Court ruled that variable fishing payments based on catch value constitute wages under advance tax withholding law.

Avoin yhtiö X harjoitti troolikalastusta bruttovetoisuudeltaan 644 rekisteritonnin suuruisella troolarilla. Miehistöä oli pyyntikertaa kohti neljä miestä, ja se koostui eri kokoonpanoissa yhtiön kahdesta yhtiömiehestä, neljästä vakituisesta työntekijästä sekä ammattikalastajista A ja B. Korvausta maksettiin troolarin laivurina aika ajoin toimineelle A:lle 10 prosenttia ja B:lle 7 prosenttia saaliin arvosta pyyntikerralta. Vakituisten työntekijöiden kuukausipalkka muodostui 3 000 markan peruspalkasta sekä provisiosta, joka oli 6,5 prosenttia saaliin arvosta pyyntikerralta. Kalastuksessa käytettiin pääasiallisesti yhtiön välineitä ja varusteita, ja yhtiö huolehti koko saaliin myynnistä. A:lle ja B:lle maksettua korvausta pidettiin ennakkoperintälain 13 §:ssä tarkoitettuna palkkana. Verovuodet 2000 ja 2001.

Vrt. KHO 1983 II 603.

Årsboksbeslut

---

[SV]

Öppna bolaget X bedrev trålfiske med en trålare vars bruttodräktighet var 644 registerton. Besättningen per fisketur bestod av fyra man och utgjordes i olika sammansättningar av bolagets två bolagsmän, fyra fastanställda arbetstagare samt yrkesfiskarna A och B. Ersättningen till A, som stundom fungerade som skeppare på trålaren, och till B var 10 respektive 7 % av fångstens värde per fisketur. De fast anställdas lön bestod av en grundlön om 3000 mark per månad och en provision om 6,5 % av fångstens värde per tur. Fisket bedrevs med användande huvudsakligen av bolagets redskap och utrustning och bolaget hade hand om försäljningen av hela fångsten. Ersättningen till A och B ansågs vara i 13 § lagen om förskottsuppbörd avsedd lön. Skatteåren 2000 och 2001.

Lagen om förskottsuppbörd § 13

Jfr HFD 1983 II 603

Lyhennelmä suomeksi

Ärendets tidigare handläggning

Ansökan:

X öppet bolag har i sin ansökan och bilagorna till denna anfört att bolaget äger fisketrålaren om 644 bruttoton. Trålaren är 40 meter lång och 10 meter bred. Bolagsmännen Y och Z arbetar turvis på trålaren. Bolaget har dessutom fyra fastanställda arbetstagare, vilka även arbetar på trålaren. På grund av automatiken ombord behövs bara en fyra personers besättning per tur.

Bolaget har kommit överens med A och B om att de periodvis är med och fiskar på trålaren. Båda är yrkesfiskare. A äger en egen trål, som användes vid fisket, och han har även kompetens att ensam fungera som skeppare på trålaren, emedan han innehar ett så kallad förarbrev 1. Bolagsmännen är inte alltid med ombord, då A är ute och fungerar som skeppare. B äger själv delar av och tillbehör till fiskeredskapen som användes vid fisket.

A och B fungerar som delfiskare på bolagets trålare. Ingendera deltar i de direkta kostnaderna, men det har avtalats att deras andel av kostnaderna för underhåll och reparation av X öppet bolags fiskeredskap utgör 2 % av fångstens värde. De får ingen lön av bolaget, utan deras inkomst bestäms i sin helhet på basis av fångstens värde. A erhåller 10 % (12 % ./. 2 %) och B 7 % (9 % ./. 2 %) av fångstens värde. Om fångsten uteblir, får de ingen ersättning. De använder delvis egna fångstredskap och har helt egna arbets- och regnkläder. X öppet bolag säljer hela fångsten och meddelar köparen att 10 % av köpesumman betalas direkt åt A och 7 % åt B. De anställda erhåller en grundlön om 3 000 mark per månad oberoende av fångsten. Därutöver erhåller de en lön i form av provision motsvarande 6,5 % av fångstens värde.

Bolaget har ansökt om förhandsavgörande enligt 45 § lagen om förskottsuppbörd, därom huruvida det bör verkställas förskottsinnehållning och erläggas arbetsgivares socialskyddsavgift på de ovan angivna ersättningarna som utbetalas åt A och B.

Västra Finlands skatteverk

har i förhandsavgörande, som var gällande till utgången av 2001, bestämt att X öppet bolag bör verkställa förskottsinnehållning och betala arbetsgivares socialskyddsavgift på de ersättningar som betalas till A och B.

Skatteverket har

motiverat

sitt avgörande med att när det övervägs om en ersättning har erhållits i arbetsförhållande beaktas inte sådana omständigheter som står utanför avtalsförhållandet mellan den som låter utföra arbetet och den som utför det och som inte kan iakttas av den som låter utföra arbetet. Sådana omständigheter kan vara till exempel arbetets utförares övriga verksamhet. En näringsidkare kan också ha löneinkomst.

Skatteverket har ansett att A och B på följande grunder skall anses utföra arbetet under sådana omständigheter att ersättningarna bör anses som lön:

- På fisketrålaren sker arbetet intensivt under skepparens ledning och övervakning. Bolaget äger fisketrålaren och hela fångsten. Under fisket är det inte möjligt att någon i besättningen samtidigt kunde idka fiske som självständig näringsidkare.

- Då A fungerar som skeppare, arbetar han för X öppet bolags räkning. Han kan inte samtidigt bedriva självständig näringsverksamhet.

- A och B deltar inte i de direkta kostnaderna och deras andel av kostnaderna för underhåll och reparation av fiskeredskap är kalkylmässigt uträknad och formell. Därför kan konstateras att de i själva verket inte deltar i kostnaderna för fisket.

- Bolaget sköter försäljningen av hela fångsten.

- De övriga anställdas löner betalas delvis enligt samma grunder som A:s och B:s ersättningar.

- I ärendet anses det inte ha avgörande betydelse, att A och B delvis använder egna fångstredskap och egna arbets- och regnkläder.

Om köparen av fångsten också framdeles betalar lönen åt A och B, är denna såsom ställföreträdande betalare skyldig att verkställa förskottsinnehållning och att anteckna lönerna och förskottsinnehållningarna i de egna övervaknings- och årsdeklarationerna.

Bolaget är skyldigt att erlägga arbetsgivares socialskyddsavgift och anteckna den i sin årsdeklaration.

Bolaget

har i förvaltningsdomstolen yrkat, att skatteverkets beslut skall upphävas och att som förhandsavgörande skall meddelas att bolaget inte behöver verkställa förskottsinnehållning och betala arbetsgivares socialskyddsavgift för de försäljningsintäkter som A och B får i egenskap av delfiskare ombord på fiskefartyget. Bolaget har också yrkat att dess rättegångskostnader skall ersättas.

Bolaget har anfört att A och B använder delvis egna fångsredskap, har helt egna arbets- och regnkläder och står för kostnaderna för den egna provianten. Bolaget betalar inte någon ersättning till A och B för deras verksamhet ombord och de erhåller inte heller semesterersättningar utan de får den kalkylmässiga ersättningen på basis av fångstens värde. A och B ansvarar också för sina egna pensionsförsäkringar, övriga försäkringar och de är också mervärdesskatteskyldiga. Bägge är införda i förskottsinnehållningsregistret som självständiga fiskeriföretagare. Bolaget har vidare anfört att A och B bestämmer själva om de deltar i en fiskeresa. De kan också låta en annan person med samma yrke och kompetens utföra arbetet i deras ställe. A och B arbetar inte under bolagets ledning och uppsikt. Vardera av dem bestämmer själva hur arbetet utförs och organiseras inom ramen för det som gällande lagstiftning och gott sjömanskap förutsätter.

Bolaget har också anfört att högsta förvaltningsdomstolen i sitt avgörande 1983 II 603 har tagit ställning till ett motsvarande rättsfråga. Bolaget har vidare hänvisat till Pensionsskyddscentralens utlåtande, vari har konstaterats att nämnda personer inte kan anses stå i ett anställningsförhållande till bolaget. Bolaget har ytterligare anfört att samtliga parter utan vidare har ansett sig vara självständiga företagare och arrangerat sina juridiska förhållanden på basen av detta. Skatteförvaltningens omtolkning har skett gentemot parternas viljeyttringar. Tolkningen att köparen av fångsten är skyldig att verkställa förskottsinnehållning och utföra övriga skyldigheter som åligger arbetsgivare skulle leda till en absurd situation.

Vasa förvaltningsdomstols beslut

Enligt handlingarna har X öppet bolag kommit överens med A och B om att de periodvis är med och fiskar på fisketrålaren på ovan angivet sätt. A kan också stundom fungera som skeppare för trålaren.

Under dessa förhållanden skall ersättningen som X öppet bolag betalar åt A och B för deras arbete på trålaren anses vara lön varpå bolaget bör verkställa förskottsinnehållning och betala arbetsgivares socialskyddsavgift. Eftersom det är fråga om lön, befriar registreringen i förskottsuppbördsregistret inte från nämnda skyldighet. Om köparen av fångsten betalar lönen åt A och B är denna såsom ställföreträdande betalare skyldig att verkställa förskottsinnehållning. X öppet bolag är i denna situation skyldig att erlägga arbetsgivares socialskyddsavgift.

På grund härav har förvaltningsdomstolen med stöd av 9, 13 och 45 § lagen om förskottsuppbörd, 1, 2 och 8 § lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift och 74 § 1 mom förvaltningsprocesslagen förkastat bolagets besvär och yrkande på ersättning för rättegångskostnader.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Bolaget

har ansökt om tillstånd att anföra besvär över förvaltnings- domstolens beslut och upprepat sina yrkanden samt motiveringarna för dessa. Enligt bolaget är omständigheterna i föreliggande fall mera typiska för självständiga företagares ställning än de var i högsta förvaltningsdomstolens avgörande 1983 II 603. Bolaget har vidare yrkat på ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen och i högsta förvaltningsdomstolen.

Skatteombudet

har avgett ett bemötande och bolaget ett genmäle.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har beviljat besvärstillstånd och prövat ärendet.

A och B utför sitt nu ifrågavarande arbete ombord på X öppet bolags trålare. Fartyget, som är 40 meter långt, 10 meter brett och har en bruttodräktighet om 644 registerton, har en fyra mans besättning på varje fisketur. Enligt ett överenskommet skiftesschema arbetar på trålaren, förutom A och B, bolagets två bolagsmän samt fyra fastanställda arbetstagare.

A och B använder visserligen i viss utsträckning egna redskap och egen utrustning i sitt arbete ombord, men huvudsakligen bedrivs fisket med användande av bolagets utrustning och redskap. A:s och B:s i ansökan angivna andelar av kostnaderna för underhåll och reparation av bolagets fångstredskap är uteslutande beroende av fångstens värde under de turer de är med, och är inte relaterad till vare sig de faktiska kostnaderna eller till den omfattning i vilken de använder egna redskap. I och med att kostnadsandelarna beräknas på samma grund som ersättningarna till A och B, det vill säga på basis av fångstens värde per fisketur, är kostnadsandelarna i sak blott formella faktorer vid fastställandet av de belopp per tur som tillkommer A och B i ersättning för deras arbete ombord.

Den nettoersättning som A och B erhåller per tur är 10 respektive 7 % av fångstens värde medan de fast anställdas lön består av en grundlön om 3 000 mark per månad och en provision om 6,5 % av fångstens värde per tur. Till beräkningsgrunderna är således ersättningarna till A och B och lönerna till de fast anställda huvudsakligen lika.

Bolaget har hand om försäljningen av hela fångsten och utövar, såsom ägare till och idkare av fiske med trålaren, en ledning och övervakning av A:s och B:s arbete ombord, också då Bäckström är skeppare på trålaren.

På dessa grunder och med beaktande av det som i övrigt anförts i förvaltningsdomstolens beslut anser högsta förvaltningsdomstolen att de ersättningar som erläggs åt A och B för det arbete de utför ombord på bolagets trålare skall anses vara i 13 § lagen om förskottsuppbörd avsedd lön. Högsta förvaltningsdomstolen finner därför att det inte föreligger skäl att ändra slutet i förvaltningsdomstolens beslut.

Med hänsyn till sakens utgång tillkommer bolaget inte ersättning för sina rättegångskostnader.

I ärendets avgörande har deltagit förvaltningsråden Olof Olsson, Ismo Talikka, Raimo Anttila, Tuulikki Keltanen och Heikki Kanninen. Ärendets föredragande Marjo Snellman.