Court holds riverbank width must be interpreted from the purpose of the Planning and Building Act to determine jurisdiction.
Legislator summary
AI generatedThe Supreme Administrative Court upheld the lower court's decision that a specific construction site fell within the riverbank zone defined by the Planning and Building Act. The applicant sought an exception to build a house 110 meters from the river, while the land area extended up to 140 meters. The court ruled that the statutory zone must be interpreted based on the legislative purpose of the relevant section, thereby confirming the regional environmental center's jurisdiction.
Legislator headnote
AI generatedMarkanvändnings- och bygglagen 72 § 1 mom.; 72 § 5 mom.; 171 § 1, 2 och 3 mom.; 172 § 1 mom.: The width of a riverbank zone must be interpreted based on the purpose of the relevant statutory provision to determine administrative jurisdiction.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedRelated Decisions
AI generatedFull text
Rantavyöhykkeen leveyttä on tulkittava maankäyttö- ja rakennuslain 72 §:n 1 momentin tavoitteista käsin. Poikkeamishakemuksessa tarkoitettu omakotitalo sijoitettaisiin hakemuksen mukaan Porvoonjokeen rajoittuvalle rakennuspaikalle noin 110 metrin etäisyydelle joen rantaviivasta ja jokea kohti viettävän rinteen yläpäähän. Tila oli joen rantatila ja ulottui enimmillään 140 metrin etäisyydelle rantaviivasta. Nämä seikat ja myös rakennuspaikan viereisten joenranta-alueiden maastomuodot ja muut ominaispiirteet huomioon ottaen hallinto-oikeus katsoi, että suunniteltu rakennuspaikka sijoittui maankäyttö- ja rakennuslain 72 §:n 1 momentissa tarkoitetulle vesistön rantavyöhykkeelle ja toimivalta poikkeamisasiassa oli alueellisella ympäristökeskuksella. Korkein hallinto-oikeus ei muuttanut hallinto-oikeuden päätöstä.
Maankäyttö- ja rakennuslaki 72 § 1 ja 5 mom., 171 § 1, 2 ja 3 mom. ja 172 § 1 mom.
Kort referat på svenska
---
[SV]
Bredden av en stranzon skall tolkas utgående från syftet med 72 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen. Ett egnahemshus som var föremål för ansökan om undantag skulle enligt ansökningen placeras på en byggplats som gränsar till Borgå å och som är belägen på cirka 110 meters avstånd från strandlinjen uppe på en strandbrink som vetter mot ån. Fastigheten var en strandfastighet vid ån, vars avstånd från strandlinjen var som längst 140 meter. Med hänsyn till dessa omständigheter och till terrängens topografi och övriga särdrag i områdena vid åns stränder bredvid byggplatsen ansåg förvaltningsdomstolen att den planerade byggplatsen var belägen i en sådan strandzon vid ett vattendrag som avses i 72 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen och att den regionala miljöcentralen var behörig i undantagsärendet. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut.