Vasa FD 30.4.2003 03/0208/1 · Hallinto-oikeus

Före fastställandet av strandgeneralplan hade markägarna sinsemellan kunnat komma överens om att överföra byggrätter till andra fastigheter. Den skattskyldige hade genom föravtal överenskommit om att överföra byggrätter som beräknats för den av honom ägda fastigheten till sina avtalsparters fastigheter. Efter att strandgeneralplanen blivit fastställd och överförandet av byggrätterna därmed godkänts hade de slutgiltiga köpebreven uppgjorts och köpeskillingarna erlagts. Någon fastighetsöverlåtelse hade inte skett.

Skatterättelsenämnden hade delvis godkänt den skattskyldiges rättelseyrkande om att 50 % av försäljningssummorna skulle avdras som presumptiv anskaffningsutgift och hade fastställt avdraget till 20 % av överlåtelsepriset eftersom byggnadsrätterna ansågs ha anskaffats vid tidpunkten för fastställandet av strandgeneralplanen och inte vid tidpunkten för fastighetsförvärvet. Skatteombudet hade i sina besvär ansett att ersättningen utgjorde i inkomstskattelagen 52 § avsedd annan ersättning som var jämförbar med upphovsrätt och borde därför beskattas som förvärvsinkomst.

Förvaltningsdomstolen ansåg att den skattskyldige hade fått ifrågavarande belopp för att han hade avstått från att utnyttja sin fastighet för byggande i den omfattning som strandgeneralplanen skulle ha medfört honom utan de uppgjorda föravatalen. Eftersom det hade varit fråga om överlåtelser av förmåner med anknytning till utnyttjande av fast egendom utgjorde överlåtelserna sådan överlåtelse av egendom som avses i 45 § och 46 § inkomstskattelagen. Således hade den skattskyldige haft rätt till det beviljade avdraget.

Inkomstskattelagen 45 § och 46 §

Tuloverolaki 45 § ja 46 §