Supreme Administrative Court quashes permit revocation for procedural error but rejects self-initiated correction of factual mistake.

Ahvenanmaan maakuntahallitus oli päätöksellään peruuttanut A:lle myöntämänsä luvan kaataa 200 metsäkaurista vuosina 2000-2002. Sittemmin maakuntahallitus kumosi päätöksensä omasta aloitteestaan. Kumoamispäätöstä perusteltiin sillä, että maakuntahallituksen päätös luvan peruuttamisesta oli perustunut A:n metsästysoikeuden laajuutta koskeneeseen erehdykseen.

Maakuntahallitus oli tehnyt päätöksensä, jolla lupa peruutettiin, varaamatta A:lle tilaisuutta esittää kantaansa. Sillä perusteella korkein hallinto-oikeus peruutti kyseisen päätöksen.

Maakuntahallituksella ei ollut oman päätöksensä kumoamisesta tekemänsä päätöksen osalta toimivaltaa korjata päätökseensä sisältynyttä asiavirhettä omasta aloitteestaan, vaikka se olikin tapahtunut A:n eduksi. Vaikka päätös näin ollen perustui ilmeisen väärään lain soveltamiseen, korkein hallinto-oikeus ei purkanut päätöstä omasta aloitteestaan, koska päätös ei loukannut A:n oikeutta ja koska sen purkua ei myöskään pidetty tarpeellisena yleisen edun vuoksi.

Årsboksbeslut

---

[SV]

Ålands landskapsstyrelse återtog med sitt beslut ett tillstånd den hade beviljat A att åren 2000 - 2002 fälla 200 rådjur. Sedermera upphävde landskapsstyrelsen på eget initiativ sitt beslut. Beslutet om upphävande motiverades med att landskapsstyrelsens beslut om återkallande av tillståndet hade baserat sig på ett misstag beträffande omfånget av A:s jakträtt.

Landskapsstyrelsen hade fattat sitt beslut om återkallande av tillståndet utan att bereda A tillfälle att yttra sig. På denna grund upphävde högsta förvaltningsdomstolen det här beslutet.

Vad gällde landskapsstyrelsens beslut att upphäva sitt beslut, saknade landskapsstyrelsen behörighet att på eget initiativ rätta sakfelet i sitt beslut även om detta skett till A:s fördel. Även om beslutet sålunda grundade sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag återbröt högsta förvaltningsdomstolen inte beslutet på eget initiativ då det inte kränkte A:s rätt och då dess återbrytande inte heller ansågs påkallat av allmänt intresse.

Lagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen (ÅFS 58/1975) 19 §

Förvaltningsprocesslagen 63 §

Lyhennelmä suomeksi

Ärendets tidigare handläggning

A

hade i egenskap av jaktledare för B jaktlag med bifogande av ett dokument över att markägarna hade överlåtit sin jakträtt till jaktlaget på det i ansökan avsedda området, 20.7.2000 anhållit om tillstånd att åren 2000 - 2002 fälla 200 rådjur.

Ålands landskapsstyrelse

hade med sitt beslut 30.8.2000 Nr 380 N 42 beviljat A det ansökta tillståndet att gälla på ett område som framgick ur beslutets kartbilaga under förutsättning att A hade jakträtt på området samt så att tillståndet under åren 2001 - 2002 bland annat endast gällde under förutsättning att jaktområdet inte minskat till under 150 hektar.

Ålands landskapsstyrelses avgörande

Landskapsstyrelsen har med sitt beslut 1.11.2001 återtagit det tillstånd den hade med sitt beslut 30.8.2000 beviljat A till jakt på rådjur.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Yrkanden i högsta förvaltningsdomstolen:

A

har yrkat att landskapsstyrelsens beslut 1.11.2001 upphävs och att landskapsstyrelsen åläggs att erlägga hans rättegångskostnader med sammanlagt 4 660 mark.

Landskapsstyrelsen har fattat sitt beslut 1.11.2001 utan att ha hört A. Det framgår ej av beslutet på vilket sätt landskapsstyrelsen skulle ha kunnat konstatera att A ej skulle ha den jakträtt han innehade då ansökan bifölls. Landskapsstyrelsens beslut saknar stöd i lag.

Utredningar i högsta förvaltningsdomstolen:

Landskapsstyrelsen

har i sitt utlåtande meddelat att den på eget initiativ har 11.12.2001 upphävt sitt beslut av 1.11.2001. Landskapsstyrelsen har konstaterat att B jaktlag inte utgör en juridisk person. Eftersom besvären rör tillstånd till jakt på rådjur från 30.8.2000, är ärendet för landskapsstyrelsens del åtgärdat. Landskapsstyrelsen har bestridit sin skyldighet att erlägga A:s rättegångskostnader.

A

har givit ett genmäle. Landskapsstyrelsen har medgivit att den hade fattat ett felaktigt beslut och upphävt beslutet. Således bör det konstateras att landskapsstyrelsen godkänt besvären och meddelas som beslut att det överklagade beslutet är upphävt. Landskapsstyrelsen bör åläggas att erlägga A:s rättegångskostnader vid högsta förvaltningsdomstolen med totalt 917,96 euro.

Antecknas

att landskapsstyrelsen med sitt beslut 11.12.2001 nr 165 N42 har beslutat upphäva landskapsstyrelsens beslut av 1.11.2001 att återta A:s tillstånd till jakt på rådjur år 2000 - 2002. Beslutet innebär att det tillstånd till jakt på rådjur A erhöll 30.8.2000 fortsättningsvis är i kraft. Som motivering till sitt beslut har landskapsstyrelsen konstaterat att B jaktlag inte utgör en juridisk person, vilket betyder att varje enskild person (benämnd medlem i B jaktlag) i det avtal (jakttillstånd) som tecknats mellan nämnda jägare och markägare har jakträtt inom området. Landskapsstyrelsen konstaterar i beslutet bland annat att ansökan om jakt på rådjur år 2000 - 2002 inlämnades av B jaktlag med A som sökande för jaktlagets del. Sålunda avser tillståndet till jakt på rådjur samtliga i avtalet nämnda personer, dock med A som ansvarig för att villkoren i tillståndet uppfylls.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Besvären bifalls. Landskapsstyrelsens beslut den 1.11.2001 upphävs.

2. Ålands landskapsstyrelse åläggs att ersätta A:s rättegångskostnader vid högsta förvaltningsdomstolen med 500 euro.

Motivering:

1. Enligt 32 § (ÅFS 5/1991) 3 mom. jaktlagen för landskapet Åland (ÅFS 31/1985) skall till ansökan fogas utredning om att sökanden innehar i 4 eller 6 § avsedd jakträtt på ett sammanhängande område som omfattar minst 150 hektar och i övrigt är väl lämpat för jakt eller att han av innehavaren av sådan jakträtt skriftligen erhållit rätt till rådjursjakt.

Landskapsstyrelsen hade med sitt beslut 30.8.2000 beviljat A tillstånd att under tiden från och med år 2000 till och med år 2002 fälla sammanlagt 200 vuxna rådjur på ett område som inritats på en till beslutet bifogad karta. Med sitt beslut 1.11.2001 har landskapsstyrelsen återtagit tillståndet. Som motivering till det sistnämnda beslutet har landskapsstyrelsen angivit att det hade framgått att A inte innehar jakträtt på ett sammanhängande markområde som omfattar minst 150 hektar.

Ålands landskapsstyrelse hade i och för sig behörighet att återkalla detta förvaltningstillstånd som förutsatte jakträtt. Enligt handlingarna har landskapsstyrelsen dock fattat sitt beslut 1.11.2001 utan att bereda A tillfälle att yttra sig, vilket är i strid med stadgandet i 19 § lagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen. Därför upphäver högsta förvaltningsdomstolen landskapsstyrelsens beslut av 1.11.2001.

Landskapsstyrelsen hade med sitt beslut 11.12.2001 på eget initiativ utan att höra A upphävt sitt tidigare beslut och återställt det åt A 30.8.2000 i egenskap av jaktledare för B jaktlag beviljade tillståndet för rådjursjakt. Beslutet motiverades med att landskapsstyrelsens överklagade beslut baserade sig på ett misstag beträffande omfånget av A:s jakträtt. I detta fall är det därför också fråga om huruvida landskapsstyrelsen haft behörighet att rätta sitt eget beslut.

2. Enligt 74 § 1 mom. förvaltningsprocesslagen är en part skyldig att ersätta en annan parts rättegångskostnader helt eller delvis, om det särskilt med beaktande av avgörandet i ärendet är oskäligt att denne själv får bära sina rättegångskostnader. Det som stadgats om part kan tillämpas också på den förvaltningsmyndighet som har fattat beslutet, med beaktande av att rättegången på det sätt som avses i lagrummets 2 mom. orsakats av fel hos myndigheten. I detta fall är det skäligt, att Ålands landskapsstyrelse ersätter A:s rättegångskostnader med 500 euro.

I ärendets avgörande har deltagit förvaltningsråden Lauri Tarasti, Pirkko Lundell, Marita Liljeström, Pekka Vihervuori och Ilkka Pere. Ärendets föredragande Petri Leinonen.