Legislator Case Law & Legislation
MT:1989:18 AI generated

Market Court bans misleading bank ads using compound interest and hidden fee structures under Consumer Protection Act.

Case Number MT:1989:18
Court / Authority
Jurisdiction Finland (FI)
Decision Date
Outcome Allowed / Granted

Legislator summary

AI generated

The Market Court issued a binding order prohibiting the National Joint-Stock Bank from advertising time-bound deposits in a manner that misleads consumers. The court found the bank's advertisements deceptive because they highlighted a 50% monthly rate while hiding the true annual yield of 7.65% and the requirement to reinvest interest. Consequently, the court ruled that the bank must cease such practices to prevent consumers from believing they would receive significantly better returns than actually available.

Legislator headnote

AI generated

KSL 2 kap. 1, 2 ja 7 §: Markkinointi on kielletty, jos se on harhaanjohtava, erityisesti kun korkolaskutapa vaikeuttaa vertailua tai kun talletusolosuhteista ei ole riittävästi tietoa.

Keywords

AI generated
Consumer Protection Act Misleading Advertising Compound Interest Calculation Time-Bound Deposits Market Court Order Deceptive Practices Financial Transparency

Cited Legislation

AI generated
KSL 2 kap. 1 §
Enligt KSL 2 kap. 1 § får vid marknadsföring inte användas förfarande, som strider mot god sed eller eljest är otillbörligt mot konsumenterna.
KSL 2 kap. 2 §
Enligt KSL 2 kap. 2 § får det vid marknadsföring inte lämnas osanna eller vilseledande uppgifter.
KSL 2 kap. 7 §
AI generated

Need to analyze how this precedent applies to your matter?

Cross-reference this judgment against statutes, commentaries, and subsequent citing case law inside Legislator AI.

Open in Legislator →

Full text

KA vastaan Kansallis-Osake-Pankki (pankki). Pankin tarjottua 25 kuukauden määräaikaistiliä koskevan mainoksen pääsanoma oli 50 prosentin korko verrattuna 3,5 prosentin korkoon. Tarjotun tilin todellinen vuotuinen korko oli 7,65 prosenttia. Vaikka mainoksessa oli pienemmällä tekstillä kerrottu tarjotun tilin todellinen vuotuinen korko, mainoksen yleisvaikutelmaksi jäi, että kuluttajalle tarjottiin mahdollisuutta poikkeuksellisen korkean 50 prosentin koron saamiseen. Mainos oli harhaanjohtava.

Mainoksessa ilmoitettu koron laskemistapa "korkoa korolle" poikkesi tavanomaisesta. "Korkoa korolle" laskutavasta johtui, että mainoksessa vertaillut markkamääräiset korkosummat oli saatu poikkeamaan toisistaan tarjotun talletuspaketin eduksi, vaikka pääoma ja sille maksettava vuotuinen korko 5,5 prosenttia oli molemmissa sama. Mainittu koron laskutapa vaikeutti eri talletusmahdollisuuksien vertailua keskenään. Mainos oli tältäkin osin harhaanjohtava.

Tarjotun koron saadakseen kuluttajan oli talletettava paitsi pääoma myös siitä tuleva korko tarjotulle tilille. Mainoksessa käytetystä ilmaisusta "tarjous edellyttää talletusajan jatkamista 24 kuukautta verottomalla 5,5 %:n tilillä" kuluttaja ei voinut päätellä, että talletusaikana kertyvää korkoa ei saanut nostaa vaan se oli talletettava ko. tilille pääoman lisäksi. Jättämällä mainoksessaan ilmoittamatta talletettujen varojen korkojen nostamista koskevista rajoituksista pankki oli menetellyt kuluttajien kannalta sopimattomasti.

KSL_2_luku_1_§, 2_§ ja 7_§

KULUTTAJAASIAMIEHEN VAATIMUS

KA on vaatinut, että KansallisOsakePankkia kuluttajansuojalain (KSL) 2 luvun 1, 2 ja 7 §:n nojalla sakon uhalla kielletään markkinoimasta määräaikaistalletusta siten, että

25 kuukauden määräaikaistalletuksessa 1 kuukauden ajalta maksettavaa korkoprosenttia käytetään mainoksen pääsanomana ja vasta varsinaisessa tekstissä kerrotaan talletuksen 24 kuukauden pituiselle jatkoajalle maksettu huomattavasti alempi korko

todellinen vuosikorko ja/tai talletuksesta maksettavat markkamääräiset korkosummat ja niiden vertailu esitetään laskemalla korkoa korolle

- talletettujen varojen nostamista koskevista rajoituksista ei ole mainintaa

tai muulla vastaavalla tavalla markkinoimasta talletusmahdollisuutta siten, että kuluttajalle syntyy vaikutelma todellista paremman tuoton saamisesta talletukselleen.

KA on myös KSL:n 2 luvun 8 §:n nojalla vaatinut, että KA:n määräämä väliaikainen kielto pysytetään voimassa, kunnes markkinatuomioistuin on tehnyt asiassa lopullisen päätöksen.

Kansallis-Osake-Pankki on mm. Helsingin Sanomien kuukausiliitteessä nro 19/7.10.1989 ja nro 20/21.10.1989 julkaistuissa mainoksissa markkinoinut määräaikaistalletusta, ns. talletuspakettia vertaamalla sitä taulukon avulla tavanomaiseen 24 kuukauden määräaikaistalletukseen. Mainoksesta ilmenee, että yhden kuukauden talletukselle maksetaan vuotuista korkoa 50 % edellyttäen, että varat sidotaan sen jälkeen 24 kuukauden määräaikaistilille, josta maksetaan 5,5 %:n vuotuinen korko. Talletuspaketin vuotuinen korko ja vertailutaulukon korkomäärät on ilmoitettu laskemalla korkoa korolle. Edellä mainittu 50 %:n korko on yhdistetty mainoksen kuva-aineistoon ja toimii mainoksen katseenvangitsijana.

KA on 11.10.1989 määrännyt Kansallis-Osake-Pankille markkinointikiellon, joka koskee määräaikaistilin markkinointia, koska pankki oli 19.10.1989 päivätyllä kirjeellä vastustanut KA:n kieltoa. KA on 24.10.1989 antanut pankille väliaikaisen markkinointikiellon.

KSL:n 2 luvun 1 §:n mukaan markkinoinnissa ei saa käyttää hyvän tavan vastaista tai muutoin kuluttajien kannalta sopimatonta menettelyä. Markkinointia, joka ei sisällä kuluttajien terveyden tai taloudellisen turvallisuuden kannalta tarpeellisia tietoja, on aina pidettävä sopimattomana. KSL:n 2 luvun 2 §:n mukaan markkinoinnissa ei saa antaa totuudenvastaisia tai harhaanjohtavia tietoja.

Hallituksen esityksessä kuluttajansuojalainsäädännöksi (HE 1977/8 s. 27) mainitaan, että totuudenvastaisten tai harhaanjohtavien tietojen antamiskielto sisältyy myös 2 luvun 1 §:n yleissäännöksen soveltamisalaan, mutta 2 §:n säännöksellä tahdotaan korostaa sitä, että totuudenvastaisten tai harhaanjohtavien tietojen antamista markkinoinnissa on pidettävä erityisen hylättävänä.

Totuudenvastaiset tiedot ovat usein myös harhaanjohtavia. Käsitteenä harhaanjohtavuus on kuitenkin totuudenvastaisuutta laajempi. Oikeitakin tietoja sisältävä markkinointi voi johtaa harhaan, jos kokonaisuuden kannalta merkittäviä tietoja ei saateta kuluttajien tietoon tai ne esitetään epäselvästi.

Suurelle yleisölle suuntautuvan mainonnan arvioinnissa on otettava huomioon, että mainokseen pääsääntöisesti tutustutaan vain pintapuolisesti. Pankin mainoksessa verrataan pankin lupaamaa 50 %:n korkoa 3,5 %:n tavanomaiseen korkoon.

Mainoksen ns. leipätekstin mukaan vähintään 20 000 markan sijoittaminen tilille yhdeksi kuukaudeksi tuottaa pääomalle 50 %:n vuotuisen koron edellyttäen, että talletusaikaa jatketaan 24 kuukautta 5,5 %:n tilillä. Kuluttaja ei kuitenkaan voi tallettaa varoja tilille, josta maksetaan vuotuista korkoa 50 %, pidemmäksi aikaa kuin yhdeksi kuukaudeksi. Tästä johtuen tosiasiallista mahdollisuutta saada talletukselle mainoksessa luvattua 50 %:n korkoa ei siten ole, vaan todellinen tuotto pääomalle on n. 4,17 %. Vaikka mainokseen on otettu vertailutaulukko, joka kertoo eri korkoprosenttien mukaan lasketun markkamääräisen tuoton, mainoksen yleisvaikutelmaksi jää, että tallettajalle tarjotaan mahdollisuus poikkeuksellisen korkean 50 %:n koron saamiseen.

