TT 2016:74 · Työtuomioistuin

Fråga om befälhavarens rätt till vederlag för dagar då befälhavaren har varit sjukskriven under sin lediga tid. Kollektivavtalet tolkades enligt sin ordalydelse så att en sjukskrivning inte ska leda till att antalet införtjänade dagar förändras. Käromålet förkastades då käranden inte kunde bevisa, att arbetsgivaren skulle ha dragit av vederlag/lediga dagar för den tid då arbetstagaren hade varit sjukskriven under sin lediga tid.

Ävensom fråga om rätt till lediga dagar för bytesdagar på båtar med ett tvåvaktssystem. Kollektivavtalet och ett tilläggsprotokoll till detta tolkades så att en bytesdag ger rätt till en hel ledig dag (en fri dag/en dags vederlag).

KÄRANDE

Finlands Skeppsbefälsförbund r.f.

SVARANDE

Ålands Landskapsregering

ÄRENDE

Tolkning av kollektivavtal

BEHANDLING AV ÄRENDET I ARBETSDOMSTOLEN

Muntlig förberedelse 11.12.2015

Huvudförhandling 30.3.2016

KOLLEKTIVAVTALETS BESTÄMMELSER

Ålands Landskapsregering, Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. och Finlands Maskinbefäls-förbund ingick 14.6.2012 ett kollektivavtal om löne- och arbetsvillkor för befälhavare och maskinchefer på landskapets frigående färjor för avtalsperioden 1.3.2012-31.3.2014 som tillämpades från och med 1.6.2012. Kollektivavtalet innehöll bland annat följande bestämmelser:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

8 § Arbetstid

Den ordinarie arbetstiden är högst 8 timmar per dygn och högst 38 timmar per vecka. Denna arbetstid skall placeras i en följd under hela dygnet. För övrigt följer den totala arbetstiden det upplagda schemat.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

9 § Avlösningsschema

Trafik med landskapsregeringens färjor är indelat i perioder beroende på säsong och turlista. Grunderna för avlösningsschemat bestäms fartygsvis av avtalsparterna i samband med fastställandet av antal vakter enligt principerna i bilaga 1, till exempel vid förändringar av turlistan. För arbete utanför avlösningsschema införtjänas en ledig dag och den lediga dagen behålls. För kurs- och mötesdagar får arbetstagaren behålla den lediga dag som gått åt för kursen/mötet men ingen ytterligare extra dag införtjänas. Möjlighet att samla korta möten/kurser till en ledig dag, även i kombination.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

18 § Lön under sjukdomstid

Är arbetstagare förhindrad att utföra sitt arbete till följd av sjukdom eller kroppsskada, äger denne, medan arbetsförhållandet fortgår, rätt att under den

tid hindret varar erhålla lön för högst 60 dagar. Denna tid för fartygets befälhavare är högst 90 dagar. Arbetsdagar noteras som 8 timmar arbete. En sjukskrivning ska inte leda till att antalet förtjänade dagar förändras.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

22 § Kostpenning

Som ersättning för kost utbetalas kostpengar till vederbörande befäl om 425,10

euro per månad och ingår inte i enhetslönen. Denna summa justeras årligen i enlighet med skatteförvaltningens anvisningar.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

I ett tilläggsprotokoll 20.9.2012 har avtalsparterna kommit överens bland annat om följande tillägg i kollektivavtalet:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

2. Utgångspunkten för avlösningen har varit det system som tillämpades före enhetslöneavtalet trädde i kraft, vilket innebär en fördelning av arbetsdagar/fridagar som är minst 1:1 på kalenderårsbasis och där fritiden lägst är 1. Vid nyanskaffningar, stora turlisteförändringar, fartyg med endast en vakt, eller andra motsvarande ändringar kan parterna komma överens om andra lösningar i syfte att uppnå ett ändamålsenligt avlösningssystem.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

KÄROMÅL

Yrkanden

1. Käranden Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. har yrkat att arbetsdomstolen fastställer

- att Ålands landskapsregering har brutit mot 18 § i kollektivavtalet för perioden 1.3.2012-31.3.2014 mellan Ålands Landskapsregering, Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. och Finlands Maskinbefälsförbund r.f. och att landskapsregeringen inte har haft rätt att dra av vederlag för anställda befälhavare som varit sjukskrivna under sin lediga tid, samt

- att arbete den dag då besättningsbyte sker skall, dels med stöd av 8 § i kollektivavtalet för perioden 1.3.2012-31.3.2014, mellan Ålands Landskapsregering, Finlands Skeppsbefälsför-bund r.f. och Finlands Maskinbefälsförbund r.f., dels punkt 2 i tilläggsprotokollet 20.9.2012 mellan samma parter, berättiga till en dags vederlag.

2. Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. har yrkat, att arbetsdomstolen ålägger Ålands Landskapsregering att

- till A utbetala 7.308 euro (43,5 dagar x 168,70 euro) i ersättning för felaktigt avdragna respektive icke beviljade bytesdagar jämte laga dröjsmålsränta räknad från anhängiggörande av talan i arbetsdomstolen 11.6.2015,

- till B utbetala 4.048,80 euro (24 dagar x 168,70 euro) i ersättning för felaktigt avdragna respektive icke beviljade bytesdagar jämte laga dröjsmålsränta räknad från anhängiggörande av talan i arbetsdomstolen 11.6.2015, och

- till C utbetala 1.181 euro (7,5 dagar x 157,57 = 1.181,78) och 1.380 euro (8,18 dagar x 168,70 euro = 1.379,97 euro) i ersättning för felaktigt avdragna vederlag för dagar som C varit sjukskriven, totalt 2.561 euro, jämte laga dröjsmålsränta räknad från anhängiggörande av talan i arbetsdomstolen 11.6.2015.

3. Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. har yrkat, att arbetsdomstolen ålägger Ålands Landskapsregering att betala plikt på grund av att man i enlighet med det som ovan sagts har brutit mot kollektivavtalet och tilläggsprotokollet 20.12.2012 som gäller mellan parterna.

4. Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. har yrkat, att Ålands Landskapsregering åläggs att ersätta kärandens rättegångskostnader i ärendet med 12.996,76 euro jämte dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. räntelagen räknat från det att en månad förflutit från arbetsdomstolens dom i ärendet.

Grunder

Allmänt

Den aktuella oenigheten mellan Ålands Landskapsregering och Finlands Skeppsbefälsförbund framgår av ett oenighetsprotokoll 12.8.2013/30.8.2013. Mellan parterna gällde ett kollektivavtal som har varit i kraft mellan 1.6.2012-1.4.2014. Kollektivavtalets 18 § reglerar rätten till lön under sjukdomstid. I ett tilläggsprotokoll daterat 20.9.2012 till kollektivavtalet finns bestämmelser kring det avlösningssystem som skall tillämpas mellan parterna.

Lön under sjukdomstid

Svaranden Ålands landskapsregering har inte beviljat vederlagsdagar till anställda befälhavare som varit sjuka när befälhavaren borde ha haft arbete. Förfarandet har medfört att befälhavare som blivit friskförklarade vid inledningen av en ny ledighet inte har haft lediga dagar tillgodo och då har svaranden istället dragit av från införtjänade dagar som befälhavaren har haft sedan tidigare. På detta sätt har den anställde arbetat in sin egen sjukskrivning.

Vederlag inte skall kunna dras av från en arbetstagare som är sjukskriven under tid arbetstagaren borde ha arbetat. Enligt 18 § i kollektivavtalet skall sjukdomsdagar noteras som åtta timmars arbete, vilket innebär att vederlag skall ges.

För C:s del har dragits av vederlag för 8,18 dagar då han har varit sjukskriven från sin tjänst som befälhavare på M/S Gudingen under november 2012 och 7,5 dagar i april 2013. Detta betyder, att C har arbetat in och betalat själv för den tid som han har varit sjukskriven. C har varit sjukskriven under perioderna 4.-9.11.2012 och 8.-17.4.2013.

Bytesdagar

Från och med 1.6.2012 har Ålands landskapsregering gett en halv dags vederlag för de så kallade bytesdagarna då besättningsbyte sker. Det är kärandens uppfattning, att kollektivavtalet endast känt till två olika sorters dagar, nämligen arbetsdagar och lediga dagar. Således skall arbete på bytesdagar berättiga till fullt vederlag. Mängden arbete på bytesdagar har varierat så, att det ibland har varit mer arbete och ibland mindre. I ett längre perspektiv är bytesdagen en vanlig arbetsdag.

A har arbetat som befälhavare på M/S Viggen under tiden 1.6.2012-1.7.2014.

A har rätt till vederlag för 43,5 bytesdagar (30 dagar år 2012, 53 dagar år 2013 och 25 dagar år 2014 som drar man bort 11 dagars årssemester).

B har arbetat som befälhavare på M/S Skarven åren 2012 och 2013 fram till oktober 2013 då han bytte till M/S Skiftet. Han har fått bara en halv dags vederlag för 48 bytesdagar, vilket betyder att han har rätt till vederlag för 24 bytesdagar.

Arbetsgivaren har schemalagt så, att det bara finns arbetsdagar eller lediga dagar, det vill säga bytesdagarna är inte halverade.

Plikt

Ålands Landskapsregering borde på goda grunder ha insett att man brutit mot det gällande kollektivavtalet. Således skall svaranden åläggas att till käranden betala plikt. Omfattningen på plikten lämnas till arbetsdomstolens prövning.

SVAROMÅL

Svarandens yrkanden

Ålands Landskapsregering har motsatt sig käromålet och yrkat att käromålet förkastas i dess helhet.

Landskapsregeringen har yrkat att käranden Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. åläggs att ersätta landskapsregeringens rättegångskostnader i ärendet med 16.231,26 euro jämte dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. räntelagen räknat från det att en månad förflutit från arbetsdomstolens dom i ärendet.

Grunder

Allmänt

Vid övergången till ett nytt kollektivavtal från och med 1.3.2012 som har tillämpats från och med 1.6.2012 uppstod det en del frågor kring tillämpningen av det nya avtalet. Detta berodde till stor del på att man övergick till ett helt nytt lönesystem. Från att ha räknat timmar och övertid och införtjänade vederlag gick man över till ett enhetslönesystem. Begreppet "vederlag" används inte under kollektivavtalsperioden 1.3.2012 - 31.3.2014.

Lön under sjukdomstid

Landskapsregeringen har i diskussionerna med Skeppsbefälsförbundet och Finlands Maskinbefälsförbund r.f. ansett att en korrekt tolkning av 18 § kollektivavtalet inte kan vara att en anställd genom sjukskrivning tjänar in extra lediga dagar genom att först erhålla lediga dagar för sjukskrivning under arbetsvecka och dessutom inte få avdrag från sitt saldo vid sjukskrivning under lediga dagar.

Det har inte varit parternas avsikt att införa en förändring som innebär att man tjänar in extra bonusdagar på grund av sjukskrivning. Ordalydelsen i 18 § i kollektivavtalet säger att en sjukskrivning ska inte leda till att antalet införtjänade dagar förändras. Ordalydelsen säger tydligt att det inte är meningen att den anställda i och med sjukskrivning skall förtjäna in extra lediga dagar. Det har aldrig heller diskuterats att en anställd skulle förtjäna in lediga dagar vid en sjukskrivning. Enligt det kollektivavtal som tillämpades före 1.6.2012 hade parterna en praxis enligt vilken man inte förtjänade något vederlag under sjukskrivna arbetsdagar.

Landskapsregeringen har med hänvisning till huvudprincipen som beskrivs i föregående stycke ansett att det finns två möjliga tillämpningsalternativ som faller in under huvudprincipen:

1. Den så kallade frysningsprincipen

Frysningsprincipen innebär att ledighetssaldot inte alls förändras vid sjukskrivning under den lediga veckan och därför inte heller vid sjukskrivning under arbetsveckan.

2. Principen enligt vilken ledighetsaldot förändras som om den anställde hade varit frisk

Ledighetssaldot förändras både under arbetsveckan och under lediga veckan på samma sätt som om den anställde hade varit frisk, så att det inte inverkar i någon riktning om sjukskrivning sker under arbetsveckan eller under ledig vecka.

Om avsikten hade varit att det skulle införas en ny princip om att man förtjänar in extra ledig tid genom att vara sjukskriven så hade detta varit föremål för diskussioner mellan parterna och det hade skrivits in i kollektivavtalet.

Följaktligen har parterna i nu gällande kollektivavtal (l.4.2014 - 31.3.2017) följt ovan beskrivna huvudprincip och valt ovan beskrivna alternativ 2. Detta visar ytterligare att parternas avsikt vid ingåendet av det kollektivavtal som gällde 1.3.2012 - 31.3.2014 inte var att extra lediga dagar skulle införtjänas vid sjukskrivning.

Landskapsregeringen har inte dragit av "vederlag"/ledig dag för anställda som har varit sjukskrivna under sin lediga tid. Frysningsprincipen har också tillämpats till de anställdas fördel om de insjuknat under ledig tid genom att arbetsgivaren inte dragit bort någon ledig dag. Landskapsregeringen har hänvisat till sammanlagt nio situationer där frysnings-principen har tillämpats till den anställdas fördel.

B har under ifrågavarande tidsperiod inte varit sjukskriven.

A har varit sjukskriven totalt sex dagar under ifrågavarande tidsperiod: 3.3.2014 (utan intyg) och 27.3.2013-31.3.2014. Samtliga sex dagar har varit lediga dagar och enligt frysningsprincipen har inget avdrag gjorts. Om A hade varit frisk hade avdrag gjorts för de lediga dagarna men på grund av att han varit sjukskriven gjordes inget avdrag.

C har varit sjukskriven 4.-9.11.2012 och 8.-17.4.2013, varav 4.11.2012, 9.11.2012 samt 8.-10.4.2013 har varit hans lediga dagar.

Landskapsregeringen bestrider käromålet även på den grund att inget sådant avdrag, vare sig av vederlag eller lediga dagar, som beskrivs i käromålet har gjorts för B, A eller C. Därmed finns det ingen grund för framställda ersättningsanspråk eller kärandens yrkande på plikt till följd av "avdrag av vederlag". Eftersom parterna i nu gällande kollektivavtal har tagit in en bestämmelse om sjukfrånvaro föreligger det inget rättsligt intresse till denna del.

Bytesdagar

Avlösningssystemet ändrades inte i samband med övergång till nytt kollektivavtal 1.3.2012/ 1.6.2012 utan man fortsatte att arbeta på samma sätt som tidigare. Avsikten var inte att byte av lönesystem skulle innebära att införtjäning av ledighet skulle ändras så att en bytesdag ger mer ledighet än bytessystemet förutsätter. Landskapsregeringens tolkning stöds även av ordalydelsen i tilläggsprotokollet av den 20 september 2012. I protokollet sägs att utgångs-punkten för avlösningen har varit det system som tillämpades före enhetslöneavtalet trädde i kraft, vilket innebär en fördelning arbetsdagar/fridagar som är minst 1:1 på kalenderårsbasis.

Kollektivavtalets 8 § (kollektivavtalet 1.3.2012 - 31.3.2014) reglerar ordinarie arbetstid och anger inte någon förändring i förhållande till tidigare hantering av bytesdagar. Bestämmel-sen är inte relevant för den tolkningstvist som föreligger mellan parterna.

Efter att kollektivavtalet trädde i kraft tog man i bruk nya omarbetade arbetstidsjournaler. Dessa journaler utformades så att arbetstagare för varje arbetad dag tjänade in ett visst antal

dagar som sedan förbrukades under den lediga tiden. Om arbetstagaren arbetade helt enligt arbetsschemat blev saldot noll i journalen. Journalerna räknade olika beroende på vilket vaktsystem som tillämpades på respektive fartyg (2-, 3- eller 4-vaktsfartyg). I ett trevaktssystem gav en arbetad dag två lediga dagar medan en bytesdag gav en ledig dag. På motsvarande sätt gav en arbetad dag i ett tvåvaktssystem en ledig dag medan en bytesdag gav en halv ledig dag. För kursdagar och mötesdagar har man inte fått en hel ledig dag om antalet timmar har understigit åtta. Tilläggsprotokollet av 20.9.2012 förhindrar inte ett avlösningssystem som följer vad som föreskrivs i kollektivavtalets vaktantalsberäkning.

Kärandens tolkning skulle till exempel vid tvåvaktssystem grovt räknat innebära 26 extra lediga dagar per år och anställd. Om detta hade varit parternas avsikt hade förhandlingar om detta ägt rum, vilket inte var fallet. Tvärtom har parterna konstaterat att ingen förändring i förhållande till tidigare system skall ske till denna del. Enligt det kollektivavtal som gällde före 1.3.2012/1.6.2012 blev det avdrag från vederlag om man på en bytesdag arbetade färre än åtta timmar. Bytesdagarna har således inte heller tidigare behandlats på samma sätt som fulla arbetsdagar.

Kärandens tolkning skulle förutsätta uttrycklig bestämmelse i kollektivavtalet. Någon sådan finns inte. Skeppsbefälsförbundets tolkning har inget stöd i ordalydelsen i kollektivavtalet. Eftersom parterna i det kollektivavtal som ingåtts för perioden 1.4.2014-31.3.2017 har övergått till ett nytt arbetstidssystem föreligger det i dag ingen tvist om bytesdagar. Inte heller i detta nya kollektivavtal finns det någon mekanism som gör att man vinner 26 dagar i året vid normalt schemalagt arbete.

Plikt

Skeppsbefälsförbundet har i käromålet anfört kollektivavtalstolkningar som inte framgår av ifrågavarande kollektivavtals ordalydelse. En tolkning i enlighet med vad Skeppsbefälsförbundet anfört kan under inga omständigheter anses vara klar på ett sådant sätt att landskapsregeringen kan dömas att betala plikt.

Beloppen

Ur stämningsansökan framgår inte grunden för de yrkade ersättningsbeloppen. Käranden har tydligen klumpat ihop ersättningsbeloppen både för vad man hävdar är "avdrag av vederlag" och "icke beviljat vederlag". Med tanke på att inget avdrag enligt svaranden har gjorts vid sjukfrånvaro för vare sig B, A eller C är det oklart för svaranden hur beloppen har kalkylerats av käranden. De yrkade beloppen bestrids därför i brist på utredning. Även efter kärandens kompletteringar förblir grunderna för de yrkade ersättningsbeloppen oklara. Detta gäller både grunderna till ersättningsyrkanden och antalet dagar i fråga.

Antalet icke beviljade bytesdagar till B är i och för sig ostridig.

PARTERNAS YRKANDEN UNDER HUVUDFÖRHANDLING

Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. har i övrigt upprepat sitt käromål, men konstaterat, att från käromålets yrkande 1, första stycket, skall tas bort orden "under sin lediga tid". Grunderna för detta yrkande skall preciseras så att de överensstämmer med yrkandet. Det skall inte påverka antalet införtjänade vederlag om man har blivit sjuk då man skulle ha arbetat. Käromålet handlar om situationer när man har blivit sjuk då man skulle ha jobbat, inte alls om sjukskrivning under arbetstagarens lediga tid. Förbundet har även preciserat beloppet i yrkandet 2, första stycket, så att Landskapsregeringen skall betala ersättning till A för 48,5 dagar i stället för 43,5 dagar.

Landskapsregeringen har bestridit kärandens nya förändrade yrkanden i punkt 1, första stycket och punkt 2, första stycket. Förbundet hade under hela förberedelsen yrkat i käromålets punkt 1, första stycket, enligt vilket "Landskapsregeringen inte har haft rätt att dra av vederlag för anställda befälhavare som har varit sjukskrivna under sin lediga tid". Nu ändrade Förbundet under påbörjad huvudförhandling detta yrkande så att man i stället yrkade att "Landskapsregeringen inte har haft rätt att dra av vederlag för anställda befäl-havare som har varit sjukskrivna." Kärandens talan ändrades totalt då Förbundet nu sade, att man inte har rätt att dra av vederlag för den tid man skulle ha arbetat. Detta kan Förbundet inte göra mitt under huvudförhandling i ärendet då detta yrkande inte ingick i Förbundets käromål i ärendet. Landskapsregeringen hade inte dragit av vederlag för den tid arbetstagarna hade varit sjukskrivna under sin lediga tid.

Förbundet har konstaterat, att yrkandet i käromålets punkt 1, första stycket, var olyckligt formulerat. Käromålets yrkande 1, första stycket, gällde faktiskt inte alls situationer där arbetstagaren hade blivit sjuk under sin lediga tid. Saken blir i alla fall inte annorlunda på grund av ändringen. Om svaranden hade varit av samma åsikt under hela rättegången, borde svaranden inte ha bestridit käromålet.

BEVISNING

Kärandens skriftliga bevis

1. E-postmeddelande från D 23.3.2015 samt bilagan bytessystem

2. Arbetstidsjournal C, november 2012

3. Arbetstidsjournal C, april 2013

4. Beräkning av bytesdagar, B, 2012-2014

5. Arbetstidsjournaler för A 2013-2014

6. Arbetstidsjournaler för B 2012-2014

Svarandens skriftliga bevis

1. Arbetsjournal A, mars 2014

2. Kollektivavtal för befälhavare mellan Ålands landskapsregering och Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. 1.4.2014 - 31.3.2017

3. E-postkorrespondens mellan sjötrafikchef D och B 19.10.2012

4. (a-f) Arbetstidsjournaler för E, F, G, H, I och J

5. Arbetstidsjournal C, november 2012

6. Arbetstidsjournal C, april 2013

Kärandens personbevisning

1. Tf verksamhetsledare K, Finlands Skeppsbefälsförbund r.f

2. Förtroendeman L, Finlands Maskinbefälsförbund r.f

Svarandens personbevisning

1. Sjötrafikchef D, Ålands Landskapsregering

2. Avtalschef M, Ålands Landskapsregering

ARBETSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

DOMSKÄL

Handläggningsavgörande

Käranden Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. (Förbundet) har yrkat i sitt ursprungliga käromål, att arbetsdomstolen fastställer att Ålands Landskapsregering (Landskaps-regeringen) har brutit mot 18 § i kollektivavtalet om löne- och arbetsvillkor för befälhavare och maskinchefer för perioden 1.3.2012-31.3.2014 mellan Ålands Landskapsregering, Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. och Finlands Maskinbefälsförbund r.f. och att landskapsregeringen inte har haft rätt att dra av vederlag för anställda befälhavare som varit sjukskrivna under sin lediga tid.

Efter att huvudförhandlingen 30.3.2016 hade inletts, ändrade käranden sitt yrkande och justerade sin talan på ett sådant sätt, att orden "under sin lediga tid" skall strykas och grunderna till detta yrkande skall preciseras så att de överensstämmer med detta yrkande. Förbundet preciserade även det yrkade beloppet i yrkande 2, första stycket, så att Landskapsregeringen skall utbetala ersättning till A för 48,5 dagar i stället för 43,5 dagar.

Ålands Landskapsregering motsatte sig Förbundets ändring av käromålet och dess grunder och yrkade, att ändringen av yrkandet skall avvisas då huvudförhandling i ärendet redan hade börjat.

I 31 § 2 mom. lagen om arbetsdomstolen stadgas, att vid huvudförhandlingen får en part eller den som skall höras inte åberopa en omständighet eller ett bevis som inte har åberopats vid förberedelsen eller som inte på det sätt som nämnts i 1 mom. har uppgetts för framläggande vid huvudförhandlingen, om inte parten eller den som skall höras gör sannolikt att hans förfarande har en giltig orsak.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. har ändrat sin talan efter att huvudförhandlingen i ärendet redan har börjat. Ålands Landskapsregering har tidigare gett in sitt svaromål i ärendet på basen av Förbundets ursprungliga yrkande som avser helt annorlunda situationer hos Landskapsregeringens arbetstagare än de situationer som gäller enligt det justerade fastställelseyrkandet som framställts under huvudförhandling. Även om denna ändring av Förbundets talan troligtvis beror på ett misstag, kan detta förfarande inte anses bero på en giltig orsak med tanke på att parterna under förberedelsens gång har getts flera tillfällen att precisera sina yrkanden och grunderna för dessa.

Vad gäller justering av det yrkade beloppet i yrkande 2, första stycket, så att Landskaps-regeringen skall utbetala ersättning till A för 48,5 dagar i stället för 43,5 dagar, konstaterar arbetsdomstolen, att denna ändring beror på ett räknefel eftersom 97 dagar delat med två ger 48,5 dagar i stället för 43,5 dagar. Detta räknefel får korrigeras oavsett stadgandet i 31 § 2 mom. lagen om arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen avvisar således Förbundets talan till den del som yrkandet i punkt 1, första stycket, har ändrats under en redan påbörjad huvudförhandling. I övrigt har arbetsdomstolen prövat käromålet.

Arbetsdomstolens avgörande i huvudsaken

Rätt till vederlag för lediga dagar under arbetstagarens sjukdomstid

I 18 § i kollektivavtalet stadgas, att är arbetstagare förhindrad att utföra sitt arbete till följd av sjukdom eller kroppsskada, äger denne, medan arbetsförhållandet fortgår, rätt att under den tid hindret varar erhålla lön för högst 60 dagar. Denna tid är för fartygets befälhavare högst 90 dagar. Arbetsdagar noteras som 8 timmar arbete. En sjukskrivning ska inte leda till att antalet förtjänade dagar förändras.

Ålands Landskapsregering har i sitt svaromål konstaterat, att det inte har varit parternas avsikt att införa en förändring som skulle innebära att man införtjänar extra bonusdagar på grund av sjukskrivning. Enligt Landskapsregeringen är ordalydelsen i 18 § i kollektivavtalet tydlig. Parternas mening har inte varit den, att den anställda skulle införtjäna extra lediga dagar genom sjukskrivning. Det har aldrig heller diskuterats att en anställd skulle införtjäna lediga dagar vid en sjukskrivning.

Landskapsregeringen har bestridit att den skulle ha dragit av vederlag/lediga dagar för anställda som har blivit sjukskrivna under sin lediga tid. Landskapsregeringen har konsta-terat att den har tillämpat en så kallad frysningsprincip, som också har tillämpats till den anställdas fördel om han har insjuknat under ledig tid. I dessa fall har arbetsgivaren inte dragit av någon ledig dag. Landskapsregeringen har hänvisat till sammanlagt nio fall där denna frysningsprincip har tillämpats till den anställdas fördel.

Arbetsdomstolen konstaterar, att personbevisningen om förhandlingar avseende 18 § i kollektivavtalet var mycket knapphändig. Käranden Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. har inte kunnat bevisa, att parternas avsikt under avtalsförhandlingarna hade varit den, att arbetstagaren skulle ha rätt till nya, extra vederlagsdagar för de dagar som arbetstagaren har varit sjukskriven under sin lediga tid. Därför ska 18 § i kollektivavtalet tolkas enligt sin ordalydelse så att en sjukskrivning inte skall leda till att antalet införtjänade dagar förändras, det vill säga att man inte ska förlora sina redan införtjänade vederlagsdagar (införtjänade lediga dagar/fria dagar) men inte heller tjäna in extra lediga dagar under sjukskrivningsperioden.

Förbundet har vidare inte kunnat styrka, att Landskapsregeringen skulle ha gjort några avdrag för de sex dagar (3.3.2014 samt 27.3.2014-31.3.2014) då A har varit sjukskriven under sin lediga tid under den period som åsyftats i Förbundets käromål.

Landskapsregeringen har vidare konstaterat, att C har varit sjukskriven 4.11.2012-9.11.2012 och 8.4.2013-17.4.2013, varav 4.11.2012, 9.11.2012 samt att 8.4.2013-10.4.2013 har varit C:s lediga dagar. Förbundet har inte kunnat bevisa, att Landskapsregeringen skulle ha dragit av vederlag/lediga dagar (fria dagar) för den tid då C har varit sjukskriven under sin lediga tid.

På grund av det ovan anförda förkastar arbetsdomstolen följande yrkanden:

- fastställeseyrkandet i käromålets 1 punkt, första stycket, om att Ålands Landskapsregering har brutit mot 18 § i kollektivavtalet och att landskapsregeringen inte har haft rätt att dra av vederlag för anställda befälhavare som varit sjukskrivna under sin lediga tid, samt

- prestationsyrkandet i käromålets 2 punkt, tredje stycket, om att Ålands Landskapsregering skall åläggas att utbetala ersättning till C för felaktigt avdragna vederlag för dagar som C varit sjukskriven.

Arbetsdomstolen tar senare ställning till pliktyrkandet i käromålets 3 punkt i dess helhet.

Bytesdagarna

I 8 § i kollektivavtalet stadgas att den totala arbetstiden följer det upplagda schemat. I 9 § i kollektivavtalet stadgas bland annat, att för arbete utanför avlösningsschemat införtjänas en ledig dag och den lediga dagen behålls.

I ett tilläggsprotokoll till kollektivavtalet 20.9.2012, närmare sagt i tilläggsprotokollets 2 mom., stadgas bland annat att utgångspunkten för avlösningen har varit det system som tillämpades före enhetslöneavtalet enligt kollektivavtalet i fråga trädde i kraft. Enligt tilläggsprotokollet innebär detta en fördelning av arbetsdagar/fridagar som är minst 1:1 på kalenderårsbasis och där fritiden lägst är 1.

Utredningen

K som fungerar som t.f. verksamhetsledare i Finlands Skeppsbefälsförbund r.f har berättat att han har deltagit i kollektivavtalsförhandlingar. I kollektivavtalet stipuleras det inte hur bytesdagar är formade. Det finns bara två slags dagar enligt kollektivavtalet; arbetsdagar och lediga dagar. Meningen har varit den, att man får en hel dags vederlag för en bytesdag i ett tvåvaktssystem. I trevaktsbåtar får man två dagars vederlag för en bytesdag på grund av att körningen är så lång per dygn att man egentligen jobbar två arbetsdagar under ett skift. Om en bytesdag motsvarade endast en halv dags vederlagsvärde, borde man ha definierat antalet timmar i kollektivavtalet som motsvarar detta.

M, som fungerar som Landskapsregeringens avtalschef, har berättat att hon deltog i alla förhandlingsmöten som gällde ifrågavarande kollektivavtal. Den stora förändringen i detta kollektivavtal jämfört med tidigare kollektivavtal var att man bytte lönesystem från ett tidbaserad system till ett enhetslönesystem. Annars kom man överens om att man fortsätter tillämpa kollektivavtalet och avlösningssystemet i alla vaktsystem såsom tidigare, även om lönen förändrades. Meningen var att gällande avlösningssystemspraxis inte skulle ändras. Enligt M:s uppfattning var bytesdagarna inte en särskild del av kollektivavtalsdiskussionerna och inte heller en del av det skriftliga kollektivavtalet på grund av att man kom överens om att fortsätta som förr. Därför fanns det inget specifikt behov att diskutera bytesdagar. M vet inte hur arbetstagare tidigare fick betalt för bytesdagar.

L har fungerat som förtroendeman i Finlands Maskinbefälsförbund r.f. Enligt L skiljde sig enhetslönesystemet från det tidigare systemet så att man tidigare räknade timmar. I enhetslönesystemet finns en baslön som utformades så att man räknade en enhet för olika fartyg, som inte varierade beroende av vilken dag man arbetade.

Enligt L är principen i ett tvåvakstsystem att man är åtta dagar i jobb och sex dagar ledig. Den första och den åttonde dagen är bytesdagar. Parterna har aldrig kommit överens om det, men saken har diskuterats mellan parterna. Bytesdagarna ser alltid lite annorlunda ut och man kan inte säga på förhand om man jobbar två timmar eller hela natten lång.

D, som har arbetat som Landskapsregeringens sjötrafikchef, har berättat att han var med på alla förhandlingsmöten som gällde ifrågavarande kollektivavtal. Även om lönesystemet ändrades, var det meningen att tolkningen av kollektivavtalet skulle bibehållas. Ordalydelsen förblev likadan som den var förr. Enligt D har en befälhavare alltid schemalagt en period av hela arbetsdagar och en bytesdag i båda ändorna av arbetsperioden. I ett tvåvaktsystem införtjänar man en halv dags vederlag för bytesdagar, oberoende av mängden av arbetstimmar per bytesdag. Samma praxis har varit i bruk redan under föregående kollektivavtal. Denna tillämpning kan leda till en situation där befälhavaren arbetar till exempel 13 timmar under bytesdagen och tjänar en halv dags vederlag även om en schemalagd normal arbetsdag kan vara kortare och befälhavaren ändå tjänar in en hel dags vederlag.

Arbetsdomstolens bedömning

Utgångspunkten för parterna har enligt personbevisningen i ärendet varit den, att parterna borde ha följt det system för fördelning i arbetsdagar och lediga dagar som tillämpades innan enhetslöneavtalet trädde i kraft från och med början av kollektivavtalsperioden 1.3.2012. Arbetsdomstolen finner trots denna utgångspunkt det styrkt på basen av personbevisning i ärendet, att både lönesystemet och vaktsystemet för befälhavare på Landsskapsregeringens färjor i fråga har ändrats helt från och med 1.3.2012. Tidigare hade man ett tidsbaserat lönesystem och i och med kollektivavtalet gick man över till ett enhetslönesystem där arbetstagarna hade fast lön och man räknade dagar i stället för timmar.

Ålands Landskapsregering har under kollektivavtalsperioden tillämpat det nya systemet så, att en arbetsdag i ett trevaktssystem gav två lediga dagar och en bytesdag en ledig dag. På båtar med tvåvaktssystem har Landskapsregeringen tillämpat det nya systemet så att en arbetad dag gav rätt till en ledig dag och att arbete på en bytesdag gav rätt till en halv ledig dag.

Arbetsdomstolen konstaterar att man inte kan finna stöd i kollektivavtalet för den tolkning som Landskapsregeringen framfört av kollektivavtalets 8 § och 9 § samt tilläggsprotokollets 2 mom. att en bytesdag på båtar med tvåvaktssystem skulle ge rätt endast till en halv ledig dag.

Däremot finns den gemensamma partsviljan i tilläggsprotokollets 2 mom. Enligt proto-kollets ordalydelse har man gemensamt syftat till att uppnå en fördelning av arbetsdagar och fridagar (lediga dagar, vederlagsdagar) som är minst 1:1 på kalenderårsbasis. Om de så kallade bytesdagarna skulle berättiga arbetstagarna på båtar med ett tvåvaktssystem till endast en halv ledig dag per arbetad bytesdag kan denna 1:1 fördelning i arbetsdagar och fridagar/lediga dagar inte uppnås.

På basen av kärandens skriftliga bevis kan man konstatera, att A och B har arbetat olika antal arbetstimmar på Landskapsregeringens färjor under så kallade bytesdagar, vilket käromålet gäller. Antalet arbetstimmar har enligt skriftliga bevis varierat mellan 2 och 12,5 timmar per bytesdag.

Då man ingenstans i kollektivavtalet eller dess tilläggsprotokoll 20.9.2012 har speciellt nämnt bytesdagar och då införandet av enhetslönesystemet enligt vittnet D betydde, att man började räkna dagar i stället för timmar, bör man enligt arbetsdomstolens uppfattning utgå från ordalydelsen i kollektivavtalets 8 §, 9 § och innehållet i tilläggsprotokollets 2 mom. Antalet arbetsdagar för befälhavare i ett tvåvaktssystem enligt kollektivavatalet bör därför vara densamma som antalet fridagar (lediga dagar) för befäl i ett tvåvaktssystem på kalenderårsbasis.

Begreppen arbetsdag och fridag ska därför läsas på samma sätt som dygnet har definierats i lagen om arbetstid på fartyg i inrikesfart 4 § 2 mom. Enligt denna paragraf avses med ett dygn tiden mellan klockan 00 och klockan 24.

Då det inte finns några närmare bestämmelser i kollektivavtalet eller tilläggsprotokollet om hur många timmars arbete under en arbetsdag, inklusive en bytesdag, berättigar till en ledig dag, en fri dag, måste kollektivavtalet tillsammans med tilläggsprotokollet tolkas på ett sådant sätt, att varje bytesdag under vilken en befälhavare har arbetat i ett tvåvaktssystem, oavsett antalet arbetstimmar på denna bytesdag, berättigar till en dags vederlag. En arbetsdag är således en dag under vilken en befälhavare har arbetat mellan klockan 00 och klockan 24 oavsett hur många timmar befälhavaren i fråga har arbetat.

Arbetsdomstolen ska därför bifalla Förbundets yrkande till denna del och fastställa att arbete den dag då besättningsbyte sker ska berättiga till en dags vederlag (en fri dag).

Under slutpläderingen i ärendet har Ålands Landskapsregering inte bestridit summan på ersättning per dag, 168,70 euro, som Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. har yrkat i käromålets punkt 2, andra stycket. Antalet fria dagar/lediga dagar som inte har getts åt B har enligt kärandens skriftliga bevis varit 24 st. Arbetsdomstolen ålägger därför Ålands Landskapsregering att till B betala 4.048,80 euro jämte dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. räntelagen.

Däremot har Förbundets yrkande om ersättning till A förblivit oklar till den del att Förbundet inte har kunnat styrka det rätta antalet lediga dagar och därmed inte heller det rätta ersättningsbeloppet. Enligt den rättsregel som framgår ur arbetsdomstolens avgöranden TT 2003:54 och TT 2006:88 samt Jorma Saloheimos bok Työ- ja virkaehtosopimusoikeus, 2012 s. 123, hänvisar arbetsdomstolen Förbundet och Landskapsregeringen i första hand till att försöka nå en överenskommelse om storleken av A:s ersättning genom förhandlingar.

Ersättningen till A för obetalade vederlag (lediga dagar/fria dagar) för bytesdagar bör räknas ut på basen av arbetsdomstolens dom i detta ärende på så sätt att arbete den dag då besättningsbyte har skett (bytesdag) skall berättiga till en dags vederlag (en ledig dag). Om inget avtal kan nås mellan parterna genom dessa förhandlingar, hänvisar arbetsdomstolen A till att yrka på ersättning i frågan i en separat rättegång vid behörig tingsrätt.

Plikt Arbetsdomstolen konstaterar, att rätt tolkning av rätten till fri dag (ledig dag/vederlag) enligt

kollektivavtalets 8 § och enligt tilläggsprotokollet 20.9.2012 till kollektivavtalet har avgjorts av arbetsdomstolen genom denna dom. Innan domen har parterna varit oense om tolkningen av dessa kollektivavtalsbestämmelser. Arbetsdomstolen har ovan förkastat Förbundets yrkande 1, andra stycket, om att Landskapsregeringen har brutit mot 18 § i kollektivavtalet. På dessa grunder saknas det grunder att döma Landskapsregeringen till att betala plikt till Förbundet, varför yrkandet i 3 punkten i käromålet skall förkastas i sin helhet.

Rättegångskostnader

Båda parterna har haft grundad anledning till denna rättegång eftersom saken har varit oklar. Arbetsdomstolen förordnar att parterna får bära sina egna rättegångskostnader i ärendet med stöd av lagen om arbetsdomstol 33a §.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avvisar Finlands Skeppsbefälsförbund r.f.:s talan till den del För-

bundet har under påbörjad huvudförhandling ändrat sin talan och yrkat att arbetsdomstolen fastställer att Ålands Landskapsregering (Landskapsregeringen) har brutit mot 18 § i kollektivavtalet om löne- och arbetsvillkor för befälhavare och maskinchefer för perioden 1.3.2012-31.3.2014 mellan Ålands Landskapsregering, Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. och Finlands Maskinbefälsförbund r.f. och att landskapsregeringen inte har haft rätt att dra av vederlag för anställda befälhavare som varit sjukskrivna.

2. Arbetsdomstolen fastställer, att arbete den dag då besättningsbyte sker skall, dels med

stöd av 8 § i kollektivavtalet för perioden 1.3.2012-31.3.2014 mellan Ålands Lands-kapsregering, Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. och Finlands Maskinbefälsförbund r.f., och dels med stöd av punkt 2 i tilläggsprotokollet 20.9.2012 mellan samma parter, berättiga till en dags vederlag.

3. Arbetsdomstolen ålägger Ålands Landskapsregering att till B betala 4.048,80 euro i ersättning för felaktigt avdragna respektive icke beviljade bytesdagar jämte dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. räntelagen räknad från anhängiggörande av talan i arbetsdomstolen 11.6.2015.

4. Arbetsdomstolen hänvisar Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. och Ålands Landskapsre- gering till att i första hand försöka nå en överenskommelse om storleken av A:s ersättning genom förhandlingar. Ersättningen till A för obetalade vederlag för bytesdagar bör räknas ut på basen av arbetsdomstolens dom i ärendet. Om något avtal inte kan nås mellan kollektivavtalsparter under dessa förhandlingar, hänvisar arbetsdomstolen A till att yrka på ersättning i frågan i en separat rättegång vid behörig tingsrätt.

5. Arbetsdomstolen förkastar Finlands Skeppsbefälsförbund r.f.:s talan i övrigt till den del Förbundets talan har prövats av arbetsdomstolen.

6. Arbetsdomstolen förordnar att Finlands Skeppsbefälsförbund r.f. och Ålands Landskaps-regering får bära sina egna rättegångskostnader i ärendet.

I avgörandet av målet har medverkat Wirén som ordförande samt Siitonen, Lindström, Nybondas, Lehto och Helenius som ledamöter. Julmala har fungerat som sekreterare.

Domen är enhällig.