Swedish court bans misleading 'clearance sale' terms unless actual business closure or exceptional circumstances exist.

KO mot Jasila (bolaget). - Uttrycket slutförsäljning var vilseledande, då det inte var fråga om att affären eller verksamhetsstället skulle upphöra eller om slutförsäljning av verksamhetsställets hela lager eller bestämd del därav på grund av exeptionella omständigheter till förmånligare priser än förut. Också om detta slags försäljning var det vilseledande att använda uttrycket slutförsäljning, bortslumpningsförsäljning eller annat därmed jämförligt uttryck, då det var fråga om försäljning på annan försäljningsplats av lagret eller del därav från ett verksamhetsställe, som ursprungligen avsetts att upprätthållas en kortare tid. Användandet av uttrycket normalpris vid prisjämförelse var otillbörligt, då jämförelsepriset inte grundade sig på sådant pris, som bolaget självt tidigare faktiskt uppburit, och vid marknadsföringen inte hade preciserats vad som avses med normalpris.

KSL_2_kap._1_§ och KSL_2_kap._2_§

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE

KO har yrkat, att Jasila Oy med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1 § 1 mom., 2 § och 7 § vid vite förbjudes att i sin framtida marknadsföring

1. i samband med bolagets vanliga affärsverksamhet använda orden "slut", "tömnings" eller "bortslumpningsförsäljning" eller annat motsvarande uttryck eller på annat sätt lämna ett sådant intryck, att det är fråga om att av något undantagsskäl förvandla affärens hela lager en viss del därav till pengar;

2. använda orden "slut", "tömnings" eller "bortslumpningsförsäljning" eller annat motsvarande uttryck, då det är fråga om att upphöra med försäljningsverksamhet på ett tillfälligt försäljningställe, där verksamheten från början avsetts att bli kortvarig;

3. anordna slutförsäljning på annat försäljningställe än det, vars verksamhet skall upphöra; och

4. hänvisa till normalpris, om det inte samtidigt meddelas, vad som avses med normalpris.

Slutförsäljningen i butiken vid Trädgårdsgatan pågick från maj ända till augusti. Efter slutförsäljningen vid Trädgårdsgatan började bortslumpningsbutiken Latomarket sin verksamhet vid Satakuntavägen i Åbo. Där skred man till slutförsäljning redan under den första verksamhetsmånaden, eftersom "Åbo stads byggnadsinspektör uppmanat till att ofördröjligen sluta upp med att använda ladan som tygaffär". En ny stuvbitsaffär vid Pohjolagatan började verksamheten 1.10.1981 med öppningsanbudspriser.

I butikens prisannonser har det för att betona anbudens förmånlighet angivits normalpriser, utan att det preciserats vad som menas med detta uttryck, exempelvis normalpris 24,50 nu blott 9 mark.

Bolagets verksamhet bygger i hög grad på att företaget hyr försäljningslokaler för kort tid och i dessa anordnar försäljningsjippon. Bolaget köper ett varuparti, som det kallar för lager. Då ett sådant varuparti realiseras använder bolaget benämningen slutförsäljning. Verksamheten vidmakthålles med kraftig reklam, där varje försäljningstillfälle karakteriseras som en specialtillställning, som snart upphör.

KSL 2 kap. innehåller inga speciella regler rörande slutförsäljning. Detta innebär emellertid ingalunda, att det skulle saknas regler rörande slutförsäljningar. Ur förbudet i KSL 2 kap. 2 § mot vilseledande uppgifter och 3 § regel om nedsatta priser framgår, att lagen inte godkänner uppdiktade prisfördelar och inte heller sådana påståenden om förmåner, som grundar sig på uppgifter, som inte motsvaras av verkligheten och framkallar felaktiga id‚associationer.

Lagen mot illojal konkurrens innehöll noggrannare regler om slutförsäljningar. Enligt lagens 5 § avsågs med slutförsäljning "försäljning, som på grund av att affären eller saluhållandet av visst varuslag skall upphöra eller i följd av inträffad brand- eller vattenskada eller fara för varors förskämning eller av annan sådan särskild orsak anordnas i syfte att snabbare än vanligt realisera visst varulager eller varuparti". Den princip, som framgår ur denna regel har inte kullkastats i och med KSL:s ikraftträdande. Tvärtom fastslås i betänkandet avgivet av kommissionen för revision av lagstiftningen om illojal konkurrens, att de fall, som berör begreppet slutförsäljning närmast hör till KSL:s område (Kommitt‚betänkande 1977:40, s. 2).

De uppställda förutsättningarna för att använda det nämnda begreppet slutförsäljning kan framför allt grundas på att osaklig påverkan på konsumenterna skall förhindras. Konsumenterna förbinder nämligen förväntningar på osedvanligt förmånliga priser med annonser om slutförsäljning.

Beröringspunkter med begreppet slutförsäljning finns också i specialbestämmelserna beträffande prisnedsättelser i KSL 2 kap. 3 §. Om begreppet slutförsäljning skulle få användas fullständigt fritt, skulle grunden för KSL 2 kap. 3 § falla bort; den näringsidkare, som uttryckligen talar om prisnedsättning, skulle bli föremål för noggrannare regler än den, som använder ordet slutförsäljning. Detta kan inte ha varit lagstiftarens mening.

Jasila Oy:s slutförsäljningar har inte förorsakats av tvångslägen eller några andra exceptionella skäl utan bakom dem ligger rent reklammässiga skäl. Bolaget talar självt om att det som en del av sin normala verksamhet anordnar marknadsföringsstötar på olika platser, vid vars upphörande det ordnas slutförsäljning. Enligt marknadsföringsrättsliga principer är det emellertid kännetecknande för slutförsäljningar, att de inte hör till normal affärsverksamhet. Bolaget har anordnat olika slut-, tömnings- eller bortslumpningsförsäljningar, som inte har sin grund i ovanliga tvingande skäl, utan där det närmast har varit fråga om bolagets normala detaljhandelsverksamhet. Förfarandet är vilseledande och strider mot KSL 2 kap. 2 §.

Att priserna eventuellt är förmånliga berättigar inte ensamt att kalla vilket som helst försäljningskampanj för slutförsäljning. Frågan gäller det sätt, på vilket begreppet slutförsäljning användes i marknadsföringen. Om det gäller att upphöra med affärens verksamhet eller andra speciella förhållanden, exempelvis en eldsvåda, måste varorna snabbt försäljas till slut genom att priserna sänkes. Då kan man använda ett uttryck, som förmedlar information om försäljningens speciella natur till konsumenterna.

Då avslutningen på ett försäljningskampanj i lokaler, som avsetts att endast vara tillfälliga, marknadsföres som slutförsäljning, kan man inte tala om tvingande eller ovanliga skäl till den realisation av varulagret, som äger rum. Att verksamheten skulle upphöra på sådana ställen har man kunnat förutse, likaså storleken på det lager, som är till salu.

Bolagets avsikt har inte ens från början varit att grunda nya fasta försäljningställen. Då kan det inte heller vara fråga om några egentliga slutförsäljningar. Verksamheten har i denna del närmast avsett att anordna ambulerande försälj

ningsutställningar. Ordet slutförsäljning användes i dessa fall enbart som lockbete.

Bolaget har inte förmått visa, att det varit fråga om en nedsättning av priserna på de varor, som verkligen har varit till salu. När det är fråga om varor, som utbjudes i kortvariga försäljningställen, hinner det inte utbildas någon sådan normal prisnivå, från vilken priserna under tiden för slutförsäljningen skulle kunna sättas ned. Bolaget presenterar i reklamen slutförsäljning vid hyresavtalets upphörande i för tillfälligt bruk avsedda lokaler, ehuru det redan på förhand varit känt, att verksamehten skulle upphöra vid en viss tidpunkt. Tillvägagångssättet är vilseledande och stridande mot KSL 2 kap. 2 §.