Mainoksessa ilmoitettu talletuksen "todellinen vuotuinen korko 7,65 % laskettuna korkoa korolle" poikkeaa yleisestä koron laskentatavasta, merkitseehän koron tallettaminen tilille uuden talletuksen tekemistä eikä tuottoa alkuperäiselle talletukselle. Tosiasiassa koko talletuspaketin vuotuiseksi koroksi muodostuu n. 7,28 %. Korkoa korolle -laskutapa aiheuttaa myös sen, että mainoksen vartailutaulukon 12 kuukauden ajalta maksettavat markkamääräiset korkosummat poikkeavat toisistaan markkinoitavan talletuspaketin eduksi, vaikka pääoma ja sille maksettava vuotuinen korko 5,5 % on molemmissa sama. Käytetty laskutapa on omiaan johtamaan kuluttajia harhaan ja vaikeuttamaan eri talletusmahdollisuuksien vertailua keskenään.

Mainoksen maininta "laskettuna korkoa korolle" ei riitä kuvaamaan sitä yleisestä tavasta poikkeavaa tilannetta, että saadakseen mainoksen esimerkin mukaiset korkosummat kuluttaja ei voi nostaa erääntyneitä korkoja, vaan hänen on talletettava ne varsinaisen pääoman lisäksi, eli tehtävä uusi talletus. Näin ollen niistä ehdoista, jotka liittyvät talletettujen varojen tai korkojen nostamiseen, ei ole riittävän selvästi kerrottu mainoksessa. Mainos on harhaanjohtava ja siten KSL:n 2 luvun 1 ja 2 §:n vastainen.

Pankin erittäin houkuttelevaan muotoon puettu talletuspakettia koskeva mainos on julkaistu sanomalehdistössä sekä ainakin Helsingin Sanomien kuukausiliitteessä kaksi kertaa (nro 19/7.10.1989 ja nro 20/21.10.1989), Kotiliesi-lehdessä (nro 20/1989), Nykypäivä-lehdessä (nro 38/13.10.1989) sekä tekstiTV:ssä. Kampanjan jatkuminen ainakin tässä laajuudessa on todennäköistä, jollei sitä estetä.

Tällaisen markkinoinnin vaikutus on varsin tehokas ja nopea sekä vaikuttaa koko alan yleiseen markkinointikäyttäytymiseen. Pankki toimii alan yhtenä suurimpana yrityksenä esimerkkinä muille. Tämän vuoksi väliaikaisen kiellon pysyttäminen voimassa oikeudenkäynnin aikana on tärkeää.

KANSALLIS-OSAKE-PANKIN VASTINE

Pankki on ilmoittanut hyväksyvänsä KA:n vaatiman kiellon perusteluineen. Pankki on 31.10.1989 päivätyssä KA:lle osoitetussa kirjeessä ilmoittanut seuraavaa: "Peruutamme 19.10.1989 lähettämämme ilmoituksen kuluttaja-asiamiehen 11.10.1989 määräämän, määräaikaistalletusten markkinointia koskeneen markkinointikiellon vastustamisesta. Hyväksymme kuluttaja-asiamiehen meille 11.10.1989 määräämän markkinointikiellon ja sitoudumme noudattamaan sitä markkinointikiellossa mainitun 250 000 markan sakon uhalla."

VÄLIAIKAINEN KIELTO

Käsitellessään asiaa istunnossa 6.11.1989 markkinatuomioistuin on KSL:n 2 luvun 1, 2, 7 ja 8 §:n nojalla kieltänyt KansallisOsake-Pankkia väliaikaisesti siihen saakka, kunnes asiassa on annettu lopullinen päätös, 500 000 markan sakon uhalla markkinoimasta määräaikaistalletusta siten, että

1. 25 kuukauden määräaikaistalletuksessa 1 kuukauden ajalta maksettavaa korkoprosenttia käytetään mainoksen pääsanomana ja vasta varsinaisessa tekstissä kerrotaan talletuksen 24 kuukauden pituiselle jatkoajalle maksettava huomattavasti alempi korko

2. todellinen vuosikorko ja/tai talletuksesta maksettavat markkamääräiset korkosummat ja niiden vertailu esitetään laskemalla korkoa korolle

3. talletettujen varojen nostamista koskevista rajoituksista ei ole mainintaa

tai muulla vastaavalla tavalla markkinoimasta talletusmahdollisuutta siten, että kuluttajalle syntyy vaikutelma todellista paremman tuoton saamisesta talletukselleen.

MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISUN PERUSTELUT

Kansallis-Osake-Pankki on mm. Helsingin Sanomien kuukausiliitteessä n:o 19/7.10.1989 julkaissut kokosivun mainoksen, jossa on kuva kahdesta naispuolisesta henkilöstä kenkä kädessään. Toisen henkilön kengänkorko on korkea ja toisen matala. Korkeakorkoisen kengän vieressä on isokokoisilla numeroilla "50 %:n korko" ja matalakorkoisen kengän vieressä "3,5 %:n korko". Kuvan yläpuolella on seuraava teksti: "Riitta ja Raija ovat identtisiä kaksosia. Miten on mahdollista, että Riitalla on korkeammat korot?" Kuvan alla on "Vastaus: Riitta on ottanut järkevän talletuspaketin Suorapankista."

Mainoksessa on kuvattu taulukon muodossa "talletuspaketti", jossa on esimerkki "Riitan" ja "Raijan" 50 000 markan talletuksista ja koroista. "Riitan" talletukselle on 25 kuukauden ajalle laskettu yhteensä 7 969 markan korkosumma ja "Raijan" talletukselle on samalta ajalta laskettu yhteensä 5 814 markan korkosumma. Taulukon alla on seuraava teksti: "Kun sijoitat vähintään 20 000 markkaa Suorapankin verolliselle Suorasijoitustilille yhdeksi kuukaudeksi, saat 50 %:n vuotuisen koron rahoillesi. Tämä tarjous edellyttää talletusajan jatkamista 24 kuukautta verottomalla 5,5 %:n tilillä. Talletuspaketin todellinen vuotuinen korko on 7,65 % laskettuna korkoa korolle. Näin saat maksimaalisen hyödyn verottomista ja verollisista talletuksista. Korkeita korkoja myös 2, 3 ja 4 kk:n talletuspaketeille."

1. Pankin tarjous koskee kaikkiaan 25 kuukauden määräaikaistalletusta. Tarjous on koron osalta jaettu keinotekoisesti siten, että ensimmäiseltä kuukaudelta korkoprosentti on 50 ja seuraavilta 24 kuukaudelta 5,5. Tarjous edellyttää, että kuluttaja ei nosta pääomaa eikä korkoa ensimmäisen kuukauden jälkeen. Kuluttajalla ei ole siten todellista mahdollisuutta saada edes kuukausikorkona mainoksessa luvattua 50 prosentin korkoa talletukselleen.

Mainoksen pääsanoma on 50 prosentin korko verrattuna 3,5 prosentin korkoon. Tarjotun määräaikaistilin todellinen vuotuinen korko on 7,65 prosenttia. Vaikka mainoksessa on pienemmällä tekstillä kerrottu tarjotun määräaikaistilin todellinen vuotuinen korko, mainoksen yleisvaikutelmaksi jää, että kuluttajalle tarjotaan mahdollisuutta poikkeuksellisen korkean 50 prosentin koron saamiseen.

Edellä olevilla perusteilla markkinatuomioistuin katsoo, että pankin mainos on ollut harhaanjohtava.

2. Mainoksessa ilmoitetaan "Riitan" talletuksen korko siten, että "todellinen vuotuinen korko on 7,65 % laskettuna korkoa korolle". Mainittu koron laskemistapa poikkeaa tavanomaisesta. "Korkoa korolle" laskutavasta johtuu, että mainoksen taulukossa vertaillut markkamääräiset korkosummat on saatu poikkeamaan toisistaan "Riitan" talletuspaketin eduksi, vaikka pääoma ja sille maksettava vuotuinen korko 5,5 prosenttia on molemmissa vertailuesimerkeissä sama. Mainoksessa käytetty koron laskutapa vaikeuttaa siten eri talletusmahdollisuuksien vertailua keskenään.

Edellä olevilla perusteilla markkinatuomioistuin katsoo, että pankin mainos on ollut myös tältä osin harhaanjohtava.

3. Pankin eri tilimuotojen ehdot poikkeavat toisistaan. Myös eri tileiltä maksettavat korot ovat erilaisia. Kuitenkin määräaikaistilien tavanomaisten ehtojen mukaan kuluttaja yleensä saa nostaa pääomalle kertyvän koron ainakin vuosittain.

