Temporary driving ban upheld as administrative security measure, not double jeopardy violation.

Poliisimies oli määrännyt henkilön väliaikaiseen ajokieltoon epäiltynä syyllistymisestä törkeään liikenneturvallisuuden vaarantamiseen. Poliisilaitos pysytti poliisimiehen päätöksen. Poliisilaitoksen päätöksestä voitiin valittaa hallintolainkäytön järjestyksessä hallinto-oikeuteen. Poliisin ajokieltoon määräämisessä on kysymys hallinnollisesta turvaamistoimesta. Väliaikainen ajokielto oli voimassa siihen asti kun käräjäoikeus päätti ajokiellosta. Kysymys ei ole ne bis in idem -kiellosta.

Körkortslagen för landskapet Åland 47 § 1 momentti 2 kohta, 48 § 1 ja 2 momentti sekä 59 § 1 momentti.

Ajokorttilain vastaavat säännökset:

Ajokorttilaki 70 § 1 momentti 2 kohta, 72 § 1 momentti ja 95 1 momentti.

Seloste on kokonaisuudessaan ruotsinkielisellä päätössivustolla.

---

[SV]

En person som misstänktes för grovt äventyrande av trafiksäkerheten hade av en polisman tilldelats ett temporärt körförbud. Polismyndigheten fastställde polismannens beslut. Polismyndighetens beslut kunde överklagas hos förvaltningsdomstolen i den ordning som gäller för förvaltningsrättsskipning. När polisen tilldelar ett temporärt körförbud är det fråga om en administrativ säkringsåtgärd. Det temporära körförbudet gällde tills tingsrätten fattade beslut om körförbud. Det är inte fråga om förbudet mot ne bis in idem.

Körkortslagen för landskapet Åland 47 § 1 mom. 2 punkten, 48 § 1 och 2 mom. samt 59 § 1 mom.

Motsvarande bestämmelser i körkortslagen:

Körkortslagen 70 § 1 mom. 2 punkten, 72 § 1 mom. och 95 § 1 mom.

Beslut som överklagas

Ålands förvaltningsdomstol 14.11.2013 nr 84/2013

Ärendets tidigare handläggning

Ålands polismyndighet

har med sitt beslut 4.10.2013 med stöd av 48 § 1 mom. i körkortslagen för landskapet Åland hållit i kraft det temporära körförbud som en poliskonstapel med stöd av 47 § 1 mom. 2 punkten i körkortslagen för landskapet Åland hade 9.8.2013 förelagt A. Enligt beslutet är A misstänkt för att 20.7.2013 vid Storgatan i Mariehamn ha gjort sig skyldig till grovt äventyrande av trafiksäkerheten enligt 3 § i trafikbrottslagen för landskapet Åland.

A

har i sina besvär hos förvaltningsdomstolen yrkat att polismyndighetens beslut upphävs och dess verkställighet förbjuds.

A har som grund för sina yrkanden framfört följande:

Det temporära körförbudet har ingen tidsgräns. A är yrkeschaufför och i behov av sitt körkort. Han har aldrig tidigare straffats för något trafikbrott. Händelsen är stridig och A nekar till brott. A:s enda utkomst är den han erhåller som chaufför och han har två minderåriga barn att försörja. Till hans boställe finns ingen kollektivtrafik. Han har inte heller någon möjlighet att utan körkort erhålIa arbete i landskapet. Skulle A mot förmodan dömas för grovt äventyrande av trafiksäkerheten, skulle han med stor sannolikhet dömas till ett villkorligt körförbud.

Emedan A:s påstådda gärning nu har prövats av polismyndigheten, ska övrig handläggning med iakttagande av principen ne bis in idem, dvs. förbudet mot dubbelbestraffning respektive lagföring, omedelbart avbrytas. Detta föranleder att körförbudet, som saknar tidsgräns, skulle förbli gällande tillsvidare, vilket ska anses strida mot gällande lag. A hänvisar till Europeiska människorättsdomstolens samt högsta domstolens rättspraxis. Som muntlig bevisning, för att visa att beslutet saknar grund, åberopas några personer för att utreda händelseförloppet och orsaken till kollisionen.

Polismyndigheten

har i sitt utlåtande hänvisat till det överklagade beslutet.

A

har i sitt bemötande yrkat att förvaltningsdomstolen i andra hand tidsbegränsar körförbudet enligt polismyndighetens beslut. Han har därtill yrkat att förvaltningsdomstolen, om osäkerhet råder, begär förhandsbesked av Europeiska unionens domstol i frågan om det är tillåtet att ett ärende om körförbud kan behandlas i två olika domstolar i Finland samtidigt. Utdömande av körförbud är enligt EU-rätten ett sätt att lagföras eller straffas. Att beslutet i nuvarande form är lagstridigt följer av såväl konventionen om de mänskliga rättigheterna som av 50 art. i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättighetema. Det aktuella målet kan inte heller behandlas i Ålands tingsrätt, emedan ärendet i så fall faller inom förbudet mot dubbel bestraffning respektive lagföring.

Ålands förvaltningsdomstols avgörande

Förvaltningsdomstolen har med sitt överklagade beslut avvisat yrkandet på ingripande i brottmålets handläggning och avslagit yrkandet på att inhämta förhandsavgörande av unionens domstol, yrkandet på muntlig förhandling och de besvär som anförts samt yrkandet på verkställighetsförbud.

Förvaltningsdomstolen har motiverat sitt beslut enligt följande:

Yrkandet på ingripande i brottmålsprocessen

A har inte ens hävdat att förbudet mot dubbel lagföring skulle utgöra hinder för att fatta beslut om ett temporärt körförbud. Hur det interimistiska förordnandet ska beaktas i samband med handläggning av brottmålet kan inte prövas i förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen saknar överlag behörighet att ingripa i handläggningen av ett åtal eller en rättegång i brottmål. A:s yrkanden ska till denna del avvisas utan prövning med iakttagande av 51 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Behovet av förhandsavgörande

Med beaktande av motiveringen under föregående punkt finns med iakttagande av 267 art. i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ingen orsak att inhämta unionsdomstolens förhandsavgörande avseende ne bis in idem-principens tolkning i detta ärende.

Behovet av muntlig förhandling

Enligt 37 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen hålls vid behov muntlig förhandling för att ett ärende ska kunna utredas. Om en enskild part begär det, ska förvaltningsdomstolen emellertid enligt 38 § 1 mom. hålla muntlig förhandling. En parts begäran om muntlig förhandling kan avslås, om yrkandet lämnas utan prövning eller omedelbart förkastas eller om muntlig förhandling med hänsyn till ärendets art eller av någon annan orsak är uppenbart onödig.

Förvaltningsdomstolen konstaterar att det aktuella ärendet gäller prövning av ett temporärt körförbud, dvs. ett interimistiskt återkallande av körrätt med anledning av misstanke om trafikbrott, i väntan på slutgiltig prövning av sagda misstanke. Varken polismyndighetens överklagade beslut eller dess prövning i förvaltningsdomstolen avser att slutligt avgöra skuldfrågor i samband med det misstänkta brottet, utan grunderna för bedömningen i ärendet motsvarar snarare beslut enligt tvångsmedelslagen. Detta, tillsammans med ärendets brådskande natur, talar för en summarisk handläggning vid förvaltningsdomstolen.

A har inte åberopat sin rätt till muntlig handläggning för att framföra sin sak personligen inför domstolen, utan han har yrkat på emottagande av specifika vittnesmål. Då samtliga åberopade personers berättelser vid förhör under förundersökningen redan framgår av det skriftliga materialet, anser förvaltningsdomstolen att det med hänsyn till ärendets natur är uppenbart onödigt att hålla förhandling för att höra dessa personer muntligen.

Det överklagade beslutets lagenlighet

Enligt 47 § 1 mom. i körkortslagen för landskapet Åland ska polisman tilldela körkortsinnehavare temporärt körförbud och omedelbart omhänderta körkort bl.a. om körkortsinnehavaren befaras ha gjort sig skyldig till grovt äventyrande av trafiksäkerheten (2 punkten).

I 48 § 1 mom. i samma lag föreskrivs att i de fall som avses i 47 § 1 mom. 2 punkten ska polismyndigheten utan dröjsmål till prövning uppta frågan om det temporära körförbudet ska bestå. Är det därvid sannolikt att den som tilldelats temporärt körförbud gjort sig skyldig till gärning som avses i 47 § 1 mom. 2 punkten, ska polisen besluta att det temporära körförbudet gäller tills domstol avgjort ärendet.

Enligt 48 § 2 mom. i lagen kan polismyndigheten, om det på grundval av förundersökningen är uppenbart att domstol kommer att tilldela villkorligt körförbud, besluta att det temporära körförbudet ska upphöra redan innan domstolen avgjort ärendet.

Polismyndigheten har motiverat det temporära körförbudet med att A är misstänkt för grovt äventyrande av trafiksäkerheten 20.7.2013 i Mariehamn.

A har för sin del framfört att händelsen är stridig och att han nekar till brott. Bilen framför honom hade plötsligt bromsat in då han vek ut från Torggatan. Han var då tvungen att svänga åt vänster för att undvika kollision och hade samtidigt avsett att köra om fordonet, som då plötsligt kört hans bil i sidan, med påföljden att det av A framförda fordonet ändrat körriktning och kört in i ett träd. Personen i det framförvarande fordonet visade sig vara en person som är anmäld för att ha försökt skada A med ett järnrör tidigare i år samt uttalat till en tidigare för A okänd person att han kommit till Åland för att skada A. I bakgrunden ligger upplösningen av A:s tidigare samboförhållande och oenighet om ett barn.

Av protokollen från förhören, som ingår i ärendets handlingar, framgår att två av A:s passagerare under förundersökningen berättat att föraren till den bil A avsett köra om medvetet kört in i deras bil. Även den tredje passageraren i A:s bil har erfarit kollisionen mellan bilarna och uppgett sig tro att den andra föraren kört in med flit. Sagda personer har även berättat att omkörningen skett nästan omedelbart efter att A kört ut bakom bilen i korsningen, och att de varit medvetna om att denna bil framförts av B, som är A:s före detta hustrus nya man. Den fjärde passageraren i A:s bil har uppgett att hon inte minns eller sett något. Av övriga hörda vittnen har ingen med säkerhet uppfattat någon prejning före kollisionen.

Förvaltningsdomstolen finner att det, oavsett A:s bestridande och den bevisning han åberopat avseende en prejning, finns tillräckliga grunder för att anse A på sannolika skäl misstänkt för grovt äventyrande av trafiksäkerheten, detta med beaktande av den aktuella omkörningens övriga omständigheter, dvs. i synnerhet utredningen över de förhållanden under vilka denna påbörjats samt även det slutresultat den givit upphov till. Förutsättningen för ett temporärt körförbud har således uppfyllts. Att brottmålsprocessen skulle resultera i ett villkorligt körförbud kan med beaktande av sagda omständigheter inte anses uppenbart.

På ovan sagda grunder finns inte skäl att ändra polismyndighetens överklagade beslut.

Då ärendet nu avgjorts till huvudsaken, och med beaktande dess slutresultat, finns inte skäl att utfärda verkställighetsförbud enligt 32 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Emil Waris, som även föredragit ärendet, och Kristina Fagerlund.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A

har i sina besvär yrkat att högsta förvaltningsdomstolen förbjuder verkställigheten av beslutet och upphäver förvaltningsdomstolens och polismyndighetens beslut samt att ärendet handläggs i brådskande ordning, då beslutet fråntagit A hans utkomst.

Förvaltningsdomstolens beslut att avvisa yrkandet på ingripande i brottsmålets handläggning verkar ologiskt. Vad A i sina besvär visat är att körförbudet enbart kan behandlas i denna rättegång, då en brottmålsprocess inte kan bli aktuell.

Polismyndigheten har också helt uppenbart inte varit objektiv i förundersökningsskedet. Polismyndigheten har inte beaktat vad målsägandena i det av A framförda fordonet uppgett om att det andra fordonet med flit kört in i det av A framförda fordonet. Den andra bilen var obesiktad och obeskattad. Med anledning av detta har polismyndigheten eller åklagaren inte vidtagit några som helst åtgärder. Oskyldighetspresumtionen fram till dom har helt klart åsidosatts av Ålands polismyndighet.

Ålands polismyndighet

har inkommit med yttrande med anledning av besvären.

A

har inkommit med genmäle.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen avslår begäran om muntlig förhandling.

2. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet och avslår besvären. Ärendet slutar på det sätt som framgår av Ålands förvaltningsdomstols beslut.

3. Yrkandet om att verkställigheten av förvaltningsdomstolens beslut ska förbjudas avskrivs.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. För att ett ärende ska kunna utredas hålls enligt 37 § i förvaltningsprocesslagen vid behov muntlig förhandling. Med beaktande av de skäl som A har anfört till stöd för sin begäran om muntlig förhandling, den utredning som han har uppgett att kommer att läggas fram vid en sådan förhandling och vad som i övrigt framgår av handlingarna och Ålands förvaltningsdomstols beslut kräver utredningen av ärendet inte muntlig förhandling.

2. Enligt 47 § 1 mom. i körkortslagen för landskapet Åland ska polisman tilldela körkortsinnehavare temporärt körförbud och omedelbart omhänderta körkort bland annat om körkortsinnehavaren befaras ha gjort sig skyldig till grovt äventyrande av trafiksäkerheten (2 punkten).

Enligt 48 § 1 mom. i samma lag ska polismyndigheten i de fall som avses i 47 § 1 mom. 2 punkten utan dröjsmål till prövning uppta frågan om det temporära körförbudet ska bestå. Är det därvid sannolikt att den som tilldelats temporärt körförbud gjort sig skyldig till en gärning som avses i 47 § 1 mom. 2 punkten, ska polisen besluta att det temporära körförbudet gäller tills domstol avgjort ärendet.

Enligt 48 § 2 mom. i lagen kan polismyndigheten, om det på grundval av förundersökningen är uppenbart att domstol kommer att tilldela villkorligt körförbud, besluta att det temporära körförbudet ska upphöra redan innan domstolen avgjort ärendet.

Enligt utredningen i ärendet misstänks A ha gjort sig skyldig till grovt äventyrande av trafiksäkerheten. Polismannen skulle tilldela A körförbud och polismyndigheten besluta om körförbudet skulle hållas i kraft. Ett beslut om att tilldela någon körförbud är ett beslut om en administrativ säkringsåtgärd som ska fattas enligt bestämmelserna i körkortslagen för landskapet Åland, även om det slutliga beslutet om körförbud fattas i en straffprocess. Polisen har tilldelat A körförbudet i överensstämmelse med sin lagliga behörighet och skyldighet. Tilldelande av körförbud står inte i strid med förbudet mot dubbel bestraffning.

Av dessa skäl och med beaktande av yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet finns det inte skäl till ett annat slut i ärendet än det som framgår av Ålands förvaltningsdomstols beslut.

3. Ärendet har avgjorts med detta beslut. Det behövs därför inte längre något avgörande med anledning av yrkandet om verkställighetsförbud.

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori och förvaltningsråden Ahti Vapaavuori, Matti Halén, Eila Rother och Hannele Ranta-Lassila. Föredragande Kari Nieminen.