Consumer Protection Court bans misleading lottery ads and 'free trial' traps under Finnish Consumer Protection Act.

KO mot A-lehdet Oy (bolaget). - Presentationen av ett marknadsföringslotteri och dess pris var beträffande mängden, karaktären och presentationssättet dominerande i en direktreklamförsändelse och hade klart mest betonats i TV-reklamen. Marknadsföringen var till denna del otillbörlig. Presentationen av marknadsföringslotteriet var dominerande också i en reklamförsändelse som sänts till konsumenterna som bilaga till tidningen. Då konsumenterna dock hade möjlighet att på samma gång bekanta sig med den marknadsförda nyttigheten, ansågs marknadsföringen inte till denna del otillbörlig.

Användandet av uttrycket "värdecheck" beträffande lottdragningskupongen gav konsumenterna ett felaktigt intryck av kupongen och var ägnat att fördunkla den omständigheten, att det var fråga om både en lottdragnings- och prenumerationskupong. Uttrycket var otillbörligt.

Uttrycket "nu kan du beställa hem Apu och bekanta dig med den utan att riskera en penni" och andra motsvarande uttryck, som hänvisade till riskfrihet gav det intrycket, att konsumenten kan bekanta sig med den erbjudna tidningen utan vederlag och att han först därefter fattar sitt prenumerationsbeslut. Då konsumenten kunde undgå att lägga märke till, att det vederlagsfria erbjudandet inom viss tid ändrades till prenumeration mot vederlag, var nämnda uttryck, som hänvisade till riskfrihet, vilseledande.

Ur marknadsföringsmaterialet framgick klart möjligheten att delta i lottdragningen utan att prenumerera på tidningen, och det sk. nej-kuvertets text fördunklade inte nämnda alternativ. Nyttighetens totalpris bör i marknadsföringen anges tydligt och på ett för konsumenten lättförståeligt sätt. Prisuppgiften som förutsatte en räkneoperation var dock så enkel, att konsumenten förstod den utan svårighet. Marknadsföringen var inte till dessa delar otillbörlig.

KSL_2_kap._1_§ och KSL_2_kap._2_§

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat, att bolaget med stöd av 2 kap. 1, 2, 5 och 7 §§ konsumentskyddslagen (KSL) vid vite förbjuds att i sin marknadsföring

1) använda sig av lotterier såsom säljfrämjande åtgärd på ett sådant sätt, att lotterivinsten och uppmaningarna att delta i lotteriet dominerar marknadsföringskampanjen eller en enskild reklam på bekostnad av den produkt som är till salu och beställningsvillkoren för denna produkt;

2) anordna säljfrämjande lotterier på ett sådant sätt, att den som prenumererar på en tidning automatiskt deltar i flera olika dragningar, såvida inte också den som avstår från att prenumerera kan delta i dem alla genom en enda viljeyttring och kan följa med resultat av dragningarna lika lätt som den som prenumererar på tidningen;

3) kalla en lottsedel "värdecheck" eller annat motsvarande, som antyder att lottsedeln i sig skulle representera ett penningmässigt värde;

4) i samband med reklamlotterier använda för icke-prenumeranter avsedda svarskuvert eller -sedlar för presentation av prenumerationsalternativet eller för övertalning till prenumeration;

5) använda uttrycken "bekanta Dig med Apu utan att riskera en penni", "härmed bekräftar jag, att Ni med den på Ert namn utskrivna Värdechecken har möjlighet att bekanta Er med Apu utan någon som helst risk", "Ni får Apu som introduktionsprenumeration utan någon risk" eller motsvarande uttryck, när prenumerationen fortsätter automatiskt mot särskild betalning, såvida inte konsumenten avbryter prenumerationen genom en uttrycklig viljeyttring; samt

6) presentera prenumerationsavgiften på ett sådant sätt, att den totala prenumerationskostnaden framgår först efter en räkneoperation.

Bolaget har i juli 1982 startat en reklamkampanj bestående av direktreklamförsändelser, TV-recklam samt bilagor och reklam i bolagets tidningar.

Den direktreklamförsändelse, som gäller prenumeration på tidningen Apu, innehåller följande material:

a) Ett kuvert, på vilket i röd skrift står "skyndsamhetsklassificering A". På kuvertet står dessutom bl.a.: "Innehåller en på Ert namn utskriven VÄRDECHECK. Var god returnera försändelsen ifall mottagaren inte är anträffbar. Öppna varsamt";

b) Ett häfte med lottsedlar benämnt "värdecheck", som ger rätt att delta i utlottningen av 115 000 mark och vars tre sista blad kallas garanti; på dem presenteras dragningarna, som förrättas i olika skeden;

c) En i fyra delar hopvikt broschyr, i vilken huvudvinsten och de andra vinsterna i lotteriet beskrivs;

d) En broschyr med beskrivning av hur man ansluter sig till Apu-klubben, i vilken de lotterier som anordnas inom ramen för "klubben" presenteras och läsarna uppmanas att senast nu gå med i "klubben";

e) Ett till mottagaren riktat brev, där de olika vinstmöjligheterna i lotteriet presenteras på första sidan i följande ordvändningar: "Jättestor huvudvinst, Över ettusen andra vinster, Returnera Er VÄRDECHECK i tid, Extra.... Såsom Apu-tidnigens egna specialpriser utlottas... 50 stycken Omega Quarts armabandsur." På brevets andra sida presenteras prenumerationsvillkoren och tidningens innehåll på ett utrymme som upptar knapt hälften av sidan. Efter detta följer igen en beskrivning av lotterivinsterna. I samband med denna presentation förklaras det hur man skall göra om man vill delta i lotteriet utan att prenumerera på tidningen. Därefter följer återigen en redogörelse prenumerationsvillkoren, som kryddats med detaljer om lotterivinsterna. Slutligen uppmanas mottagaren att returnera sin "värdecheck" i KANSKE-kuvertet, vilket på detta sätt returnerat fungerar som en prenumeration.

