Supreme Administrative Court dismisses appeal; municipality of residence must provide income support when client permanently resides in another municipality's facility.
Legislator summary
AI generatedThe Supreme Administrative Court dismissed the applicant's appeal regarding income support eligibility. The applicant resided permanently in a psychogeriatric facility located in a different municipality than their place of residence, and the court held that the facility's municipality was obligated to grant support. The court ruled that the decision could not address whether the placement municipality should cover extra costs or waive fees under specific social welfare laws.
Legislator headnote
AI generatedSosiaalihuoltolaki 13 § 1 mom. 2 kohta; Laki toimeentulotuesta 14 §: When a client permanently resides in a facility in another municipality, that municipality is obligated to grant income support, and the decision cannot determine the placement municipality's liability for extra costs or fee waivers.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedRelated Decisions
AI generatedFull text
Kun toimeentulotuen hakija oleskeli vakinaisesti kunnan mielenterveystyön ylilääkärin päätöksellä toisessa kunnassa sijaitsevassa psykogeriatrisessa palvelukodissa, palvelukodin sijaintikunta oli velvollinen myöntämään hakijalle toimeentulotukea. Sitä, oliko sijoittajakunnalla velvollisuus toimeentulotuesta annettuun lakiin nähden ensisijaisen lain nojalla vastata sairaalahoidon ja lääkkeiden aiheuttamista ylimääräistä kustannuksista taikka jättää perimättä tai alentaa sosiaali- ja terveydenhuollon asiakasmaksua, ei päätöksellä voitu ratkaista.
Sosiaalihuoltolaki 13 § 1 mom. 2 kohta
Laki toimeentulotuesta 14 §
Laki sosiaali- ja terveydenhuollon asiakasmaksuista 11 § (221/2003)
Kort referat på svenska
---
[SV]
När utkomststödssökanden enligt ett beslut av den överläkare som svarade för mentalvården i kommunen permanent vistades på ett i en annan kommun beläget psykogeriatriskt servicehem, var den kommun där hemmet var beläget skyldig att bevilja sökanden utkomststöd. Med beslutet kunde inte avgöras huruvida den kommun som hade placerat sökanden i hemmet med stöd av en i förhållande till lagen om utkomststöd primär lag var skyldig att svara för kostnaderna för sjukhusvård och extra medicinutgifter eller att efterskänka en klientavgift inom social- och hälsovården eller bära upp avgiften till nedsatt belopp.