Supreme Administrative Court dismissed appeal; zoning change protected buildings without violating equality principle.
Legislator summary
AI generatedThe Supreme Administrative Court dismissed the applicant's appeal against a zoning plan amendment protecting specific buildings. The applicant argued that excluding their neighboring property from the amendment area while protecting their own building violated the principle of equality. The court held that the city council did not abuse its discretion or breach equality principles by selecting buildings based on their architectural and historical value, even if the selection process appeared uneven regarding the two specific plots.
Legislator headnote
AI generatedMaankäyttö- ja rakennuslaki 9 §, 51 §, 54 § 2 ja 3 mom., 57 § 2 mom., 60 §, 85 § ja 204 §; Maankäyttö- ja rakennusasetus 41 §; Kuntalaki 90 §: The principle of equality does not require identical treatment of all properties; zoning decisions based on objective architectural and historical value assessments are valid even if they result in different outcomes for neighboring plots.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedRelated Decisions
AI generatedFull text
Asemakaavan muuttamisen tavoitteena oli suojella Helsingin Kulosaaren huvila-alueen arkkitehtuuriltaan ja kaupunkikuvaltaan sekä historiallisesti arvokkaimmat 1940-, 1950- ja 1960-luvuilla rakennetut rakennukset, joiden arvot oli todettu vuonna 2002 tehdyssä inventointiraportissa ja joiden suojelutarve arvojen perusteella oli todettu asemakaavaosaston ja kaupunginmuseon yhteisissä neuvotteluissa.
Asemakaavan muutoksella muutoksenhakijan omistamalla tontilla sijaitseva rakennus oli osoitettu suojeltavaksi rakennukseksi. Kaavamuutoksella oli osoitettu suojeltaviksi 21 muutakin rakennusta, muiden ohella muutoksenhakijan omistaman tontin naapuritontilla sijaitseva rakennus, jonka suojeluarvot edellä mainitun selvityksen mukaan vastasivat muutoksenhakijan omistaman rakennuksen suojeluarvoja.
KHO lausui, että päättäessään muutoksenhakijan omistaman rakennuksen ja useiden muiden rakennusten suojelusta kaupunginvaltuuston ei ollut katsottava rikkoneen yhdenvertaisuusperiaatetta eikä käyttäneen harkintavaltaansa väärin, vaikka asemakaavan muutoksessa suojeltaviksi määrätyt rakennukset oli valittu siten, että valituksessa mainitut kaksi tonttia rakennuksineen oli tuossa vaiheessa jätetty kaavamuutosalueen ulkopuolelle. Äänestys 6-2.
Maankäyttö- ja rakennuslaki 9 §, 51 §, 54 § 2 ja 3 mom., 57 § 2 mom., 60 §, 85 § ja 204 §
Maankäyttö- ja rakennusasetus 41 §
Kuntalaki 90 §
Kort referat på svenska
---
[SV]
En detaljplaneändring hade som syfte att skydda de arkitektoniskt, historiskt och med tanke på stadsbilden värdefullaste, på 1940-, 1950- och 1960 - talen uppförda byggnaderna på ett villaområde på Brändö i Helsingfors. Byggnadernas värde hade konstaterats i en inventeringsrapport som gjorts år 2002 och skyddsvärdet hade på basis av dessa värden konstaterats vid förhandlingar mellan detaljplaneavdelningen och stadsmuseet.
Genom en ändring av detaljplanen bestämdes att en byggnad som var belägen på ändringssökandens tomt skulle skyddas. Enligt planeändringen skulle även 21 andra byggnader skyddas, bland dessa en byggnad som var belägen på en tomt som gränsade till den tomt som ägdes av ändringssökanden och som till sitt skyddsvärde motsvarande den byggnad som ändringssökanden ägde.
HFD ansåg att stadsfullmäktige inte hade brutit mot jämställdhetsprincipen eller missbrukat sin prövningsrätt genom att besluta skydda ändringssökandens byggnad och flera andra byggnader, fastän skyddsobjekten vid ändringen av detaljplanen hade valts så, att de två i besvären nämnda tomterna jämte byggnader inte i det skedet kom att höra till det område som detaljplaneändringen gällde.
Omröstning 6-2.