Labor court dismissed union claim that free standby requires 50% pay, ruling employer's management right prevails.

Fråga om ersättning som ska betalas till personal i operationssal för beredskap.

ARBETSDOMSTOLEN DOM Nr 127

KÄRANDE

Tehys fackavdelning på Åland rf

SVARANDE

Ålands landskapsregering

ÄRENDE

Tolkning av tjänstekollektivavtal

TJÄNSTEKOLLEKTIVAVTALETS BESTÄMMELSER

I tjänstekollektivavtalet om arbetstider, som varit i kraft mellan Ålands landskapsregering, Akava-Åland r.f., Fackorganisationen för offentligt anställda på Åland FOA-Å r.f., Tehys fackavdelning på Åland r.f., Tjänstemannaorganisationerna på Åland TCÅ r.f. och Ålands Tekniska Funktionärsorganisationers Centralförbund ÅTFC r.f. från 1.1.2011, ingår bland annat följande bestämmelser:

28 §

1 mom: För beredskap som fullgörs i tjänstemannens bostad betalas en ersättning antingen så, att hälften av beredskapstiden omvandlas till arbetstid med vilken ett underskott i den ordinarie arbetstiden fylls ut eller så, att det för varje beredskapstimme betalas en penningersättning som motsvarar 50 % av den enkla timlönen.

2 mom: För beredskap annanstans än i tjänstemannens bostad betalas en ersättning per timme som motsvarar 10 - 40 % av den enkla timlönen. När beredskapsersättningen bestäms, tas hänsyn till inställelsetiden och olägenheterna som beredskapen medför.

3 mom: För en beredskap som en tjänsteman har rätt att enligt eget val hålla antingen på arbetsplatsen eller i sin bostad, betalas en ersättning enligt 1 mom. ovan.

Tillämpningsanvisning:

En betalning av ersättning för beredskap förutsätter att arbetsgivaren har givit ett förordnande om beredskapsskyldigheten eller att en sådan skyldighet framgår av ett arbetstidsschema.

KÄROMÅL

Yrkande

Tehys fackavdelning har yrkat att:

arbetsdomstolen fastställer, att Ålands Hälso- och Sjukvård har brutit mot tjänstekollektivatalet med sitt beslut 26.11.2010 om beredskap fr.o.m. 1.1.2011 för operationsavdelningens tjänstemän,

arbetsdomstolen fastställer, att Ålands Hälso- och Sjukvård skall fortsättningsvis betala en ersättning motsvarande 50 procent av tjänstemannens enkla timlön för varje beredskapstimme vid en inställelsetid om maximalt 20 minuter.

Ålands landskapsregeringen förpliktas att ersätta Tehys rättegångskostnader 327,16 euro jämte laga ränta.

Grunder

Ärendets bakgrund

Ålands Hälso- och Sjukvård (nedan ÅHS) har den 26 november 2010 beslutit att bostadsberedskapen för personalen vid ÅHS´ operationsavdelning ska upphöra 31.12.2010. Från 1.1.2011 ska i stället tillämpas så kallad fri beredskap med en oförändrad inställelsetid om 20 minuter. I det här sammanhanget sägs ingenting om ersättningen för beredskapen.

Av innehållet i ett utdrag ur ledningsgruppens vid ÅHS protokoll 14.12.2010 306 §, hämtar käranden den kompletterande kunskapen att ersättningen för op-personalens beredskap from. 1.1.2011 är 40 procent (av den enkla timlönen per beredskapstimme).

Det beslut som härmed ändrades, är från den 9 maj 2003. Då förordnade ÅHS´ styrelse om bostadsberedskap för op-personalen. Beslutet gällde fr.o.m. 1.1.2004. Ersättningen bestämdes till 50 procent av den enkla timlönen. En maximitid av 20 minuter för inställelse i arbete efter alarm fastställdes också.

Motiveringar till yrkandet

Tehys fackavdelning är missnöjd med ÅHS´ beslut att sänka ersättningen för op-personalens beredskap från 50 procent till 40 procent, en sänkning som görs trots att graden av bundenhet är oförändrad. ÅHS gör detta under den formella förevändningen att bostadsberedskapen har ändrat till fri beredskap.

Tjänstekollektivavtalet

Det första och andra momentet skiljer sig såtillvida åt, att det vid bostadsberedskap inte ska fastställas inom vilken tidsrymd tjänstemannen ska infinna sig i arbete efter att han eller hon har alarmerats under sin beredskap. Arten av beredskap, det vill säga att tjänstemannen ska hålla sig tillgänglig i sin bostad och inte får avlägsna sig därifrån, beskriver i sig tillräckligt väl graden av bundenhet, som är den strängaste. Han eller hon ska genom denna begränsning kunna nås och fås i arbete så fort som det någonsin är möjligt. Därför är det inte meningsfullt att bestämma en inställelsetid. Det som gäller är omedelbart.

I den form av beredskapstjänstgöring som avses i 2 momentet, där bundenheten alltså kan variera, måste man däremot vid ett förordnande om beredskap ta ställning till vilken frihet tjänstemannen kan ges att själv bestämma var han eller hon uppehåller sig och kan nås utan att det inverkar menligt på hans eller hennes möjligheter att fullgöra sin beredskapsskyldighet. Det här görs genom att fastställa en maximitid för inställelse i arbete.

Före 1.1.2011 lydde 2 momentet: "För beredskap annanstans än i tjänstemannens bostad betalas en ersättning per timme som enligt arten av beredskap och den bundenhet och inställelsetid som är förenad med denna till sitt belopp motsvarar 10 - 30 % av den enkla timlönen." När 2 momentet ändrades 1.1.2011, var intresset lagt på skalan, som anger ersättningens storlek. Tehy hade ett krav på denna ändring. Den nya ordalydelsen, där ordet ”bundenhet” har bytts ut mot ”olägenheterna”, är inte resultatet av några särskilda överväganden och medför egentligen inte heller någon ändring i sak.

Arbetstidslagen

I bakgrunden finns 5 § i arbetstidslagen, enligt vilken det i ersättningsbeloppet skall beaktas hur beredskapstiden begränsar arbetstagarens möjligheter att disponera sin ledighet. Arbetstidslagen ska tillämpas också på landskapets tjänstemän enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av arbetstidslagen. Det ska särskilt noteras att arbetstidslagen tillämpas sådan den lydde när blankettlagen trädde i kraft (1 § 2 mom.). Lagen tillämpas

därför fortfarande i sin ursprungliga lydelse.

Oförändrad bundenhet

I och med att ÅHS i sitt beslut år 2003 om bostadsberedskap fastställde en maximitid för inställelse i arbete om 20 minuter, en åtgärd som kan betecknas som ett misstag eller åtminstone som ett onödigt tillägg till beslutet, och nu bibehåller denna samma inställelsetid, avslöjar man att beredskapen försvårar tjänstemannens möjligheter att disponera sin fritid lika strängt som tidigare.

Ändringen av benämningen från bostadsberedskap till fri sådan är bara en förevändning för att sänka ersättningen. Man kan kalla den en kosmetisk ändring. I sak förändras ingenting. Redan år 2003 fanns det mobiltelefoner, som möjliggjorde en friare rörlighet för den som var förordnad i beredskap. Men ÅHS ville då kunna betala 50 procent och förordnade de här tjänstemännen i bostadsberedskap. Vilket ÅHS hade rätt att göra. Bostadsberedskap kom således att gälla, trots att berörda tjänstemän i verkligheten har kunnat vistas och röra sig utanför hemmet bara de vid alarmering har inställt sig inom 20 minuter.

En ersättning för en beredskap är dock avhängig av i vilken mån inställelsetiden begränsar tjänstemannens möjligheter att disponera sin fritid. I det här fallet ser käranden, att begränsningen är oförändrad. Ersättningen måste då också den vara oförändrad, det vill säga 50 procent.

En sänkning av ersättningens storlek från 50 till 40 procent förutsätter en betydligt längre inställelsetid är 20 minuter för att arrangemanget ska kunna anses vara förenligt med tjänstekollektivavtalet.

Beslutet har vunnit laga kraft

ÅHS är en offentlig (rättslig) myndighet. Vissa myndighetsbeslut vinner laga kraft, det vill säga de binder myndigheten själv och kan endast under vissa förutsättningar upphävas. Detta sker genom att Högsta förvaltningsdomstolen på ansökan återbryter beslutet. Det här gäller framför allt beslut som medför rättigheter eller ekonomiska förmåner för den enskilde. Lika lite som ÅHS därför i efterhand ensidigt kan återta t.ex. ett beslut om att bevilja en tjänsteman ett erfarenhetstillägg till lönen, lika lite får myndigheten i efterhand röra ett beslut, varmed man har förordnat tjänstemännen A, B och C i beredskap med en viss ersättning och en viss inställelsetid. Om inte något annat av dessa inbördes avhängiga villkor samtidigt ändras i motsvarande mån så, att en ny balans mellan villkoren åstadkoms. ÅHS´ nu aktuella sänkning av beredskapsersättningen utan en motsvarande förlängning av

inställelsetiden kan jämställas med en sänkning av en heltidsanställd tjänstemans månadslön utan att tjänstemannen samtidigt övergår i arbete på deltid. Med oförändrad arbetstid får han en lägre lön än tidigare. Tjänstemännen vid operationsavdelningen drabbas sålunda av en i gällande tjänstekollektivavtal icke förutsatt sänkning av sin lön. ÅHS kan endast sänka beredskapsersättningen under förutsättning att man samtidigt förlänger inställelsetiden i motsvarande mån. Det har man inte gjort.

SVAROMÅL

Yrkande

Ålands landskapsregering har bestridit käromålet och yrkat att Tehys fackavdelning på Åland rf förpliktas att ersätta landskapsregeringens rättegångskostnader 4.458,34 euro jämte ränta.

Grunder

Tjänstekollektivavtalets regler

Frågan om ersättning för beredskap regleras i tjänstekollektivavtalets 28 §. Av paragrafens 1 moment framgår att ersättningen utgör 50 procent av timlönen när beredskapen hålls i tjänstemannens bostad, av 3 momentet framgår att ersättningen likaså utgör 50 procent av timlönen när beredskapen hålls antingen i bostaden eller på arbetsplatsen och av 2 momentet framgår att ersättningen varierar mellan 10 och 40 procent av timlönen, när beredskapen hålls "annanstans".

Avgörande för ersättningsnivån i detta fall är inställelsetiden och de olägenheter som beredskapen medför.

Tjänstekollektivavtalet känner alltså tre olika typer av beredskap, vilka ersätts enligt två olika principer. Eftersom beredskap som hålls i bostaden eller på arbetsplatsen ger högre ersättning än beredskap som hålls på varje annan plats, har parterna uppenbarligen ansett att dessa typer av beredskap är mer betungande för den enskilde tjänstemannen än beredskap som hålls utanför bostaden och arbetsplatsen.

Parterna har alltså avtalat om ett system för beredskap där arten av beredskapen är avgörande för storleken av den ersättning som skall betalas för beredskapstiden. F.ö. förhåller det ju sig så att arbetsgivaren leder och organiserar arbetet; även utan den nämnda tillämpningsanvisningen hade det alltså legat i sakens natur att det ankommer på arbetsgivaren att bedöma vilken typ av beredskap som behövs för att arbetsuppgifterna ska handhas på mest ändamålsenliga sätt.

Beslutet 26.11.2010 i strid med tjänstekollektivavtalet och/ eller arbetstidslagen

Av styrelsens för Ålands hälso- och sjukvård beslut 26.11.2010 framgår att grunden för att upphäva kravet på att beredskapen ska hållas i bostaden utgörs av det förhållandet att det med dagens mobila kommunikationsmöjligheter är möjligt att komma i kontakt med de anställda utan att de nödvändigtvis befinner sig i sina bostäder. Det förefaller svaranden som om detta är ett rimligt antagande. Med andra ord föreligger det ett sakligt grundat skäl for att upphäva kravet på bostadsberedskap.

Käranden gör i stämningsansökan gällande att parterna i praktiken inte följt tjänstekollektivavtalets regelsystem utan att svaranden accepterat att de anställda brutit mot beslutet om bostadsberedskap så länge de iakttagit inställelsetiden om 20 minuter. Mot den bakgrunden hävdar käranden att det faktum att inställelsetiden enligt beslutet 26.11.2010 är oförändrad innebär att beslutet är att betrakta som en icke avtalad lönesänkning och därför står i konflikt med såväl tjänstekollektivavtalet som arbetstidslagen.

Vad först gäller beslutet år 2003 kan det konstateras att käranden inte förrän nu, när beslutet upphävts, ifrågasatt huruvida det år 2003 var korrekt att vid beredskap ålägga de anställda en inställelsetid på 20 minuter. Det må vara hur det vill med den saken för enligt svarandens mening har denna fråga enbart historiskt intresse; ett eventuellt ställningstagande till frågan kan i inga händelser vara riktgivande när det gäller att tillämpa sådana bestämmelser i det gällande kollektivavtalet som redan på grund av avtalstexten har en fullt tydlig innebörd. Detsamma gäller frågan huruvida de anställda struntat i att följa de regler som skall tillämpas när bostadsberedskap gäller. Något krav på att hålla beredskapen i den egna bostaden finns ju inte längre.

Frågan om beslutet 26.11.2010 är förenligt med tjänstekollektivavtalet och den skall bedömas med utgångspunkt från det tjänstekollektivavtal som gällde vid den tidpunkt då beslutet började tillämpas. Till den ändan kan det först och främst konstateras att det yrkande som käranden framställer, nämligen att svaranden skulle åläggas att betala ersättning motsvarande 50 procent av enkel timlön vid inställelsetid om maximalt 20 minuter saknar stöd i tjänstekollektivavtalet.

Det nu gällande avtalet måste nämligen uppfattas så att en särskild inställelsetid som föreläggs utan att den anställde under beredskapen är bunden till bostaden eller arbetsplatsen inte kan ge högre ersättning än maximalt 40 procent av timlönen. Kärandens yrkande är oförenligt med det regelsystem som parterna har avtalat om i tjänstekollektivavtalet.

Parterna är ense om att det ankommer på arbetsgivaren, att ensam bestämma vilken typ av beredskap som skall gälla. Detta innebär givetvis att svaranden har rätt att med stöd av 28 § 2 mom. i tjänstekollektivavtalet bestämma att de berörda tjänstemännen skall hålla beredskap på den plats de själva väljer. Att ett sådant beslut eventuellt innebär ändring av ett tidigare beslut i saken eller eventuellt medför att ersättningen inte blir lika hög som tidigare är irrelevant för beslutets giltighet. Parterna har ju i tjänstekollektivavtalet gemensamt bestämt att svaranden har rätt att bestämma vilken typ av beredskap som vid varje särskild tidpunkt skall hållas och de har likaledes gemensamt bestämt att ersättningen skall variera beroende på vilken typ av beredskap som arbetsgivaren vill hålla.

På de ovan nämnda punkterna är tjänstekollektivavtalets bestämmelser fullkomligt klara: de ger alltså inte rum för tolkning. Endast en enda bestämmelse ger rum för tolking: regeln i 28 § 2 mom. enligt vilken ersättningens storlek varierar mellan 10 och 40 procent av timlönen, beroende på inställelsetidens längd och eventuella olägenheter. Men eftersom svaranden valt att betala maximal ersättning uteblir den tvist som regeln i fråga skulle ha kunnat ge anledning till.

Av det sagda framgår som synes att käranden de facto yrkar att arbetsdomstolen skall förbjuda svaranden att tillämpa en bestämmelse i tjänstekollektivavtalet som parterna i samförstånd intagit i avtalet.

Beslutet 26.11.2010 om s.k. fri beredskap är förenligt med såväl tjänstekollektivavtalet som arbetstidslagen.

Sammanfattning

Det ankommer på svaranden att fastställa vilken typ av beredskap som skall gälla. Svaranden har rätt att ändra ett beslut gällande viss typ av i tjänstekollektivavtalet förutsatt beredskap till en annan i avtalet förutsatt typ av beredskap. Ersättningen enligt tjänstekollektivavtalet kan utgöra högst 40 procent av den enkla grundlönen för den typ av beredskap som svaranden beslutat om 26.11.2010 och svaranden betalar 40 procent av enkel grundlön till alla anställda som omfattas av beredskapsskyldighet. Konsekvensen av det sagda är att ingoen av de anställda som berörs av beslutet 26.11.2010 har rätt till högre ersättning än 40 procent av enkel grundlön för fullgörande av beredskapsskyldighet.

BEVISNING

Tehys fackavdelning på Åland rf

1. Protokoll fört vid centrala tolkningsförhandlingar om beredskapsersättningar för vårdpersonal vid ÅHS 16.2.2011 (bilaga 6)

Ålands landskapsregering

1. Tjänstekollektivavtal

2. Protokoll fört vid centrala tolkningsförhandlingar om beredskapsersättningar för vårdpersonal vid ÅHS 16.2.2011 (bilaga 6)

ARBETSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Motivering

Bakgrunden och meningsskiljaktigheten

28 § 1 mom. i tjänstekollektivavtalet lyder som följer: "För beredskap som fullgörs i tjänstemannens bostad betalas en ersättning ... så, att det för varje beredskapstimme betalas en penningersättning som motsvarar 50 % av den enkla timlönen." Enligt 2 mom. i sagda bestämmelse, vilket trätt i kraft 1.1.2011, har man avtalat om så kallad fri beredskap. "För beredskap annanstans än i tjänstemannens bostad betalas en ersättning per timme som motsvarar 10 - 40 % av den enkla timlönen. När beredskapsersättningen bestäms, tas hänsyn till inställelsetiden och olägenheterna som beredskapen medför."

Ett ostridigt faktum i målet är den omständighet som framgår av Ålands Hälso- och Sjukvårds styrelses beslut av 9.5.2003 att ersättningen till op-personalen för bostadsberedskap tidigare, under perioden 1.1.2004 till 31.12.2010, varit 50 procent av den enkla timlönen. Inställelsetiden har då varit 20 minuter. I målet är det också ostridigt att Ålands Hälso- och Sjukvård 26.11.2010 har beslutat att utnyttjandet av bostadsberedskap på operationsavdelningen upphör 31.12.2010 och att man från och med 1.1.2011 tillämpar fri beredskap, varvid inställelsetiden är 20 minuter. Ett annat ostridigt faktum utgörs av den omständighet som framgår av protokollet av 14.12.2010 för ledningsgruppen vid Ålands Hälso- och Sjukvård att ersättningen till op-personalen för fri beredskap från och med 1.1.2011 uppgår till 40 procent av den enkla timlönen för varje beredskapstimme.

Parterna är oeniga om huruvida Ålands Hälso- och Sjukvårds beslut av 20.11.2010 har fattats i enlighet med 28 § i tjänstekollektivavtalet det vill säga om arbetsgivaren på grundval av tjänstekollektivavtalet ensam kan välja vilken art av beredskap som ska tillämpas vid olika tidpunkter.

Enligt arbetstagarsidan kan storleken av beredskapsersättningen inte ändras från det tidigare utan att man i motsvarande mån ändrar längden av inställelsetiden. Eftersom inställelsetiden har förblivit densamma efter 1.1.2011, bör beredskapsersättningen fortfarande vara 50 procent trots att arten av beredskap är fri beredskap i stället för bostadsberedskap. Enligt arbetstagarsidan har inställelsetiden och de olägenheter som beredskapen medför förblivit desamma och därmed bör ersättningen på samma sätt förbli densamma.

Slutsatser

Vid Ålands Hälso- och Sjukvård har man tidigare tillämpat bostadsberedskap i enlighet med 28 § 1 mom. i avtalet, varvid inställelsetiden har varit 20 minuter och ersättningen 50 procent av den enkla timlönen. Enligt Ålands Hälso- och Sjukvårds styrelsebeslut av 26.11.2010 tillämpas för op-personalens del i fortsättningen endast fri beredskap, för vilken betalas maximiersättning på 40 procent i enlighet med 28 § 2 mom.

Arbetsdomstolen konstaterar att någon utredning om tolkningen av 28 § i tjänstekollektivavtalet, om avtalsförhandlingarna eller om parternas gemensamma syfte inte visats i arbetsdomstolen. Avtalsbestämmelsen bör därmed tolkas på det sätt som framgår av dess ordalydelse.

På grundval av avtalstexten kan det konstateras att man genom avtalet inte har avtalat om under vilka förutsättningar valet mellan bostadsberedskap och fri beredskap ska göras. Arbetsdomstolen konstaterar att valet av typ av beredskap i första hand utgör en omständighet som omfattas av arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Eftersom arbetsledningsrätten till denna del inte begränsats genom tjänstekollektivavtalet, har Ålands Hälso- och Sjukvård ensam kunnat besluta om vilken typ av beredskap som ska tillämpas.

För den i avtalets 28 § 1 mom. avtalade bostadsberedskapen, för vilken ersättningen är 50 procent, har i tjänstekollektivavtalet inte avtalats någon inställelsetid. I 2 mom. i sagda bestämmelse har i sin tur avtalats om fri beredskap, för vilken ersättningen bör stå i relation till längden av inställelsetiden och till de olägenheter beredskapen medför. Av avtalstexten framgår att man i enlighet med 28 § i avtalet betalar större ersättning för bostadsberedskap än för fri beredskap. Med beaktande av detta bör bestämmelsen enligt ordalydelsen tolkas så att bostadsberedskap anses ha bundit arbetstagarna mer än fri beredskap. Arbetsdomstolen konstaterar att kärandens yrkande om utbetalning av ersättning om 50 procent på basis av fri beredskap däremot inte stöds av avtalstexten, utan man har i 28 § 2 mom. i tjänstekollektivavtalet uttryckligen avtalat att en ersättning om 10 - 40 procent betalas för fri beredskap.

På ovannämnda grunder och då motsatt utredning om avtalsparternas syfte eller om vedertagen tillämpningspraxis inte visats, anser arbetsdomstolen att avtalet bör tolkas på det sätt som svaranden anfört.

Arbetsdomstolen konstaterar vidare att 5 § i arbetstidslagen enligt 40 § i arbetstidslagen hör till de bestämmelser för vilkas del arbetsgivar- och arbetstagarföreningarna kan avtala om något annat än vad som bestäms i lag.

På dessa grunder bör käromålet förkastas.

Rättegångskostnader

Då Tehys fackavdelning på Åland rf har förlorat målet är den skyldig att med stöd av 33 a § 1 mom. i lagen om arbetsdomstolen att ersätta Ålands landskapsregerings rättegångskostnader. Kostnadsyrkandet är 4 458,34 euro. Yrkandet har inte gjorts stridigt.

Domslut

Tehys fackavdelning på Åland rf:s käromål mot Ålands landskapsregering förkastas.

Tehys fackavdelning på Åland rf åläggs att ersätta Ålands landskapsregering med 4.458,34 euro i rättegångskostnader. På beloppet ska betalas dröjsmålsränta i enlighet med den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen från det en månad förflutit från dagen för arbetsdomstolens dom.

I avgörandet av målet har medverkat Ruikka som ordförande samt Siitonen, Niittylä, Rekola, Lehto och Kojo som ledamöter. Mohsen har fungerat som föredragande.

Domen är enhällig.