Supreme Administrative Court dismisses appeal against municipal planning program approval as non-justiciable principle decision.

Annat beslut 1022/2015

---

[SV]

Ärende

Kommunalbesvär

Ändringssökande

A, Kyrkslätt

Beslut som överklagas

Helsingfors förvaltningsdomstol 5.11.2014 nr 14/0842/5

Ärendets tidigare handläggning

Kommunfullmäktige i Kyrkslätt

har med sitt beslut 1.9.2014 § 74 bland annat godkänt planläggningsprogrammet för åren 2015 — 2019 så att år 2015 godkänns som bindande och åren 2016 — 2019 som riktgivande och så att bland annat ett nytt projekt i Långvik i Danskarby inleds år 2015.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Förvaltningsdomstolen

har med sitt överklagade beslut undanröjt den besvärsanvisning som fullmäktige fogat till sitt beslut och avvisat A:s besvär utan att pröva dem i sak.

Förvaltningsdomstolen har anfört följande skäl för sitt beslut:

Enligt 91 § i kommunallagen får rättelse inte yrkas i och kommunalbesvär inte anföras över beslut som endast gäller beredning och verkställighet.

Kommunfullmäktiges beslut att godkänna planläggningsprogrammet innehåller ett avgörande beträffande vilka områden kommunen planerar att utveckla genom planering. Programmet styr planeringen av markanvändning, trafiksystem och kommunalteknik i kommunen. Trots att programmet för 2015 har godkänts som bindande, har beslutet ingen bindande rättslig verkan vid tagandet av beslut om detaljplan. Beslut om detaljplan och dess innehåll fattas separat efter den planläggningsprocess om vil-ken stadgas i markanvändnings- och bygglagen. Kommunfullmäktiges beslut är till sin natur ett principbeslut och beredning av planläggning. Kommunalbesvär får inte anföras över princip- och beredningsbeslut av detta slag. Kommunfullmäktige borde således inte ha fogat en besvärsanvisning till sitt beslut och besvären ska lämnas utan prövning.

Lagrum som förvaltningsdomstolen tillämpat

De i motiveringen nämnda

Kommunallagen 100 §

Förvaltningsprocesslagen 34 § 2 mom. och 51 § 2 mom.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A

har i första hand yrkat att högsta förvaltningsdomstolen ska återförvisa ärendet till Helsingfors förvaltningsdomstol för prövning i sak.

Innehållet och omfattningen i detaljplanen bestäms, såsom Helsingfors förvaltningsdomstol alldeles riktigt påpekar, i samband med den konkreta detaljplaneprocessen, men en detaljplan kommer i vilket fall som helst att upprättas. Om, såsom ändringssökanden anfört i sina besvär i förvaltningsdomstolen, direkta missgrepp eller oegentligheter förekommit i kommunens förvaltningsorgan i samband med beredningen av det överklagade fullmäktigebeslutet, skulle rättsmedel saknas för undanröjande av eventuella olagligheter. Det vore nämligen inte möjligt att i samband med besvär i anslutning till den konkreta detaljplanläggningsprocessen längre angripa de omtalade missgreppen. Kommunens förvaltning har även själv uppfattat det årliga fullmäktigebeslutet om planläggningsprogrammet som rättsligt bindande till vissa delar.

I andra hand har A yrkat att högsta förvaltningsdomstolen ska avgöra sakfrågan i enlighet med det ursprungliga yrkandet i besvären, så att Kyrkslätt kommunfullmäktiges beslut 1.9.2014 § 74 ska upphävas till den del som kommunfullmäktige i planläggningsprogrammet har beslutat om inledande av detaljplanering i anslutning till den så kallade hotellfastigheten i Danskarby.

A har även yrkat att verkställigheten av beslutet ska förbjudas tills besvären avgjorts genom ett laga kraft vunnet beslut. Fullmäktige har med bindande verkan beslutat inleda detaljplanering på den i besvären nämnda hotellfastigheten i Danskarby. Om kommunfullmäktiges be-slut vinner laga kraft, genomförs detaljplaneringen. Det är således fråga om ett rättsligt bindande beslut om att inleda och genomföra en planläggningsprocess, som kommunens markplaneavdelning, styrelsen och vederbörande nämnd inte har någon möjlighet att negligera.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet och avslår besvären. Ärendet slutar på det sätt som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Rättsfrågan i högsta förvaltningsdomstolen är om kommunfullmäktiges i Kyrkslätt beslut 1.9.2014 § 74 är överklagbart till den del som enligt planläggningsprogrammet detaljplanering ska inledas på den så kallade hotellfastigheten i Danskarby, i den ordning som avses i markanvändnings- och bygglagen.

Kommunfullmäktiges beslut att godkänna planläggningsprogrammet innehåller ett avgörande beträffande vilka områden kommunen planerar att utveckla genom planering. Programmet styr planeringen av markanvändning, trafiksystem och kommunalteknik i kommunen. Trots att programmet för 2015 har godkänts som bindande, har beslutet ingen bindande rättslig verkan vid tagandet av beslut om detaljplan. Beslut om detaljplan och dess innehåll fattas separat efter den planläggningsprocess om vilken stadgas i markanvändnings- och bygglagen. Kommunfullmäktiges beslut är till sin natur ett principbeslut och beredning av planläggning. Kommunalbesvär får inte anföras över princip- och beredningsbeslut av detta slag.

Av dessa skäl och med beaktande i övrigt av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut samt även 91 § i kommunallagen, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet, finns det inte skäl till ett annat slut i ärendet än det som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Anne E. Niemi, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Leena Äärilä och Vesa-Pekka Nuotio. Föredragande Freja Häggblom.