Ehuru det inte tidigare funnits speciella regler rörande platsen för en slutförsäljning har huvudregeln varit och är fortfarande, att slutförsäljningen skall ske i samma affärsutrymmen, som verksamheten stadigvarande bedrivits i. Innebörden av begreppet slutförsäljning har stabiliserats och praxis har länge fortsatt oförändrad.

Det finns grundad anledning att i marknadsföringen bibehålla en klar åtskillnad mellan slutförsäljning och annan prisangivelse. Konsumenten bör kunna lita på, ett den näringsidkare, som annonserar slutförsäljning, realiserar varan av tvingande skäl till förmånligare pris än förut. Begreppet slutförsäljning bör reserveras för ovan angivna speciella förhållanden. Den får inte användas blott som ett reklammedel för att påskynda försäljningen.

Det kan inte anses vara godtagbart, att då verksamheten upphör på ett verksamhetsställe på en viss ort varorna transporteras för försäljning till en annan ort och att denna försäljningskampanj marknadsföres som slutförsäljning, så som skedde då butiken i Mynämäki upphörde. Då fördunklas slutförsäljningens verkliga ändamål; utgifter förorsakade av transport och hyra för utrymmena överföres på priserna. Frestelsen att sälja även andra varor än dem, som sålts i den butik som upphör, kan vara stor. Att utöva slutförsäljning på annan ort än den, där det försäljningsställe som upphör är beläget är vilseledande och stridande mot KSL 2 kap. 2 §.

Bolaget har upplyst, att det med normalpris ibland menar ett pris, som bolaget självt tidigare uppburit, ibland ett pris, som uppburits av någon annan.

I en undersökning av Nordiska ministerrådet klarlades förståelsen av begreppet normalpris (NuB 1978:26). Konsumenternas uppfattningar skilde sig avsevärt från varann. Av konsumenterna ansåg 17 % att begreppet avsåg affärens eget tidigare pris, ungefär lika många nämnde, att de förstod begreppet som riktpris. 22 % av de intervjuade trodde, att begreppet avsåg prisnivån i andra butiker och 2 % rekommenderat pris. Detta visar, att begreppet normalpris inte har någon etablerad betydelse. Konsumenterna uppfattar dess innebörd på många olika sätt.

Om det inte blir utrett i marknadsföringen, vad som menas med normalpris, kan konsumenten inte förvissa sig om huruvida erbjudandet verkligen är förmånligt för honom i jämförelse med andra företags priser. Om å andra sidan ett normalpris är ett tidigare satt orealistiskt högt pris, till vilket det inte gått att sälja varan, blir den erbjudna prisförmånen närmast skenbar och verkar som ett osakligt inköpsincitament. Konsumenten föreställer sig, att varan är värdefullare än det erbjudna priset. Normalpris, som anges på ett obestämt sätt ger möjlighet att kringgå KSL 2 kap. 3 §. En annonsör skulle vid behov kunna förklara ett normalpris genom att hänvisa till och med till en enda konkurrerande affärs priser och således ungdå ingripande mot den lagstridiga marknadsföringen.

Om begreppet normalpris användes preciserat på så sätt, att det blir klarlagt om det hänför sig till ett eget tidigare pris eller till en allmän prisnivå, då det måste vara fråga om samma produkt, kan konsumenterna göra jämförelser beträffande anbudets förmånlighet på grundval av fakta.

I den tidigare nämnda nordiska undersökningen slutade man med att rekommendera, att prisangivelsernas förståelighet skulle ökas. Eftersom normalpris inte är något entydigt begrepp, är den enda möjligheten att öka klarheten att alltid särskilt nämna, vad som menas därmed.

I bolagets marknadsföring användes i prisjämförelser, som hänvisar till speciell förmånlighet ett begrepp, vars innebörd lämnas oförklarad. Detta påverkar osakligt konsumenternas beslutsfattande. Förfarandet är ur konsumenternas synpunkt otillbörligt.

JASILA OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har bestridit, att dess marknadsföring är vilseledande eller eljest ur konsumenternas synpunkt otillbörlig. Bolaget har yrkat att ansökan förkastas.

En av grundkonstruktionerna i bolagets affärsverksamhet är att köpa och realisera olika lager på annat håll än i bolagets egna fasta affärsställen. Vid sidan härav bedriver bolaget sedvanlig detaljhandel vid fasta driftsställen. Med andra ord utgöres en avsevärd del av bolagets affärsverksamhet av slutförsäljningar, om genomföres på olika orter.

Bolaget har på Mariegatan 8 i Åbo en stadigvarande butik, vars yta är 55 kvadratmeter. Den är med andra ord verkligen trång. Tyger kan inte, om sortimentet är stort, där exponeras i tillräcklig omfattning. Exempelvis då butiken i Mynämäki upphörde blev ett osålt lager kvar. Då det var angeläget att få det snabbt realiserat och då varorna inte fick rum i den egentliga butiken, anordnades en slutförsäljning av lagret i Åbo FBK:s hus. Lagret gick inte åt i Åbo. Det transporterades till Villmanstrand och såldes "ut" till synnerligen billiga priser.

I oktober 1980 uppstod ett besvärligt, fullständigt oväntat läge. Bolaget hade skaffat ett stor lager inför julförsäljningen. Tiden före jul är högsäsong. Det gick emellertid så, att man vid butiken på Mariegatan satte igång med tidigare inte meddelade byggnadsarbeten. På gatan framför butikens dörr placerades en byggnadsbarack och parkering i närheten förbjöds. Bolaget måste skrida till åtgärder för att få lagret försålt. Härvid användes ånyo Åbo FBK:s hus just av tidigare nämnd anledning. Dessutom försökte man skaffa tillfälliga försäljningslokaler i Tammerfors. Någon lämplig våning fann man dock inte. Samma lager utbjöds då i Puisto-Emmaus. De tyger, som blivit över, såldes vidare till realisationspriser i FBK-huset i olika sammanhang i november och december i Åbo.

I början av år 1981 marknadsfördes i FBK-huset i Åbo tyger, som rökskadats vid branden i Åbo klädesfabrik, vilka inköpts från försäkringsbolaget. Sådana tyger kan man inte just sälja i samband med andra tyger, i varje fall inte i trånga butiksutrymmen. Som känt sätter sig röklukten lätt i tyg.

I maj 1981 skred bolaget till åtgärder för att upphöra med butiken vid Trädgårdsgatan i Åbo, vars hyresavtal upphörde i augusti 1981. Åbo FBK:s hus användes ånyo för kort tid, där det var möjligt att bättre exponera tyger av olika slag. Dessutom försiggick slutförsäljningar vid Trädgårdsgatan och Mariegatan. Till följd av sommartiden gick varorna inte bra åt, utan det blev kvar av dem. Sedan butiken vid Trädgårdsgatan stängts tänkte man sig att sälja slut på lagret i en ladubyggnad, som man funnit och förhyrt vid Satakuntavägen i Åbo. Det gick emellertid just så som bolaget berättat i annonsen: byggnadsmyndigheterna gick inte med på att ladan användes för ett sådant ändamål.

Bolaget har alltså vid varje av KO nämnt tillfälle haft helt grundad anledning, att använda uttrycket "slutförsäljning" el.dyl. Bolaget har en liten huvudbutik. Vid sidan av denna har det tidvis funnits en filialbutik, visserligen i år åt gången. Dessutom har bolaget haft kortvariga hyresavtal för butiker på olika orter och restlager har det tidvis varit tvunget att marknadsföra i lokaler, som hyrts för ett par dagar.

Man skall kunna kalla saker vid deras rätta namn. När ett visst lager säljes till slut är det fråga om slut-, tömnings- eller förstörelseförsäljning beträffande det lagret. Man kan inte beträffande begreppet slutförsäljning uppställa någon fordran på att den skulle på något sätt vara exceptionell. Olika realisationsförsäljningar förekommer i nästan alla affärer, som bedriver detaljhandel.

