Court orders payment of prior fine and imposes new higher fine for repeated consumer protection law violations.

Yhtiö oli toistuvasti rikkonut päätöksessä 1981:22 määrättyä 100 000 markan uhkasakolla tehostettua kieltoa. Kiellon tehosteeksi asetettiin uusi 250 000 markan uhkasakko.

KSL_2_luku_4_§, KSL_2_luku_7_§ ja KSL_2_luku_10_§

KULUTTAJAASIAMIEHEN VAATIMUS

a) KA on kuluttajansuojalain (KSL) 2 luvun 7 §:n 1 momentin ja 10 §:n nojalla vaatinut, että Yves Rocher Finlande Oy:lle 17.11.1981 annetun kiellon tehosteeksi asetettu 100 000 markan uhkasakko tuomitaan maksettavaksi, ja että

b) kieltomääräyksen tehosteeksi asetetaan uusi, edellistä huomattavasti korkeampi uhkasakko.

Markkinatuomioistuin kielsi 17.11.1981 KSL:n 2 luvun 4 §:n ja 7 §:n 1 mom:n nojalla 100 000 markan sakon uhalla Yves Rocher Finlande Oy:tä markkinoinnissaan tekemästä tarjousta, jonka mukaan vähintään tietyllä rahamäärällä yhtiön markkinoimia tuotteita tilannut kuluttaja saa vastikkeetta kylkiäisenä kauneudenhoitovälineitä sisältävän taitekansion tai kaksi pesukäsinettä taikka muun hyödykkeen, jolta puuttuu ilmeinen asiallinen yhteys johonkin päätuotteeseen. Markkinatuomioistuin katsoi 14.10.1985 tekemässään päätöksessä, että Yves Rocher Finlande Oy oli keväällä 1985 tekemissään tarjouksissa rikkonut markkinatuomioistuimen 17.11.1981 määräämää kieltoa ja tuomitsi tämän kiellon tehosteeksi asetetun 100 000 markan uhkasakon maksettavaksi. Päätöksessään markkinatuomioistuin totesi lisäksi, että uhkasakko jää entisen suuruisena voimaan.

Marraskuussa 1985 yhtiö lähetti ryhmäkirjeenä Helsingin seudun kotitalouksille tarjouksen, jonka mukaan neljä tuotetta 69 mk:lla tilannut kuluttaja sai "lahjaksi siron, kullan värisen kaulakorun". Riipus oli sydämen muotoinen ja sen keskellä oli pieni läpinäkyvä kivi. Riipuksen saattoi tilata myös erillisellä postikortilla, kun maksoi käsittelyja postikuluina 4,50 mk. Kaulakorun lisäksi tilaaja sai "lahjaksi" "yllätyksen". Esitteestä käy ilmi, että "yllätykset" olivat minituotteita. Ryhmäkirjelähetykseen sisältyi myös "Kauneutta kasveista" -luettelo 1985.

Yves Rocher Finlande Oy on marraskuussa 1985 lähettänyt myös vanhoille asiakkailleen osoitteellisen suoramarkkinointikirjeen. Tässä kirjeessä tarjottiin kuluttajille mahdollisuutta tilata neljä valitsemaansa tuotetta hintaan 59,50 mk

---

[SV]

Bolaget hade upprepade gånger brutit mot det i utslaget 1981:22 utställda förbudet, vilket hade förstärkts med vite om 100 000 mark. Till förstärkande av förbudet förelades ett nytt vite om 250 000 mark.

KSL_2_kap._4_§, KSL_2_kap._7_§ och KSL_2_kap._10_§

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

a) KO har med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 7 § 1 mom. och 10 § yrkat att det Yves Rocher Finlande Oy till förstärkande av förbud 17.11.1981 förelagda vitet på 100 000 mark utdömes till betalning och att

b) till förstärkande av förbudet utsättes ett nytt vite, som är betydligt högre än det föregående.

Marknadsdomstolen förbjöd den 17.11.1981 med stöd av KSL 2 kap. 4 § och 7 § 1 mom. vid 100 000 marks vite Yves Rocher Finlande Oy att i sin marknadsföring göra erbjudande, enligt vilket den konsument, som beställt av bolaget marknadsförda produkter för ett visst bestämt minimibelopp, utan vederlag som tilläggsförmån erhåller ett etui med skönhetsvårdsutensilier eller två tvätthandskar eller någon annan förnödenhet, som saknar uppenbart sakligt samband med någon av huvudprodukterna. I sitt beslut den 14.10.1985 ansåg marknadsdomstolen att Yves Rocher Finlande Oy genom sitt på våren 1985 gjorda erbjudande brutit mot det av marknadsdomstolen den 17.11.1981 utfärdade förbudet och utdömde det till förstärkande av detta förbud förelagda vitet på 100 000 mark till betalning. I sitt beslut fastställde marknadsdomstolen dessutom att vitesföreläggandet också framgent skulle vara i kraft i sin dittillsvarande storlek.

I november 1985 sände bolaget en gruppförsändelse till hushållen i Helsingforsregionen med ett erbjudande, enligt vilket den konsument, som beställt fyra produkter för 69 mark skulle få "som gåva ett nätt guldfärgat halssmycke". Hänget var hjärtformat och hade i mitten en liten genomskinlig sten. Man kunde också beställa detta hänge genom ett särskilt postkort, varvid man skulle betala expeditions- och portokostnader på 4,50 mark. Förutom halssmycket fick beställaren också en "överraskning" "som gåva". Ur prospektet framgick att "överraskningarna" var miniprodukter. Gruppförsändelsen innehöll också "Skönhet ur växter"- katalogen för 1985.

Yves Rocher Finlande Oy har i november 1985 också sänt sina gamla kunder ett andresserat direktreklambrev. I detta brev erbjöds konsumenterna möjlighet att beställa fyra produkter efter eget val till ett pris av 59,50 mark + proto 12 mark. Om en sådan beställning gjordes inom 10 dagar kom en penna att hänga om halsen som "överraskningspresent".

Reglen i KSL 2 kap. 4 § beträffande tillåtligheten av s.k. tilläggserbjudanden förutsätter att det mellan de erbjudna konsumtionsnyttigheterna föreligger ett uppenbart sakligt samband. I motiveringarna för marknadsdomstolens beslut den 17.11.1981 har det fastställts att det vid ett tilläggserbjudande måste föreligga ett uppenbart sakligt samband med alla huvudprodukter. I marknadsdomstolens beslut den 14.10.1985, där vitet utdömdes till betalning, har det dessutom i motiveringarna fastslagits att tillåtligheten av ett erbjudande enligt reglen i KSL 2 kap. 4 § inte är beroende av om den s.k. tilläggsförmånen också utbjudes för försäljning för sig eller huruvida sådana förmåner ingår i marknadsförarens vanliga produktsortiment.

I det brev, som bolaget sände ut i november 1985, marknadsfördes som huvudprodukter diverse skönhetsvårdsprodukter, bl.a. hudvårdsmedel, hårvårdsmedel, duschgel‚er och eaude-toilette-vatten. Som tilläggsförmån har det erbjudits "överraskningar", halsband och halsbandspenna.

Av dessa har i varje fall halssmycket och halsbandspennan inte något uppenbart sakligt samband med någon enda av de produkter, som marknadsföres i direktreklamförsändelsen. De erbjudna tilläggsförmånerna och huvudprodukterna emellan finns ej heller något användningssamband eller ens ett gemensamt användningsändamål.

Bolaget har i sitt erbjudande lovat att den konsument, som beställer av bolaget marknadsförda produkter till ett i erbjudandet angivet minimibelopp, som tilläggsförmån utan vederlag erhåller i de båda fallen särskilt angivna nyttigheter, vilka saknar uppenbart sakligt samband med någon av huvudprodukterna. Bolaget har härigenom i sin marknadsföring gjort erbjudanden, som strider mot det av marknadsdomstolen meddelade förbudet. Saken förändras inte av att smycket också har erbjudits separat till ett nedsatt pris, d.v.s. att kunden har kunnat erhålla det genom att erlägga 4,50 mark i "expeditions- och portokostnader".

I denna ansökan har ställning inte tagits till huruvida marknadsföringmaterialet i övrigt överensstämmer med KSL:s regler för marknadsföring. Vid KO:s byrå har det anhängiggjorts andra fall ur bolagets kampanjer av liknande karaktär, vilka alla i sinom tid kommer att behandlas med iakttagande av sedvanligt förfarande.

Direktmarknadsföringskampanjerna i november 1985 har genomförts efter det att marknadsdomstolen meddelade sitt beslut den 14.10.1985 beträffande erbjudandena i direktmarknadsföringen våren 1985. I detta beslut utdömdes det till förstärkning av förbudet den 17.11.1981 utsatta vitet på 100 000 mark till betalning. Marknadsdomstolen förkastade då KO:s yrkande på utsättande av ett nytt vite, större än det tidigare. Vitesföreläggandet kom därför att vara i kraft med samma storlek.

Bolagets tillvägagångssätt visar att vitet inte varit tillräckligt stort för att förhindra att en ny kampanj planerades och genomfördes till och med under pågående rättegång rörande den tidigare kampanjen och fortfarande sedan beslutet meddelats. Det förefaller som om vitesbeloppet varit så ringa i förhållande till totalkostnaderna och de förväntade intäkterna att det har lönat sig att betala vitet hellre än att avstå från hela kampanjen. Vitesbeloppet måste därför höjas avsevärt för att man skall erhålla den avsedda effekten, d.v.s. att sådan marknadsföring, som beskrives i förbudet, bringas att upphöra.

Beträffande den till hushållen i Helsingforsregionen utsända icke adresserade gruppförsändelsen har överläggningar med representanter för bolaget ägt rum den 7.11.1985. Bolagets representanter förklarade att de inte observerat att innehållet i denna gruppförsändelse stred mot det av marknadsdomstolen den 17.11.1981 meddelade förbudet, eftersom de särskilt övervakat den redan befintliga till kunderna riktade och adresserade marknadsföringen. I det mål, som behandlades av marknadsdomstolen och gällde utdömande av vite, var det just fråga om innehållet i adresserade massbrev.

Bolaget har även i sin adresserade, till gamla kunder riktade marknadsföring, använt sig av tilläggsförmånserbjudande, som strider mot det av marknadsdomstolen meddelade förbudet. En anmälan från en konsument om detta kom till KO först efter ovan nämnda överläggning.

YVES ROCHER FINLANDE OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har medgivit att de gjorda erbjudandena delvis strider mot det av marknadsdomstolen meddelade förbudet. Bolaget har med hänvisning till organisationsförändringar och annat hemställt att vitet ej skulle utdömas till betalning eller att det åtminstone skulle nedsättas och att KO:s yrkande på ett nytt, högre vitesföreläggande skulle förkastas.

Yves Rocher Finlande Oy har under år 1985 lidit av en stor omsättning av personal. Bolagets verkställande direktör lämnade sin befattning i juri 1985, varefter verkställande direktörens uppgifter sköttes som bisyssla av det hölländska systerbolagets verkställande direktör. Detta brytningsskede störde bolagets verksamhet. Då personalen på marknadsföringsavdelningen dessutom under det senaste året har nästan helt utbytts har verksamheten i många avseenden kommit att lida av denna omständighet.

Vid planeringen av marknadsföringen har man inte hunnit med att ägna tillräcklig tid åt övervakningen. Bolagets tf. verkställande direktörs och den som hjälp åt denne som vice verkställande direktör fungerande ekonomidirektörens resurser har inte räckt till för att i detalj övervaka marknadsföringsmaterialet.

Marknadsdomstolens beslut 1985:9 lämnades den 14.10.1985. Sedan beslutet kommit till bolagets kännedom fästes allvarlig uppmärksamhet vid marknadsföringens övervakning. Uppmärksamheten riktades uttryckligen mot det marknadsföringsmaterial, som framställdes för framtida bruk. Bolagets verksamhet förutsätter kontinuerlig utsändning av direktreklam med posten. Samtidigt utarbetas och befordras till posten många olika slags kampanjmaterial. Det kampanjmaterial, som avses i KO:s ansökan, hade i sin helhet färdigställts innan marknadsdomstolen gav sitt beslut 1985:9.

Med avseende på det adresserade marknadsföringsmaterialet har det inträffat ett beklagligt misstag: pennan har verkligen inget uppenbart sakligt samband med något av de fyra erbjudna kosmetiska preparaten. Det är här fråga om ett enstaka fall, som inte kommer att upprepas.

Frågeställningen betonar en helt annan rättsfråga än den, huruvida produkterna har ett uppenbart sakligt samband sinsemellan eller ej. Något brott mot förbudet har inte kunnat ske för detta anbuds del. Bolaget är berett att precisera och modifiera erbjudanden av sådan typ, som det förevarande, på så sätt att beställare och icke-beställare bland konsumenterna kommer att bli likställda i marknadsföringen.

KO yrkar i sin ansökan på utsättnade av ett nytt, högre vite än det tidigare. Som motivering härför anföres att det nuvarande vitet inte skulle vara tillräckligt effektivt för att säkerställa att ett brott mot förbudet inte skulle upprepas. Av det ovan framförda framgår de skäl, vilka har lett till att de nämnda marknadsföringskampanjerna blivit utsända. Bolaget har en uppriktig strävan att övervaka sitt marknadsföringsmaterial så att något brott mot förbudet inte upprepas och att materialet i alla delar överensstämmer med lagens fordringar. Bolagets personalproblem har nu blivit lösta och intern utbildning bl.a. rörande marknadsföringslagstiftningen har påbörjats konsekvent och effektivt. De misstag, som föranletts av otillräcklig övervakning och ledning av personalen, kommer inte att upprepas.

Vitesbeloppet borde nedsättas med hänsyn till de besvärliga förhållanden, som föranletts av förändringar bland personalen. Sedan bolaget nu stabiliserat sin personal och fäst speciell uppmärksamhet vid utbildningen och övervakningen inom marknadsavdelningen, kommer det att se till att utfärdade förbud inte brytas. Bolaget kommer tvärtemot att på alla sätt säkerställa att marknadsföringslagstiftningen respekteras i dess verksamhet. Det är därför inte nödvändigt att utsätta något nytt, förhöjt vite.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen har i sitt den 17.11.1981 givna beslut 1981:22 med stöd av KSL 2 kap. 4 § och 7 § 1 mom. vid 100 000 marks vite förbjudit Yves Rocher Finlande Oy att i sin marknadsföring göra erbjudande, enligt vilket den konsument, som beställt av bolaget marknadsförda produkter för ett visst bestämt minimibelopp utan vederlag som tilläggsförmån erhåller ett etui med skönhetsvårdsutensilier eller två tvätthandskar eller någon annan förnödenhet, som saknar uppenbart sakligt samband med någon av huvudprodukterna.

Under våren och försommaren 1985 hade bolaget gjort tre direktmarknadsföringserbjudanden, vari de konsumenter, som beställer av bolaget marknadsförda skönhetsvårdsmedel för ett visst bestämt belopp, utlovas såsom tilläggsförmån bl.a. glasbruk, tvättsvamp, sminkpensel, make up-påse och hattsmycke. Marknadsdomstolen fastslog i sitt den 14.10.1985 meddelade beslut 1985:9 att bolaget genom att göra de nämnda erbjudandena hade brutit mot det genom marknadsdomstolens beslut 1981:22 meddelade förbudet och utdömde det till förstärkande av förbudet utsatta vitet på 100 000 mark till betalning. Yrkandet på utsättande av ett nytt högre vite förkastades och vitesföreläggandet förblev i kraft i sin tidigare storlek.

I november 1985 har bolaget medelst oadresserat direktmarknadsföringsbrev erbjudit konsumenterna att köpa diverse skönhetsvårdspreparat, bl.a. hudkrämer och hårvårdsmedel. Enligt erbjudandet fick den konsument, som beställde preparat för 69 mark, "som gåva ett nätt guldfärgat halssmycke". Enligt prospektet kunde konsumenten också beställa halssmycket för sig, utan att beställa andra produkter, genom att erlägga 4,50 mark i "expeditions- och portokostnader".

I november 1985 har bolaget också i adresserade direktmarknadsföringsbrev erbjudit konsumenterna att köpa diverse kosmetiska preparat, bl.a. hudkrämer och hårvårdsmedel. Enligt detta erbjudande får den konsument, som inom 10 dagar beställer fyra preparat för 59,50 mark såsom "överraskningspresent en vacker halsbandspenna".

I bolagets direktreklambrev i november 1985 har det marknadsförts diverse skönhetsvårdsmedel. De som tilläggsförmån erbjudna halssmycket och halsbandspennan har inte något uppenbart sakligt samband med de erbjudna kosmetiska preparaten.

Halssmycket och halsbandspennan har erbjudits "som gåva" åt de konsumenter, som beställer av bolaget marknadsförda produkter till ett visst bestämt minimibelopp. Trots att halssmycket har kunnat köpas för 4,50 mark utan att några andra produkter beställts, är det fråga om ett tilläggserbjudande till den del halssmycket har erbjudits "som gåva" åt de kosnumenter, som beställer produkter. Då den av bolaget erbjudna "gåvan" saknar uppenbart sakligt samband med de erbjudna preparaten har bolaget gjort erbjudanden, som förbjudits i marknadsdomstolens beslut 1981:22.

Yves Rocher Finlande Oy har således genom att göra de nämnda erbjudandena i november 1985 brutit mot det förbud, som utfärdades i marknadsdomstolens beslut 1981:22.

Bolaget har upprepade gånger brutit mot det nämnda med ett vitesföreläggande på 100 000 mark förstärkta förbudet. Det är därför nödvändigt att till förstärkande av förbudet utsätta ett nytt, högre vite.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att utdöma det av marknadsdomstolen i sitt beslut 1981:22 den 17.11.1981 Yves Rocher Finlande Oy förelagda vitet på etthundratusen (100 000) mark till förstärkande av förbudet till betalning.

Till förstärkande av det i sitt beslut 1981:22 meddelade förbudet utsättes från det detta beslut tillkännagivits ett nytt vite på tvåhundrafemtiotusen (250 000) mark.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Antila, Heiniö, Maijala, Mustonen och Ollikainen.

Besvärshänvisning som bilaga.