Ålands FD 15.11.2017 80/2017 · Hallinto-oikeus

Riksdagen hade i rikets dåvarande kommunallag (FFS 262/1995) infört en bestämmelse (2 a §) om bolagiseringsskyldighet av uppgifter som sköts i ett konkurrensläge på marknaden (lagändring FFS 626/2013) samt i detta samband i samma lag infört övergångsbestämmelser som möjliggjorde erhållande av befrielse från överlåtelseskatt då överlåtelsen ägt rum senast före utgången av 2014 i syfte att uppfylla bolagiseringsskyldigheten enligt 2 a §.

En åländsk kommun hade bolagiserat sin hamnverksamhet år 2014. Det bildade aktiebolaget hade ansökt om befrielse från skatt med stöd av sistnämnda bestämmelser i rikslagstiftningen. Skatteförvaltningen hade avslagit ansökan.

Överlåtelsebeskattningen är rikets behörighet enligt självstyrelselagen. Frågan i det aktuella fallet var huruvida bestämmelserna om överlåtelseskatt skulle anses vara tillämpliga i landskapet trots att de ingick i en rikslag vars huvudsakliga syfte är att reglera angelägenheter i fråga om vilka landskapet har egen lagstiftningsbehörighet med stöd av självstyrelselagen. Skatteförvaltningen hade ansett att så inte är fallet.

Förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att rikets dåvarande kommunallag inte innehöll någon uttrycklig bestämmelse enligt vilken dess tillämpningsområde skulle begränsa sig till kommuner på fastlandet. Att så likväl var fallet i fråga om största delen av lagens innehåll följde istället av självstyrelselagen. Lagen innehöll dock även bestämmelser vars rättsverkan i enlighet med ovan sagda laggransknings- och rättspraxis bör anses utsträcka sig till landskapet utan att detta skilt anges i lagen, såsom bestämmelserna som avser rättsskipning i 11 kap. Inte heller för övergångsbestämmelserna om överlåtelsebeskattning angavs skilt någon geografisk begränsning av tillämpningsområdet. Bestämmelserna hade däremot uttryckligen angivits ha som syfte att komplettera de övriga bestämmelser om frihet från överlåtelseskatt som ingår i lagen om överlåtelseskatt som således är tillämpliga i hela landet (se RP 32/2013 rd).

Ovan sagda talade enligt domstolen för att de såsom övergångsbestämmelser i rikets dåvarande kommunallag föreskrivna bestämmelserna om överlåtelsebeskattning som utgångspunkt är tillämpliga även i landskapet, eftersom rikets lagstiftningsbehörighet omfattar hela landet och någon begränsning av tillämpligheten inte framgår av lagen eller dess förarbeten. En annan tolkning skulle dessutom i praktiken innebära att rikets lagstiftare bestämt om strängare statlig beskattning av bolagiserad kommunal verksamhet i landskapet än i riket, vilket är svårt att godta då någon grund för sådan särbehandling inte framgår av förarbetena.

Förvaltningsdomstolens slutsats var att bestämmelserna om överlåtelsebeskattning var tillämpliga även i landskapet. Det kvarstod att avgöra huruvida de är tillämpliga på den bolagisering som ändringssökandens ansökan avsett.

Skatteförvaltningen hade inte haft rätt att avslå bolagets ansökan på de grunder som angivits för beslutet.

Självstyrelselagen för Åland 18 § 4 punkten, 27 § 36 punkten

Kommunallagen (FFS 363/1995) 2 §, 2 a §, ikraftträdelsebestämmelser (FFS 626/2013)

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Emil Waris, Irina Wikström (föredr.) och Kristina Fagerlund.

Inte överklagat