Supreme Administrative Court allows appeal against parking fine due to snow-covered road markings making enforcement uncertain.
Finland (FI)
Legislator summary
AI generatedThe Supreme Administrative Court granted the applicant's leave to appeal and set aside the lower court's decision regarding a parking fine. The applicant argued that snow covered the road markings, making it impossible for the parking control officer to see the exact location of the protected lane. The court held that without clear visual evidence of the vehicle's position relative to the markings, the enforcement decision could not be sustained.
Legislator headnote
AI generated37 § 1 mom. Vägtrafikförordningen; 19 § Vägtrafikförordningen: When road markings indicating a protected lane are obscured by snow and the exact vehicle position cannot be verified with certainty, administrative decisions enforcing parking fines must be set aside.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedFull text
Annat beslut 3320/2016
---
[SV]
Ärende
Besvär som gäller felparkeringsavgift
Ändringssökande
A
Beslut som överklagas
Helsingfors förvaltningsdomstol 26.8.2014 nr 14/0655/2
Ärendets tidigare handläggning
Helsingfors stads byggnadskontor/Parkeringsövervakningen
har med sitt beslut 10.7.2013 avslagit A:s begäran om omprövning av felparkeringsavgift. Felparkeringsavgift nummer X hade påförts A 19.12.2012 med anledning av parkering på skyddsväg/5 m före skyddsväg. Fordonets registernummer är Y.
Förvaltningsdomstolens avgörande
Förvaltningsdomstolen har förkastat besvären.
Förvaltningsdomstolen har motiverat sitt beslut enligt följande:
Enligt 27 § 2 mom. 1 punkten i vägtrafiklagen är det förbjudet att stanna och parkera på gångbana, skyddsväg och cykelbana samt inom ett avstånd av fem meter före skyddsväg eller korsande cykelbana.
Enligt handlingarna har fordonet Y 19.12.2012 klockan 20.13 varit parkerat vid Villagatan 3 på skyddsväg. Enligt parkeringsövervakarens utlåtande och parkeringskontrollantens anteckningar på kontrollkortet var fordonet Y parkerat på skyddsvägen så att cirka 1,5 meter av fordonets bakdel var på skyddsvägen. Det har varit fråga om ett parkeringsfel. Bilderna som A har bifogat bevisar inte hur fordonet Y var parkerat då felparkeringsavgift påfördes. Det föreligger inte skäl att ändra parkeringsövervakarens beslut.
Tillämpade lagrum
Det i motiveringen nämnda samt
Lagen om parkeringsövervakning 1 § 1 mom.
Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamot Airi Helenius. Föredragande Simo Vainio-Kaila.
Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen
A
har ansökt om besvärstillstånd och i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens och parkeringsövervakningens beslut upphävs.
Som motivering har A anfört att hans bil inte varit parkerad på skyddsväg. Hela Villagatan var snötäckt och inget av skyddsvägen kunde urskiljas. En befintlig stor snöhög fanns också på gatan och gav inte möjlighet till parkering på nämnda skyddsväg. A, som har bott på området i 30 år, vet garanterat var skyddsvägen går. För parkeringsövervakaren, egentligen parkeringskontrollanten, har det inte varit möjligt att se skyddsvägen under snön. Parkeringskontrollanterna kan inte efteråt ge något annat bevis än sitt ord.
Helsingfors stad byggnadskontor/Parkeringsövervakning
har i sitt utlåtande framfört att eftersom det för en parkeringskontrollant inte varit möjligt att se vägmarkeringen under snön, anger placeringen av märket för skyddsväg skyddsvägens främre kant i körriktningen. Enligt anteckningar som parkeringskontrollanten har gjort på kontrollkortet, har fordonet parkerats på skyddsväg, så att cirka 1,5 meter av fordonet varit på skyddsvägen.
A
har gett genmäle.
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd och upphäver förvaltningsdomstolens och parkeringsövervakningens beslut.
Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Enligt 37 § 1 mom. i vägtrafikförordningen kan en skyddsväg anges med vit randning i körbanans riktning.
Enligt 19 § i vägtrafikförordningen ges genom rektangulära anvisningsmärken anvisningar för vägtrafikanterna samt anges det ställe på vägen där de trafikbestämmelser som märket avser tillämpas. Märke 511 anger platsen för skyddsväg. Märket uppsätts på högra sidan av körbanan, ovanför körbanan, på en refug på körbanan eller på vänstra sidan av körbanan. Har inte något annat angetts genom en vägmarkering, anger placeringen av märket för skyddsväg skyddsvägens främre kant i körriktningen.
Vid tidpunkten för händelsen har gatan varit snötäckt och den vita randningen som anger skyddsvägen har inte varit synlig. Parkeringskontrollanten har utgående från de vägmärken för skyddsväg som funnits på båda sidorna om gatan slutit sig till att bilens bakdel stått 1,5 meter in på skyddsvägen. A har gjort sannolikt att fordonet Y inte har stått parkerat så att fordonets bakdel skulle ha stått 1,5 meter in på skyddsvägen. När det inte med säkerhet har kunnat visas var fordonet stått parkerat, ska förvaltningsdomstolens och parkeringsövervakningens beslut upphävas.
Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Ahti Vapaavuori, Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä och Antti Pekkala. Föredragande Kari Nieminen.