Pankin tarjoaman koron saadakseen kuluttajan on talletettava paitsi pääoma myös siitä tuleva korko tarjotulle talletustilille. Mainoksessa käytetystä ilmaisusta "tarjous edellyttää talletusajan jatkamista 24 kuukautta verottomalla 5,5 %:n tilillä" kuluttaja ei voi päätellä, että talletusaikana kertyvää korkoa ei saa nostaa vaan se on talletettava ko. tilille pääoman lisäksi.

Jättämällä mainoksessaan ilmoittamatta talletettujen varojen korkojen nostamista koskevista rajoituksista pankki on menetellyt kuluttajien kannalta sopimattomasti.

MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISU

Markkinatuomioistuin harkitsee KSL:n 2 luvun 1, 2 ja 7 §:n nojalla oikeaksi viidensadantuhannen (500 000) markan sakon uhalla kieltää Kansallis-Osake-Pankkia markkinoimasta määräaikaistalletusta siten, että

1. 25 kuukauden määräaikaistalletuksessa 1 kuukauden ajalta maksettavaa korkoprosenttia käytetään mainoksen pääsanomana ja vasta varsinaisessa tekstissä kerrotaan talletuksen 24 kuukauden pituiselle jatkoajalle maksettava huomattavasti alempi korko

2. todellinen vuosikorko ja/tai talletuksesta maksettavat markkamääräiset korkosummat ja niiden vertailu esitetään laskemalla korkoa korolle

3. talletettujen varojen korkojen nostamista koskevista rajoituksista ei ole mainintaa

tai muulla vastaavalla tavalla markkinoimasta talletusmahdollisuutta siten, että kuluttajalle syntyy vaikutelma todellista paremman tuoton saamisesta talletukselleen.

Kieltoa on noudatettava heti.

Läsnä: Huttunen, puheenjohtaja, Valkonen, varapuheenjohtaja, Wilhelmsson, Aaltonen, Maijala, Mustonen, Ollikainen ja Pohtola

---

[SV]

KO mot Kansallis-Osake-Pankki (banken). Huvudbudskapet i bankens annons om den erbjudna 25 månaders tidsbestämda depositionen var 50 procents ränta i jämförelse med 3,5 procents ränta. Den verkliga årliga räntan på det erbjudna kontot var 7,65 procent. Ehuru det i annonsen med mindre stilsort hade berättats om den verkliga årliga räntan på det erbjudna kontot, kvarstod det allmänna intrycket av annonsen att konsumenten erbjöds möjlighet att få den exceptionellt höga räntan av 50 procent. Annonsen var vilseledande.

Det i annonsen angivna beräkningssättet "ränta på ränta" avviker från det vanliga. Beräkningsgrunden "ränta på ränta" medförde att de i annonsen jämförda räntebeloppen i mark kom att avvika från varann till förmån för det erbjudna depositionspaketet, ehuru kapitalet och den därpå beräknade årliga räntan, 5,5 procent, i båda fallen var densamma. Det nämnda sättet att beräkna räntan försvårade jämförelse olika depositionsmöjligheter emellan. Reklamen var också i denna del vilseledande.

För att få den erbjudna räntan måste konsumenten deponera förutom kapitalet, även den därpå kommande räntan på det erbjudna kontot. Av det i annonsen använda uttrycket "erbjudandet förutsätter att depositionstiden fortsätter under 24 månader på ett skattefritt 5,5 % konto" har konsumenten inte kunnat sluta sig till att den under depositionstiden upplupna räntan inte kunnat lyftas utan måste deponeras på ifrågavarande konto utöver kapitalet. Genom att i annonsen underlåta att informera om de begränsningar, som gäller beträffande rätten att lyfta räntan på deponerade medel, hade banken förfarit otillbörligt med hänsyn till konsumenterna.

KSL_2_kap._1_§, 2_§ och 7_§

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat att KansallisOsakePankki med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1, 2 och 7 § vid vite förbjudes att marknadsföra depositioner på viss tid på så sätt att

då det är fråga om depositioner på 25 månader den under en månad erlagda ränteprocenten användes som huvudbudskap i reklamen och det först i den egentliga texten nämnes om den avsevärt lägre ränta, som erlägges under de 24 återstående månaderna av depositionen

den verkliga årliga räntan och/eller på depositionen belöpande räntebelopp i mark och jämförelser avseende dessa anges med användande av beräkning av ränta på ranta

- det inte nämnes vilka begränsningar, som gäller för lyftandet av de deponerade medlen

eller på annat motsvarande sätt marknadsföra depositionsmöjligheterna så att konsumenten får ett intryck av att han får en bättre avkastning av sin deposition än vad som verkligen är fallet.

KO har också med stöd av KSL 2 kap. 8 § yrkat att det av KO meddelade temporära förbudet förblir i kraft tills marknadsdomstolen fattat slutligt beslut i ärendet.

Kansallis-Osake-Pankki har i bl. a. i Helsingin Sanomats månadsbilaga nr 19/7.10.1989 och nr 20/21.10.1989 införda annonser marknadsfört tidsbestämd deposition, s. k. depositionspaket genom att med hjälp av tabell jämföra detta med vanlig 24 månaders deposition. Av annonsen framgår att det på en månads deposition betalas 50 % årlig ränta under förutsättning att medlen därefter bindes på ett 24 månaders depositionskonto, varvid det erlägges 5,5 % årlig ränta. Den årliga räntan på depositionspaketet och räntebeloppen i jämförelsetabellen har angetts med beräkning av ränta på ränta. Den ovan nämnda 50-procentiga räntan är kopplad till annonsens bildmaterial och tjänar som blickfång i annonsen.

KO har 11.10.1989 meddelat Kansallis-Osake-Pankki ett marknadsföringsförbud, som avser marknadsföring av tidsbestämda depositioner. Eftersom banken i brev 19.10.1989 ha motsatt sig KO:s förbud, har KO 24.10.1989 meddelat banken temporärt marknadsföringsförbud.

Enligt KSL 2 kap. 1 § får vid marknadsföring inte användas förfarande, som strider mot god sed eller eljest är otillbörligt mot konsumenterna. Marknadsföring, vari ej ingår uppgifter, som är av behovet påkallade med hänsyn till konsumenternas hälsa eller ekonomiska trygghet, skall alltid anses otillbörlig. Enligt KSL 2 kap. 2 § får det vid marknadsföring inte lämnas osanna eller vilseledande uppgifter.

I regeringens proposition med förslag till konsumentskyddslagstiftning (RP 1977/8 sid. 27) nämnes att förbudet att lämna osanna eller vilseledande uppgifter även faller inom tillämpningsområdet för generalklausulen i 2 kap. 1 §, men att man genom stadgandet i 2 § önskar understryka, att användningen av osann eller vilseledande utsaga vid marknadsföring bör betraktas som särskilt förkastlig.

Osanna uppgifter är ofta också vilseledande. Begreppet vilseledande är emellertid vidare än osann. Även marknadsföring, som innehåller riktiga uppgifter, kan vara vilseledande, om för helheten betydelsefulla uppgifter inte bringas till konsumenternas kännedom eller de framförs oklart.

Vid bedömning av reklam, som riktar sig till den stora allmänheten, måste man taga hänsyn till att man regelmässigt blott ytligt tar del av densamma. I bankens annons jämföres den av banken utlovade 50 % räntan med den vanliga räntan på 3,5 %.

Enligt den så kallade brödtexten i annonsen avkastar en deposition på minst 20 000 mark under en månad 50 % årlig ränta på kapitalet, under förutsättning att depositionen fortsätter under 24 månader på ett 5,5 % konto. Konsumenten kan emellertid inte sätta in medel på ett konto, som ger en 50 % årlig ränta, under längre tid än en månad. Av denna anledning finns det således ingen verklig möjlighet att erhålla den i annonsen utlovade 50 % räntan, utan den verkliga avkastningen på kapitalet är c:a 4,17 %. Ehuru det tagits med en jämförelsetabell i annonsen, vilken talar om avkastningen i mark vid olika ränteprocent, förblir det allmänna intrycket av annonsen att deponenterna erbjudes möjlighet att erhålla den extraordinärt höga räntan på 50 %.

