Supreme Administrative Court upheld the revocation of alcohol license due to loss of trust from tobacco law violations.

Yhtiölle oli myönnetty alkoholijuomien anniskelu- ja vähittäismyyntilupa huoltoasemalle. Käräjäoikeus tuomitsi yhtiön toimitusjohtajan ja yhtiön hallituksen varsinaisen jäsenen A:n laittomasta tuontitavaraan ryhtymisestä ja tupakkalain vastaisen tuotteen myymisestä 70 päiväsakkoon, koska A oli myynyt yhtiön huoltoasemalla 690 pakkausta nuuskaa 1.1.2001 - 30.9.2006.

Alkoholilaki 14 § 3 momentti, 15 § 1 momentti 2 kohta, 21 a § 1-4 momentti ja 22 § 1 momentti 2 kohta

Årsboksbeslut

---

[SV]

Ett bolag hade beviljats detaljhandels- och serveringstillstånd för alkoholdrycker på en servicestation. Tingsrätten dömde A, som var bolagets verkställande direktör och styrelsens ordinarie medlem till 70 dagsböter för olaga befattningstagande med infört gods och försäljning av produkter som strider mot tobakslagen på den grunden att A under tiden 1.1.2001 - 30.9.2006 hade sålt 690 förpackningar snus på bolagets servicestation.

Alkohollagen 14 § 3 mom., 15 § 1 mom. 2 punkten, 21 a § 1 - 4 mom. och 22 § 1 mom. 2 punkten

Lyhennelmä suomeksi

Beslut som överklagas

Åbo förvaltningsdomstol 27.4.2010 nr 10/0302/3

Ärendets tidigare handläggning

Länsstyrelsen i Västra Finlands län

har med sitt beslut 24.8.2009 permanent återkallat de detaljhandels- och serveringstillstånd för alkoholdrycker som beviljats aktiebolaget B för försäljnings- och serveringsstället X i Y. Länsstyrelsen har ansett att bolaget förlorat sin tillförlitlighet som tillståndshavare, eftersom A, som är verkställande direktör i bolaget, visste och tillät att smugglat snus länge såldes på bolagets servicestation. Vid avgörandet har tagits i beaktande att bolagets tillstånd redan tidigare återkallats för tre veckors tid på grund av snusförsäljning.

Bolaget

har i sina besvär till förvaltningsdomstolen yrkat att länsstyrelsens beslut ska upphävas och verkställigheten av beslutet ska förbjudas.

Bolaget har motiverat sina besvär på följande sätt.

A, som inte är aktieägare utan endast anställd av bolaget, kan inte jämställas med tillståndshavaren. Länsstyrelsen har tillämpat alkohollagen felaktigt samt överträtt artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europarådets människorättskonvention. Länsstyrelsen har överhuvudtaget inte någon övervakande uppgift angående tobakslagstiftningen. Med beaktande av rättspraxis har länsstyrelsen vid bestämmandet av påföljden klart överskridit sina befogenheter. Beslutet är orättvist, eftersom endast en del av snusförsäljarna i trakten har gripits.

Åbo förvaltningsdomstol

har med sitt interimistiska beslut 25.9.2009 förbjudit verkställigheten av länsstyrelsens beslut.

Länsstyrelsen

har gett utlåtande och

bolaget

genmäle.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Åbo förvaltningsdomstol

har med sitt överklagade beslut ändrat länsstyrelsens beslut så att tillstånden återkallas för en månad. Samtidigt har förvaltningsdomstolen bestämt att det beslut står fast med vilket förvaltningsdomstolen 25.9.2009 förbjudit verkställigheten av länsstyrelsens beslut och att då förvaltningsdomstolens beslut vunnit laga kraft bestämmer regionförvaltningsverket en tidpunkt för beslutets verkställande.

Avgörandets motivering

Enligt alkohollagen är en förutsättning för att detaljhandelstillstånd eller serveringstillstånd för alkoholdrycker kan beviljas att sökanden har den tillförlitlighet som verksamheten kräver. Tillförlitlighet för serveringstillstånd saknas bland annat om sökanden under de senaste fem åren vid utövandet av sitt yrke eller annars har gjort sig skyldig till ett brott på vilket kan följa fängelse och sökandens verksamhet visar att sökanden är uppenbart olämplig att utöva serveringsverksamhet.

Vad som ovan sägs om en sökande av ett serveringstillstånd gäller även den som på grundval av äganderätt, avtal eller andra arrangemang utövar bestämmande inflytande för sökandens räkning.

Tillståndsmyndigheten kan ge den som innehar detaljhandelstillstånd en anmärkning eller en skriftlig varning, förkorta försäljningstiderna eller utan ersättning återkalla tillståndet antingen för viss tid eller permanent, om tillståndshavaren inte längre prövas ha de förutsättningar eller besitta den tillförlitlighet som krävdes för tillståndet. Samma gäller den som innehar serveringstillstånd. I detta fall kan även ställas villkor som behövs för övervakningen av serveringen, eller serveringstiden förkortas eller serveringsområdet begränsas.

Utredning i ärendet

A är bolagets verkställande direktör och styrelsens ordinarie medlem. Bolagets aktier ägs av aktiebolaget C. A är verkställande direktör också i detta bolag.

Tingsrätten har 2.12.2008 dömt A för olaga befattningstagande med infört gods och försäljning av produkter som strider mot tobakslagen till 70 dagsböter samt till att förverka 13 890 euro för den ekonomiska nytta som brottet berett. Tingsrätten har ansett det bevisat att A under tiden 1.1.2001 - 30.9.2006 anskaffat och sålt 690 förpackningar snus, som han visste att var smugglat. Enligt tingsrätten har det med beaktande av vinstsyftet varit fråga om näringsverksamhet. A har i tingsrätten medgivit hälften av mängden snus och berättat att han sålt snuset som privatperson och inte i näringsverksamhet. Enligt tingsrätten hade A vid förundersökningen medgivit att mängden snus var 690 förpackningar.

Vid länsstyrelsens övervakningsgranskningar, som utfördes 1.9.2004 och 9.10.2004, hade det kommit fram att det såldes snus på servicestationen. Vid båda granskningarna hade cirka 100 burkar snus hittats i bolagets lokaler. Därtill hade det kommit fram att personerna som vid inspektionstillfällena fungerade som ansvariga föreståndare saknade den yrkesskicklighet som alkohollagen förutsätter. Även brister i alkoholhandlingarna hade konstaterats. A hade varit på plats under båda granskningarna. Länsstyrelsen hade till följd av granskningsiakttagelserna permanent återkallat bolagets detaljhandels- och serveringstillstånd. Åbo förvaltningsdomstol har med sitt sedermera laga kraft vunna beslut 1.6.2005 ändrat länsstyrelsens beslut så att tillstånden återkallas för tre veckors tid.

Slutsatser

Eftersom A har haft en bestämmande ställning i bolaget, har länsstyrelsen kunnat bedöma bolagets tillförlitlighet på basis av A:s tillförlitlighet. A har sålt snus i klart vinstsyfte under många års tid. Eftersom det vid inspektionstillfällena år 2004 konstaterats att försäljningen skedde på servicestationen, kan det inte heller anses trovärdigt att försäljningen endast under inspektionstillfällena ägt rum i bolagets lokaler. A har dömts till bötesstraff, men för brottet kan även följa fängelse. Länsstyrelsen har under dessa omständigheter kunnat anse att bolaget har förlorat den tillförlitlighet som krävs av innehavaren av detaljhandels- och serveringstillstånd.

A har efter de ovannämnda granskningarna och länsstyrelsens samt förvaltningsdomstolens beslut fortsatt att sälja snus. Eftersom varken A eller bolaget har brutit mot alkohollagen, ska det permanenta återkallandet av tillstånden med beaktande av alkohollagens syfte emellertid anses utgöra en för sträng påföljd. Förvaltningsdomstolen anser att den skäliga påföljden är återkallande av tillstånden för en månad.

Tillämpade rättsnormer

Alkohollagen 14 § 3 mom., 15 § 1 mom. 2 punkten, 21 a § 1 mom., 2 mom. 3 punkten och 4 mom. samt 22 § 1 mom. 2 punkten

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland

, som har kommit i stället för länsstyrelsen i Västra Finlands län, har i sina besvär yrkat att Åbo förvaltningsdomstols beslut ska upphävas och länsstyrelsens beslut fastställas.

Regionförvaltningsverket har motiverat sina besvär på följande sätt:

A är bolagets verkställande direktör och styrelsens ordinarie medlem. Bolagets aktier ägs av aktiebolaget C. A är verkställande direktör också i detta bolag.

Tingsrätten har 2.12.2008 dömt A för olaga befattningstagande med infört gods och försäljning av produkter som strider mot tobakslagen till 70 dagsböter samt till att förverka 13 890 euro för den ekonomiska nytta som brottet berett. Tingsrätten har ansett det bevisat att A under tiden 1.1.2001 - 30.9.2006 anskaffat och sålt 690 förpackningar snus, som han visste att var smugglat. Enligt tingsrätten har det med beaktande av vinstsyftet varit fråga om näringsverksamhet.

A har i tingsrätten medgivit hälften av mängden snus och berättat att han sålt snuset som privatperson och inte i näringsverksamhet. Enligt tingsrätten hade A i förundersökningen medgivit att mängden snus var 690 förpackningar.

Vid länsstyrelsens övervakningsgranskningar, som utfördes 1.9.2004 och 9.10.2004, hade det kommit fram att det såldes snus på servicestationen. Vid båda granskningarna hade cirka 100 burkar snus hittats i bolagets lokaler. Därtill hade det kommit fram att personerna som vid inspektionstillfällena fungerade som ansvariga föreståndare saknade den yrkesskicklighet som alkohollagen förutsätter. Även brister i alkoholhandlingarna hade konstaterats. A hade varit på plats under båda granskningarna. Länsstyrelsen hade till följd av granskningsiakttagelserna permanent återkallat bolagets detaljhandels- och serveringstillstånd. Åbo förvaltningsdomstol har med sitt sedermera laga kraft vunna beslut 1.6.2005 ändrat länsstyrelsens beslut så att tillstånden återkallas för tre veckor.

Regionförvaltningsverket har hänvisat till 14 § 3 mom. samt 15 och 22 § i alkohollagen.

Förvaltningsdomstolen har ansett att den skäliga påföljden är återkallande av tillstånden för en månad. En lindrad påföljd är otillräcklig med beaktande av den utredning som gjorts i ärendet. När A under flera års tid i samband med sin näringsverksamhet har sålt smugglat snus i klart vinstsyfte, har han handlat så att han har förlorat den tillförlitlighet som krävs av innehavaren av detaljhandels- och serveringstillstånd. Permanent återkallande av detaljhandels- och serveringstillstånd är rätt påföljd enligt alkohollagen. Bolagets tillstånd har redan tidigare återkallats för tre veckors tid på grund av snusförsäljning.

I RP 50/2002 har man motiverat begreppet "krävd tillförlitlighet och behövliga förutsättningarna". Sökandens tidigare brottsliga verksamhet bör beaktas på ett analogt sätt. Brott vilka särskilt inverkar vid bedömning av sökandens tillförlitlighet är ekonomiska brott, brott mot alkohollagstiftningen, rattfylleri, oredlighetsbrott samt brott mot liv och hälsa. Bestämmelsens förteckning är enligt RP 50/2002 inte uttömmande, utan även situationer som är omedelbart jämförbara med ovan nämnda exempel kan beaktas. Enligt alkohollagen påverkas förutsättningarna vid beviljandet av tillstånd endast av sådana brott som kan leda till fängelsestraff. Enligt 46 kap. 6 § i strafflagen kan olaga befattningstagande med infört gods bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år och sex månader.

Regionförvaltningsverket har hänvisat till högsta förvaltningsdomstolens beslut 17.4.2000 liggarnummer 752. Enligt beslutet har besvär i ett likadant ärende förkastats. I det ifrågavarande beslutet har det varit fråga om förmedlande av olagligt gods som smugglats in till Finland.

I alkohollagen har inte stadgats vilka påföljder respektive överträdelse leder till, utan regionförvaltningsverket prövar alltid påföljden från fall till fall. Återkallande av tillstånd för en månad är en otillräcklig och ineffektiv påföljd i detta ärende.

Bolaget har i sin förklaring yrkat att regionförvaltningsverkets besvär ska förkastas. Regionförvaltningsverket bör även förpliktigas att ersätta bolagets rättegångskostnader.

Bolaget har accepterat Åbo förvaltningsdomstols beslut i ärendet trots att bolaget anser att det blir fråga om en dubbel bestraffning genom att A dömts till bötesstraff och förpliktigats att ersätta den ekonomiska nytta som snusförsäljningen berett samtidigt som förvaltningsdomstolen återkallat utskänkningstillstånden för 30 dygn. Bolaget anser att förvaltningsdomstolens beslut står i strid med den så kallade ne bis in idem -principen. Straff har påförts två gånger för samma gärning.

Då man beaktar ärendet som helhet, bör det först och främst poängteras att bolaget inte efter inspektionen 9.10.2004 fått några som helst anmärkningar om att man i bolaget skulle ha brutit mot alkohollagens stadganden eller regelverk.

Såsom av tingsrättens beslut framgår, har försäljningen av snus pågått till och med 30.10.2006, varefter ärendet varit underkastat polisutredning och alkoholförsäljningen har fortsatt hela tiden utan anmärkningar.

Länsstyrelsen har med sitt beslut 24.8.2009, det vill säga cirka tre år efter det att snusförsäljningen upphört, plötsligt "bestraffat" bolaget med ett permanent återkallande av tillstånden. Ett sådant förfarande, speciellt med beaktande av att inga överträdelser av alkohollagstiftningens stadganden har förekommit, bör anses fullständigt oskäligt.

En omständighet som också bör betonas i sammanhanget, och som även betonats i besvären till Åbo förvaltningsdomstol, är att även andra som innehar alkoholutskänkningstillstånd i staden idkat snusförsäljning på precis samma sätt som bolaget, men av en eller annan anledning har de inte blivit avslöjade genom polisutredning.

Bolaget som bolag har inte bedrivit snusförsäljningen, utan denna har skett i den anställda verkställande direktören A:s regi. A har inte verkat som ansvarig för alkoholrättigheterna i bolaget och är inte heller bolagets ägare. Han är inte heller ägare i aktiebolaget C. Att bolaget som bolag bestraffas ter sig därför mot ifrågavarande bakgrund som synnerligen uppseendeväckande. Snus är en produkt som är tillåten i Sverige och influenserna från Sverige är i trakten synnerligen starka. Snus tillverkades även i trakten för ett årtionde sedan.

Förvaltningsdomstolen har valt ett bestraffningsalternativ som är möjligt enligt alkohollagens stadganden, det vill säga att dra in tillståndet för viss tid. Förvaltningsdomstolen skulle lika väl ha kunnat tilldela bolaget en varning, som är den lindrigaste påföljden, och som med beaktande av omständigheterna skulle ha varit en tillräcklig påföljd. En permanent indragning av tillstånd är den ultimata bestraffningen, vilket även förvaltningsdomstolen ansett vara en oskäligt sträng påföljd med beaktande av alkohollagens syfte med åtgärden.

Regionförvaltningsverket har i sitt genmäle hänvisat till sina besvär. Regionförvaltningsverket ska inte förpliktas att ersätta bolagets rättegångskostnader. Det är inte oskäligt att bolaget självt får bära sina rättegångskostnader. Rättegången har inte orsakats av ett fel hos myndigheterna.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet. Förvaltningsdomstolens beslut upphävs och länsstyrelsens i Västra Finlands län beslut att permanent återkalla bolagets detaljhandels- och serveringstillstånd för alkoholdrycker sätts i kraft.

2. Högsta förvaltningsdomstolen bestämmer att bolagets detaljhandels- och serveringstillstånd för alkoholdrycker återkallas permanent från 1.1.2013.

3. Bolagets yrkande om ersättning av rättegångskostnader avslås.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Återkallande av detaljhandels- och serveringstillstånd

Tillämpade rättsnormer

Enligt 14 § (764/2002) 3 mom. i alkohollagen kan detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker beviljas den som bedöms ha förutsättningar för sådan verksamhet och besitta den tillförlitlighet som verksamheten kräver.

Enligt 15 § (764/2002) 1 mom. i alkohollagen kan tillståndsmyndigheten ge den som innehar detaljhandelstillstånd enligt 14 § 1 och 2 mom. en anmärkning eller en skriftlig varning, förkorta försäljningstiderna eller utan ersättning återkalla tillståndet antingen för viss tid eller permanent, om

1) denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter har överträtts i näringsverksamheten,

2) tillståndshavaren inte längre prövas ha de förutsättningar eller besitta den tillförlitlighet som krävdes för tillståndet, eller om

3) det på försäljningsstället har förekommit ordningsstörningar eller annat missbruk.

Enligt 21 a §:n 1 mom. i alkohollagen kan serveringstillstånd beviljas en myndig sökande som inte har försatts i konkurs och vars handlingsbehörighet inte har begränsats och som har den tillförlitlighet som krävs för servering av alkoholdrycker. Sökanden skall dessutom ha behövliga ekonomiska och yrkesmässiga förutsättningar.

Enligt 2 mom. 3 punkten i samma paragraf saknas tillförlitlighet och ekonomiska förutsättningar om sökanden under de senaste fem åren vid utövandet av sitt yrke eller annars har gjort sig skyldig till ett brott på vilket kan följa fängelse.

I 2 mom. föreskrivs vidare att för att tillförlitlighet ska anses saknas ska sökandens ovannämnda eller därmed direkt jämförbara tidigare verksamhet dessutom visa att sökanden är uppenbart olämplig att utöva serveringsverksamhet.

Enligt 4 mom. i samma paragraf gäller vad som ovan sägs om en sökande även den som på grundval av äganderätt, avtal eller andra arrangemang utövar bestämmande inflytande för sökandens räkning.

Enligt 22 §:n 1 mom. i alkohollagen kan tillståndsmyndigheten ge tillståndshavaren en anmärkning, en skriftlig varning, ställa de villkor som behövs för övervakningen av serveringen eller utan ersättning begränsa tillståndet genom förkortning av serveringstiden, begränsning av serveringsområdet eller de typer av alkoholdrycker som får serveras eller utan ersättning återkalla sitt tillstånd för viss tid eller permanent, om

1) denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter har överträtts i näringsverksamheten,

2) tillståndshavaren inte längre prövas ha de förutsättningar eller besitta den tillförlitlighet som krävdes för tillståndet, eller om

3) det på serveringsstället har förekommit ordningsstörningar eller annat missbruk.

Fakta i ärendet

A är bolagets verkställande direktör och styrelsens ordinarie medlem. Bolagets aktier ägs av aktiebolaget C. A är verkställande direktör också i detta bolag.

Tingsrätten har 2.12.2008 dömt A för olaga befattningstagande med infört gods och försäljning av produkter som strider mot tobakslagen till 70 dagsböter samt till att förverka 13 890 euro för den ekonomiska nytta som brottet berett. Tingsrätten har ansett det bevisat att A under tiden 1.1.2001 - 30.9.2006 anskaffat och sålt 690 förpackningar snus, som han visste att var smugglat. Enligt tingsrätten har det med beaktande av vinstsyftet varit fråga om näringsverksamhet. A har i tingsrätten medgivit hälften av mängden snus och berättat att han sålt snuset som privatperson och inte i näringsverksamhet. Enligt tingsrätten hade A vid förundersökningen medgivit en snusmängd om 690 förpackningar.

Juridisk bedömning och slutsats

I ärendet är fråga om huruvida bolaget ska anses ha förlorat sin tillförlitlighet såsom innehavare av detaljhandels- och serveringstillstånd för alkoholdrycker på den grunden att A på bolagets servicestation har sålt snus, som inte får införas till Finland eller säljas eller annars överlåtas i näringsverksamhet här i landet, samt huruvida nämnda tillstånd ska återkallas permanent eller för viss tid.

Frågan huruvida ett permanent återkallande av detaljhandelstillståndet är möjligt i detta ärende regleras av den ovan refererade bestämmelsen i 15 § 1 mom. i alkohollagen och frågan huruvida ett permanent återkallande av serveringstillståndet är möjligt av bestämmelsen i 22 § 1 mom. i alkohollagen, som till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen i nämnda 15 § 1 mom. Bestämmelserna är formulerade så att det av ordalydelsen inte framgår vilka av de i bestämmelserna nämnda påföljderna som kan komma i fråga om tillståndshavaren anses ha förlorat förutsättningarna för att beviljas tillstånd eller sin tillförlitlighet.

I regeringens proposition med förslag till alkohollag (119/1994) konstateras i detaljmotiveringen till 15 § att ”länsstyrelsen vid överträdelser skall kunna ge den som innehar ett dylikt tillstånd anmärkning eller skriftlig varning, utan ersättning återkalla tillståndet antingen för viss tid eller permanent, förbjuda försäljningen eller förkorta försäljningstiderna. De överträdelser som kan bli aktuella är överträdelser av lagen eller med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser samt ordningsstörningar och annat missbruk. Tillståndet kan också återkallas om tillståndshavaren förlorar förutsättningarna för beviljande av tillstånd eller sin tillförlitlighet.”

Ordalydelsen i motiven till regeringens proposition kan uppfattas så, att det är frågan om två separata situationer, nämligen situationer där tillståndshavaren har förlorat sin tillförlitlighet och situationer när tillståndshavaren har gjort sig skyldig till sådana överträdelser som nämns i motiveringen. Om tillståndshavaren gör sig skyldig till överträdelser, skulle han bli föremål för disciplinära åtgärder, men om han förlorar sin tillförlitlighet skulle påföljden vara att hans tillstånd återkallas. Lagmotiven stöder dock inte entydigt en sådan uppdelning, då det i detaljmotiveringen till 22 § konstateras att disciplinära åtgärder kan vidtas även i det fall att tillståndshavaren inte längre är tillförlitlig.

I 21 a § i alkohollagen anges när behövlig tillförlitlighet och ekonomiska förutsättningar ska anses saknas vid utvärdering av förutsättningarna för att bevilja serveringstillstånd. Enligt 1 mom. 3 punkten i nämnda paragraf saknas dessa förutsättningar bland annat om sökanden under de senaste fem åren vid utövandet av sitt yrke eller annars har gjort sig skyldig till ett brott på vilket kan följa fängelse.

I regeringens proposition 50/2002 rd konstateras i motiveringen till nämnda 21 a § att sökandens tidigare brottsliga verksamhet bör beaktas. Brott vilka särskilt inverkar vid bedömningen av sökandens tillförlitlighet är ekonomiska brott, brott mot alkohollagstiftningen, rattfylleri, oredlighetsbrott samt brott mot liv och hälsa.

Bestämmelserna i 21 a § i alkohollagen reglerar de förutsättningar under vilka näringstillstånd kan beviljas. I detta ärende är det frågan om förutsättningarna för att återkalla näringstillstånd. Vid bedömningen av förutsättningarna för att återkalla ett sådant tillstånd ska hänsyn tas till hur rätten att utöva yrke och näring skyddas som grundläggande frihet enligt 18 § 1 mom. i grundlagen. I regleringen av näringsverksamhet representerar återkallandet av ett näringstillstånd enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ett myndighetsingrepp i individens rättsliga ställning som har kraftigare återverkningar för individen än ett avslag på en ansökan om näringstillstånd. Utskottet har i dessa fall ansett att det för att trygga proportionaliteten är nödvändigt att det i lagen finns bestämmelser som begränsar möjligheten att återkalla ett sådant tillstånd till situationer där det har skett allvarliga och väsentliga överträdelser eller försummelser.

Bestämmelsen i 21 a § tyder på att när tillståndshavaren har förlorat sitt serveringstillstånd till följd av att han inte längre är tillförlitlig, kan denna tillförlitlighet inte återvinnas inom en kort tid, såsom några dagar eller veckor. Det är därför logiskt att påföljden vid förlorad tillförlitlighet är att tillståndet återkallas för en längre tid eller permanent. Eftersom syftet med återkallelsen är att trygga det i lag föreskrivna kravet att den som utövar detaljhandel med eller servering av alkoholdrycker ska vara tillförlitlig, är denna påföljd inte en sådan disciplinär påföljd som skulle omfattas av det förbud mot ne bis in idem som föreskrivs i artikel 4 i det sjunde tilläggsprotokollet till den Europeiska människorättskonventionen.

Till följd av sin ovan nämnda natur stöder kravet på tillförlitlighet en sådan tolkning av 15 § i alkohollagen att ett tillstånd i regel ska återkallas i sin helhet om tillståndshavaren anses ha förlorat sin tillförlitlighet till följd av de gärningar som han har gjort sig skyldig till. Med hänsyn till bland annat grundlagsutskottets ovan refererade ställningstaganden och proportionalitetsprincipen i förvaltningsrätten är det dock i vissa fall motiverat att återkalla tillståndet för viss tid även när tillståndshavaren har förlorat sin tillförlitlighet. I dessa fall ska tillståndet återkallas för en så lång tid att tillståndshavaren under den kan förmodas återvinna sin tillförlitlighet.

Av ovan nämnda skäl är det logiskt att tolka 15 och 22 § i alkohollagen så, att en tillståndshavares detaljhandels- eller serveringstillstånd i regel ska återkallas i sin helhet om han anses ha förlorat sin tillförlitlighet till följd av gärningar som han har begått. Uppfylls inte villkoren för en total återkallelse, kan dock en lindrigare tidsbegränsad påföljd komma i fråga, med beaktande av att förutsättningarna för att totalt återkalla en tillståndshavares tillstånd när han har förlorat sin tillförlitlighet bör vara förbundna med allvarligare överträdelser än ett avslag på en ansökan om tillstånd.

Enligt 10 a § (487/1999) i lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning är det förbjudet att importera, sälja eller på annat sätt överlåta snus. Förbudet grundar sig på Europeiska unionens direktiv om tobaksprodukter och gäller i alla unionens medlemsstater, med undantag av Sverige. Begränsningarna i rätten att importera och överlåta snus har senare ytterligare vidgats genom lagen 698/2010. De ändrade bestämmelserna blir inte tillämpliga i detta ärende. Orsakerna till att man har stannat för att begränsa distributionen av snus har i anslutning till lagändringen redovisats i motiven till regeringens proposition RP 180/2009 rd.

Enligt propositionen orsakar snusande ett fysiskt beroende, som till största delen beror på nikotinet. Från snuset sugs nikotinet upp i kroppen något långsammare än ur tobaksrök, men nikotinet stannar kvar i blodet längre och halterna är högre än vid rökning. Tobak som är avsedd för oralt bruk avger mera nikotin i kroppen än en cigarett, varför nikotinberoendet uppstår snabbare. Det fuktiga svenska snus som används i Finland innehåller åtminstone 2 500 kemiska ämnen. Ungefär hälften av snuset är tobak, och dessutom finns i snuset bland annat tungmetaller och rester av insekticider och ogräsbekämpningsmedel. Det finns alltså inget rationellt sätt att avvänja sig från nikotinberoende med hjälp av snus. Dessutom lockar villfarelsen om snusets ofarlighet unga att testa det, varvid det finns en mycket stor risk för att de ska bli beroende.

Vid den tidpunkt som nämns i tingsrättens beslut har A varit verkställande direktör i bolaget. Alkoholinspektörerna hade redan vid en inspektion av servicestationen 1.9.2004 konstaterat att man där sålde snus till kunderna från ett skåp under butiksdisken. En polispatrull beslagtog det sålda snuset. Vid sitt nästa besök 12.10.2004 konstaterade alkoholinspektörerna att snusförsäljningen fortsatte med den skillnaden att snuset nu avhämtades på kontoret. Av denna anledning har länsstyrelsen med sitt beslut 24.11.2004 från 1.1.2005 helt återkallat bolagets detaljhandels- och serveringstillstånd. På besvär av bolaget har förvaltningsdomstolen 1.6.2005 ändrat beslutet så, att återkallandet har varit i kraft i tre veckor. Efter besluten har snusförsäljningen fortsatt på ovan nämnt sätt. A har för försäljning av snus dömts till 70 dagsböter samt till att förverka den ekonomiska nytta om 13 890 euro som brottet berett honom.

