Foreseeable water pollution damages are compensable under environmental law regardless of permit application grounds.
Finland (FI)
Legislator summary
AI generatedThe Supreme Administrative Court held that foreseeable damages from water pollution must be compensated by the authority when issuing an environmental permit, irrespective of the permit application's legal basis. However, the court found no compensable damage because the water body's status and specific permit conditions precluded such harm. Additionally, the court ruled that the central environmental agency correctly refused to transfer the compensation claim to the permit authority, as the entire permit case must be decided by a single authority.
Legislator headnote
AI generatedEnvironmental Protection Act s. 67; Environmental Protection Ordinance s. 12a: Foreseeable water pollution damages are compensable upon permit issuance regardless of application grounds, but no compensation is due if the water body's condition and permit conditions preclude such damage; environmental permit cases must be decided as a whole and cannot be transferred to another authority.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedRelated Decisions
AI generatedFull text
Vesien pilaantumisesta aiheutuvat ennalta arvattavissa olevat vahingot oli ympäristönsuojelulain 67 §:n mukaan viran puolesta määrättävä korvattaviksi luvan myöntämisen yhteydessä siitä riippumatta, oliko ympäristöluvan hakeminen perustunut ympäristönsuojelulain 28 §:n 2 momentin 1 tai 2 kohtaan vai esimerkiksi saman momentin 4 kohtaan tai ympäristönsuojeluasetuksen 1 §:n laitosluetteloon. Kun kuitenkin otettiin huomioon vesistöjen tila ja ympäristökeskuksen päätöksen alueen vesienhallintaa ja käsittelyä koskevat lupamääräykset A.14.-A.18., vesien pilaantumisesta ei ennalta arvioiden aiheutunut sellaista korvattavaa vahinkoa, joka ympäristönsuojelulain 67 §:n mukaan olisi ollut määrättävä korvattavaksi ympäristölupaa myönnettäessä.
Ennen lupa-asian ratkaisemista aiheutuneiden niin sanottujen vanhojen vahinkojen korvaamista koskeva ratkaisuvalta kuului ympäristönsuojelulain 71 §:n mukaan ympäristölupavirastolle, jolle ympäristökeskus voi siirtää asian sanottujen korvausten osalta ratkaistavaksi. Ellei asiaa ollut sanotuin tavoin siirretty ympäristölupaviraston ratkaistavaksi, niillä, jotka katsovat kärsineensä vesistön luvattomasta pilaamisesta vahinkoa, oli oikeus panna asia vireille ympäristölupavirastossa hakemuksella. Kun otettiin huomioon asiakirjoista saatu selvitys kaatopaikkatoiminnan vesistöjä pilaavasta vaikutuksesta ja vahingonkärsijöiden mahdollisuus panna asia ympäristölupavirastossa hakemuksella vireille samoin kuin se, ettei hakijoille aiheutunut siirtämättä jättämisestä oikeudenmenetyksiä, ei ympäristökeskus ollut menetellyt virheellisesti jättäessään puheena olevat korvausvaatimukset siirtämättä ympäristölupaviraston ratkaistavaksi.
Ympäristönsuojelulain mukaan ympäristölupa-asia on ratkaistava yhtenä kokonaisuutena eikä osaa lupamääräyksistä voida siirtää toisen lupaviranomaisen ratkaistavaksi. Tämän vuoksi ja kun puheena oleva lupa-asia kuului ympäristökeskuksen ratkaistavaksi, oli vaatimus alueen vesien hallintaa ja käsittelyä koskevien lupamääräysten siirtämisestä ympäristölupaviraston käsiteltäväksi lakiin perustumaton.
Ympäristönsuojelulaki 6, 31, 41, 42, 43, 66, 67, 68, 71 ja 74 §
Ympäristönsuojeluasetus 6 § 1 mom. ja 12 a kohta
Maankäyttö- ja rakennuslaki 53 § 1 mom. ja 134 § 5 mom.
Kort referat på svenska
---
[SV]
Ersättning för skador som förorening av vatten kunde förutses medföra skulle enligt 67 § i miljöskyddslagen på tjänstens vägnar bestämmas i samband med att tillståndet beviljades, oberoende av om ansökan om miljötillstånd hade grundat sig på bestämmelsen i 28 § 2 mom. 1 eller 2 punkten eller t.ex. 4 mom. i samma paragraf eller bestämmelsen i 1 § i miljöskyddsförordningen om anläggningar som bedriver sådan verksamhet som nämns i förteckningen i nämnda 1 § i miljöskyddsförordningen. När hänsyn dock togs till vattendragens tillstånd och tillståndsvillkoren A.14. - A.18 i miljöcentralens beslut, vilka föreskrev hur vattnet skulle hanteras och behandlas, medförde föroreningen av vattnen enligt en förhandsbedömning ingen sådan ersättningsgill skada för vilken enligt 67 § i miljöskyddslagen ersättning skulle bestämmas i samband med att miljötillstånd beviljades.
Ersättningar för s.k. gamla skador som orsakats innan tillståndsärendet hade avgjorts skulle enligt 71 § i miljöskyddslagen bestämmas av respektive miljötillståndsverk, till vilket miljöcentralen till denna del kunde överföra ärendet för avgörande. Om ärendet inte på ovan nämnt sätt hade överförts till miljötillståndsverket för avgörande, hade de som ansåg sig ha lidit skada av olovlig förorening av vattnet möjlighet att på ansökan få saken behandlad av miljötillståndsverket. När hänsyn togs till den utredning om avstjälpningsplatsverksamhetens vattenförorenande verkan som framgick av handlingarna, att de skadelidande hade möjlighet att på ansökan få saken behandlad av miljötillståndsverket och att sökandena inte led några rättsförluster till följd av att ingen överföring till miljötillståndsverket hade skett, hade miljöcentralen inte förfarit felaktigt genom att inte överföra ersättningsyrkandena till miljötillståndsverket för avgörande.
Enligt miljöskyddslagen skall ett miljötillståndsärende avgöras som en helhet och kan inte till den del som ärendet gäller en del av tillståndsvillkoren överföras till en annan tillståndsmyndighet för avgörande. Följaktligen, och eftersom det tillståndsärende som saken gällde skulle avgöras av miljöcentralen, saknade det i ärendet framställda yrkandet stöd i lag, när det yrkades att ärendet skulle överföras till miljötillståndsverket till den del som det gällde tillståndsvillkoren om hur vattnet skulle hanteras och behandlas.