Supreme Administrative Court requests ECJ preliminary ruling on Waste Incineration Directive applicability to waste-derived gas combustion.

Korkeimmassa hallinto-oikeudessa vireillä oleva ympäristölupa-asia koski yhtiön kahdesta erillisestä laitoksesta muodostuvaa yksikköä, johon kuuluivat kaasutinlaitos ja samalla sijoituspaikalla oleva voimalaitos. Kaasutinlaitoksen tarkoituksena oli lämpökäsittelemällä jätteenä pidettävää kierrätyspolttoainetta tuottaa kaasua poltettavaksi yhtiön voimalaitoksessa, jonka höyrykattilassa näin tuotetun ja suodattamalla puhdistetun tuotekaasun polttaminen energian tuottamiseksi tapahtuisi.

Ympäristölupavirasto katsoi lupapäätöksessään, että kierrätyspolttoaineen kaasutinlaitos ja kaasua polttava voimalaitos yhdessä muodostivat jätteenpoltosta annetussa direktiivissä 2000/76/EY ja jätteen polttamisesta annetussa valtioneuvoston asetuksessa tarkoitetun rinnakkaispolttolaitoksen. Hallinto-oikeus hylkäsi luvansaajan valituksen, jossa oli vaadittu ympäristölupaviraston lupapäätöstä muutettavaksi siten, että puhdistetun tuotekaasun polttoa voimalaitoksen höyrykattilassa pääpolttoaineena käytettävän kivihiilen ohella ei ole pidettävä jätteen rinnakkaispolttona.

Luvansaajan valitettua hallinto-oikeuden päätöksestä korkein hallinto-oikeus päätti esittää yhteisöjen tuomioistuimelle seuraavan EY 234 artiklassa tarkoitetun ennakkoratkaisupyynnön:

1. Onko direktiivin 2000/76/EY 3 artiklan 1 kohtaa tulkittava niin, että direktiiviä ei sovelleta kaasumaisen jätteen polttamiseen?

2. Onko kaasutinlaitosta, jossa jätteistä synnytetään pyrolyysin avulla kaasua, pidettävä direktiivin 2000/76/EY 3 artiklan 4 kohdassa tarkoitettuna polttolaitoksena, vaikka siinä ei ole polttolinjaa?

3. Onko kaasutinlaitoksessa synnytetyn ja kaasuttamisprosessin jälkeen puhdistetun tuotekaasun polttamista voimalaitoksen kattilassa pidettävä direktiivin 2000/76/EY 3 artiklassa tarkoitettuna toimintana? Vaikuttaako asiaan se, että puhdistetulla tuotekaasulla korvataan fossiilisten polttoaineiden käyttöä ja että voimalaitoksen päästöt tuotettua energiayksikköä kohden olisivat pienemmät käytettäessä jätteistä synnytettyä puhdistettua tuotekaasua kuin muita polttoaineita? Onko direktiivin 2000/76/EY soveltamisalan tulkinnassa merkitystä sillä, muodostavatko kaasutinlaitos ja voimalaitos teknis-tuotannolliset näkökohdat ja niiden keskinäinen etäisyys huomioon ottaen yhden laitoksen tai sillä, onko kaasutinlaitoksessa synnytetty, puhdistettu tuotekaasu siirrettävissä ja käytettävissä esimerkiksi energiantuotantoon, polttoaineena tai muuhun tarkoitukseen toisaalla?

4. Millä edellytyksillä kaasutinlaitoksessa synnytettyä puhdistettua tuotekaasua voidaan pitää tuotteena siten, ettei siihen enää sovelleta jätettä koskevaa sääntelyä?

Valtioneuvoston asetus jätteen polttamisesta 1 § 1 mom., 2 § 4 ja 5 kohta

Euroopan parlamentin ja neuvoston direktiivi 2000/76/EY jätteenpoltosta

Kort referat på svenska

---

[SV]

Ett i högsta förvaltningsdomstolen anhängigt miljötillståndsärende gällde ett bolags två separata anläggningar, en gasanläggning och ett kraftverk på samma plats, vilka tillsammans bildade en enhet. Syftet med gasanläggningen var att genom värmebehandling av returbränsle, som betraktades som avfall, producera gas, som skulle förbrännas i bolagets kraftverk, i vars ångpanna den på detta sätt producerade och genom filter renade produktgasen skulle förbrännas i energisyfte.

Miljötillståndsverket ansåg i sitt tillståndsbeslut att gasanläggningen för värmebehandling av returbränslet och det kraftverk där gasen förbrändes tillsammans utgjorde en samförbränningsanläggning som avses i direktivet 2000/76/EG om förbränning av avfall och statsrådets beslut om avfallsförbränning. Förvaltningsdomstolen förkastade tillståndstagarens besvär, i vilka yrkades att miljötillståndsverkets beslut skulle ändras så, att samförbränning av avfall inte skulle anses föreligga när den renade produktgasen brändes i kraftverkets ångpanna vid sidan av det huvudsakliga bränslet, som var stenkol.

Efter att tillståndstagaren hade överklagat förvaltningsdomstolens beslut, beslöt högsta förvaltningsdomstolen att med stöd av artikel 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen till Europeiska gemenskapernas domstol framställa följande begäran om ett förhandsavgörande:

1. Skall artikel 3.1 i direktivet 2000/76/EG tolkas så, att direktivet inte tillämpas på förbränning av gasformigt avfall?

2. Skall en gasanläggning i vilken gas med hjälp av pyrolys produceras ur avfall betraktas som en sådan förbränningsanläggning som avses i artikel 3.4 i direktivet 2000/76/EG, trots att anläggningen inte har någon förbränningslinje?

3. Skall förbränningen av den i gasanläggningen bildade och efter förgasningsproceduren renade produktgasen i kraftverkets panna betraktas som verksamhet som avses i artikel 3 i direktivet 2000/76/EG? Påverkas saken av att den renade produktgasen används i stället för fossila bränslen och att kraftverkets utsläpp per producerad energienhet vore mindre vid användning av produktgas bildad ur avfall än vid användning av andra bränslen? Har det vid tolkningen av tillämpningsområdet för direktivet 2000/76/EG någon betydelse huruvida gasanläggningen och kraftverket från teknisk produktionssynpunkt och med hänsyn till sambandet mellan anläggningen och kraftverket utgör en enda anläggning, eller huruvida den renade produktgas som har bildats i gasanläggningen kan överföras och användas t.ex. för energiproduktion, som bränsle eller något annat ändamål någon annanstans?

4. Under vilka förutsättningar kan den renade produktgas som har bildats i en gasanläggning betraktas som produkt så, att rättsreglerna om avfall inte längre tillämpas på den?

Statsrådets beslut om avfallsförbränning 1 § 1 mom. samt 2 § 4 och 5 punkten

Europeiska parlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall