Supreme Administrative Court dismisses appeal for lack of leave to appeal under Planning Act 188 § 5.

Maankäyttö- ja rakennuslain (132/1999) 188 §:n 5 momentin (1129/2008) mukaan hallinto-oikeuden päätökseen, joka koskee oikeusvaikutteisen yleiskaavan alueella olevaa asemakaavaa ja jolla ei ole muutettu valituksen kohteena ollutta viranomaisen päätöstä siltä osalta, johon valitus kohdistuu, saa hakea muutosta valittamalla vain, jos korkein hallinto-oikeus myöntää valitusluvan.

Ahvenanmaan hallintotuomioistuin oli hylännyt A:n valituksen kunnanhallituksen asemakaavan hyväksymistä koskevasta päätöksestä. Asemakaava sijaitsi alueella, jolla oli voimassa 18.9.2001 vahvistettu osayleiskaava. Korkein hallinto-oikeus lausui, että Ahvenanmaan itsehallintolain 27 §:n 23 kohdan säännös huomioon ottaen kysymys siitä, edellyttikö A:n hallintotuomioistuimen päätöksestä tekemän valituksen tutkiminen valituslupaa oli ratkaistava maankäyttö- ja rakennuslain 188 §:n 5 momenttia soveltaen. Valituksen tutkiminen korkeimmassa hallinto-oikeudessa edellytti valituslupaa. Valituslupahakemus hylättiin hallintolainkäyttölain 13 §:n 2 momentin nojalla.

Ahvenanmaan itsehallintolaki 27 § 23 kohta

Maankäyttö- ja rakennuslaki 188 § 5 momentti (1129/2008) Hallintolainkäyttölaki 13 § 2 momentti

Seloste on kokonaisuudessaan ruotsinkielisellä päätössivustolla.

---

[SV]

I 188 § 5 mom. (1129/2008) i markanvändnings- och bygglagen (FFS 132/1999) föreskrivs att i ett beslut av förvaltningsdomstolen som gäller en detaljplan inom området för en generalplan med rättsverkningar och genom vilket det överklagade myndighetsbeslutet inte har blivit ändrat till den del som besvären gäller får ändring sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ålands förvaltningsdomstol hade avslagit A:s besvär över kommunstyrelsens beslut att anta en detaljplan. Detaljplaneområdet låg inom området för en 18.9.2001 fastställd delgeneralplan. Högsta förvaltningsdomstolen yttrade att med hänsyn till 27 § 23 punkten i självstyrelselagen för Åland skulle behovet av besvärstillstånd för prövning av A:s besvär över förvaltningsdomstolens beslut avgöras med tillämpning av 188 § 5 mom. i markanvändnings- och bygglagen. Prövning av besvären i högsta förvaltningsdomstolen förutsatte besvärstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen avslog ansökan om besvärstillstånd med stöd av 13 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Självstyrelselagen för Åland 27 § 23 punkten

Markanvändnings- och bygglagen 188 § 5 mom. (1129/2008)

Förvaltningsprocesslagen 13 § 2 mom.

Beslut som ansökan om besvärstillstånd gäller

Ålands förvaltningsdomstol 30.7.2015 nr 79/2015

Ärendets handläggningsskeden

Kommunstyrelsen i Jomala

har beslutat anta en detaljplan för del av fastigheterna Rnr 4:63, 4:73 och 4:74 i Vesterkalmare by i Jomala kommun, rubricerad Kalmarnäs II, enligt ett 11.2.2014 daterat förslag jämte planbeskrivning.

Ålands förvaltningsdomstol

har med sitt överklagade beslut avslagit A:s besvär över kommunstyrelsens beslut.

Förvaltningsdomstolen har till beslutet fogat en besvärsanvisning, enligt vilken med iakttagande av 188 § 5 mom. i rikets markanvändnings- och bygglag ändring i beslutet får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

A

har hos högsta förvaltningsdomstolen ansökt om tillstånd att överklaga förvaltningsdomstolens beslut.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter

Emil Waris, som också har föredragit ärendet, samt

Kristina Fagerlund och Pia Jacobsson.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att sökande av ändring i högsta förvaltningsdomstolen i detta ärende förutsätter besvärstillstånd.

Ansökan om besvärstillstånd avslås. Högsta förvaltningsdomstolen ger således inget avgörande med anledning av A:s besvär.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Behovet av besvärstillstånd

Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen för Åland (FFS 1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om rättskipning, med beaktande av vad som stadgas i 25 och 26 § i samma lag.

Enligt 96 § i plan- och bygglagen (ÅFS 2008:102) för landskapet Åland överklagas beslut som fattats av byggnadsnämnden eller av en annan kommunal myndighet i ärenden gällande bygglov hos Ålands förvaltningsdomstol. Enligt 96 § 4 mom. i samma lag tillämpas på ändringssökande i övrigt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).

I 188 § 5 mom. (FFS 1129/2008) i markanvändnings- och bygglagen (FFS 132/1999) föreskrivs att i ett beslut av förvaltningsdomstolen som gäller en detaljplan inom området för en generalplan med rättsverkningar och genom vilket det överklagade myndighetsbeslutet inte har blivit ändrat till den del som besvären gäller får ändring sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Eftersom riket har lagstiftningsbehörighet i fråga om rättskipning enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen för Åland, kan i landskapslag inte tas in bestämmelser med annat innehåll än i rikslag om rätten att hos högsta förvaltningsdomstolen överklaga beslut av Ålands förvaltningsdomstol. Den omständigheten att i plan- och bygglagen för landskapet Åland inte ingår bestämmelser om överklagande av Ålands förvaltningsdomstols beslut hos högsta förvaltningsdomstolen kan därför inte anses innebära att rätten att anföra besvär i högsta förvaltningsdomstolen skulle vara obegränsad i en situation där besvär enligt rikslag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Enligt 21 § 1 mom. i plan- och bygglagen för landskapet Åland ska generalplanen följas när detaljplaner utarbetas och ändras samt när andra åtgärder vidtas för att reglera markanvändningen.

Enligt Ålands landskapsregerings framställning nr 23/2006 - 2007 till Ålands lagting om ny plan- och bygglag för landskapet Åland motsvarar generalplanens rättsverkningar för annan planering och myndigheternas verksamhet den tidigare gällande lagens bestämmelser om fastställd generalplan.

Enligt den detaljplan som ansökan om besvärstillstånd gäller finns det på planområdet en gällande delgeneralplan för Kalmärnäs, som är antagen av kommunfullmäktige i Jomala 18.9.2001 och fastställd av dåvarande landskapsstyrelsen, nuvarande landskapsregeringen 26.2.2002. Detaljplaneområdet ligger således inom området för en delgeneralplan med rättsverkningar på det sätt som avses i 188 § 5 mom. i markanvändnings- och bygglagen.

Ålands förvaltningsdomstol har inte ändrat det beslut som kommunstyrelsen i Jomala har fattat om att anta detaljplanen Kalmarnäs II. Besvär över förvaltningsdomstolens beslut får således anföras hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Förutsättningarna för besvärstillstånd

Med hänsyn till vad A har framfört och vad som i övrigt framgår av handlingarna finns det inte någon sådan orsak att få ärendet avgjort i högsta förvaltningsdomstolen som skulle vara en grund för att bevilja besvärstillstånd enligt 188 § 5 mom. i markanvändnings- och bygglagen och 13 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Kari Kuusiniemi, Hannu Ranta, Tuomas Lehtonen, Mika Seppälä och Janne Aer. Föredragande Freja Häggblom.