Social assistance claim denied for medication costs due to insufficient medical necessity documentation.
Legislator summary
AI generatedThe Supreme Administrative Court dismissed the client's request for social assistance to cover the cost of a potency medication. The applicant failed to provide a statement from their treating physician or other sufficient evidence proving the drug's necessity for their treatment. The court ruled that a mere telephone prescription note mentioning the disease was inadequate to justify the expense under the relevant social assistance law.
Legislator headnote
AI generatedLaki toimeentulotuesta 1 § 1 mom., 2 § 1 mom. ja 7 §; Asetus toimeentulotuesta 1 § 1 mom. 2 kohta: When granting social assistance, a mere telephone prescription note is insufficient to prove medical necessity, and expenses for such medication cannot be covered as additional costs under the law.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedFull text
Hakemus toimeentulotuen myöntämisestä potenssilääkkeeseen voitiin hylätä, koska asiakas ei ollut esittänyt hoitavan lääkärin antamaa lausuntoa tai muuta riittävää selvitystä lääkkeen tarpeellisuudesta potilaan hoidossa. Toimeentulotukea myönnettäessä pelkkä lääkkeen puhelinmääräyksessä oleva maininta sairauden hoidosta ei ollut riittävä. Sanotun lääkkeen hankinnasta aiheutunutta menoa ei siten voitu pitää toimeentulotuesta annetun lain 7 §:n 3 momentissa tarkoitettuna lisäosalla katettavana menona.
Laki toimeentulotuesta 1 § 1 mom., 2 § 1 mom. ja 7 §
Asetus toimeentulotuesta 1 § 1 mom. 2 kohta
Kort referat på svenska
---
[SV]
Ansökan om att utkomststöd skulle beviljas för anskaffning av ett potensläkemedel kunde avslås när klienten inte hade presenterat något utlåtande av den behandlande läkaren eller annan tillräcklig utredning om att läkemedlet behövdes för vården av patienten. Enbart en anteckning på en per telefon mottagen ordination av läkemedlet om att det var fråga om vård av sjukdom var inte tillräcklig när det var fråga om beviljande av utkomststöd. Utgiften för anskaffningen av läkemedlet kunde följaktligen inte betraktas som en sådan utgift som enligt 7 § 3 mom. i lagen om utkomststöd skulle täckas med tilläggsdelen.