtalet, bl.a. äganderätten, sig själv. På finansieringsbolaget överlåtes rätten att enligt lagen om avbetalningsköp vid betalningsförsummelse återtaga det försålda. Dessutom förbinder köpmannen sig att inlösa hela kontraktet eller del därav, för den händelse köparen inte fullgör sin betalningsskyldighet. Köpmannen bär kreditrisken.

Avtalet kan utgöra säkerhet oberoende av om det i avtalet uppbäres ränta eller andra kreditkostnader. Det ur finansieringsbolagets synpunkt viktigaste villkoret är köparens förbindelse att betala den i avtalet angivna skulden.

Med kreditkostnaderna täckes köpmannens, d.v.s. säljarens kostnader, av vilka en är den finansieringsränta, som finansieringsbolaget uppbär. Skyldigheten att betala krediteringar åligger i regel köpmannen. Detta har också konsumentklagonämnden i varje fall i sitt beslut DNr 88/33/2219 godkänt. Om finansieringsbolaget sköter krediteringarna för säljarens räkning, debiterar det säljaren för krediteringen. Om säljaren är i konkurstillstånd belastas krediteringsbeloppet övriga säkerheter, såsom spärrkonto eller annan säkerhet.

Då finansieringen av avbetalningshandeln började i Finland år 1959 skötte säljarna alltid krediteringarna själva. Förfarandet vid krediteringsbetalningarna var brokigt. Då den nya lagen om avbetalningsköp trädde i kraft 1966 fortsatte samma praxis. Detta förorsakade de dåvarande finansieringsbolagen extra arbete för att reda ut köparens och säljarens mellanhavanden. Finansieringsbolagen begärde i början av 1970-talet fullmakter av sina kunder, det vill säga säljarna, att betala krediteringarna direkt till köparna på säljarnas vägnar. I dag finns denna befogenhet från alla säljare, men en del säljare vill fortfarande i några fall sköta krediteringen själva. En återbetalning av ett krediterat avbetalningstillägg sker alltid genom finansieringsbolagets försorg då säljaren så önskar, men pengarna till krediteringen kommer alltid från säljaren.

De vid finansieringen använda avbetalningsköpsavtalen är regelmässigt utarbetade av handelns organisationer och granskade av KO. Finansieringsbolagen har sällan egna avbetalningsavtal. Grunden även för de egna avtalen är de av handelns organisationer ovan nämnda avtalen. Finansieringsbolagen använder därför inte egna avtalsvillkor.

Det kan knappast komma i fråga att tillämpa KSL 7 kap. 3 § på finansieringsbolagen, eftersom inte alla villkor i de som säkerhet överlåtna avtalen överföres på finansieringsbolaget. Finansieringsbolaget är därför på ovan angivna grunder inte rätt svarande, då det utför nedsättningen på grund av erhållen fullmakt för säljarens räkning enligt det avtal, som utgör säkerhet. Det är inte fråga om sådan reglering av avtalsvillkor, som avses i KSL 3 kap.

Med stöd av KSL 7 kap. 12 § skall till konsumenten återbetalas den del av kreditkostnaden, som inte hänför sig till den utnyttjade kredittiden. I motiveringarna för lagen fastställes det uttryckligen att innehållet i regeln motsvarar vad som stadgas i ifrågavarande paragraf i lagen om avbetalningsköp. De medlemmar i konsumentklagonämnden, som blivit i minoritet, har godkänt ställningstagandet genom att fastslå att man vid beräkning av kreditering för avbetalningstillägget skall tillämpa krediteringsregeln i lagen om avbetalningsköp.

Enligt KSL 7 kap. 12 § skall sådana kreditkostnader, som inte hänför sig till kredittiden, återbetalas. Enligt 7 kap. 2 § i samma lag är kreditkostnader summan av de räntor, kostnader och andra avgifter, som konsumenten skall betala med anledning av konsumentkreditförhållandet.

I ett lagakraftvunnet fall, då det gällde återtagande och avräkning enligt lagen om avbetalningsköp genom en myndighets försorg, har köpmannen till och med ålagts att återbetala till försäkringsbolaget erlagda försäkringspremier. Också av detta framgår att det också hos utmätningsmyndigheterna förekommer tolkningsproblem.

Ansökan avser alltså en lagtolkningsfråga, vilket också KO fastslår i sin ansökan. MD bör också av detta skäl lämna ansökan utan prövning, då den ligger utanför dess behörighet.

För det fall att MD skulle taga upp KO:s ansökan till prövning har bolaget framfört följande:

Ansökan avser krediteringar, som köpmannen skall betala. Av denna anledning bör i ärendet också höras köpmän eller åtminstone handelns centralorganisationer.

Ansökan bör förkastas då den grundar sig på den ena partens ensidiga lagtolkning. I lagen om avbetalningsköp finns en entydig beräkningsmodell. I KSL 7 kap. finns det inget nämnt om hur man skall beräkna kreditering av avbetalningstillägg. Enligt motiveringarna för lagen motsvarar innehållet i uppgörelsestadgandet i KSL 7 kap. vad som är stadgat i ifrågavarande paragraf i lagen om avbetalningsköp. I motiveringarna är det visserligen också nämnt hur krediteringen skulle kunna behandlas, härav har man i ansökan stannat inför det ena exemplet i motiveringarna.

KO:s tolkning leder alltid till ett ur köpmannens synpunkt oskäligt resultat. Detta framgår ur en beräkning, där en likastor skuld hos köparen beräknas på olika sätt. Ur finansieringsbolagens synpunkt betyder ett användande av två avräkningsregler att man får konstruera två olika beräkningsmodeller för avtalens skötselsystem. Den ena beräkningsmodellen skulle grunda sig på reglerna i lagen om avbetalningsköp, den andra åter på myndigheternas tolkning, vilken tolkning kan förändras. I gränsområdet mellan dessa beräkningsmodeller kommer det att finnas en mängd avtal, där finansieringsbolagen inte vet på vilket sätt avräkningen skall beräknas.

Eftersom finansieringsbolagen har frivilligt lämnat köpmännen hjälp med beräkningarna och handlat med stöd av köpmännens fullmakter är finansieringsbolagen beredda att upphöra med att lämna hjälp med beräkningarna tills slutliga, för alla bindande krediteringsberäkningsgrunder rörande avbetalningstillägget har fastställts.

Det finns därtill skäl att nämna att olika organisationer inom handeln har gjort hänvändelse till justitieministeriet för att få till stånd en enhetlig och rättvis krediteringsregel. Justitieministeriets ståndpunkt har ännu ej tillkännagivits.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

MD konstaterar att Kundfinans Ab invänt att det inte vore rätt svarande i målet och som motivering för detta anfört följande. Det är fråga om ett ärende mellan köpman och konsument. Köpmannen överlåter endast det ingångna avbetalningskontraktet såsom säkerhet för den finansieringskredit han fått. Finansiären erlägger den kreditering, som tillkommer köparen, enligt fullmakt och för köparens räkning ur det avtal, som ligger som säkerhet. Det är alltså frågan om en kreditering, som köpmannen betalar. Det är också fråga om en sådan tolkning av lagen, som hör till den allmänna underrättens behörighet.

Kundfinans Ab finansierar avbetalningshandel med konsumtionsnyttigheter näringsidkarna och konsumenterna emellan. Bolaget betalar säljaren det som utgör köparens skuld enligt avbetalningskontraktet minskat med finansieringsräntan. Enligt avtalet säljaren och finansiären emellan överlåter säljaren alla ur avbetalningskontraktet härledda rättigheter till finansiären. Finansiären underrättar konsumenten om att fordran överlåtits och inkasserar betalningsposterna enligt avbetalningskontraktet från konsumenten. Om konsumenten betalar skulden i förtid räknar finansiären ut det belopp, som skall erläggas.

Vid avbetalningshandel en näringsidkare och en konsument emellan är det fråga om ett sådant konsumentkreditavtal, varom det är stadgat i KSL 7 kap. Enligt KSL 7 kap. 3 § jämställes den, till vilken kreditgivarens rättigheter enligt konsumentkreditavtalet har övergått, med den näringsidkare, som är kreditgivare.

MD anser att Kundfinans Ab, då det finansierar mellan näringsidkare och konsumenter ingångna avbetalningsavtal samt har hand om avbetalningsposternas inkassering i förhållande till konsumenterna handlar som en i KSL 7 kap. avsedd näringsidkare. Av denna anledning förkastar MD Kundfinans Ab:s invändning, att det inte skulle vara rätt svarande i målet.

Med stöd av KSL 7 kap. 23 § och 3 kap. 3 § hör bedömning av huruvida regler rörande konsumentkreditförhållanden iakttagas och meddelande av förbud mot oskäliga förfaringssätt till MD.

De konsumentkrediter, varom här är fråga och som finansieras av Kundfinans Ab, innefattar ett avbetalningstillägg, vilket uppbäres i samband med avbetalningsposterna. Kundfinans Ab räknar, enligt lagen om avbetalningsköp 3 § 2 mom. 2 stycket, säljaren tillgodo så stor del av de ej förfallna avbetalningsposterna som kontantpriset utgör i förhållande till avbetalningspriset. De på den outnyttjade kredittiden belöpande avbetalningstilläggen räknas således inte i sin helhet konsumenten till godo.

Stadgandena rörande konsumentkrediter i KSL 7 kap. trädde i kraft 1.1.1988. Samtidigt ändrades 5 § 4 mom. i lagen om avbetalningsköp så att då konsumenten i förtid betalar krediten skall det vid beräkning av säljarens fordran tillämpas regler i KSL 7 kap. 12 § och 17 §.

Enligt KSL 7 kap. 2 § avses med kreditkostnader summan av de räntor, kostnader och andra avgifter, som konsumenten skall betala med anledning av konsumentkreditförhållandet.

Avbetalningstillägget anges i kontraktet som en summa, uttryckt i mark. Avbetalningstillägget betalas i samband med varje avbetalning. Avbetalningstillägget täcker bl.a. avbetalningsavtalets skötselkostnader, registreringskostnader, kostnader föranledda av att försäkringsskyddet skall vidmakthållas, kreditupplysnings- och inkassokostnader samt kreditförlustkostnader. En stor del av dessa kostnader uppstår under den tid, då avbetalningskontraktet är i kraft.

Enligt KSL 7 kap. 12 § 2 mom. skall, då konsumenten betalar krediten i förtid, från den fordran, som återstår för kreditgivaren, avdras den del av kreditkostnaderna, som hänför sig till den outnyttjade kredittiden. Ett beräkningssätt enligt lagen om avbetalningsköp 3 § är för konsumenten oförmånligare än beräkningssätt enligt KSL 7 kap. 12 § i de fall, då konsumenten har erlagt kontantandelen.

Kundfinans Ab har då konsumenten i förtid betalat sin avbetalningsskuld underlåtit att draga av den del av avbetalningstillägget, som hänför sig till den outnyttjade kredittiden. Tillvägagångssättet är stridande mot reglerna i KSL om konsumentkredit och oskäligt med hänsyn till konsumenten.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av KSL 3 kap. 1 § samt 7 kap. 3, 12 och 23 § vid vite av 200 000 mark förbjuda Kundfinans Ab att, vid avbetalningsköp träffade med konsumenter, i samband med förtida betalning av avbetalningsskulden uppbära i mark angivna kreditkostnadsposter såsom avbetalningstillägg för den outnyttjade kredittiden och som skall erläggas genom i mark angivna poster i samband med varje avbetalning, tillämpa uträkning enligt lagen om avbetalningsköp 3 och 5 § eller på annat sätt, som leder till ett för konsumenten oförmånligare resultat än tillämpning av KSL 7 kap. 12 §.

Förbudet skall iakttagas omedelbart.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Martiskainen och Pohtola +

FINLEX: MARKNADSDOMSTOLENS RÄTTSFALLSREGISTER /H Oskäligt avtalsvillkor MD:1990:13 Avbetalningstillägg G:16.2.1990 Kreditköp D:29/89 M:E1 N:TI3 /O KO mot Oy Suomalainen Rahoitus Scanleasing Ab (bolaget). Bolaget hade finansierat avbetalningsköp av konsumtionsförnödenheter näringsidkare och konsumenter emellan. KO:s yrkande avsåg beräkningssättet för avbetalningstillägget. Bolaget hade påstått att det inte hade finansierat avbetalningstillägg eller andra därmed jämställda kreditkostnadsposter och ej heller tillämpat det beräkningssätt, som låg till grund för yrkandet. KO har inte visat att bolaget skulle ha finansierat avbetalningsavtal, där det skulle ha tillämpats avbetalningstillägg eller motsvarande av KO avsedda kreditkostnader. KO:s yrkande förkastades.

KSL_3_kap._1_§ och 7_kap._12_§

/K KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 7 kap. 10, 12 och 23 § samt 3 kap. 2 § yrkat att marknadsdomstolen (MD) vid vite förbjuder Oy Suomalainen Rahoitus Scanleasing Ab att vid avbetalningsköp träffade med konsumenter, vid förtida betalning av skulden, tillämpa ett avtalsvillkor, enligt vilket ett i mark bestämt kreditkostnadsbelopp, exempelvis avbetalningstillägg, som är bestämt att erläggas i anslutning till varje avbetalning och angetts i mark, behandlas enligt lagen om avbetalningsköp 3 och 5 § eller på något annat sätt, som leder till ett ur konsumentens synpunkt ofördelaktigare resultat än vad som sker vid tillämpning av konsumentskyddslagen 7 kap. 12 §.

KO har grundat sitt yrkande på samma omständigheter, som har anförts i elva mot andra finansieringsbolag riktade förbudsansökningar med samma innehåll (DNr 19 - 28/89 och 30/89).

OY SUOMALAINEN RAHOITUS SCANLEASING AB:S BEMÖTANDE

Oy Suomalainen Rahoitus Scanleasing Ab har yrkat att ansökan förkastas.

Bolaget använder sig inte av de av KO i ansökan nämnda avtalsvillkoren. Alla av bolaget finansierade avbetalningsavtal göres på en särskild blankett, där det inte användes avbetalningstillägg och ej heller andra av KO nämnda kreditkostnadsposter.

Eftersom bolaget inte i sina avbetalningsavtal använder och ej heller använt sig av de av KO nämnda avtalsvillkoren är KO:s mot bolaget riktade förbudsyrkande fullständigt obefogat. Tydligen är det enda skälet till att gentemot bolaget yrkas på ett förbud, sådant det presenteras av KO, att bolaget tillhör Finansbolagens förening i Finland rf. Detta kan inte utgöra någon grund för att meddela ett förbud.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Oy Suomalainen Rahoitus Scanleasing Ab har finansierat avbetalningsköp av konsumtionsnyttigheter näringsidkare och konsumenter emellan.

KO:s yrkande avser beräkningssättet för avbetalningstillägget. Bolaget har påstått att det inte har finansierat avbetalningstillägg eller därmed jämställda kreditkostnadsposter och ej heller tillämpat det beräkningssätt, som utgör grunden för yrkandet. KO har inte visat att Oy Suomalainen Rahoitus Scanleasing Ab skulle ha finansierat avbetalningskontrakt, där det har förekommit avbetalningstillägg eller andra därmed jämställda av KO avsedda kreditkostnader.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist förkasta ansökan.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Martiskainen och Pohtola +

FINLEX: MARKNADSDOMSTOLENS RÄTTSFALLSREGISTER /H Stridande mot god sed MD:1990:16 Barn i televisionsreklam G:28.3.1990 D:1/90 M:E2 N:VC11 N:TC9 /O KO mot McDonald's Oy (bolaget). I bolagets televisionsreklam uppträdde ett litet barn nästan hela tiden. Barnet var ensamt i nära en tredjedel av den tid reklamen varade och visades under ungefär hälften av denna tid i närbild. Barnet intog därför en central plats i reklamen.

I filmens sångtext framträdde ledsnad och behovet av att finna vänner. Bilden visade barnets ensamhet som en följd av en flyttning. Ensamhet och brist på vänner innebar negativa känslor för små barn. I samband med den marknadsförda produktens namn presenterades i reklamen varmare känslor, lycka och att vänner kommer tillsammans. Reklamen var ägnad att inge den föreställningen att den marknadsförda produkten skulle ersätta vänner eller mildra ensamheten. Att vädja till sådana omständigheter kunde inte anses vara godtagbart i marknadsföring, som riktade sig till barn. Reklamen stred mot god sed.

KSL_2_kap._1_§ och 7_§

/K KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat att McDonald's Oy med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1 och 7 § vid vite förbjudes att i sin marknadsföring använda sig av barn på så sätt att barnets behov av att få vänner och barnets rädsla för att bli ensamt eller övergivet framställes bli effektivt och lyckligt behandlade genom köp av den marknadsförda nyttigheten.

KO har också med stöd av KSL 2 kap. 8 § yrkat att det av KO 9.1.1990 meddelade temporära förbudet förklaras vara i kraft tills ärendet slutligen avgjorts.

McDonald's Oy:s televisionsreklam visar ett flyttlass, som stannar framför ett våningshus. I detta sammanhang visas ett barn, som är ensamt då de vuxna är sysselsatta med flyttlasset. Barnets enda trygghet är en kramleksak, som det har i famnen. Kameran åker och kommer upp till den tomma våningen, dit man bär in möbler. Barnet är fortfarande ensamt och känner rädsla. Musiken till reklamen är under detta avsnitt nedstämd och understryker barnets känsla av ensamhet och betonar att det är trist utan vänner. Då barnet i nästa avsnitt går till fönstret ändras så småningom musikens karaktär och den blir gladare. Då barnet från fönstret ser McDonald's-restaurangen kommer också föräldrarna på plats. Musiken ändras och blir jublande och den följande bilden visar restaurangen, där familjen sitter nära tillsammans. Höjdpunkten kommer då brickan med hamburgare kommer dem emellan. Musiken och sången jublar "McDonald's, där finns det alltid en vän".

McDonald's Oy:s reklam riktar sig till barn och utnyttjar barnen för att vädja till dessas föräldrar. Det är fråga om att utnyttja barnets känslor. En stor mängd barn ser på TV i början på kvällen. Den reklam, som det nu gäller, har visats i samband med TV-program, som intresserar barn.

Reklamen använder sig, då den utnyttjar barnen, av två påverkningssätt. Dels påverkas barnet direkt, varvid reklamens budskap i ett ödsligt och skrämmande läge är "lycka och vänner får man genom McDonald's och hamburgare". Dels påverkas motståndet hos barnens föräldrar så att det nedkämpas genom att budskapet är "om ni har försummat ert barn så ordnar sig allt om ni tar med barnet till McDonald's och äter hamburgare". I båda dessa fall av påverkan utnyttjas barnets känslor på ett otillbörligt sätt. Inte den bästa hamburgare eller hamburgerrestaurant i världen kan skingra ensamhetskänsla och rädsla och ej heller kan försummelser därigenom repareras. Detta område är alltför känsligt för att utnyttjas för kommersiella ändamål. Reklamen är otillbörlig i KSL:s mening och bör därför förbjudas.

Till stöd för sitt yrkande har KO hänvisat till sina avgöranden dnr. 87/41/510 och 90/41/21. I sitt avgörande 87/41/510 har KO 12.2.1987 uppmanat McDonald's Oy att upphöra med att visa ifrågavarande reklam. KO har då som motivering för sin uppmaning anfört bl.a. följande:

Ett av de centrala syftemålen med KSL är att förhindra osaklig påverkan, som riktar sig till konsumenten. I sin övervakande verksamhet har KO ofta varit tvungen att ingripa mot till konsumenter riktad osaklig påverkan just med stöd av KSL 2 kap. 1 §.

Såsom osaklig påverkan måste till känslorna vädjande reklam anses, där man försöker inge konsumenten en sådan uppfattning att man t.ex. genom att skaffa en viss produkt förmår klara av något problem. Om sådan reklam har det bland annat anförts följande: "Genom marknadsföring kan man - direkt eller in

direkt - förmedla uppfattningen att en kosument genom att använda en viss nyttighet kan rätta till sådana skillnader och minska av dem uppkomna problem. Det finns gott motiv att antaga att sådan marknadsföring anses strida mot generalklausulen i KSL 2 kap. 1 § och utgöra otillbörligt förfarande. Med hänsyn till konsumentskyddssyftet och konsumenternas trygghet kan man knappast finna ett enda skäl, för vars skull man skulle kunna anse sådana motiveringar vara sakliga och acceptabla sedda med hänsyn till konsumentens förnuftiga beslutsfattande." Då sådan marknadsföring, som ovan beskrivits, riktar sig till barn betonas ytterligare den i förarbetena till KSL anförda ståndpunkten, enligt vilken marknadsföring, som riktar sig till barn, bör bedömas strängare än i genomsnitt (RP 77/8, sid. 26).

Bolaget har trots KO:s negativa ståndpunktstagande ånyo publicerat tv-reklamen i början av 1990. KO har därför meddelat bolaget ett temporärt förbud. KO:s beslut om förbud dnr. 90/41/21 lyder som följer:

"Temporärt förbud

Ni har i strid mot given uppmaning sänt tv-reklamen "Flyttning" bl.a. 3.1.1990. Till denna reklam tog jag redan 1987 (dnr. 1987/41/510) kraftigt ställning. Den för närvarande sända reklamen är identisk med den år 1987 sända. Ärendets behandling slutade då med att Ni berättade att Ni vid det tillfället inte hade för avsikt att fortsätta kampanjen. I mitt brev hann jag dock meddela: "Såvida sådan som otillbörlig ansedd reklam inte bringas att upphöra kommer saken att överlämnas till marknadsdomstolen för avgörande." Som jag meddelat per telefon är min ståndpunkt oförändrad då kampanjen åter genomföres.

Som motivering för mitt avgörande hänvisar jag till det brev, som skickats till Er 12.2.1987. I den sammanställning, som där presenteras, har ingenting förändrats (ersättning för en vän åt barnet, onödig användning av ett barns framträdande, försäljning av produkten med hjälp av barn, barnet sättes som centralpunkt i familjescenen). Reklamfilmen vädjar synnerligen starkt till barnets känslor. Barnet i filmen har ju flyttats till en ny, främmande miljö; det har skilts från sina gamla vänner och kända omgivning. Den nya miljön upplever barnet som främmande; barnet är utomstående och känner rädsla. Då det i grann- skapet varseblir den kända, vänliga McDonald's-restaurangen synes allt ljusare och flyttningen uppleves inte längre så negativt. Man kan ju få McDonald's produkter...

I förarbetena till konsumentskyddslagen har barnets ställning som konsument betonats, bl.a. till följd av barnets begränsade livserfarenhet. Ni har känt till att reklamen strider mot lagen och har trots detta använt den ånyo. Reklamen sprides för närvarande över hela landet genom centrala reklammedia.

Med hänsyn till ärendets omfattning, målgruppen och att kampanjen sannolikt kommer att fortsätta meddelar jag följande

t e m p o r ä r a f ö r b u d:

Jag förbjuder vid vite av femhundratusen (500 000) mark McDonald's Oy att i sin marknadsföring använda sig av barn på så sätt att barnets behov av att få vänner och dess rädsla för att bli ensamt och övergivet framställes bli effektivt och lyckligt behandlade genom köp av den marknadsförda nyttigheten.

Förbudet grundar sig på reglerna i konsumentskyddslagen 2 kap. 1 §, 7 § och 8 § samt lagen om konsumentombudsmannen 7 § 2 mom. och 10 §.

Det utfärdade förbudet träder genast i kraft. Enligt 7 § 2 mom. lagen om konsumentombudsmannen skall ett beslut om temporärt förbud inom tre dagar efter dess meddelande bringas till marknadsdomstolens prövning vid äventyr att förbudet förfaller. Enligt 9 § lagen om marknadsdomstolen skall ansökan om temporärt förbud upptagas till behandling vid marknadsdomstolens sammanträde senast den åttonde dagen efter det ansökan inkom. Ärendet kan upptagas till behandling även om kallelse icke kunnat delgivas den som förbudsyrkandet avser."

MCDONALD'S OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har bestridit att dess marknadsföring är otillbörlig och yrkat att ansökan förkastas. Bolaget har yrkat att det av KO meddelade temporära förbudet upphäves.

McDonald's Oy visade den reklamfilm, varom det i ansökan är fråga, såväl i Reklam-TV som i Kolmoskanava (Tredje kanalen) vintern 1987. MTV Ab granskade filmen i förväg och hade inga invändningar att göra. KO sände 12.2.1987 ett brev till McDonald's Oy, där han ansåg ifrågavarande film vara stridande mot KSL och uppmanade bolaget att omedelbart upphöra med ifrågavarande marknadsföringsåtgärd. Bolaget meddelade KO att förevisningen av tv-filmen "Flyttning" tills vidare hade upphört och att bolaget ej heller hade för avsikt att tills vidare fortsätta kampanjen i fråga. Detta ställningstagande innebar inte att bolaget då skulle ha godkänt de i KO:s brev framförda synpunkterna. Tvärtom var det för bolaget viktigt att utforma sitt svar så att det inte kom att innehålla någon förbindelse att godkänna KO:s ställningstagande eller motiveringarna för detsamma.

Det föreligger inget behov av ett temporärt förbud eftersom bolaget ofördröjligen efter det att det fått kännedom om det av KO meddelade förbudet har upphört med att visa denna tvreklam. Bolaget bekräftar att det inte kommer att visa ifrågavarande reklamfilm innan marknadsdomstolen har meddelat sitt beslut i frågan.

I KO:s brev 12.2.1987 anses det innebära en osaklig påverkan vid "till känslorna vädjande reklam, varigenom man söker inge konsumenterna en bild av att man genom att till exempel skaffa sig en viss produkt kan klara av ett problem".

Förhandenvarande reklam vädjar ostridigt till känslorna. Man kan däremot ifrågasätta huruvida till känslor vädjande reklam såsom sådan skall anses vara otillbörlig. Många produkter hänger samman med omständigheter eller förhållanden, som hänger samman med känslor - så inriktar sig exempelvis reklamen för diamanter mycket starkt på kärlek och reklam för blöjor på det nära förhållandet moder och barn emellan. Att på detta sätt vädja till känslor är ostridigt tillåtet enligt vår lagstiftning. Inom tv-reklamen är det vanligt att barn, som framträder, gör så vid tillfällen, där man vädjar till känslor.

Det återstår att bedöma huruvida det i förevarande reklam har framförts att man genom att köpa en viss produkt kan klara ett visst problem. Enligt bolagets uppfattning finns det inget sådant budskap i reklamen. Reklamens syfte har varit att påvisa att det finns flera McDonald's-restauranger och att de är kända för barnen, så att det också i ett nytt bostadsområde finns något bekant, då man där finner en McDonald's-restaurang. Reklamen framförde dessutom att ett besök på McDonald's-restaurangen är kärkommet för barnet och att restaurangbesöket är en glädjande händelse för hela familjen.

Budskapet i ifrågavarande reklam kan tolkas sålunda att den betonar att barnet blir glatt och lyckligt då föräldrarna tar det med för att äta på McDonald's-restaurangen. Detta budskap betonar förvisso inte att barnet skulle klara av något problem genom att köpa någon nyttighet. Det är klart att ett barn glädes då det får en ny leksak, god mat eller får gå med föräldrarna på bio. Att presentera ett sådant budskap är karakteristiskt för marknadsföringen. Att förmedla ett sådant budskap anses inte vara förbjudet enligt MTV:s regler för tv-reklam.

McDonald's-restaurangerna har försökt koncentrera sig just på att bli hela familjens restaurang. Förhandenvarande tv-reklam är en del av en helhet, där man försöker visa hur ett besök på restaurangen är en händelse för hela familjen och McDonald'srestaurangernas roll just som ett matställe, som ger små barn lustkänslor.

Ifrågavarande tv-reklam har vintern 1989-1990 sänts endast genom Kolmostelevisio. I Kolmostelevisios område finns det många McDonald's-restauranger och de är kända för större delen av tittarna. Det är sannolikt att de flesta tittarna har upplevt tv-reklamen på ovan anfört sätt som reklam, som betonar att McDonald's-restaurangerna är kända och den därmed sammanhängande positiva föreställningen av att familjen gör något tillsammans.

I reklamen har det inte vare sig verbalt eller visuellt framförts att McDonald's-restaurangerna skulle för ett barn vara någon ersättning för vänner. Det är klart att de inte är detta och de strävar inte heller efter att vara. Däremot planeras och inredes McDonald's-restaurangerna på ett sådant sätt att även små barn trivs där och gärna kommer dit i sällskap med föräldrarna. Att gå på McDonald's-restaurang är för barnfamiljen en positiv gemensam händelse, på samma sätt som ett besök på bio eller sirkus. Att hänvisa till denna uppfattning innebär inte att man otillbörligt vädjar till känslor.

Eftersom en betydande del av McDonald's-restaurangernas kundkrets utgöres av barnfamiljer är det naturligt att barn uppträder i deras reklam. MTV har på sin tid granskat förevarande tv-reklam just i belysning av dess egna regler för tv-reklam och ansett reklamen vara tillåten. I reklamen säljes ingen produkt med hjälp av barn; barnet talar inte alls i reklamen och det framställer inte heller någon uppmaning att köpa.

I motiveringarna för marknadsdomstolens beslut nr 13/1987 slås det fast: "Marknadsdomstolen anser att marknadsföring riktad till barn är otillbörlig om ett barn i reklamen framför en direkt uppmaning att köpa eller eljest på otillbörligt sätt vädjar till känslolivet hos barnen, som utgör marknadsföringens målgrupp."

Målgruppen för förhandenvarande reklam är inte barn. Ifrågavarande reklam har sänts uteslutande i anslutning till program för vuxna eller s.k. program för hela familjen men inte alls i samband med barnprogram. De anförda motiveringarna i marknadsdomstolen är alltså inte alls tillämpliga på den reklam, som det nu är fråga om. I motiveringarna har det anförts att det är otillbörligt att presentera ett barn för att vädja till barnets känsloliv. I filmen framför barnet inget som helst vädjande och reklamens målgrupp utgöres inte heller av barn. Den största delen av filmen visar en familj, som går på McDonald's-restaurangen, och reklamens syfte är att betona att ett restaurangbesök medför glädje och samvaro för hela familjen.

De anvisningar beträffande reklam, som riktar sig till barn och som finns i de internationella grundreglerna för reklam, tillämpas endast på reklam, som riktar sig till barn, som är under 14 år eller har en ålder, för vilken det på nationellt håll anses nödvändigt att ge skydd, och som sprides i för barn avsedda reklammedier. Förhandenvarande reklam riktar sig inte till barn under 14 år och ifrågavarande anvisningar kan därför inte tillämpas.

KO:s förbudsbeslut grundar sig inte på argument, som anförts som grund för förbudet. De i KO:s brev samt förbudsbeslutet framförda motiveringarna stöder inte direkt förbudsbeslutet. Förbudsbeslutet grundar sig enbart på användning av barn i reklamen, däremot inte på vädjande till känslor i till barn riktad reklam, något som det å andra sidan hänvisas till i motiveringarna. I förbudsbeslutets utformning har det faktum erkänts att det inte är fråga om reklam, som riktar sig till barn. I förbudsbeslutet återges omständigheter, där "barnets behov av att få vänner och dess rädsla för att bli ensamt och övergivet framställes bli effektivt och lyckligt behandlade genom köp av den marknadsförda produkten". Bolaget känner inte igen reklamfilmen "Flyttning" på denna beskrivning.

"Flyttning"-tv-reklamen marknadsför inte hamburgare utan restauranger. I filmen skapas inte på något sätt föreställningen att tillfällen, då barnet känner rädsla, skulle bli behandlade genom att någon nyttighet köpes. I reklamen avbildas inte rädsla och ej heller känslan av att bli övergiven. Tvärtemot förmedlar filmen budskapet att familjen också efter flyttningen utgör en enhet, som fortsätter med att göra kända saker.