Den i annonsen angivna "verkliga årliga räntan 7,65 % beräknad med ränta på ränta" på den gjorda depositionen avviker från vanligen använt sätt att beräkna ränta, då insättning av räntan på kontot ju blir en ny deposition medan räntan inte blir tillgänglig som avkastning på den ursprungliga insättningen. I verkligheten utgör den årliga räntan på hela depositionspaketet ungefär 7,28 %. Sättet att räkna med ränta på ränta medför också att de i annonsens jämförelsetabell i mark angivna 12 månaders räntebeloppen för sin del avviker till det marknadsförda depositionspaketets fördel, ehuru kapitalet och den därpå beräknade årliga räntan, 5,5 % i båda fallen är densamma. Det använda beräkningssättet är ägnat att vilseleda konsumenten och att försvåra en jämförelse de olika depositionsmöjligheterna emellan.

Omnämnandet i annonsen av "med beräkning av ränta på ränta" räcker inte till för att beskriva det från allmän sed avvikande läget att konsumenten, för att få de räntebelopp i enlighet med annonsens exempel, inte får lyfta upplupna räntor utan måste deponera dem utöver det egentliga kapitalet, det vill säga göra en ny deposition. Under sådana omständigheter har det inte i annonsen tillräckligt tydligt informerats om de villkor, som är förenade med lyftande av medel och räntor på kontot. Reklamen är vilseledande och sålunda stridande mot KSL 2 kap. 1 och 2 §.

Bankens i synnerligen lockande form utformade annons om depositionspaketet har publicerats i dagspressen samt åtminstone i Helsingin Sanomats månadsbilaga två gånger (nr 19/7.10.1989 och nr 20/21.10.1989), i Kotiliesi (nr 20/1989), Nykypäivä (nr 38/13.10.1989) samt i text-TV. Det är sannolikt att kampanjen kommer att fortsätta i denna utsträckning, såvida det inte förhindras.

Sådan marknadsföring har en mycket effektiv och snabb verkan och påverkar det allmänna marknadsföringsbeteendet i hela branschen. Som ett av de största företagen i branschen tjänar banken som exempel för andra. Av denna anledning är det viktigt att det temporära förbudet förblir i kraft under den tid rättegången pågår.

KANSALLIS-OSAKE-PANKKIS BEMÖTANDE

Banken har meddelat att den godkänner KO:s yrkande på förbud med dess motiveringar. Banken har i ett till KO adresserat, den 31.10.1989 daterat brev meddelat följande: "Vi återkallar vårt 19.10.1989 avsända meddelande om att vi motsätter oss det av konsumentombudsmannen 11.10.1989 meddelade marknadsföringsförbudet beträffande marknadsföring av tidsbestämda depositioner. Vi godkänner det för oss av konsumentombudsmannen utfärdade marknadsföringsförbudet och förbinder oss att iakttaga det vid det i marknadsföringsförbudet nämnda vitet på 250 000 mark."

TEMPORÄRT FÖRBUD

Vid behandling av ärendet vid session 6.11.1989 har marknadsdomstolen med stöd av KSL 2 kap. 1, 2, 7 och 8 § temporärt förbjudit Kansallis-Osake-Pankki att, intill dess i saken har meddelats slutligt beslut, vid 500 000 marks vite marknadsföra depositioner på viss tid på så sätt att

1. ifråga om depositioner på 25 månader den under en månad erlagda ränteprocenten användes som huvudbudskap i reklamen och det först i den egentliga texten nämnes om den avsevärt lägre ränta, som erlägges under depositionens återstående 24 månader

2. den verkliga årliga räntan och/eller på depositionen belöpande räntebelopp i mark och jämförelser avseende dessa anges med användande av beräkning av ränta på ränta

3. det inte nämnes vilka begränsningar, som gäller för lyftande av de deponerade medlen

eller på annat motsvarande sätt marknadsföra depositionsmöjligheterna så att konsumenten får ett intryck av att han får bättre avkastning av sin deposition än vad som verkligen är fallet.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS BESLUT

Kansallis-Osake-Pankki har, bl a i Helsingin Sanomats månadsbilaga nr 19/7.10.1989, låtit införa en helsidesannons, som har en bild av två kvinnor med skor i händerna. Den enas skor har höga klackar och den andras låga. Bredvid den högklackade skon står det med stora siffror "50 % ränta" och vid den lågklackade skon "3,5 % ränta". Ovanför illustrationen finns texten: Riitta och Raija är enäggstvillingar: Hur är det möjligt att Riitta har högre ränta/klackar?"(korko = ränta; klack). Under bilden finns "Svar: Riitta har tagit ett förnuftigt depositionspaket i Direktbanken."

I annonsen finns ett "depositionspaket" beskrivet i form av en tabell, där som exempel medtagits "Riittas" och "Raijas" deposition på 50 000 mark och räntorna. På "Riittas" deposition har det på 25 månader blivit tillsammans 7 969 mark i räntor och på "Raijas" deposition har det på samma tid blivit 5 814 mark i räntor. Under tabellen finns texten: "Då Du placerar minst 20 000 mark på Direktbankens skattebelagda direktplaceringskonto på en månad får Du 50 % årlig ränta på Dina pengar. Detta erbjudande förutsätter att depositionstiden förlänges med 24 månader på skattefritt 5,5 % konto. Den verkliga årliga räntan på depositionspaketet är 7,65 % beräknat med ränta på ränta. På så sätt får Du maximal nytta av Din skattefria och skattebelagda deposition. Höga räntor också på 2, 3 och 4 månaders depositionspaket."

1. Bankens erbjudande avser en deposition under bestämd tid på sammanlagt 25 månader. Erbjudandet har med avseende på ränteprocenten konstlat uppdelats så att räntan under den första månaden är 50 och under de följande 24 månaderna 5,5. Erbjudandet förutsätter att konsumenten inte lyfter varken kapitalet eller räntan efter den första månaden. Konsumenten har alltså inga reella möjligheter att ens få de i annonsen utlovade 50 procents ränta såsom månadsränta på sin deposition.

Annonsens huvudbudskap är 50 procents ränta i jämförelse med en ränta på 3,5 %. Den verkliga räntan på det erbjudna kontot för bestämd tid är 7,65 procent. Ehuru det i annonsen med liten text har informerats om den verkliga årliga räntan på det erbjudna kontot på bestämd tid, blir det allmänna intrycket av annonsen att konsumenterna erbjudes möjlighet att få den exceptionellt höga räntan på 50 procent.

På ovan angivna grunder anser marknadsdomstolen att bankens annons har varit vilseledande.

2. I annonsen anges räntan på "Riittas" deposition således: "den verkliga årliga räntan är 7,65 % beräknad som ränta på ränta". Ett sådant sätt att beräkna räntan avviker från vad som är vanligt. Om man räknar med "ränta på ränta" medför detta att man i annonsens jämförelsetabell för räntebeloppen i mark har fått dessa att avvika från varann till förmån för "Riittas" depositionspaket, ehuru kapitalet och den därpå beräknade årliga räntan på 5,5 procent i de båda jämförda exemplen är detsamma. Den i annonsen använda metoden för att räkna räntan försvårar därför jämförelse olika deponeringsmöjligheter emellan.

På ovan angivna grunder anser marknadsdomstolen att bankens annons också i denna del varit vilseledande.

3. Villkoren för bankens olika kontotyper avviker från varandra. Också den ränta, som betalas på olika konton, är varierande. Enligt de vanliga villkoren för tidsbundna depositioner får konsumenten i allmänhet lyfta den på kapitalet upplupna räntan åtminstone årligen.

För att få den av banken erbjudna räntan måste konsumenten förutom kapitalet också deponera den därpå kommande räntan på det erbjudna kontot. Av det i annonsen använda uttryckssättet "erbjudandet förutsätter att depositionen fortsättes under 24 månader på ett skattefritt 5,5 % konto" kan konsumenten inte sluta sig till att den under depositionstiden upplupna räntan inte får lyftas utan måste utöver kapitalet deponeras på ifrågavarande konto.

Genom att i annonsen underlåta att meddela begränsning beträffande lyftande av räntan på deponerade medel har banken förfarit otillbörligt med hänsyn till konsumenterna.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 1, 2 och 7 § vid vite av femhundratusen (500 000) mark förbjuda Kansallis-Osake-Pankki att marknadsföra depositioner på viss tid så att

1. i fråga om depositioner på 25 månader den under en månad erlagda ränteprocenten användes som huvudbudskap i reklamen och det först i den egentliga texten nämnes om den avsevärt lägre ränta, som erlägges under depositionstidens återstående 24 månader

2. den verkliga årliga räntan och/eller på depositionen belöpande räntebelopp i mark och jämförelser avseende dessa anges med användande av beräkning av ränta på ränta

3. det inte nämnes vilka begränsningar, som gäller för lyftande av de deponerade medlen

eller på annat motsvarande sätt marknadsföra depositionsmöjligheter så att konsumenten får ett intryck av att han får en bättre avkastning av sin deposition än vad som verkligen är fallet.

Förbuden skall iakttagas genast.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Maijala, Mustonen, Ollikainen och Pohtola