TV-reklamen består av två olika filmer, som bägge varar 45 sekunder. Huvudtemat för de två filmerna är en i sedlar klädd kvinna som badar i pengar och presentationen av en Volvo 343 GLS personbil, och dessutom betonas möjligheterna att delta i ett lotteri. I filmen med namnet "Erbjudande 1" presenteras Apu-tidningens logo och samtidigt konstateras det, att Du nu kan beställa hem Apu och titta närmare på tidningen utan att riskera att behöva betala en penni. Dessa element saknas i filmen med namnet "promotion 1".

I nummer 30/1982 av tidningen Apu har på sidan 25 fästs ett mellanblad, där bolagets lotteri presenteras med orden "Nu är det en känsla av stor prishögtid i luften. Huvudvinsten 115 000 mark i handen - och över ettusen andra priser! Se efter vad Du kan vinna! Dessutom presenteras "Apu-klubbens" lotterier och huvudvinsten i dem. "Inom detta år kommer 4 personer att vinna var sin stiliga Volvo". Prenumerationsvillkoren och avgifterna beskrivs på följande sätt: "Din prenumeration börjar 1.9.1982 och fortsätter till slutet av februari Jubileumsåret. Verkligen förmånligt: bara 3 x 49,50 mark!" På sidorna 46 - 48 i tidningen finns ett liknande meddelande. Avsnittet rörande prenumerationsavgiften har följande lydelse: "Din prenumeration börjar 1.1.1983. Du kan antingen betala hela avgiften på ett behändigt sätt på en gång eller i tre rater under januari - mars nästa år, i vilket fall Du betalar 3 x 99 mark".

Huvudsyftet med stadgandena rörande marknadsföring i KSL är att förhindra att konsumenterna utsätts för osakliga påverkningsförsök. Såsom ett sådant osakligt påverkningsförsök kan man betrakta en marknadsföring, som helt eller åtminstone till största delen bygger på ett lotteri. Syftet med en marknadsföringsåtgärd är att befrämja försäljningen av en näringsidkares produkter. Om marknadsföringen bygger på ett lotteri i stället för på de ifrågavarande produkterna, riktas konsumenternas uppmärksamhet på ett sakkomplex av sekundär betydelse för beslutsfattandet. Genom denna metod minskas intresset för produkten och besttällningsvillkoren samtidigt som beställningströskeln sänks.

Yrkandet i punkt 1.

Bolaget är medlem av Suomen Suoramarkkinointiliitto (tidigare Suomen Postimyynti- ja Suoramainontaliitto) och har i denna egenskap förbundit sig att iaktta de av förbundet antagna s.k. fair-play - reglerna. Dessa regler har enligt inledningen fastställts bl.a. för förbättrande av konsumenternas skydd. Enligt punkt 10 i reglerna bör ett marknadsföringsmaterial domineras av själva huvuderbjudandet, dvs. den saluförda produkten, såvida för konsumenterna i samband med erbjudandet anordnas ett tillfälle att delta i en reklamtävling eller ett reklamlotteri.

Det har i praktiken i vissa fall visat sig vara svårt att med ledning av denna regel sluta sig till när ett lotteri dominerar ett marknadsföringsmaterial och när materialet domineras av själva erbjudandet. I den aktuella kampanjen föreligger en sådan svårighet inte. Man kan inte dra den slutsatsen, att erbjudandet eller budskapet om prenumerationen på tidningen Apu skulle dominera materialet. Marknadsföringen är sålunda otillbörlig mot konsumenterna och strider mot 2 kap. 1 § KSL.

Yrkandet i punkt 2.

Av reklammaterialet framgår, att den som prenumererar på tidningen Apu deltar inte bara i kampanjlotteriet utan även i de utlottningar som sker inom ramen för "Apu-klubbens" verksamhet. En konsument, som inte är intresserad av att prenumerera på tidningen, kan delta i kampanjlotteriet genom att returnera svarskupongen i ett för detta ändamål till materialet fogat kuvert. Genom denna åtgärd är det däremot inte möjligt att delta i de utlottningar, som anordnas inom ramen för "Apu-klubben". Den konsument, som enbart är intresserad av att delta i dragningarna, måste ansluta sig till "Apu-klubben" med tillhjälp av ett särskilt postkort och måste dessutom förnya sitt medlemskap åtminstone en gång, om han vill delta i alla de dragningar, som den konsument som i samband med erbjudandet prenumererar på tidningen deltar i.

De inom ramen för "Apu-klubbens" verksamhet anordnade lotterierna försätter, satta i system och såsom ett led i den aktuella reklamkampanjen, tidningens prenumeranter i en bättre ställning än de personer som deltar i dragningarna utan att prenumerera på tidningen och är ägnade att förleda människor till att prenumerera på tidningen för att försäkra sig om att få vara med i dragningarna. Detta strider mot den ståndpunkt som marknadsdomstolen omfattat i sitt avgörande 1981:16 och mot 2 kap. 5 § KSL.

Yrkandet i punkt 3.

Såväl i TV-reklamen som i det till konsumenterna skickade reklammaterialet påpekas det med kraft, att i materialet ingår en "värdecheck". I själva verket är det dock fråga om en lottsedel.

En check utgör enligt lagen ett betalningsmedel, som uppfyller vissa minimivillkor. När ordet används om en lottsedel i ett marknadsföringslotteri är det ägnat att väcka överdrivna förväntningar. En lottsedel representerar inte i och för sig något penningmässigt värde. Ett godtagbart bruk av termen check i samband med marknadsföring förutsätter, att det är fråga om en handling, som är självständig värdebärare.

Med ordet "värdecheck" försöker man skapa ett intryck av att den ifrågavarande marknadsföringshandlingen i sig skulle ha ett självständigt värde. I själva verket är det fråga om att konsumenten borde besluta sig för om han skall prenumerera på tidningen Apu eller inte. Hela reklamkampanjen och användningen av benämningen "värdecheck" är ägnade att fördunkla det ovannämnda, synnerligen enkla förhållandet.

Användningen av ordet "värdecheck" på lottsedeln och på det kuvert i vilket reklammaterialet skickas ut är otillbörlig mot konsumenterna, eftersom det ger en oriktig bild av sedeln och försändelsens innehåll. Användningen av denna marknadsföringsmetod strider fördenskull mot 2 kap. 1 § KSL.

Yrkandet i punkt 4.

Till marknadsföringsmaterialet hör även ett kuvert för återsändande av lottsedeln, vilket är avsett för de konsumenter, som vill delta i vissa dragningar utan att prenumerera på tidningen. Detta arrangemang överensstämmer i och för sig med KSL och de av marknadsdomstolen tidigare omfattade principerna. Bolaget har likväl försett det ifrågavarande kuvertet med en text av följande lydelse: "När Ni returnerar Er Värdecheck i detta kuvert, begagnar Ni Er inte av alla förmåner som ingår i vårt erbjudande men...", "Ni har säkert märkt, att det inte är någon risk att använda KANSKE-svarskuvertet: Ni kan återta Er prenumeration av Apu med tillhjälp av Apus servicekort före 20.8.1982, och då får Ni augusti månads Apu-tidningar utan att betala en penni för dem". "En Värdecheck som returneras i detta kuvert berättigar inte till medlemskap i Apu-klubben eller till deltagande i utlottningen av de fem personbilar av märket Volvo 343 GLS, som utlottas hösten 1982."

Den uppenbara och enda avsikten med den ovan citerade texten är att övertala en konsument, som funderar på att använda NEJ-svarskuvertet, att ändra sig och använda det kuvert som är avsett att användas vid prenumeration av tidningen. På detta sätt försöker man urvattna konsumenternas lagstadgade rätt att delta i utlottningar utan att prenumerera på en tidning. Detta beskrivna metoden visar, att bolaget endast formellt och skenbart vill iaktta KSL och de av marknadsdomstolen med stöd därav fastställda principerna. Bolagets förfarande är även på denna punkt otillbörligt mot konsumenterna och strider sålunda mot 2 kap. 1 § KSL.

Yrkandet i punkt 5.

Bolagets förfarande är otillbörligt mot konsumenterna och vilseledande och strider sålunda mot 2 kap. 1 och 2 §§ KSL.

Yrkandet i punkt 6.

De av erbjudandet förutsatta prenumerationspriserna anges enligt prenumerationsperiodens längd i följande form: tidningarna för 3 månader för bara 2 x 37 mark, bara 3 x 49,50 mark, 3 x 99 mark eller för tolv extra månader en debitering på bara 3 x 94 mark, dvs. sammanlagt bara 282 mark.

Bolaget har angett prenumerationsavgiften för tre månader enbart dividerad med antalet betalningsgånger. Det uppenbara syftet med detta förfarande är att dölja prisets storlek. 37 mark är ju ett litet belopp, som penningutgift en ganska obetydlig summa. Ett större tal har bolaget inte velat nämna i fråga om prenumerationsavgiften för tre månader. Priserna för de övriga prenumerationsperioderna har också delats upp och presenteras per betalningsrat. Förfarandet är suggestivt och inverkar på konsumentens beslutsfattande. Bolaget vill uppnå, att konsumenten när han fattar sitt prenumerationsbeslut skulle ägna uppmärksamhet endast åt delbetalningarnas belopp och inte skulle tänka på de av en prenumeration orsakade totala kostnaderna.

Förfarandet strider mot de principer, som uttrycktes i samband med förberedandet av KSL. Enligt dessa principer bör konsumenten förses med tillräckliga uppgifter i en lättfattlig form, som han kan lägga till grund för sitt beslut. Förfarandet är sålunda otillbörligt mot konsumenterna och står i strid mot 2 kap. 1 § KSL.

A-LEHDET OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har bestridit att dess marknadsföring skulle stå i strid med KSL och yrkat, att ansökan på alla punkter avslås. För den händelse, att ett förbud till någon del skulle fastslås, har bolaget bett att få en tillräckligt lång övergångsperiod.

Yrkandet i punkt 1.

Av den använda texten och bildsymbolerna framgår i fråga om det aktuella marknadsföringsmaterialet klart och tydligt, att det är Apu som står för erbjudandet och sänder budskapet med uppmaningen att delta i utlottningarna. På denna punkt har konsumenterna inte några som helst identifieringssvårigheter. Till denna del är materialet alltså så klart som man kan förutsätta. Fördenskull är det även klart, att Apu (=huvuderbjudandet eller den saluförda produkten) sakligt sett dominerar marknadsföringsmaterialet. Denna dominans sträcker sig givetvis sålunda till de förmåner, som erbjuds genom Apu, dvs. exempelvis till det förmånliga prenumerationserbjudandet, medlemskapet i Apu-klubben, deltagandet i utlottningar i samband med prenumeration eller utan vederlag - dessa faktorer särskilt för sig eller tillsammans.

Ur konsumentskyddssynpunkt varierar behovet att i marknadsföringsmaterial inrymma rena produkt- o.a. liknande upplysningar dels med mottagaren av ett erbjudande och dels med den produkt som saluförs.

Erbjudandet gällande tidningen Apu kan indelas i ett fortsättningserbjudande (de nuvarande prenumeranterna) och ett nuförsäljninserbjudande. De nuvarande prenumeranterna känner givetvis synnerligen väl till produkten i fråga. Det är inte heller överdrivet att påstå, att tidningen Apu, som år 1983 fyller 50 år, är välkänd även för de andra målgrupperna för erbjudandet, eftersom Apu har en etablerad ställning inom det finska tidskriftsfältet. Enligt en undersökning, som gjorts av Finska Gallup Ab, läses ett nummer av Apu av i genomsnitt 1 752 000 finländare, som har fyllt 12 år. På grund av skillnaderna i läsningstrofasthet mellan olika läsarkategorier blir nettoantalet läsare för exempelvis sex nummer av Apu 2 456 000. Den förra siffran representerar 43,4 % och den senare 60,9 % av hela befolkningen över 12 år.

Det förefaller även som om KO:s yrkande borde ses mot bakgrunden av ett strävande att begränsa användningen av marknadsföringslotterier vid all marknadsföring. De ifrågavarande lotterierna är dock inte vad utgångspunkten beträffar i strid mot KSL och de anses inte heller i något sammanhang som ett "osakligt påverkningsförsök". Av förarbetena till KSL kan man tvärtom utläsa, att utlottningar bör anses vara tillåtna bara konsumenten inte får den oriktiga uppfattningen att han är skyldig att vid deltagande i ett lotteri köpa någon nyttighet eller förbinda sig till någon prestation. Det är alltså inte fråga därom, huruvida marknadsföringen "helt eller åtminstone i huvudsak bygger på ett lotteri" utan därom att konsumenten inte förledes att prenumerera på tidningen.

Yrkandet i punkt 2.

Vid Apu har från ingången av maj månad år 1979 funnits en Apu-klubb, som utgör en förbindelselänk mellan Apu och dess läsare. Alla Apu-läsare är välkomna att delta i klubbens verksamhet. Den som prenumererar på Apu blir automatiskt medlem av Apu-klubben. Icke-prenumeranter kan ansluta sig till klubben utan vederlag genom att skicka in ett postkort till klubben. Mot detta system har KO efter A-lehdet Oy:s utredningar inte tidigare haft något att anmärka. En av Apu-klubbens verksamhetsformer är de månatliga utlottningarna, vid vilka huvudvinsten från och med oktober 1981 har varit en personbil av märket Volvo 343 GLS. Antalet medlemmar i Apu-klubben är i november 1982 omkring 439 000.

Det av stadgarna förutsatta förfarandet har beskrivits riktigt i motiveringen till KO:s ansökan. I praktiken har bolaget dock fungerat på ett mycket smidigare sätt: de som har vunnit någon av huvudvinsterna kontaktas av Apu-klubben medan man i fråga om följande priskategori publicerar medlemsnumret samt vinnarens namn och postanstalt i Apu. Den månadslånga inlösningstiden i fråga om vinster har i praktiken aldrig tillämpats.

Icke-prenumeranterna betjänas enligt reglerna i vinstkontrollangelägenheter såväl per telefon som brevledes. Dessa klubbmedlemmars agerande underlättas märkbart av att i medlemskortet har angetts, i vilka nummer av Apu vinstnummerförteckningarna kommer att publiceras. Härigenom blir det även betydligt lättare för dem att få läsa de nummer av tidningen, i vilka det ingår vinstnummer, vederlagsfritt (genom att låna dem, läsa dem på ett bibliotek osv.). Vid ingången av år 1983 startar dessutom ett samarbete mellan Rautakirja Oy och A-lehdet Oy, varigenom situationen kommer att förbättras ytterligare: vinstnummerförteckningarna kommer att kunna kontrollerars i speciella nummer av Apu, som kommer att befordras till varje R-kiosk i landet (sammanlagt ca 700 st) särskilt för detta ändamål. Ett omnämnande härom kommer också från årsskiftet att ingå i Apu-klubbens stadgar.

KO:s påstående, att anvisningarna rörande vederlagsfritt deltagande i Apu-klubbens verksamhet återfinns "på ett undanskymt ställe" saknar grund. I annonserna och annonsbilagorna påpekas detta i brödstil och själva anvisningen är placerad på ett ur nej-svararens synpunkt säkert ställe, nämligen på nej-kortet. I den adresserade försändelsen har anvisningarnas plats angetts noggrant två gånger, i brevet och broschyren, och dessutom en gång mera allmänt, nämligen på Apu-klubbens eget kort.

Skillnaden mellan orden år och kalenderår har enligt allmänt språkbruk knappast någon större betydelse. Dessutom förtydligar klubbens medlemskort förhållandet: "Medlemskapet varar till utgången av år 1982".

I Apus marknadsföringsmaterial finns inget stöd för KO:s påstående, att konsumenten med tillhjälp av Apu-klubbens utlottningar "förleds till att prenumerera på tidningen såväl för slutet av år 1982 som för år 1983". Att KO:s påstående saknar grund beror på den aktiva och synliga beskrivningen av möjligheten att ansluta sig till Apu-klubben utan vederlag.

Apu-klubbens uppgift är att fungera som förbindelselänk mellan Apu och dess läsare. Redan en ytlig granskning av klubbsidorna och klubbaktiviteterna visar, att huvudvikten i Apu-klubbens verksamhet är lagd på annat än de månatliga utlottningarna.

Det har i själva verket gjorts lätt för konsumenten att delta vederlagsfritt i utlottningarna och en effektiv information har meddelats om sätter för anslutning till klubben, varför det inte heller i detta avseende uppstår någon ojämlighet mellan prenumerantmedlemmar och icke-prenumerantmedlemmar. Allmänheten har varit nöjd med sättet att följa med dragningsresultaten och även KO har i över tre års tid varit belåten, och dessutom kommer informationen i enlighet med det ovan sagda ytterligare att förbättras. Apu-klubbens utlottningar har sakligt sett inga sådana drag, som "skulle vara ägnade att förleda människor till att prenumerera på tidningen för att försäkra sig om att få vara med i dragningarna". Därför uppstår det inte heller någon konflikt med 2 kap. 5 § KSL.

Yrkandet i punkt 3.

Att klassificera den i materialet ingående handlingen, som benämnts värdecheck, enbart som en lottsedel är inte riktigt. Värdechecken utgör även ett prenumerationsmedel.

En värdecheck är uttryckligen en värdecheck och ingen check. Den behöver sålunda inte - och kan i själva verket inte heller - uppfylla kännetecknen för en check. Uttrycket "värdecheck" används även konsekvent i hela materialet.

Värdechecken har två olika uppgifter: returnerad till Alehdet fungerar den oberoende av svarssättet (KANSKE eller NEJ) som en lott. Vid användningen av KANSKE-svarskuvertet materialiseras dessutom de förmåner med det av värdechecken representerade erbjudandet, som ingår i värdecheckens penningvärde. Härvid blir värdechecken även "bärare av ett penningmässigt värde".

Den i ett KANSKE-svarskuvert returnerade värdecheckens penningsmässiga värde baserar sig på följande omständigheter:

- specialerbjudandet på 2 x 37 mk gällande 3 månader, normalpris 94 mk, varvid nyttan av eller värdet av rabatten är 20 mk

- den för den korta prenumerationsperioden erbjudna möjligheten till delbetalning avviker från normalpriserbjudandet; värdet ökar alltså på grund av den räntefria krediten

- tack vare värdechecken får konsumenten ett bättre annulleringsskydd än lagen förutsätter

- värdechecken ger en klar och tydlig anvisning om hur man kan få tidningarna för augusti månad gratis i introduktionssyfte, värde 4 x 8,40 (= priset på lösnummer)

- användningen av värdechecken leder dessutom till ett förmånligt extra erbjudande, vilket ytterligare ökar värdecheckens värde.

Den i den ovannämnda förteckningen avsedda värdehelheten har denna värdecheck fram till 1.8.82 även i det fall att konsumenten inte begagnar sig därav, dvs. att han avstår ifrån att dra nytta av checken. I detta avseende finns det många beröringspunkter mellan en värdecheck och en check.

Olika ord som slutar på check är välbekanta för konsumenterna, och det finns ingen som förväxlar de på dem angivna summorna med redan erhållna/vunna prispengar. För undvikande av ett sådant missförstånd har i hela materialet dessutom på ett mycket tydligt sätt talats om den förestående dragningen (27.10.82) och om att deltagande i dragningarna förutsätter att man svarar. Härigenom förhindrar man på ett effektivt sätt alla överdrivna förväntningar.

Eftersom konsumenten på många sätt kan dra ekonomisk nytta av värdechecken, få någonting som har ett penningmässigt värde, och emedan användningen av ordet värdecheck inte i och för sig kan uppskattas väcka några överdrivna förväntningar och sålunda inte har någon vilseledande effekt på konsumenten, är användningen av ordet i kampanjen inte otillbörligt mot konsumenten. Användningen står sålunda inte i strid med 2 kap. 1 § KSL.

Yrkandet i punkt 4.

Den sakliga betydelsen av de anteckningar, som införts på NEJ-svarskuvertet är relevant med tanke på konsumentskyddet: för konsumenten upprepas precis i det ögonblick han skall fatta sitt beslut på ett klart och komprimerat sätt, vilka förmåner han står i beråd att avstå ifrån. Upprepningen av upplysningarna förbättrar konsumentens möjligheter att bedöma erbjudandets innehåll på sakliga grunder. En sådan konsumentinformation utöver minimifordringarna kan inte innebära ett förfarande som skulle vara otillbörligt mot konsumenterna.

Yrkandet i punkt 5.

En konsument, som returnerar sin värdecheck i KANSKE-svarskuvertet, förbinder sig i själva verket inte till någon avgiftsbelagd prenumeration för längre eller kortare tid. Dessutom ger värdechecken inte i något sammanhang en konsument möjlighet att göra av KO nämnd prenumeration för 17 månader.

I enlighet med det av värdechecken representerade erbjudandet förbinder sig A-lehdet Oy att tillställa konsumenten Apu räknat från 1.8.82. Enligt A-lehdet Oy:s erbjudande har konsumenten olika tillvägagångssätt att välja emellan efter det att tidningstrafiken har börjat i augusti:

1. Annullering före 20.8.82 med tillhjälp av Apus servicekort, varvid konsumenten får tidningarna för augusti (4 nummer) utan att betala någonting (riskfritt stiftande av bekantskap med tidningen).

2. Förbindelse att göra introduktionsprenumeration gällande 3 månader, såvida annullering inte görs före 20.8.82; debiteringspåföljd 2 x 37 mk.

3. Om konsumenten är nöjd med sin introduktionsprenumeration, fortsätter prenumerationen utan särskild anmälan i 12 månaders tid till ett pris av 3 x 94 mk, sammanlagt 282 mk.

4. Om en konsument under introduktionsmånaderna kommer till den slutsatsen, att han inte vill ha en prenumeration omfattande ytterligare 12 månader, anmäler han före 15.10.82 med tillhjälp av Apus servicekort att han vill avbryta prenumerationen, varvid han endast får tidningarna för 3 månader till ett pris av 2 x 37 mk.

Konsumenten uttrycker sin önskan att ta emot Apu från och med 1.8.82 och att delta i utlottningarna. Konsumenten ger även uttryck åt sin beredskap att iaktta villkoren för erbjudandet. Ordet KANSKE på svarskuvertet och i anvisningarna ger på ett klart och tydligt sätt uttryck åt att det inte i detta skede är nödvändigt att förbinda sig att prenumerera på tidningen.