Ifrågavarande film har gjorts synnerligen konstnärligt och skickligt. Redan av denna anledning får den tittarna att bli intresserade. Barnskådespelaren i filmen är sällsynt övertygande, vilket redan det rör tittarna. I denna del medger bolaget att reklamen vädjar till känslor. Bolaget bestrider däremot att filmen skulle ha till syfte att framföra att alla tråkigheter och all rädsla i samband med flyttningen skulle försvinna genom inköp av hamburgare. Något sådant budskap förekommer inte i reklamen.

YRKANDE PÅ TEMPORÄRT FÖRBUD

Vid behandling av ärendet vid sammanträde 22.1.1990 har marknadsdomstolen fattat följande beslut beträffande KO:s temporära förbud: "McDonald's Oy har meddelat att det förbinder sig att den reklam, som är föremål för ansökan, inte mera skall införas förrän marknadsdomstolen har meddelat sitt beslut i ärendet. Med hänsyn också till ärendets karaktär anser marknadsdomstolen att något temporärt förbud inte är behövligt i ärendet. På dessa grunder underlåter marknadsdomstolen att stadfästa det av KO för McDonald's Oy meddelade temporära förbudet."

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

McDonald's Oy har i början av år 1987 samt på nytt i slutet av december och i januari 1990 i television visat en reklamfilm för sina restauranger, kallad "flyttning". Reklamens längd är ungefär 30 sekunder. De huvudsakliga händelserna i filmen är de följande.

Möbler bäras in i en trappuppgång. En pojke på fyra - fem år kommer efter flyttkarlarna. Den sång, som ackompagnerar filmen, börjar "jaha, såhär är det ---". Pojken tittar ensam framför portgången upp mot de övre våningarna. Sången fortsätter "--- då Du flyttar bort ---". Härefter bäres möbler upp i trappan. Sången fortsätter "--- var hittar Du en vän ---".

I nästa scen kommer pojken in i ett stort, tomt rum. Han tittar sig omkring. I närbild ser man pojkens förvirrade ansiktsuttryck. I början är pojken ensam. Sedan bäres möbler in i rummet. Sången fortsätter "--- där förflyktigas ledsnaden ---".

I den därpå följande scenen tittar pojken ut genom fönstret på husen tvärs över gatan. Fadern kommer till pojken. De ser att det på gatans andra sida finns en McDonald's-restaurang. Sången säger "--- Du känner en varm känsla ---".

I slutscenen sitter pojken med far och mor i McDonald's-restaurangen vid en tallrik med hamburgare. Sångens ord lyder "--- då det i närheten finns McDonald's är Du lycklig. Vad som alltid samlar vänner är McDonald's".

Reklamen hade planerats att sändas 9.1 - 4.2.1990 i anslutning till 75 program. Programmen har i huvudsak sänts på förkvällen. Bland de nämnda programmen fanns bl.a. idrottsprogram, serier och Spedestroikka.

Marknadsdomstolen anser, med hänsyn till de tider det skulle sändas och flera av de program, i anslutning till vilka det var avsett att sändas, att till reklamens målgrupp också hörde barn.

Marknadsdomstolen har bl.a. i sina avgöranden 1984:11, 1987:13 och 1988:11 behandlat marknadsföring, som riktar sig till barn. I motiveringarna för sitt avgörande 1987:13 anförde marknadsdomstolen bl.a. följande: "Marknadsföring, som riktas till barn bör bedömas strängare än i genomsnitt eftersom barn till följd av sina begränsade insikter och erfarenheter är mera än vanligt mottagliga för påverkningar."

I motiveringarna för avgörandet 1984:11 slog marknadsdomstolen bl.a. fast att "vid direktmarknadsföring, som riktar sig till barn eller som är därmed jämställd, bör övertalande och sådana förfaranden, som kraftigt vädjar till barnen, undvikas."

Barn utgör en stor del av televisionsreklamens publik. Televisionsreklam ses huvudsakligen hemma, där barnen är mottagliga för televisionens påverkan. Marknadsdomstolen anser att reklam under den tid barn tittar på TV skall till sitt innehåll och presentationssätt vara sådan att den inte har någon skadlig inverkan på barn. Inställningen till användning av barn i reklamen bör vara reserverad. I Reklam-TV:s interna anvisningar säges det bl.a. följande: "Man bör undvika att använda barn i reklam utan motiverad orsak. Det finns dock produkter, vars reklam gör barnets närvaro ändamålsenlig, men då måste man akta sig för att det inte uppstår ett inryck, att man försöker sälja produkten genom att utnyttja barnets närvaro."

Bolagets reklam visar en flyttning. En flyttning innebär att man kommer till andra bostadsförhållanden. För små barn innebär flyttningen att de kommer i en ny, obekant närmiljö och ofta att de skiljas från sina lekkamrater.

I reklamen uppträder ett litet barn nästan hela tiden. Barnet är ensamt i nära en tredjedel av den tid reklamen varar och visas under ungefär hälften av denna tid i närbild. Barnet intar därför en central plats i reklamen.

I filmens sångtext framträder ledsnad och behovet av att finna vänner. Bilden visar barnets ensamhet som en följd av flyttningen. Ensamhet och brist på vänner innebär negativa känslor för små barn. I samband med den marknadsförda produktens namn presenteras i reklamen varmare känslor, lycka och att vänner kommer tillsammans. Reklamen är ägnad att inge den föreställningen att den marknadsförda produkten skulle ersätta vänner eller mildra ensamheten. Att vädja till sådana omständigheter kan inte anses vara godtagbart i marknadsföring, som riktar sig till barn.

På ovan angivna grunder anser marknadsdomstolen att barn har i marknadsföringen använts på ett sätt, som strider mot god sed.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 1 och 7 § vid vite av tvåhundratusen (200 000) mark förbjuda McDonald's Oy att i televisionsreklam använda barns ensamhet och behov av vänner som ett medel för att främja försäljningen av sina produkter.

Förbudet skall iakttagas omedelbart.

Yrkande på förbud i vidare utsträckning förkastas.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Tala, Aaltonen, Henriksson, Maijala, Modeen, Mustonen och Ollikainen.

Avgörande efter omröstning.

Ledamoten Henriksson yttrade:

Eftersom jag inte kan förena mig med den ståndpunkt, som marknadsdomstolens majoritet fattat i ärendet, beslutar jag som följer:

Jag anser att användande av barn i reklam inte i och för sig är förbjudet, såvida reklamen har utformats på så sätt att barn inte otillbörligen användas för att förmedla annonsbudskapet och ej heller osakligt påverkar konsumenterna.

I förevarande reklam är det fråga om en familj, som flyttar. I reklamen avbildas ett barn, i vars uppträdande mitt i flyttningen inte synes sådan rädsla, som KO:s tolkning anser föreligga, utan huvudsakligen blott förvirring med anledning av den nya omgivningen.

Med hänsyn till innehållet i KO:s yrkande, det i filmen beskrivna flyttningstillfällets återkommande frekvens i en vanlig familjs livsvillkor, samt det helhetsintryck, som reklamen gör, anser jag inte att reklamen otillbörligt påverkar barnets och inte heller dess föräldrars konsumtionsbeteende. Ur reklamen framgår ej heller den rädsla för att bli ensamt och övergivet, som KO påstår.

Som följd av det ovan anförda anser jag det vara rättvist att förkasta KO:s yrkande i dess helhet.

Ledamöterna Maijala och Modeen samt viceordföranden Valkonen förenar sig i övrigt med Henrikssons yttrande förutom att de utelämnar den i reservationen förekommande bisatsen "det i filmen beskrivna flyttningstillfällets återkommande frekvens i en vanlig familjs livsvillkor".

+

FINLEX: MARKNADSDOMSTOLENS RÄTTSFALLSREGISTER /H Vilseledande MD:1990:17 Läkemedelsliknande bruksändamål G:4.4.1990 Hälsokostpreparat D:12/88 M:E3 M:E82 N:TC 114 /O KO mot Selako Oy, UT-Yhtiö Oy och verkställande direktör Lasse Juhani Kurppa. Marknadsföring av produkter av läkemedelstyp förutsätter alltid medicinalstyrelsens tillstånd, om det för dem anges att de har en verkan, som botar, lindrar eller förebygger sjukdom eller sjukdomssymtom. Om det i marknadsföringen endast hänvisas till exempelvis främjande av allmänt välbefinnande eller hälsan, är medicinalstyrelsens tillstånd inte erforderligt.

Bolaget hade angett att en av de marknadsförda produkterna hjälpte astmapatienter, lindrade hudbesvär och förebyggde kräfta. Angivande av nämnda bruksändamål hade erfordrat medicinalstyrelsens tillstånd. Då marknadsföringen skett utan sådant tillstånd var svarandenas förfarande otillbörligt med hänsyn till konsumenterna.

För ett marknadsfört preparat hade det angetts att det skulle borttaga morgonstelheten och värken hos reumapatienter och sänka sänkan. Angivande av nämnda bruksändamål hade erfordrat medicinalstyrelsens tillstånd. Då marknadsföringen skett utan sådant tillstånd var den med hänsyn till konsumenterna otillbörlig.

I marknadsföringen hade det också angetts att ett preparat skulle avlägsna trötthet, minska hungerkänsla och höja potensen. Angivande av de nämnda effekterna kunde inte anses som hänvisningar till sjukdomar, varför sådant angivande inte

förutsatte medicinalstyrelsens tillstånd. Enligt i målet förebragt utlåtande från medicinalstyrelsen hade det inte visats några vetenskapligt hållbara bevis för de påstådda verkningarna. Svarandena hade inte visat att marknadsföringspåståendena var sanna. Att tröttheten skulle försvinna hade också beskrivits på sådant sätt att det var ägnat att minska säkerheten i trafiken. Svarandenas marknadsföring var i denna del vilseledande och vad beträffar angivande av eliminering av trötthetskänslan i trafiken även stridande mot god sed.

I marknadsföringen hade det angetts att ett preparat skulle mildra och delvis förebygga de akuta och kroniska besvär, som förorsakas av alkohol. De angivna effekterna hade inte direkt hänvisat till sjukdom, som följer av alkoholkonsumtion. Att ange de nämnda verkningarna hade därför inte fordrat medicinalstyrelsens tillstånd. Enligt medicinalstyrelsens yttrande har det inte förebragts några som helst vetenskapliga bevis för de påstådda verkningarna. Svarandena hade inte visat att marknadsföringspåståendena var sanna. Preparatets marknadsföring var vilseledande.

I marknadsföringen hade det i en intervjuad privatpersons uttalanden lämnats en bild av en marknadsförd produkts verkan att bota sjukdom eller sjukdomssymtom. Att ange ett sådant bruksändamål hade förutsatt medicinalstyrelsens tillstånd, något som svarandena inte hade. Marknadsföringen var med hänsyn till konsumenterna otillbörlig.

KSL_2_kap._1_§, 2_§ och 7_§

/K KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat att Selako Oy, UT-yhtiöt Oy och verkställande direktör Lasse Kurppa med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1, 2 och 7 § vid vite förbjudes att marknadsföra

1) Preparatet Helosel ACE med användande av sådana påståenden, uttryck eller hänvisningar, som inger konsumenten ett intryck av att ifrågavarande preparat

a) lindrar hudbesvär, hjälper astmapatienter och mildrar menstruationssmärtor eller

b) förebygger kräfta;

2) Preparatet Rematic med användande av sådana påståenden, uttryck eller hänvisningar, som inger konsumenten ett intryck av att ifrågavarande preparat

a) eliminerar morgonstelhet och värk hos reumapatienter

b) sänker sänkan eller

c) påtagligt minskar behovet av värkmediciner;

3) Preparatet Guarana

a) genom att ge ett sådant intryck att en trött bilist med hjälp av Guarana -preparatet kan fortsätta färden utan att äventyra trafiksäkerheten eller att preparatet är en ersättning för god nattsömn, eller

b) med användande av overifierade påståenden att preparatet minskar hungerkänslan eller stegrar potensen;

4) Preparatet Alvitab

a) med användande av overifierade påståenden om verkan hos Alvitab, som mildrande och delvis avvärjande de akuta och kroniska besvären av alkohol eller

b) genom att ge ett sådant intryck att man genom att taga Alvitab kan utan att drabbas av bakfylla intaga till och med mera alkohol än tidigare:

5) på annat sätt tillskriva sina produkter användningsändamål som läkemedel eller produkter av läkemedelstyp, såvida medicinalstyrelsen inte givit sitt tillstånd till att produktens ändamål får anges som läkemedel eller produkt av läkemedelstyp på sätt, som är angivet i läkemedelslagens stadganden;

6) sina produkter med användning av privatpersoners berättelser eller sakkunnigas utlåtanden med angivande av användningsändamålet som läkemedel eller produkt av läkemedelstyp, såvida medicinalstyrelsen inte har medgivit att produktens ändamål får anges i enlighet med stadgandena i läkemedelslagen.

Selako Oy har i den som masspublikation till hemmen i Finland distribuerade reklampublikationen Uusia Tuulia (Nya Vindar) marknadsfört bl.a. musselextraktpreparatet Rematic och preparatet Guarana. En tf. äldre inspektör hos näringsstyrelsen fäste 8.10.1987 KO:s uppmärksamhet på att det i reklampublikationen Uusia Tuulia marknadsfördes produkter, där det direkt eller indirekt presenterades helt förbjudna medicinska ändamål, såsom exempelvis hjärt- kärlsjukdomar, reuma, gynekologiska sjukdomar och impotens.

I februari 1988 distribuerades ånyo reklampublikationen Uusia Tuulia till de finländska hemmen. I denna publikation marknadsfördes förutom de ovan nämnda preparaten också bl.a. Helosel ACE och Alvitab. Som förläggare och distributör för reklampublikationen angavs nu Uusia Tuulia Oy och dess namn hade ändrats till "Uusia Tuulia Luontaistuotekaupoista" ("Nya vindar från Hälsokostaffären"). I denna reklampublikation användes fortfarande hänvisningar till användningar såväl som läkemedel som produkter av läkemedelstyp. Vidare fäste Trafikskyddets verkställande direktör KO:s uppmärksamhet på artikeln "Guarana håller mig vaken, om jag inte hinner med att sova". Enligt honom kan budskapet i artikeln inte anses vara önskvärt ur trafiksäkerhetens synvinkel. Han hänvisade också till 63 § trafiklagen, vilken innehåller allmänna fordringar på föraren.

Till UT-Yhtiö Oy skickades 18.2.1988 en begäran om utredning, i vilken bolaget uppmanades att sända bevis till stöd för sina marknadsföringspåståenden. Denna begäran om utredning begränsades till sådana påståenden beträffande olika slags produkter, som var viktiga att fastställa med hänsyn till konsumenternas trygghet. Eftersom det i reklamskriften Nya Vindar från Hälsokostaffären fanns hänvisningar till användning som såväl läkemedel som produkter av läkemedelstyp, begärdes yttrande också från medicinalstyrelsen.

I sitt svar har svarandena framfört att Nya Vindar är en tidning och inte något direktreklamprospekt, vilket uttryck hade använts i KO:s begäran om utredning. Med marknadsföring avses i KSL:s stadganden av näringsidkare till konsumenter lämnad information om konsumtionsnyttigheter (RP 1977 års riksdag nr. 8, sid. 23). Reklam är en del av marknadsföringen och den karaktäriseras av att den riktas till en stor mängd människor, det vill säga det är en masskommunikation, som har till uppgift att främja den identifierbara avsändarens produkters och tjänsters avsättning. Den som masspublikation till de finländska hushållen distribuerade publikationen med namnet "Nya Vindar från Hälsokostaffären" har till uppgift att främja avsättningen av de produkter, som importeras eller tillverkas av Selako Oy. I denna ansökan användes beteckningen reklampublikation för skriften "Nya Vindar från Hälsokostaffären".

Gällande stränga regler beträffande tillverkning och försäljning av läkemedel och produkter av läkemedelstyp har lockat näringsidkare att söka olika medel för att kringgå dessa regler. Att utforma reklamen i förklädnad av redaktionellt material är ett försök att undgå övervakningsverksamheten. Sådan reklam är förutom att den är otillbörlig också stridande mot de internationella grundreglerna för reklam. Enligt artikel 11 i dessa regler skall reklam, oavsett dess utformning och oavsett vilket reklammedel som användes, vara klart identifierbar såsom sådan.

I reklampublikationen Nya Vindar från Hälsokostaffären marknadsföres de av Selako Oy importerade eller tillverkade produkterna åt personer, som lider av någon sjukdom eller besvär. I regeringens proposition med förslag till konsumentskyddslagstiftning har det i motiveringarna för de olika reglerna (sid. 25) fastslagits att vissa konsumentgrupper på grund av sina begränsade insikter eller erfarenheter eller vissa andra orsaker kan anses vara mera än vanligt mottagliga för marknadsföringens påverkningar. Som exempel på sådana konsumentgrupper nämnes bl.a. sjuka och vissa grupper av handikappade. I regeringens proposition förutsättes att marknadsföring, som typiskt riktas till sådana grupper, bör bedömas strängare än i genomsnitt. De sjukas och handikappades speciella behov av skydd är centralt också i läkemedelslagstiftningen.

Om marknadsföring av läkemedel och produkter av läkemedelstyp stadgas det i läkemedelslagen. Enligt 91 § läkemedelslagen får som läkemedel reklam- eller marknadsföras endast i läkemedelslagen angivna läkemedel. Marknadsföring av läkemedel får enligt denna paragraf inte vara osaklig eller locka allmänheten att i onödan använda läkemedel eller ge en missvisande eller överdriven bild av ett preparats sammansättning, ursprung eller medicinska betydelse. I läkemedelslagen 91 § hänvisas också till KSL:s marknadsföringsregler. Enligt läkemedelslagen 21 § får läkemedelspreparat säljas eller på annat sätt överlåtas för förbrukning endast med medicinalstyrelsens tillstånd. Läkemedel får försäljas till allmänheten endast genom apotek och i lagen närmare definierade medicinskåp.

I läkemedelslagen finns även stadganden om produkter av läkemedelstyp. Produkter av läkemedelstyp är bl.a. sådana livsmedel eller allmänna bruks- och konsumtionsvaror, som innehåller läkemedelssubstanser och där tillverkaren eller importören anger att den är avsedd att användas på liknande sätt som läkemedel. Medicinalstyrelsen avgör vid behov om en produkt skall betraktas som produkt av läkemedelstyp (68 §). För att ange en produkts av läkemedelstyp ändamål fordras medicinalstyrelsens tillstånd. En förutsättning för att erhålla sådant tillstånd är att det givits tillräckliga upplysningar om att produkten vid normal användning kan anses vara ofarlig för människans hälsa och att produktens angivna ändamål är godtagbart (69 §).

Medicinalstyrelsen har med stöd av läkemedelslagen 75 § givit närmare bestämmelser genom ett cirkulär år 1987. I dessa bestämmelser förutsättes det att i alla prospekt eller annonser finns angivet "produkt av läkemedelstyp - verkan har inte påvisats på det sätt, som fordras för läkemedel". I prospekt skall ändamålet anges i den form som finns i tillståndet.

I näringslivets egna frivilliga normerande regler, de internationella grundreglerna för reklam, är grundprincipen den att reklam skall vara förenlig med gällande lag och goda seder, hederlig och vederhäftig. Enligt artikel 4 i dessa regler får reklam inte innehålla framställning i ord eller bild, som direkt eller indirekt - genom antydningar, utelämnanden, oklart framställningssätt eller överdrivna påståenden - är ägnad att vilseleda konsumenten bl.a. beträffande produktens egenskaper. Såsom exempel nämnes bl.a. sammansättning, användbarhet och användningsområde. Sanningsenligheten i framställningen förutsätter enligt samma artikel också att det i reklamen inte missbrukas forskningsresultat eller citat ur teknisk och vetenskaplig litteratur.

1. I den artikel, där Helosel ACE -preparatet marknadsföres "Gulltravpreparatens nyaste generation nu i Finland" berättas det att "i talrika publicerade forskningsresultat har det fastslagits att gulltravoljan lindrar hudbesvär, hjälper astmapatienter och lindrar menstruationssmärtor". Enligt medicinalstyrelsens yttrande har den i Helosel ACE -preparatet ingående gulltravoljan enligt gjorda undersökningar en lätt lindrande effekt vid vissa eksem och lindrar premenstruella besvär. Om det för preparatet anges sådana ändamål skall den, som gör påståendena, enligt läkemedelslagen 69 § skaffa sig medicinalstyrelsens tillstånd. Något sådant tillstånd finns inte för Helosel ACE -preparatets del.

I medicinalstyrelsens yttrande har det fastslagits att vad behandling av astmapatienter beträffar gulltravspreparat inte har någon nämnvärd effekt enligt litteraturen eller det material, som importören sänt till styrelsen.

2. I den tidigare nämnda artikeln, där Helosel ACE -preparatet marknadsföres har det genom hänvisning dels till resultaten av olika undersökningar och dels till Helosel ACE -preparatets sammansättning ingetts en bild av preparatets effekt för att förebygga kräfta. Tanken i artikeln är helt enkelt den att kräfta förorsakas av brist på selen och de i det marknadsförda preparatet ingående vitaminerna. Genom att taga Helosel ACE -preparatet säkerställer man att man får alla de antoxidantia eller oxidationsförhindrande ämnen, som behövs för att förebygga kräfta. De goda resultaten i enskilda undersökningar har okritiskt sammanställts med varandra och det har i artikeln dragits längre gående slutsatser än vad som undersökningarnas resultat berättigar till.

Helosel ACE -preparatet har inte varit med i någon undersökning.

Enligt medicinalstyrelsens yttrande känner den inte till några på människor gjorda försök, som skulle tillförlitligt visa att Rematic -preparatet skulle hos reumapatienter eliminera morgonstelhet och värk, sänka sänkan och påtagligt minska behovet av värkmediciner.

3.a) Den som en intervju utformade artikeln, där Guarana -preparatet marknadsföres "Guarana håller mig vaken, om jag inte hinner med att sova" ger den bilden att en trött bilist med hjälp av Guarana -preparatet kan fortsätta färden utan att äventyra trafiksäkerheten och att preparatet är en god ersättning för nattsömn.

Lasse Kurppa har i sitt svar medgivit att Guarana och bilkörning inte har något med varandra att göra. Guaranas uppiggande verkan kan jämföras med den verkan, som koffein har. I praktiken innebär detta att Guarana har en lindrig uppiggande effekt liksom exempelvis kaffe.

b) I den ovan nämnda artikeln låter man också förstå att Guarana -preparatet enligt folktron skulle ha en potenshöjande verkan. I den intervjuade personens berättelse har det också framförts en på hungerkänslan nedsättande verkan. Som bevis har hänvisats till traditionen. Enligt medicinalstyrelsens yttrande finns det inget vetenskapligt bevis för nedsättning av hungerkänslan eller höjning av potensen.

Enligt medicinalstyrelsens yttrande kan långvarigt bruk av alkohol framkalla symptom på vitamin B1 och B2 -brist. Enligt medicinalstyrelsens yttrande finns det i litteraturen inga exempel på att man med Alvitab -preparatet skulle kunna avvärja de akuta eller långvariga negativa verkningarna av alkohol och ännu mindre att det skulle kunna användas som piller vid bakfylla.

5. I läkemedelslagen stadgas det alltså om marknadsföring av läkemedel och preparat av läkemedelstyp. Läkemedel får till allmänheten försäljas eller eljest överlåtas för konsumtion endast med medicinalstyrelsens tillstånd. Medicinalstyrelsen kan ge tillstånd till att ange ändamål för preparat av läkemedelstyp beträffande produkter, som definieras i läkemedelslagen 68 §. En förutsättning för att tillstånd skall beviljas är att det förebringas en tillräcklig utredning beträffande produktens ofarlighet och att det angivna ändamålet är godtagbart.

Att i marknadsföringen ange ändamål för ett läkemedel eller en produkt av läkemedelstyp i strid mot läkemedelslagen är även otillbörligt med stöd av reglerna i KSL.

6. I reklampublikationen Nya Vindar från Hälsokostaffären marknadsföres hälsokostpreparat med indirekta budskap och ur sitt ursprungliga sammanhang utryckta uttalanden. Meningen är att läsaren skall associera dem med de marknadsförda produkterna och på så sätt stöder dessa budskap och uttalanden produkternas försäljning. Det är kännetecknande för reklampublikationen Nya Vindar från Hälsokostaffären att påståendena beträffande de marknadsförda preparatens effekt presenteras antingen genom att hänvisa till utländska undersökningar och forskare, vanligen läkare, eller genom att återge uttalanden av nöjda kunder.

I det häfte av Nya Vindar från Hälsokostaffären, som distribuerades i februari 1988 framföres i form av en intervju med en person marknadsföringspåståenden beträffande Rematic -preparatets effekt. Intervjun ger intryck av att preparatet i fråga eliminerar morgonstelhet och värk hos en reumapatient, sänker sänkan och påtagligt minskar behovet av värkmediciner.

I samma masspublikation finns också en intervju med Jorma Myllynen om Guarana -preparatets effekt. På samma sida finns också en intervju med doktor Len Mervyn, ledare för Healthcraftfabrikens forskningsinstitut. Enligt doktor Mervyns uttalande lindrar och delvis också hindrar Alvitab de akuta och kroniska negativa effekterna av alkohol. I detta sammanhang finns också kyrkslättsbon Joukos beskrivning av "Alvitab -testet", som han gjort tillsammans med sina kamrater. Skildringen ger intryck av att man genom att ta Alvitab kan taga till och med mera alkohol än tidigare utan att drabbas av "bakfylla".

Marknadsföraren är ansvarig för att i marknadsföringen lämnade uppgifter är sanningsenliga. Om sakkunningutlåtanden användas i marknadsföringen är näringsidkaren också ansvarig för dessas sanningsenlighet och för att de är relevanta med hänsyn till det i marknadsföringen till konsumenterna förmedlade budskapet. KO har i sin avgörandepraxis följt den i regeringens proposition rörande konsumentskyddslagstiftning vid de stadgandevisa motiveringarna framförda åsikten (sid. 26) att värderingar i marknadsföringen kan jämställas med faktapåståenden då de avser en namngiven persons eller grupps inställning till den nyttighet som marknadsförs.

I KO:s avgörandepraxis har man utgått från att i marknadsföringen använda utlåtanden från nöjda kunder beträffande produktens verkningar skall jämställas med faktapåståenden. Det förutsättes att marknadsföraren kan visa att ifrågavarande produkt generellt har samma effekt på andra konsumenter som på den intervjuade. Marknadsföraren skall med andra ord kunna visa att det föreligger ett orsaks - verkan sammanhang mellan den marknadsförda produkten och de refererade verkningarna.

Marknadsdomstolen har i motiveringarna för sitt avgörande 30.8.1982 beträffande värmeplattor att sättas in i skor nr 1982:14 ansett de utlåtanden från privatpersoner, som använt sådana plattor, vilka utlåtanden marknadsdomstolen ansåg vara att jämställas med faktapåståenden, inte kunde anses vara tillräcklig utredning beträffande de påstådda botande verkningarna. Enligt marknadsdomstolen kunde de erfarenheter, som de, som lämnat utlåtanden haft, ha flera andra skäl än inverkan av användning av plattorna. Marknadsdomstolen ansåg emellertid inte att det i och för sig fanns skäl att sätta i tvivelsmål att de personer, som avgivit utlåtanden, hade fått hjälp mot sina besvär av olika slag.

Angående användningen av tester och testresultat i marknadsföringen har det gjorts en nordisk utredning. I rapporten finns rekommendationer beträffande de principer som bör följas för att inte bryta mot för marknadsföring gällande regler i Finland, Sverige, Norge och Danmark. Enligt denna rapport anses yttrande av nöjda kunder inte i något nordiskt land vara tillräckligt bevis för att påståenden i marknadsföringen håller streck (Bruk av tester i markedsfäringen, NÄK 1/1982).

Som förläggare och utgivare av reklampublikationen Nya Vindar var 1987 antecknad Selako Oy. Förläggare och utgivare av den år 1988 distribuerade publikationen var å sin sida UT-Yhtiö Oy. Marknadsföringen har oberoende av förläggare eller utgivare hela tiden skett för Selako Oy:s räkning.

Lasse Kurppa har i alla publikationer angetts som huvudredaktör. Han har också ensam besvarat framställningar om förklaringar. Lasse Kurppa är således den person, som enligt till KO:s byrå skickat material är ansvarig för innehållet i reklampublikationen Nya Vindar från Hälsokostaffären. Den i olika bolags namn företagna marknadsföringen av produkter, som importeras eller tillverkas av Selako Oy, har planerats och genomförts av honom. Ett förbud, som riktas endast mot bolaget kan leda till att marknadsföringen fortsätter på samma sätt som tidigare i något annat bolags namn. Förbudet bör därför utfärdas att avse även Kurppa personligen.

SELAKO OY:S, UT-YHTIÖ OY:S OCH LASSE KURPPAS BEMÖTANDE

De svarande har ansett att det inte ankommer på marknadsdomstolen att behandla ärendet. Eftersom bl.a. läkemedelslagen skall tillämpas i ärendet ankommer det på medicinalstyrelsen att behandla saken. För den händelse marknadsdomstolen dock skulle upptaga saken till behandling har de svarande bestridit att deras marknadsföring skulle vara vilseledande eller otillbörlig och yrkat att ansökan förkastas.

Definitionen i 68 § läkemedelslagen indelar produkter av läkemedelstyp i trenne grupper. Till den sista gruppen produkter av läkemedelstyp anses också sådant livsmedel eller sådan allmän bruks- och konsumtionsvara, för vilken tillverkaren eller importören angivit att den är avsedd att användas på liknande sätt som läkemedel, höra. Medicinalstyrelsen är den myndighet, som vid behov avgör huruvida en produkt skall anses vara av läkemedelstyp eller ej.

Stadgandena beträffande försäljning och tillståndsförfarande finns i läkemedelslagen 69 §. Enligt denna paragraf får produkter av läkemedelstyp försäljas om medicinalstyrelsen givit sitt tillstånd till att produktens ändamål får anges. Tillstånd kan beviljas om de givna upplysningarna anses vara tillräckliga för att konstatera att produkten vid normal användning kan anses vara ofarlig för människans hälsa och produktens angivna ändamål är godtagbart.

Eftersom läkemedelslagen är en speciallag bör denna och inte reglerna i KSL tillämpas vid en bedömning av försäljning av produkter av läkemedelstyp till konsumenter och av hur produktens ändamål angivits. Under dessa förhållanden hör det inte till denna domstol att avgöra huruvida målet skalla bringas till behandling av marknadsdomstolen med i stämningen yrkade påföljder. För den händelse marknadsdomstolen dock skulle anse att det ligger inom dess behörighet att pröva de i KO:s förbudsansökan framförda yrkandena på grundval av stadgandena i KSL anföres det följande som materiellt svaromål.

Om man inte accepterar att medicinalstyrelsen har befogenhet gällande försäljning och marknadsföring också för de nu i fråga varande preparatens del bekräftas samtidigt den grundläggande presumtionen att det finns tre olika produktgrupper inom hälsovårdssektorn: egentliga läkemedel, produkter av läkemedelstyp och hälsokostpreparat i fri handel. Marknadsföringen av läkemedel regleras i läkemedelslagen 91 - 94 §, där 91 § 2 mom. innehåller en hänvisning till KSL. Produkter av läkemedelstyp skulle beträffande försäljning och marknadsföring lyda under läkemedelslagen (69 - 73 §), under det att hälsokostpreparat i den fria handeln skulle höra till KSL:s område och marknadsdomstolens behörighetsområde.

Eftersom hälsokostprodukter i den fria handeln har funnits på marknaden i Finland redan i några tiotal år har det för deras del redan hunnit utbilda sig ett ganska enhetligt informations- och marknadsföringssätt. Produkternas ändamål meddelas på grundval av den kunskap, som finns att tillgå i litteraturen och ur forskningsresultat.

Hälsokostpreparat utväljas på så sätt att de påverkar de grundläggande orsakerna till krämporna, inte dessas symtom. Dessa preparat användas som alternativ till läkemedel, eftersom de aktiva substanserna är av organiskt ursprung, inte kemiskt syntetiserade. Tendensen i samhället är också att man nu för tiden i tilltagande grad fäster avseende vid de biverkningar, som läkemedel framkallar, och man jämför dessa med den nytta man uppnår med läkemedlen. Som ett alternativ att beakta har således hälsokostpreparaten kommit. Dessa verkar visserligen långsammare än läkemedel, men ofta är syftet att få en förebyggande verkan och att vidmakthålla hälsan utan skadliga effekter eller läkemedelsbiverkningar.

Konsumenter, som använder hälsokostpreparat är människor, som är medvetna om och intresserade av sin hälsa, vilka - tvärt emot vad KO anför i sin ansökan - utgör en s.k. kvalificerad målgrupp. Samtidigt som dessa konsumenter har en öppet kritiskt inställning till produkterna är de också nöjda för att produkten har karaktär av pionjärprodukt, det vill säga en föregångare till läkemedelslagen. De inom branschen verksamma företagen känner också sitt ansvar och håller en hög standard på kunskaper och färdigheter både med avseende på produkternas kvalitetsnivå och med avseende på marknadsföringssättet.

Då KO grundar sitt yrkande på stadgandet i KSL 2 kap. 1 § hänvisar han speciellt till grupper, som i regeringens proposition nämnes som behövande speciellt skydd. Ehuru KO inte speciellt visat på någon för hälsokostprodukter typisk konsumentgrupp, låter han förstå att marknadsföringen riktas till en sådan grupp, som avses i stadgandet. En sådan hänvisning skulle därför förutsätta något bevis från KO:s sida för att en avsevärd del av kundkretsen består av en sådan köpargrupp. Trots att marknadsföringen av hälsokostpreparat i stor utsträckning grundar sig på att de inverkar på människans hälsa, är målgrupperna andra än barn, sjuka och åldringar. Den i särklass största konsumentgruppen är upplysta, medelålders personer med god ekonomi, som sköter sin hälsa på ett naturenligt sätt. Det har alltså inte visats att man då det gäller marknadsföring av hälsokostpreparat skulle vara speciellt försiktig och att marknadsföringsmedlen därför måste vara vetenskapligare än för andra naturliga produkter och näringsämnen.

I marknadsföringen presenteras ofta uttalanden, vars informativa värde är näranog noll, huvudvikten ligger i suggestiviteten eller id‚associationer. Sådana uttalanden, som på grund av orsakssammanhanget kan konstateras vara suggestiva, har ansetts vara tillåtna, trots att det är omöjligt att visa att de håller streck. Speciellt då det är fåga om näringsämnen och hälsokostpreparat sammanställer konsumenten de bitar med information, som han fått från olika håll, till en helhet, som sedan blir grund för inköpsbeslutet.

Den största delen av hälsokostpreparaten är just sådana, som säljes för allmänt välbefinnande. Det finns folk, vars uppfattning om nitrater, nitriter och andra tilläggsämnen är klar: de bör undvikas. Det finns folk, som tror att matvanorna tydligt påverkar blodets kolesterolhalt, trots att man enligt en del undersökningar får blott 10 % verkan genom att ändra sina matvanor. Det finns folk, som tror att vitaminer, som man får ur naturprodukter, är bättre än syntetiserade preparat, trots att konstgjorda, på kemisk väg framställda vitaminer, enligt accepterade medicinska undersökningar är likvärda med sådana, som erhållits ur naturen. All marknadsföring av hälsokostpreparat kan inte förbjudas därför att den officiella medicinen inte godkänner alla positiva verkningar. Inte heller tillmätte man ackupunkturen något värde innan några legitimerade läkare fick lov att utöva den.

Tullaboratoriet undersöker alla hälsokostpreparat, som införes i landet. Genom analyserna säkerställer laboratoriet att de ämnen, som ingår i produkterna, såväl kvalitativt som kvantitativt motsvarar på etiketterna angivna uppgifter. Denna grundliga kontroll ger redan i sig konsumenterna en pålitlig kvalitetsgaranti.

Vad angår marknadsföring av hälsokostpreparat i den fria handeln borde det räcka att det genom tillförlitliga undersökningar har kunnat visas att de inte har några skadliga verkningar och att produkten åtminstone för några personer under givna förhållanden har varit till nytta. På så sätt skulle samtidigt en under de senaste 20 åren etablerad princip bekräftas, att förtroendeförhållandet mellan konsumenterna och köpmännen i branschen skulle få fortsätta utan att medicinalstyrelsen och de däri starkt representerade apotekarintressena skulle blanda sig i saken. I framtiden kan man naturligtvis överväga nödvändigheten av att inrätta ett speciellt under social- och hälsovårdsministeriet lydande undersökningsverk enligt den modell, som finns i Sverige.

Vad Helocel ACE -preparatet beträffar har det riktigt angivits vad det innehåller. För produktens verksamma ämnens del har i masspublikationen historiska fakta om gammalinolensyra och prostaglandiner tagits fram. Informationen grundar sig på allmänt tillgängligt vetenskapligt material.

För Rematic -preparatets del har det i masspublikationen objektivt presenterats professorns i reumatologi vid Tammerfors universitet Heikki Isomäki hypotes och resultatet av de i Danmark vid biomedicinska institutionen genomförda dubbel-blindprövningarna. Konsumenten har erhållit grundläggande informationer, vilka i sig håller streck, och på grundval av dessa informationer kan konsumenten fatta sina personliga beslut.

Guarana -preparatet är ett traditionellt använt naturpreparat, något som också framgår ur Otavas stora botaniklexikon, där det bl.a. står följande: "Guarana, som har högre koffeinhalt än kaffe och t‚, användes för att förebygga trötthetskänsla". Det marknadsföres ju allmänt både kaffe, läskedrycker och till och med tuggummi som ämnen, som tar bort trötthetskänslan.

För Alvitab -preparatets del har det öppet deklarerats dess verksamma ämnen. I flera vetenskapliga undersökningar har det fastställts att B-vitamin har en inverkan, som minskar de skadliga effekterna av alkohol, samtidigt som det har konstaterats att brist på andra födoämnen och speciellt proteiner försvagar hälsan hos dem, som använder mycket alkohol.

För alla de produkters del, varom det nu är fråga har det visats att deras marknadsföring inte grundar sig på blott någon enskild persons föreställning, vilket var grunden för marknadsdomstolens avgörande 1982:14 beträffande värmeplattor.

Ungefär 80 % av alla läkemedel härrör ur produkter, som kommer från naturen. Genom att analysera de kemiskt verksamma beståndsdelarna, koncentrera, extrahera eller genom att få till stånd framställningsförfaranden, som ger höga koncentrationer har man funnit en avsevärd del av de läkemedel vi nu har, trots att det är lättare att framställa läkemedel på kemisk grund. Konsumenten bör få tillfälle att skaffa sig läkemedel ur naturriket också i de fall då medlet har inverkan på hälsan.

Enligt etablerade marknadsföringsprinciper informerar importörer, tillverkare och de olika distributionsleden i sina tidningar om sina preparat och de i dem ingående verksamma ämnens ändamål och verkningar. Innehållet i tidningarna kompletteras med olika intervjuer, ibland med sakkunniga, ibland med personer, som använt preparaten. Som framgår av det nummer av tidningen "Nya Vindar från Hälsokostaffären", som finns med som bilaga till KO:s ansökan, har tidningens redaktion följt just denna princip.

Redaktionen för "Nya Vindar från Hälsokostaffären" fäster läsarens uppmärksamhet på sådana ämnen, som sedan gammalt i olika kulturer och skilda sammanhang har konstaterats ha en positiv inverkan på hälsan. Tidningsartiklarna börjar i typiska fall med att det förklaras på vilket sätt vissa verksamma beståndsdelar, såsom perna canaliculus, den i gulltraven förekommande gammalinolensyran och damiana (turnera diffusa), har konstaterats ha en positiv inverkan på hälsan. I artiklarna framföres det också att det på marknaden i Finland finns vissa preparat, som innehåller de i de olika artiklarna beskrivna aktiva substanserna.

"Nya Vindar från Hälsokostaffären", liksom övriga tidningar i branschen (Må Bra, Vårens märke, Höstens Märke/Reformcentralen, Vita/Vitapolar Oy, Naturmedelsnytt/Provita och Naturkännarna/Naturkännar -kedjan) berättar också i form av intervjuer om erfarenheter, som konsumenterna fått av hälsokost- och naturmedelspreparat.

Ur konsumentens synpunkt kan det inte vara betänkligt att konsumenternas uppmärksamhet med hjälp av dessa tidningar riktas mot de produkter, som ägarkretsarna bakom tidningarna representerar. Denna praxis är vanlig också inom andra branscher inom handeln.

Marknadsdomstolens beslut i målet kommer att vara prejudicerande och det kommer att föranleda en oförutsebar kedjereaktion inte blott inom hälsokostbranschen.

De två av KO nämnda avgörandena i marknadsdomstolen 1984:9 och 1986:2 kan inte tillämpas på det fall, varom nu är fråga. I dessa var det fråga om för reklamen karakteristiska omständigheter, det vill säga prisuppgifter, beställningsanvisningar och -adresser. Dessutom hade den i det första fallet marknadsförda produkten vid laboratorieundersökning funnits vara helt undermålig (produkten innehöll benmjöl, benlim och vitt vävnadsmjöl och den angavs vara verksam mot närapå 30 olika slags sjukdomar). Bildningsgraden hos konsumenter, som använder hälsokostpreparat kan inte anses vara låg, så som man får intryck av i KO:s ansökan. Att ange hälsokostpreparatens ändamål på det sätt, varom nu är fråga, är inte stridande mot god sed i den i KSL avsedda meningen.

BEVISNING

Marknadsdomstolen har hört de av svarandena åberopade vittnena affärsidkaren Timo Antero Kosonen och professorn Raimo Vilho Kari Hiltunen.

TILLÄGGSSKRIVELSER

Svarandena har efter den muntliga huvudförhandlingen till marknadsdomstolen 12.3.1990 inlämnat en skrivelse avseende på målets juridiska bedömning jämte bilagor. Svarandena har vidare 30.3.1990 sänt marknadsdomstolen en skrivelse med bilagor. Marknadsdomstolen har vid avgörande av ärendet fäst avseende vid skrivelserna. Att begära bemötande med anledning av tilläggsskrivelserna har uppenbarligen varit onödigt.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Selako Oy och UT-Yhtiö Oy marknadsför tabletter, piller och oljor innehållande bl.a. gulltravsolja, musselextrakt och öljäst samt andra s.k. hälsokostpreparat.

I februari 1988 marknadsfördes hälsokostpreparaten i publikationen Nya Vindar från Hälsokostaffären. Som förläggare och utgivare av denna publikation hade angivits Uusia Tuulia Oy. Bolaget har senare införts i handelsregistret under namnet UTYhtiö Oy. Tidigare hade Selako Oy marknadsfört sina produkter till hemmen genom att sända ut publikationen Uusia Tuulia. Som förläggare och utgivare för denna hade Selako Oy angivits. Lasse Juhani Kurppa är såväl Selako Oy:s som UT-Yhtiö Oy:s verkställande direktör. Han är också chefredaktör för de båda publikationerna. Nya Vindar från Hälsokostaffären har således utgjort en del av Selako Oy:s och UT-Yhtiö Oy:s marknadsföring.

Enligt KSL 1 kap. 1 § 1 mom. gäller lagen allmänt marknadsföring av konsumtionsnyttigheter från näringsidkare till konsumenter. Läkemedel och produkter av läkemedelstyp tillhör inte de enligt samma § 2 mom. utanför lagens tillämplighetsområde lämnade försäkringsförmånerna. Ärendets behandling hör därför till marknadsdomstolen.

Stadganden om läkemedel och produkter av läkemedelstyp finns i läkemedelslagen. Enligt lagens 3 § 1 mom. förstås med läkemedel ett preparat eller ämne, vars ändamål är att vid invärtes eller utvärtes bruk bota, lindra eller förebygga sjukdomar eller sjukdomssymtom hos människor eller djur.

Med produkter av läkemedelstyp förstås bl.a. produkter, som med beaktande av den användning, som den är avsedd för, innehåller så ringa mängd läkemedelssubstans att de inte kan betraktas som läkemedel. Produkter av läkemedelstyp är också de homeopatiska och antroposofiska produkterna. Som produkt av läkemedelstyp betraktas också sådant livsmedel eller sådan allmän bruks- och konsumtionsvara, som inte innehåller läkemedelssubstans, men för vilka tillverkaren eller importören angivit att den är avsedd att användas på liknande sätt som läkemedel (68 §).

För försäljning av läkemedel fordras det alltid medicinalstyrelsens tillstånd. Produkter av läkemedelstyp kan säljas, om medicinalstyrelsen givit sitt tillstånd till att produktens ändamål får anges.

Marknadsdomstolen anser att marknadsföring av preparat av läkemedelstyp alltid förutsätter medicinalstyrelsens tillstånd om det anges att de botar, lindrar eller förebygger sjukdom eller sjukdomssymtom. Om det i marknadsföringen endast hänvisas till exempel främjande av allmänt välbefinnande eller hälsa, behöves inte medicinalstyrelsens tillstånd.

Läkemedelslagen (1987/395) trädde i kraft 1.1.1988. I stadgandena om lagens ikraftträdande finns det ingen övergångstid för marknadsföringens del. Den marknadsföring, som ligger till grund för ansökan, utfördes år 1988.

I den i februari 1988 publicerade marknadsföringspublikationen Nya Vindar från Hälsokostaffären har preparatet Helosel ACE marknadsförts i en artikel med rubriken "Gulltravpreparatens nyaste generation nu i Finland". I artikeln berättas det att "i talrika publicerade förskningsresultat har det fastslagits att gulltravoljan lindrar hudbesvär, hjälper astmapatienter och lindrar menstruationssmärtor". I artikeln har det också ingetts en bild av att preparatet förmår förebygga kräfta,

bl.a. genom hänvisning till olika forskningsresultat och till preparatets sammansättning.

Astma och kräfta är sjukdomar. Att ange hudbesvär är att hänvisa till inverkan på sjukdomssymtom.

Att ange de nämnda ändamålen skulle ha fordrat sådant tillstånd av medicinalstyrelsen, som avses i läkemedelslagen. Eftersom marknadsföringen skett utan sådant tillstånd, har svarandenas tillvägagångssätt också enligt KSL varit otillbörligt gentemot konsumenterna.

Menstruationssmärtor kan i allmänhet inte anses vara en sjukdom. Helocel ACE -preparatet har visats lindar sådana smärtor. Marknadsföringen har i denna del inte varit otillbörlig.

I Nya Vindar från Hälsokostaffären har det också publicerats en som intervju med en reumapatient utformad artikel, där preparatet Rematic marknadsfördes "Reumapatient kan åter röra sig, tack vare småpojkar". I artikeln står det bl.a.: "Morgonstelhet och värk är helt borta. Jag är som en pånyttfödd människa. Sänkan har på två månader sjunkit från 44 till 22. Smärtlindrande värkmediciner behöver jag inte alls, inte ens på natten."

Reuma är en sjukdom. För reumapatientens morgonstelhets, värks och sänkas del hänvisar marknadsföringspåståendet till lindring av sjukdomssymtom.

För att ange de nämnda ändamålen hade det fordrats medicinalstyrelsens tillstånd. Eftersom marknadsföringen har utförts utan sådant tillstånd har den varit otillbörlig.

I den nämnda publikationen har det funnits en artikel, som delvis utformats som en intervju, där Guaranapreparatet marknadsföres "Guarana håller mig vaken, om jag inte hinner med att sova". I artikeln heter det bl.a.: "Senast under den andra vaknatten faller ögonlocken då och då ner och det är till exempel farligt att köra plogbilen, både för en själv och framför allt för andra vägfarande. Jorma har funnit på hjälp för att förbli vaken. Hjälpen är ett medel, som heter Guarana, som fås i hälsokostaffären. Enligt honom själv tar Jorma Guaranatabletter endast då han inte hinner med att sova normalt. Guarana ersätter emellertid inte ordentlig nattsömn." I artikeln finns också följande text: "Guarana användes också i våra dagar i stora mängder exempelvis i Brasilien. --- Brassarna tror att Guarana ger en väldig potens." Artikeln slutar med konstaterandet "Ps. som 'biverkan' avlägsnar Guarana också hungerkänslan effektivt enligt Jormas erfarenhet."

De angivna verkningarna, att tröttheten försvinner, att hungerkänslan minskar och potensen stiger kan inte anses utgöra hänvisningar till sjukdomar, varför det inte fordras tillstånd enligt läkemedelslagen för att ange dem. Enligt det i ärendet förebragda yttrandet från medicinalstyrelsen har det inte visats några vetenskapligt hållbara bevis för de nämnda verkningarna. Svarandena har inte bevisat att marknadsföringspåståendena är sanningsenliga. Det har också gjorts en hänvisning beträffande avlägsnande av trötthetskänsla, som är ägnad att nedsätta trafiksäkerheten. Svarandenas marknadsföring har för Guaranapreparatets del därför varit vilseledande och i den del, där hänvisning gjorts till avlägsnande av trötthetskänsla i trafiken, stridande mot god sed.

Marknadsdomstolen anser att de angivna verkningarna inte direkt hänvisar till sjukdomar, som förorsakas av alkohol. Därför fordras det inte tillstånd enligt läkemedelslagen för att ange dem. Enligt medicinalstyrelsens yttrande har det inte förebragts några vetenskapliga bevis för de påstådda verkningarna. Svarandena har inte visat att marknadsföringspåståendena är sanningsenliga. Marknadsföringen av preparatet Alvitab har därför varit vilseledande.

I den tidigare angivna artikeln "Reumapatient kan åter röra sig,..." ges i den intervjuade privatpersonens berättelse en bild av att det marknadsförda preparatet har botande inverkan på sjukdom eller sjukdomssymtom. Att ange ett sådant ändamål skulle ha fordrat medicinalstyrelsens tillstånd, något som svarandena inte hade. Marknadsföringen har varit otillbörlig ur konsumenternas synpunkt.

Marknadsdomstolen har i sitt avgörande beträffande värmeplattor att placeras i skorna 1982:14 fastslagit bl.a. följande: "Det saknas i och för sig anledning att ställa sig tvivlande till de utlåtanden av olika privatpersoner, som använt sig av plattorna och enligt vilka dessa fått hjälp vid olika besvär. Eftersom det emellertid kan finnas flera andra skäl än de använda plattornas inverkan till utlåtandegivarnas erfarenheter, kan dessa utlåtanden, som marknadsdomstolen anser vara med faktapåståenden jämställda värderingar, inte anses som tillräcklig utredning beträffande de påstådda förbättrande effekterna."

Svarandena har inte visat att det marknadsförda preparatet skulle bota reumasymtom. Att använda den ifrågavarande privatpersonens berättelse i marknadsföringen har varit vilseledande.

Enligt KSL 2 kap. 7 § 2 mom. kan förbud meddelas att gälla person, som är anställd hos näringsidkare eller annan, som handlar för dennes räkning.

Lasse Kurppa är Selako Oy:s och UT-Yhtiö Oy:s verkställande direktör och enda ordinarie styrelseledamot. Han är också huvudredaktör för publikationerna Nya Vindar och Nya Vindar från Hälsokostaffären. Av denna anledning föreligger särskilt skäl att meddela förbudet att gälla även honom.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 1 § 1 mom., 2 § och 7 § förbjuda Selako Oy, UT-Yhtiö Oy och Lasse Kurppa, de båda bolagen vid vardera tvåhundratusen

(200 000) marks och Kurppa vid etthundratusen (100 000) marks vite att vid marknadsföring av hälsokostpreparat

1) använda sådana påståenden, uttryck eller hänvisningar, som inger konsumenten ett intryck av

a) att preparatet Helosel ACE lindrar hudbesvär, hjälper astmapatienter eller förebygger kräfta,

b) att preparatet Rematic eliminerar en reumapatients morgonstelhet och värk, sänker sänkan eller påtagligt minskar behovet av värkmediciner,

c) eller eljest för preparat ange ändamål som läkemedel eller preparat av läkemedelstyp såvida medicinalstyrelsen inte lämnat tillstånd enligt stadgandena i läkemedelslagen till att sådant ändamål anges i marknadsföringen,

2) påstå att en trött bilist med hjälp av preparatet Guarana kan fortsätta att köra utan att äventyra trafiksäkerheten, att sagda preparat är en ersättning för god sömn eller att det nedsätter hungerkänslan eller höjer potensen,

3) påstå att preparatet Alvitab mildrar och delvis förhindrar alkoholens akuta och kroniska negativa verkningar eller att man genom att använda sagda preparat utan att drabbas av "baksmälla" kan taga till och med mera alkohol än tidigare, samt

4) använda uttalanden av privatpersoner, där det för preparatet anges ett användningsområde som för läkemedel eller produkt av läkemedelstyp, såvida medicinalstyrelsen inte för det i marknadsföringen angivna ändamålet har meddelat ett sådant tillstånd, varom är stadgat i läkemedelslagen.

Förbuden skall iakttagas genast.

Yrkandena i övrigt förkastas.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Tala, Aaltonen, Henriksson, Maijala, Modeen, Mustonen och Ollikainen