A har varit bolagets verkställande direktör och ordinarie medlem av dess styrelse och således haft en bestämmande ställning i bolaget såväl vid försäljningstidpunkten som den tidpunkt när länsstyrelsen har fattat sitt beslut. Bolagets tillförlitlighet ska således i detta fall bedömas med A:s tillförlitlighet som utgångspunkt.

Den dom som har legat till grund för återkallandet av tillstånden har gällt en 2006 avslutad gärning. Den tid om fem år om vilken bestäms i 21 a § i alkohollagen har således redan gått till ända. Länsstyrelsen i Västra Finlands län har dock fattat sitt beslut 24.8.2009, det vill säga några månader efter att tingsrätten har gett sin laga kraft vunna dom i målet och bolaget har hörts med anledning av domen. Avgörandet i detta ärende, där det gäller att ta ställning till om länsstyrelsens beslut har varit lagenligt, kan inte bestämmas av att verkställigheten av beslutet har fördröjts till följd av ändringssökande. Det finns därför inte hinder för att sätta i kraft länsstyrelsens beslut.

På ovan redovisade grunder anser högsta förvaltningsdomstolen att bolaget har förlorat sin tillförlitlighet så som avses i 15 § 1 mom. 2 punkten, 22 § 1 mom. 2 punkten och 21 a § 2 mom. 3 punkten i alkohollagen. Länsstyrelsen i Västra Finlands län har således kunnat besluta att helt återkalla bolagets detaljhandels- och serveringstillstånd. A:s förfarande ska anses vara så allvarligt att beslutet att helt återkalla detaljhandelstillståndet och serveringstillståndet ska anses vara en begränsning av näringsfriheten som står i rätt proportion till detta förfarande.

2. Eftersom förvaltningsdomstolen har förbjudit verkställigheten av länsstyrelsens beslut och ingen tidpunkt för verkställigheten av beslutet har bestämts, har högsta förvaltningsdomstolen bestämt ett nytt datum från vilket beslutet ska verkställas.

3. Med beaktande av hur ärendet har slutat samt 74 § i förvaltningsprocesslagen får bolaget självt bära sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori samt förvaltningsråden Matti Halén, Eila Rother, Hannele Ranta-Lassila och Timo Viherkenttä. Ärendets föredragande var Hannele Klemettinen.

Röstningsanförande

Förvaltningsrådet Hannele Ranta-Lassila var av skiljaktig mening. Hennes röstningsanförande var följande:

”Jag anser att det inte finns skäl att ändra slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut på annat sätt än så, att detaljhandels- och serveringstillståndet för alkoholdrycker återkallas för en tid av tre (3) månader.

Skälen till den skiljaktiga meningen

När det gäller tillämpliga lagrum, fakta och juridisk bedömning omfattar jag majoritetens ståndpunkt i saken med undantag av det sista stycket i skälen till avgörandet. När det gäller slutresultatet anser jag att bolaget till följd av den snusförsäljning som skett på servicestationen åren åren 2001 - 2006 ska anses ha förlorat sin tillförlitlighet på det sätt som avses i 15 § 1 mom. 2 punkten och 22 § 1 mom. 2 punkten i alkohollagen. De detaljhandels- och serveringstillstånd för alkoholdrycker som aktiebolaget B beviljats kan således återkallas. Med hänsyn till den tid som nu förflutit sedan dessa händelser, kan det inte anses vara en administrativ påföljd av rätt proportion att helt återkalla detaljhandels- och serveringstillståndet för alkoholdrycker. Med hänsyn till överträdelsens art och hur betydande den varit, kan tillstånden dock inte återkallas för en kortare tid än tre (3) månader.

När det gäller yrkandet om ersättning av rättegångskostnader är jag av samma mening som majoriteten.”