Även fordran, att slutförsäljning inte skulle få anordnas på annat försäljningsställe än det som skall upphöra, är omöjlig att förstå. Om företagets hyresavtal exempelvis upphör och det tvingas att flytta varorna från de förhyrda lokalerna finns det ingen vettig anledning att förbjuda, att dessa varors realisation kallas för slutförsäljning, oberoende av på vilken plats det sedan lyckas att försälja dem.

Det är också svårt att inse, vad som skulle vara klandervärt i att uttrycket slutförsäljning användes vid tillfällen, då restpartier försäljes på tillfälliga och kortvariga försäljningsplatser. Om en slutförsäljning måste ske på annan plats än den, där varorna från början befunnit sig, är det ofta förnuftigt att hyra en verksamhetslokal för kort tid, då den från början är avsedd att vara tillfällig.

I bolagets verksamhet framträder närmast två slags fall: 1. På vissa platser grundas en för kort tid avsedd affärsverksamhetslokal, där man vid hyrestidens slut ordnar en slutförsäljning. Härvid användes uttrycket slutförsäljning inte från början, utan uttryckligen först vid slutet av butikens verksamhet. 2. Då det är fråga om en lokal, som blott skall fungera under några dagar, där man försäljer ett realisationslager, som blivit hos bolaget, kallar bolaget detta från början för slutförsäljning, eftersom avsikten är densamma som vid slutförsäljning, att inom mycket kort tid och till kraftigt reducerade priser bli av med ett visst lager.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Jasila Oy, vilket som huvudsaklig verksamhet har detaljförsäljning av textilier, har i olika tidningar publicerat bl.a. följande annonser.

(Turun Sanomat 19.2.1980) "BUTIKEN I MYNÄMÄKI UPPHÖR. Vi tvingas att avstå från lokalen. Vi måste sälja alla varor till följande priser för att snabbt bli av med dem - - ENDAST I MORGON 20.2. I ÅBO FBK-HUS - -". (Etelä-Saimaa 1.4.1980) "Affären upphör. SLUTFÖRSÄLJNING av tygaffärens lager, vi säljer nu alla tyger till följande priser: - Endast i morgon i Villmanstrands föreningshus - - Jämför priserna - köp förmånligt nu! - -".

(Turun Sanomat 16.10.1980) "HJÄLP! vi kommer under byggnadskarlarnas fötter. Butiken försvinner bakom byggnadsbaracker och arbetsmaskiner. Vi blir tvungna att göra oss av med större delen av vårt höst- och vinterlager till löjligt låga priser. Till följd av brist på utrymme säljer vi tyger FREDAGEN DEN 17.10. I ÅBO FBK-HUS - - tusentals meter kvalitetsvara till bortkastningspriser. - - Obs! Erbjudandena gäller endast på fredag - -".

(Aamulehti 3.11.1980) "LAGRET SKALL BORT - - Talrika kunder till oss inom Tammerfors ekonomiska region har önskat sig en butik i Tammerfors. Därför skaffade vi ett förmånligt parti tyger, som vi nu måste bli av med snabbt, eftersom vi inte kunnat finna någon passande lokal. Lagret säljes i morgon TISDAG och på ONSDAG I PUISTO-EMMAUS - - ALLT TILL BORTSLUMPNINGSPRISER ENDAST PÅ TISDAG OCH ONSDAG - -". (Turun Sanomat 6.11.1980) LAGRET SLUMPAS BORT I ÅBO FBK-HUS I MORGON FREDAG - - OCH PÅ LÖRDAG - - ALLT TILL SLUMPPRISER ENDAST PÅ FREDAG - - OCH PÅ LÖRDAG - -".

(Turun Sanomat 16.12.1980) "Vi slumpar bort för JULHANDELN FÖRSENADE TYGER I MORGON ONSDAG 17.12. I ÅBO FBK-HUS - Använd dig av tillfället... endast i morgon - -".

