Supreme Administrative Court dismisses appeal without ruling because leave to appeal was denied under Planning Act.

Maankäyttö- ja rakennuslain (132/1999) 190 §:n 3 momentin mukaan muun muassa rakennuslupaa koskevassa asiassa hallinto-oikeuden päätökseen, jolla ei ole muutettu valituksen kohteena ollutta viranomaisen päätöstä saa hakea muutosta valittamalla vain, jos korkein hallinto-oikeus myöntää valitusluvan.

Ahvenanmaan hallintotuomioistuin oli hylännyt A:n valituksen kunnan rakennusteknisen lautakunnan päätöksestä, jolla rakennustekninen lautakunta oli hylännyt A:n lisärakentamista koskevan rakennuslupahakemuksen. Korkein hallinto-oikeus lausui, että Ahvenanmaan itsehallintolain 27 §:n 23 kohdan säännös huomioon ottaen kysymys siitä, edellyttikö A:n hallintotuomioistuimen päätöksestä tekemän valituksen tutkiminen valituslupaa oli ratkaistava maankäyttö- ja rakennuslain 190 §:n 3 momenttia soveltaen. Valituksen tutkiminen korkeimmassa hallinto-oikeudessa edellytti valituslupaa. Valituslupahakemus hylättiin hallintolainkäyttölain 13 §:n 2 momentin nojalla.

Ahvenanmaan itsehallintolaki 27 § 23 kohta

Maankäyttö- ja rakennuslaki 190 § 3 momentti (1129/2008) Hallintolainkäyttölaki 13 § 2 momentti

Seloste on kokonaisuudessaan ruotsinkielisellä päätössivustolla.

---

[SV]

I 190 § 3 mom. (1129/2008) i markanvändnings- och bygglagen föreskrivs att i ärenden som gäller bland annat bygglov får ändring i sådana beslut av förvaltningsdomstolen genom vilka de myndighetsbeslut som besvären gäller inte har blivit ändrade sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ålands förvaltningsdomstol hade avslagit A:s besvär över kommunens byggnadstekniska nämnds beslut att inte bevilja A bygglov för en tillbyggnad. Högsta förvaltningsdomstolen yttrade att med hänsyn till 27 § 23 punkten i självstyrelselagen för Åland skulle behovet av besvärstillstånd för prövning i högsta förvaltningsdomstolen av A:s besvär över förvaltningsdomstolens beslut avgöras med tillämpning av 190 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen. Prövning av besvären i högsta förvaltningsdomstolen förutsatte besvärstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen avslog ansökan om besvärstillstånd med stöd av 13 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Självstyrelselagen för Åland 27 § 23 punkten

Markanvändnings- och bygglagen 190 § 3 mom. (1129/2008)

Förvaltningsprocesslagen 13 § 2 mom.

Beslut som överklagas

Ålands förvaltningsdomstol 28.4.2015 nro 37/2015

Ärendets handläggningsskeden

Byggnadstekniska nämnden i Hammarland

har med sitt beslut 9.12.2013 avslagit A:s ansökan om bygglov.

Ålands förvaltningsdomstol

har med sitt överklagade beslut avslagit A:s besvär.

Förvaltningsdomstolen har till beslutet fogat en besvärsanvisning, enligt vilken med iakttagande av 190 § 3 mom. i rikets markanvändnings- och bygglag ändring i beslutet får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

A

har hos högsta förvaltningsdomstolen ansökt om tillstånd att överklaga förvaltningdomstolens beslut, men samtidigt anfört att besvärstillstånd inte ska förutsättas.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Emil Waris,

som också har föredragit ärendet, samt

Kristina Fagerlund

.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att sökande av ändring i högsta förvaltningsdomstolen i detta ärende förutsätter besvärstillstånd.

Ansökan om besvärstillstånd avslås. Högsta förvaltningsdomstolen ger således inget avgörande med anledning av A:s besvär.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Behovet av besvärstillstånd

Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen för Åland (FFS 1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om rättskipning, med beaktande av vad som stadgas i 25 och 26 § i samma lag.

Enligt 96 § i plan- och bygglagen (ÅFS 2008:102) för landskapet Åland överklagas beslut som fattats av byggnadsnämnden eller av en annan kommunal myndighet i ärenden gällande bygglov hos Ålands förvaltningsdomstol. Enligt 96 § 4 mom. i samma lag tillämpas på ändringssökande i övrigt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).

I 190 § 3 mom. (FFS 1129/2008) i markanvändnings- och bygglagen (FFS 132/1999) föreskrivs bland annat att i ärenden som gäller bygglov får ändring i sådana beslut av förvaltningsdomstolen genom vilka de myndighetsbeslut som besvären gäller inte har blivit ändrade sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Eftersom riket har lagstiftningsbehörighet i fråga om rättskipning enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen för Åland, kan i landskapslag inte tas in bestämmelser med annat innehåll än i rikslag om rätten att hos högsta förvaltningsdomstolen överklaga beslut av Ålands förvaltningsdomstol. Den omständigheten att i plan- och bygglagen för landskapet Åland inte ingår bestämmelser om överklagande av Ålands förvaltningsdomstols beslut hos högsta förvaltningsdomstolen kan därför inte anses innebära att rätten att anföra besvär i högsta förvaltningsdomstolen skulle vara obegränsad i en situation där besvär enligt rikslag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ålands förvaltningsdomstol har inte ändrat det beslut som byggnadstekniska nämnden har fattat om att avslå A:s ansökan om bygglov. Besvär över förvaltningsdomstolens beslut får således anföras hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Förutsättningarna för besvärstillstånd

Med hänsyn till vad A har anfört och vad som i övrigt framgår av handlingarna finns det inte någon sådan orsak att få ärendet avgjort i högsta förvaltningsdomstolen som skulle vara en grund för att bevilja besvärstillstånd enligt 190 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen och 13 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Kari Kuusiniemi, Hannu Ranta, Tuomas Lehtonen, Mika Seppälä och Janne Aer. Föredragande Freja Häggblom.