Det är allt skäl att förena sig om KO:s uttryck om att "introduktionsprenumerationen ger konsumenterna en känsla av att de under en kortare tid kan bekanta sig med den erbjudna tidskriften och först därefter behöver besluta sig för om de vill bli stadigvarande prenumeranter eller inte", ty hela värdecheckens tryckta erbjudande tjänar exakt detta syfte. Fortsättande av prenumeration efter introduktionsperioden kan givetvis i ett allmänt fall ske på det av KO åsyftade sättet genom en uttrycklig viljeyttring eller, såsom vid det aktuella erbjudandet, även så, att i villkoren för erbjudandet förutsatt avstående ifrån några reaktioner ger rätt till antecknande av fortsatt prenumeration för viss tid. Villkoren för erbjudandet är klara och tydliga. Av det brev som hör till försändelsen får konsumenten helt klart för sig vad erbjudandet innebär.

Konsumenterna är i allmänhet medvetna om att en prenumeration får debiteringspåföljder. Riskfriheten eller det faktum, att man inte behöver betala en penni för att stifta bekantskap med tidningen i en månads tid, om man annullerar sin prenumeration före 20.8.82, äger sin riktighet i denna kampanj och utgör en omständighet som betonats kraftigt i marknadsföringsmaterialet. I bolagets förfarande finns ingenting, som skulle vara otillbörligt mot konsumenterna eller vilseledande, och sålunda uppstår inte heller någon konflikt med 2 kap. 1 och 2 §§ KSL.

Yrkandet i punkt 6.

Klandret gällande den aktuella kampanjen - underlåtenheten att ange de totala kostnaderna för en prenumetation - gäller sakligt sett endast prenumerationspriset för tre månader 2 x 37 mk. En representant för KO:s byrå har tidigare godkänt uppgivande av priset i formen antalet rater gånger raternas storlek, eftersom räkneoperationen var enkel. KO:s ställningstagande bör givetvis kunna generaliseras.

Beträffande de andra exempel rörande angivande av priset, som KO anfört som stöd för sitt yrkande, kan det konstateras, att värdet av den totala förbindelsen framgår av ett av dem. I KO:s motivering citeras dock endast den form, som förekommer i annonsens eller bilagans med brödstil tryckta text. På prenumerationskupongen har man följt A-lehdet Oy:s allmänna tillvägagångssätt, dvs. betalningsraternas summa har klart angetts. Det är i och för sig helt acceptabelt att avbetalningsrater presenteras såsom en faktor som inverkar på ingåendet av ett avtal. Det är ju fråga om att konsumenten betjänas med lämpliga betalningsrater och beviljande av en räntefri kredit. Förfarandet är inte otillbörligt mot konsumenterna och står sålunda inte i strid med 2 kap. 1 § KSL.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

A-lehdet Oy har i juli 1982 marknadsfört prenumerationer på tidningen Apu genom en reklamkampanj som bestått av direktreklamförsändelser, TV-reklam och mellanbilagsreklam i vissa nummer av Apu.

Direkreklamförsändelsen omfattar ett avsändningskuvert, en "värdecheck" som medför rätt till deltagande i utlottningen av 115 000 mark, en broschyr med beskrivning av lotterivinsterna, en broschyr med beskrivning av hur man ansluter sig till "Apu-klubben" och av vinsterna i klubbens utlottningar, ett brev till mottagaren samt ett KANSKE- och ett NEJ-svarskuvert.

TV-reklamen innehåller två olika reklamfilmer, som bägge varar 45 sekunder.

Mellanbilagsreklamen består av ett tredelat kort, där prenumerationer av olika längd på tidningen Apu samt utlottningarna och priserna i samband med dem presenteras. I mellanbilagsreklamen ingår även ett s.k. ja- och nej-kort. Mellanbilagsreklamen har ingått i vissa nummer av Apu, där den varit fasthäftad mellan två sidor av tidningen.

1. I marknadsdomstolens beslut 1982:20 framhålls, att marknadsföringen, då konsumenterna vid varumarknadsföring erbjuds tillfälle att delta i ett marknadsföringslotteri eller en marknadsföringstävling, oberoende av marknadsföringsmedlet bör ske så, att presentationen av lotteriet eller tävlingen inte dominerar marknadsföringsmaterialet. Vid bedömningen av när ett erbjudande domineras av presentationen av ett marknadsföringslotteri eller en marknadsföringstävling bör uppmärksamhet bl.a. ägnas åt mängden och arten av det material i ord och bild, som använts vid presentationen av erbjudandet, samt åt sättet för materialets presentation i dess helhet i samband med erbjudandet. Varje erbjudande bör skärskådas individuellt. Det avgörande är, vilket intryck erbjudandet i dess helhet gör på en genomsnittskonsument som får motta erbjudandet.

Direktreklamförsändelsens avsändingskuvert domineras av texten: "skyndsamhetsklassificering A" och "innehåller en på Ert namn utskriven VÄRDECHECK". Överst i försändelsen återfinns en "värdecheck". På "värdechecken" finns konsumentens namn utsatt och dessutom med stora siffror huvudpriset i lotteriet 115 000 mark. För presentationen av priserna ingår i direktreklamförsändelsen en särskild broschyr. I en broschyr, som uppmanar till anslutning till "Apu-klubben", beskrivs i huvudsak utlottningarna i samband med klubbverksamheten och priserna i dem. Även i ett till mottagaren riktat brev presenteras i huvudsak utlottningarna och deras priser. Också på KANSKE- och NEJ-kuverten presenteras utlottningarna och priserna i dem. Presentationen av tidningen Apu begränsas i direktreklamförsändelsen närmast till tidningens firmamärke (logo) och till ett omnämnande om ett "jubileumsår" i samband med att tidningen fyller 50 år.

I bägge TV-reklamfilmerna beskrivs under största delen av reklamen i ord och bild "jubileumsårets" utlottningar och huvudvinsterna i dem, ett penningbelopp på 115 000 mark och ett antal personbilar av märket Volvo 343 GLS. I reklamen presenteras även "värdechecken". Beträffande själva den nyttighet som marknadsföringen gäller presenteras enbart dess logo. Reklamen innehåller en uppmaning till konsumenten att ansluta sig till "Apu-klubben" och dessutom presenteras de personbilar, som utgör huvudvinster, på ett framträdande sätt.

Marknadsdomstolen anser, att presentationen av lotteriet och vinsterna i lotteriet på grund av sin mängd och karaktär samt presentationssättet dominer direktreklamförsändelsen och är det mest framträdande i TV-reklamen. Med anledning härav är marknadsföringen till denna del otillbörlig mot konsumenterna.

Även i mellanbilagsreklamen presenteras utlottningarna och priserna på ett framträdande sätt. Presentationen av priserna omfattar kvantitativt omkring hälften av mellanbilagsreklamen. Till arten och presentationssättet framträder presentationen av utlottningarna och priserna i mellanbilagsreklamen mera än det övriga materialet i ord och bild.

Då mellanbilagsreklamen inte befordras till konsumenterna ensam för sig utan hopfäst vid en tidning, har konsumenterna likväl möjlighet att samtidigt stifta bekantskap med den marknadsförda nyttigheten. Fördenskull kan marknadsföringen inte till denna del anses vara otillbörlig mot konsumenterna.

2. Bolaget anordnar inom ramen för "Apu-klubben" fram till utgången av år 1983 en utlottning i månaden. Huvudvinsten vid varje månadslottning är en personbil av märket Volvo 343 GLS, varjämte ett antal mindre vinster utlottas.

Alla prenumeranter på Apu blir medlemmar av "Apu-klubben" och deltar i samtliga klubbdragningar. Den konsument, som returnerar "värdechecken" utan att prenumerera på tidningen, blir inte medlem av "Apu-klubben". Om någon som inte prenumererar på tidningen vill delta i dessa dragningar, bör han särskilt ansluta sig till "Apu-klubben". Medlemskapet måste förnyas kalenderårsvis. En konsument, som anslutit sig till "Apu-klubben" under den ifrågavarande reklamkampanjen, dvs. i juli eller augusti 1982, har sålunda varit tvungen att förnya sitt medlemskap för att kunna delta i "Apu-klubbens" månadsdragningar under år 1983.

En vinstförteckning över de månatliga utlottningarna publiceras i Apu. Vinsterna får lösas ut med tillhjälp av en speciell kupong som finns i tidningen. Den konsument, som inte prenumererar på tidningen, får en anvisning om att han kan lösa ut sin vinst med ett särskilt postkort inom en månad från vinstförteckningens publicering. Den konsument, som inte prenumererar på tidningen, måste en gång i månaden be om en särskild vinstförteckning från "Apu-klubben" eller på annat sätt hålla sig informerad om vinstförteckningarna.

Deltagandet i "Apu-klubbens" utlottningar i anslutning till den ifrågavarande marknadsföringskampanjen kräver av den konsument, som inte fortsätter sin prenumeration in på år 1983, och den konsument, som inte alls prenumererar på tidningen, en särskild åtgärd i fråga om åren 1982 och 1983. Medföljandet av resultaten av "Apu-klubbens" utlottningar kräver av den konsument, som inte prenumererar på tidningen, fortgående särskilda åtgärder. I det till den ifrågavarande kampanjen hörande lotteriet inom ramen för "Apu-klubben" intar de konsumenter, som prenumererar på tidningen för år 1983, såväl i fråga om deltagandet i dragningarna som i synnerhet i fråga om medföljandet av resultaten av dragningarna en bättre ställning än de övriga konsumenterna. Förfarandet är sålunda otillbörligt mot konsumenterna.

3. Den i direktreklamförsändelsen ingående, med konsumentens namn och adress försedda "värdechecken" är ett fyrsidigt litet häfte, som domineras av ordet "VÄRDECHECK" och den med stora siffror skrivna texten "115 000 mk". "Värdechecken" utgör dels en lottsedel och dels en prenumerationskupong. "Värdechecken" har samma form som en check som används som betalningsmedel.

Häftet är ägnat att ge det intrycket, att "värdechecken" ger just den på checken vid namn nämnda konsumenten en möjlighet att vinna 115 000 mark. Även om "värdechecken" i egenskap av prenumerationskupong för konsumenten innebär ett erbjudande att i en månads tid prenumerera utan vederlag och i två månaders tid prenumerera till nedsatt pris på tidningen Apu, uppfattar konsumenten i första hand checken som en lottsedel som erbjuder honom en möjlighet att vinna 115 000 mark.

Användet av uttrycket "värdecheck" om en sådan lottsedel ger konsumenterna en oriktig föreställning om kupongen och är ägnad att fördunkla det faktum, att det är fråga om såväl en lottsedel som en prenumerationskupong. Fördenskull är användandet av uttrycket "värdecheck" i det ifrågavarande sammanhanget otillbörligt mot konsumenterna.

4. På baksidan av det i direktreklammaterialet ingående NEJ-kuvertet berättas det bl.a. om de förmåner, som en konsument går miste om i det fall att han returnerar sitt svar i NEJ-kuvertet. På kuvertet omtalas, att ett svar som postats i NEJ-kuvertet inte ger rätt till medlemskap i "Apuklubben".

I marknadsdomstolens beslut 1981:16 har det ansetts, att i marknadsföringsmaterial, som befordras till konsumenter i samband med en tidnings marknadsföringslotterier jämsides med ett kombinerat prenumerations- och utlottningskort, även bör ingå ett s.k. nej-kort som möjliggör deltagande i utlottningen. Ett sådant alternativ ingår även i den här ifrågavarande direktreklamförsändelsen. Möjligheten att delta i den på "värdechecken" avsedda utlottningen utan att prenumerera på tidningen framgår tydligt av direktreklammaterialet. Texten på NEJ-kuvertet fördunklar inte det erbjudna alternativet att delta i utlottningen utan att prenumerera på tidningen. Förfarandet är sålunda inte otillbörligt mot konsumenterna.

5. På den i direktreklamförsändelsen ingående "värdechecken" nämns: "Jag tar ingen risk, ty jag kan annullera min prenumeration med tillhjälp av Apus servicekort före 20.8.1982, i vilket fall jag får augusti månads Apu-tidningar utan att betala en penni för dem". I vinstbroschyren sägs bl.a.: "Ni riskerar inte en penni, när Ni nu beslutar Er för att beställa hem Apu och titta närmare på tidningen." På NEJ-kuvertet finns följande omnämnande: "Ni har säkert märkt, att det inte är någon risk att använda KANSKE-svarskuvertet." Direktreklamförsändelsen innehåller även andra uttryck, som framhäver riskfriheten. I den ena TV-reklamen sägs det två gånger:"Nu kan Du beställa hem Apu och titta närmare på tidningen utan att riskera att behöva betala en penni."

De uttryck som hänvisar till avsaknaden av risker är ägnade att ge ett intryck av att konsumenten kan stifta bekantskap med den erbjudna tidningen och att han först efter detta behöver besluta sig för om han vill prenumerera på den eller inte. Uttrycken framhäver möjligheten att studera tidningen utan vederlag. Den konsument, som returnerar sin prenumerations- och lottkupong, dvs. "värdechecken", i KANSKE-kuvertet, prenumererar dock samtidigt på Apu mot en viss prenumerationsavgift, såvida han inte uttryckligen särskilt återtar sin prenumeration inom en viss tid. Stiftandet av bekantskap med tidningen omvandlas härvid till en för konsumenten bindande prenumeration mot ett visst vederlag.

De nämnda uttrycken kan leda till att en konsument returnerar sitt svar i KANSKE-kuvertet utan att granska alternativets innebörd närmare. Han kan undgå att märka, att det vederlagsfria erbjudandet inom en viss tid omvandlas till en prenumeration mot vederlag. Fördenskull är användandet av uttrycket "utan att riskera en penni" eller annat motsvarande uttryck vilseledande i sammanhanget.

6. På den i direktreklamförsändelsen ingående "värdechecken" och i det i samma material ingående, till mottagaren riktade brevet har om prenumerationspriset använts uttrycket "2 x 37 mk". Annars har till de i form av betalningsomgångar angivna prisuppgifterna fogats eller i närheten av dem lämnats uppgift om totalpriset.

Uppgiften om en nyttighets pris är av stor betydelse med tanke på konsumentens köpbeslut. När totalpriset i ett marknadsföringsmaterial är uttryckt enbart dividerat med antalet betalningsomgångar är det möjligt att konsumenten endast uppmärksammar delprestationernas belopp och inte lägger märke till storleken av de totala kostnaderna. Marknadsdomstolen anser, att totalpriset på en nyttighet i prisannonseringen vid marknadsföring skall anges på ett klart och tydligt sätt och i en för konsumenten lättbegriplig form.

Vid den nu aktuella marknadsföringen har totalpriserna angetts, om man bortser ifrån det nämnda rabatterbjudandet 2 x 37 mark för två månader. Denna prisuppgift är så enkel, att konsumenten utan svårighet förstår den. Då i marknadsföringen endast ingår denna enda prisuppgift, som förutsätter en räkneoperation, kan marknadsföringen inte till denna del anses vara otillbörlig mot konsumenterna.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen prövar med stöd av 2 kap. 1, 2 och 7 §§ KSL rättvist att vid vite av 200 000 mark förbjuda A-lehdet Oy att vid sin marknadsföring

1. använda lotterier såsom säljfrämjande åtgärd på ett sådant sätt, att lotterivinsten och uppmaningarna att delta i lotteriet dominerar reklamen eller marknadsföringsåtgärden,

2. anordna marknadsföringslotterier så, att den som prenumererar på en tidning deltar i flera olika dragningar, såvida inte också den som avstår från att prenumerera kan delta i samma dragningar genom en enda anmälan, samt anordna upprepade dragningar så, att en tidningsprenumerant i fråga om möjligheterna att följa med resultaten av dragningarna intar en bättre ställning än de andra konsumenter som deltar i dragningarna,

3. om en lottsedel använda uttrycket "värdecheck" eller annat motsvarande uttryck, som ger en oriktig bild av kupongen, samt

4. i samband med ett introduktionserbjudande använda uttrycken "utan att riskera en penni", "Ni får Apu som introduktionsprenumeration utan någon risk" eller andra motsvarande uttryck, som framhäver riskfriheten, när introduktionserbjudandet omvandlas till en prenumeration, såvida inte konsumenten avbryter prenumerationen genom en särskild viljeyttring.

De i punkterna 1, 2 och 3 nämnda förbuden skall iakttas räknat från 1.9.1983 och det i punkt 4 nämnda förbudet med omedelbar verkan.

Yrkandena på ett mera vittomfattande förbud förkastas.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Wilhelmsson, Aaltonen, Heiniö, Henriksson, Modeen, Mustonen och Ollikainen.