(Turun Sanomat 29.1.1981) "- - RÖKSKADADE TYGER - - NU BORT UR ÅBO FBK-HUS FREDAGEN 30.1. - - OCH LÖRDAGEN 31.1. - - Ett gott sortiment av också andra tyger till löjligt låga priser - -".

(Turun Sanomat 8.5.1981) "AFFÄREN UPPHÖR. SLUTFÖRSÄLJNING fredagen 8.5. - - och lördagen 9.5. - - I ÅBO FBK-HUS - -". (Keskipohjanmaa 10.8.1981) "SLUTFÖRSÄLJNING. AFFÄREN UPPHÖR. Vi är tvungna att sälja alla tyger till bortkastningspriser. - - ENDAST TORSDAG 11.8. - - I GAMLAKARLEBY IDROTTSHUS - -".

(Turun Sanomat 16.7.1981) "SLUTFÖRSÄLJNING. Endast några dagar kvar. Nu skall huset tömmas. - - Alla tyger till bortkastningspriser. - - STUVAFFÄREN Trädgårdsgatan 12". (Turun Sanomat 7.8.1981) SLUTFÖRSÄLJNING. Nu skall alla tyger bort till löjligt låga priser - - STUVAFFÄREN Trädgårdsgatan 12".

(Turun Sanomat 19.8.1981) "BORTSLUMPNINGSERBJUDANDEN: - LATOMARKET". (Turun Sanomat 22.8.1981) "- - BORTSLUMPNINGSAFFÄR FÖR TYGER LATOMARKET _ _". (Turun Sanomat 3.9.1981) "NU STÅR VI INFÖR TVÅNG! Åbo stads byggnadsinspektör har uppmanat oss att omedelbart sluta upp att använda ladan som tygbutik.

Av denna anledning måste vi nu sälja alla tyger till s l u t t i l l o t r o l i g t b i l l i g a p r i s e r - Skynda att dra nytta av andras olycka. LATOMARKET, BORTSLUMPNINGSAFFÄREN FÖR TYGER - -".

Som grund för de nämnda slutförsäljningsannonserna har bolaget inför marknadsdomstolen åberopat att verksamheten vid butikerna i Mynämäki och vid Trädgårdsgatan 12 och i de under augusti-september 1981 förhyrda driftsställena upphört.

Bolaget har upplyst, att ett av grunddragen i dess affärsverksamhet är att köpa olika lager och att sälja dem på annat håll än i den egna fasta verksamhetslokalen. Det är karakteristiskt för bolaget, att det grundar för kort tid avsedda affärsverksamhetsställen, där man då hyrestiden går till ända anordnat slutförsäljningar. Bolaget har en fast butik vid Mariegatan i Åbo.

Bolaget har i tidningsannonser, bl.a. i mars 1980, presenterat prisjämförelser med till exempel "normalpris", "pris nu". Bolaget har som exempel på "normalpris" använt sig av såväl av det självt tidigare uppburna priser som av några andra näringsidkares priser.

Marknadsdomstolen avser, att slutförsäljning betyder att företaget eller ett av dess verksamhetsställen upphör, eller att till följd av någon exceptionell anledning det sker en försäljning av verksamhetsställets hela lager eller en viss del därav och att en slutförsäljning som regel skall anordnas i samma affär eller verksamhetsställe. Av tvingande skäl kan dock slutförsäljning anordnas även på annan plats.

Då bolagets verksamhetsprincip är att sälja från verksamhetsställen, som redan på förhand är avsedda att verka endast under kort tid, är det inte exceptionellt eller för bolaget oväntat, att verksamhetsstället upphör. Konsumenten förutsätter emellertid, att anledningen till en slutförsäljning är ett exceptionellt, för näringsidkaren tvingande skäl och att de förnödenheter, som utbjudas vid en slutförsäljning av denna anledning är billigare än vanligt. Om slutförsäljning anordnas under kort tid på olika orter, har konsumenten inte ens möjlighet att göra några prisjämförelser.

Bolaget har vid sin försäljning vid sidan av "slutförsäljning" även använt bl.a. uttrycket "bortslumpning". Även detta senare uttryck ger konsumenten ett intryck av att erbjudandena är förmånligare än vanligt. Bolaget har emellertid uppgivit, att en av grundkonstruktionerna i dess affärsverksamhet är att köpa och sälja olika lager. Bolaget har inte klargjort, att de priser det uppburit vid marknadsföring av "slutförsäljning" och "bortslumpningsförsäljning" skulle ha varit lägre än vid dess vanliga prissättning.

Begreppet "normalpris" har inte någon entydig betydelse. Som "normalpris" kan det pris som den marknadsförande näringsidkaren själv i verkligheten tidigare har uppburit godkännas. Om med "normalpris" avses exempelvis det pris en annan näringsidkare uppbär, utan att denne nämnes vid namn, är användning av uttrycket "normalpris" vid prisjämförelser ägnat att förorsaka förvirring hos konsumenterna beträffande förmånligheten hos det pris, som jämföres.

På ovan angivna grunder anser marknadsdomstolen, att Jasila Oy vid sin marknadsföring till konsumenter har använt uttrycken "slutförsäljning" och "bortslumpning" samt "normalpris" på ett gentemot konsumenterna vilseledande och otillbörligt sätt.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 1 § 1 mom., 2 § och 7 § 1 mom. vid vite av 100 000 mark förbjuda bolaget att i sin marknadsföring till konsumenter

1. använda uttrycket slutförsäljning, såvida det inte är fråga om att företaget eller verksamhetsstället skall upphöra eller till följd av någon exceptionell anledning det sker en försäljning till slut av verksamhetsställets hela lager eller en viss del därav till priser, som är förmånligare än de tidigare,

2. även vid sådan försäljning, som avses i punkt 1 använda uttrycken slutförsäljning och bortslumpningsförsäljning eller annat därmed jämförligt uttryck, då det är fråga om att sälja ett lager från ett från början för blott kort tid avsett verksamhetsställe eller den av sådant lager på ett annat försäljningställe,

3. i samband med prisjämförelser använda uttrycket normalpris, såvida jämförelsen inte grundar sig på det pris bolaget självt verkligen uppburit eller såvida det inte i marknadsföringen preciseras, vad som menas med normalpris.

Förbudet träder genast i kraft.

Yrkandet på förbud i vidare utsträckning förkastas.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Valkonen, viceordförande, Tala, Aaltonen, Heiniö, Henriksson, Mustonen och Ollikainen.

Avgörande efter omröstning

Ledamoten Tala yttrade, med instämmande av ledamöterna Mustonen och Ollikainen:

Någon enhetlig innebör hos begreppet normalpris har inte fått hävd. Som också framgått av de undersökningsresultat, som förebragts inför marknadsdomstolen, uppfattar konsumenterna detta begrepp på rätt skilda sätt. Av detta följer, att om näringsidkaren i sin marknadsföring jämför sin egen prissättning med normalpriset uppstår det risk för förvirring, missuppfattningar och vilseledande av konsumenterna, eftersom prisangivelsens jämförelseobjekt, begreppet normalpris, är otydligt och mångtydigt. Så är också fallet, om näringsidkaren med normalpris avser det pris han själv tidigare uppburit, såvida det inte uttryckligen omtalas för konsumenterna, att med normalpris avses den här nämnda egna prissättningen.

På nämnda grunder förbjuder jag Jasila Oy att

3. i samband med prisjämförelser använda uttrycket normalpris, såvida jämförelsepriset inte är det av bolaget självt tidigare uppburna priset, varom konsumenterna samtidigt underrättas, eller om det inte i marknadsföringen annorledes preciseras, vad näringsidkaren avser med begreppet normalpris.

I övriga delar förenar jag mig med marknadsdomstolens majoritets avgörande.